En rapport finansierad av Swedbank och sammanhställd av Center for Wellbeing, Welfare and Happiness och professor Micael Dahlén på Handelshögskolan fastlår att man inte blir lyckligare av högre månadslön än 50 000:- SEK per månad och att köpa minnen ger mer lycka än att köpa prylar, vilket är väletablerat. Fast eftersom det handlar om socialdemokratiska Sverige utelämnas den faktor som skapar störst lycka för pengar nämligen välgörenhet. Studier visar i själva verket att man själv blir rikare om man ger pengar till välgörenhet, dvs välgörenhet skapar rika, inte att rika skapar välgörenhet.

Swedbanks och Center for Wellbeing, Welfare and Happiness rapport Pengar och lycka – hur viktigt är pengar finns att läsa här och är sådär lagom Jante, dvs du ska inte tro att du är något och du är minsan inte lyckligare bara för att du får högre lön, så kom inte och kom och begär högre lön nu.
Nu är jag inne på min fru Lenas specialämnen och sådant som hon föreläste om innan Rysslands fullskaliga ockupationskrig i Ukraina kom emellan.
Det finns tre saker som skapar lycka i grunden
- Känsla av samhörighet och meningsfullhet
- Flow
- Att hjälpa andra
Första punkten kan uppnås av t ex familij, att gratis träna ett fotbollslag med kids på fritiden, att leverera stöd till krigets Ukraina osv. Flow innebär att utföra sysslor obehindrat till sin fulla förmåga och kapacitet. Ni som är kodapor bland läsarna kanske känner igen hur tiden bara flyger iväg när man sitter med ett knivigt programmeringsproblem och raderna av kod bara sprutar fram och sedan ringer din sängpartner och undrar varför du inte kommit hem till middagen? Att hjälpa andra är alltså att osjälviskt hjälpa andra. Ja, godhet ger lycka. Det är de som går runt och kallar andra för godhetsknarkare som är olyckliga.
Allra lyckligast blir man förstås om man uppnår alla tre ovanstående, vilket kanske en del Ukrainavolontärer upplever. Absurt nog kan personer som är vid fronten uppleva att de är lyckliga, trots att de är livrädda och trots att kamrater och nära vänner dödas framför deras ögon. Men de upplever meningsfullhet, samhörighet, hjälper andra och i striden upplever man uppslukande flow där inget annat existerar.
“De uppvaktar henne som en skräckinjagande älskarinna, utmanar henne eftersom det får dem att känna sig mer levande än någonting annat.
Krigare har gett henne många namn. Ishtar, Kali, Pallas Athena, Freja, alla var de aspekter för åtrån och fasan nära döden.“- Johanne Hildebrandt, “Krigare”
Men över till Swedbanks och Handelshögskolan om pengar. För lycka kan även köpas för pengar. Man blir nämligen lyckligare upp till ca 50 000 i månadslön, men sedan avtar effekten.
Ska man raljera lite kring detta (och detta är en blogg) så får man inte mer tid med mer pengar utan bara dyrare vanor. Man köper dyrare vin, går på dyrare restauranger, köper dyrare kläder, men någonstans runt 50 000:- SEK i månadslön uppnår man en levnadsstandard som innebär att alla behoven uppnås. Därefter köper man bara dyrare saker.
Rapporten innehåller också saker som att man blir olycklig av att jämföra sig med andra, vilket redan skrevs i den påhittade Desiderata som jag hade en originalaffisch av på väggen under mina ungdomsår: If you compare yourself with others, you may become vain or bitter, for always there will be greater and lesser persons than yourself.
Vad jag vet sedan tidigare att rapporten har rätt i är att köpa sig minnen ger mer lycka än att köpa sig prylar:
“Hur man väljer att spendera sina pengar spelar roll för hur man mår. De som sparar känner sig lyckligare än de som hellre köper grejer. De som lägger pengar på upplevelser eller fritidsintressen känner sig också i högre utsträckning lyckliga.”
Här hittar vi förstås Swedbanks bevekelsegrund för rapporten. Man vill använda den som säljssnack för att spara i deras fonder, så blir man lyckligare och Swedbank får vinster via förvaltningasvgifter.
Att upplevelser (minnen) ger mer lycka än prylar har jag fått till mig tiidgare. Nu har jag tyvärr inte sparat länkar till sådan amerikansk forskning, men här är grundprinciperna.
- Om du köper en pryl för 1000:- SEK köper du tillfälligt tusen kronor lycka
- Om du köper ett minne för 1000:- SEK köper du permanent (nåja) tusen kronor lycka
- Om du ger bort 1000:- SEK i välgörenhet köper du permanent niotusen kronor lycka och blir dessutom rikare
Japp. Ni läste det. Att ge bort pengar gör dig rikare. I socialdemokratiska Sverige ska vid dock inte ge bort något, för vi betalar skatt och så får staten sköta välgörenheten, så vi pratar sällan om välgörenhetsarbete i Sverige. Indirekt gör alltså skatterna oss mindre lyckliga då det ger oss mindre möjligheter till välgörenhet.
Låt oss dock först gå igenom punkterna.
Att köpa prylar ger tillfällig lycka. Den försvinner och då måste du köpa en pryl till för att komma tillbaka till samma lyckonivå. Här finns väldigt många i vårt Facebooksamhälle, som försöker fylla olyckliga liv genom att handla, handla, handla.
Köper du dock ett minne – går på restaurang, åker och hälsar på en vän, besöker en sevärdhet, åker på semester, lägger pengar på träning för att springa ett maraton, eller för den delen notera en bergstopp – så är lyckan permanent. Eller i alla fall väldigt långvarig så länge du har minnet av upplevelsen kvar. Notera att minne kan skapas utan att det ens behöver kosta pengar, eller iaf inte mer än en kollektivtrafikbiljett till ditt lokala besöksmål.
Så köper du en pryl för 1000:- SEK, som ett nytt klädesplagg, tio gånger så når du bara 1000:- SEK lycka för 10 000:- SEK. Om du köper tio upplevelser för vardera 1000:- SEK så når du 10 000:- SEK i lycka.
Men köper du 1000:- SEK lycka genom att ge bort i välgörenhet når du 9000:- SEK i lycka. 2000:- SEK i välgörenhet ger mer lycka än en semesterresa för 18 000:- SEK. Det behöver dock vara en aktiv handling och inte ett autogiro till Rädda Barnen varje månad, och du behöver få återkoppling på effekterna.
Och så har vi det där med att välgörenhet skapar rikedom.
Dels gör det faktum att du gav bort 2000:- SEK i välgörenhet inte bara att du blev 18 000:- SEK lycklig, utan jämfört med den som köpte upplevelser för 2000:- SEK och blev 2000:- SEK lycklig eller den som köpte byxor två gånger för 1000:- vardera och blev 1000:- SEK lycklig så har du 8000:- SEK över du inte kommer köpa annan lycka för. Som du kan spara och detta skapar rikedom. För du har inget behov av att handla dig lycklig längre.
Det där är en matematisk förklaring som jag tror de flesta läsare kan förstå logiken i.
Det finns också en psykologisk. Lyckligare människor mår bättre, har bättre fokus och utför sina arbetsuppgifter bättre. Detta gynnar karriär, löneutveckling eller eget företagande. Vilket leder till ökad rikedom.
Effekten enligt de amerikanska studier jag tagit del av (men inte sparade länken till) gäller oavsett hur fattig du är. Om du trots att du knappt kan äta dig mätt för dagen ändå ger bort några kronor, så gör det dig ekonomiskt rikare på sikt.
En kultur av personlig och frivillig välgörenhet skapar alltså lyckligare och rikare människor. Detta innebär dock att om man lägger lönen över 50 000:- SEK på välgörenhet istället för att köpa dyrare märkeskläder så kan man visst bli lyckligare. Men inte i socialdemokratiska och Swedbanks Sverige, för här sysslar vi inte med välgörenhet.
Forskningen som nog ursprungligen är från Arthur C Brooks har förstås fått kritik, vilket är vad forskning ska få av annan forskning, vilket dock inte betyder att den behöver vara felaktig bara att annan forskning säger något annat, men att givande skapar lycka är etablerat och Brooks säger att lyckliga arbetare presterar 12 – 15% bättre. Min egen matematiska förklaring ovan anser jag duger som förklaringsmodell. Mer utrymme för sparande när man inte behöver köpa lycka. Sedan kanske siffran inte var 9x pengarna, och vilken studie som kom fram till det har jag inte hittat.
Oavsett skapas lycka av att hjälpa andra. Det kanske räcker så, och argumentet att du även blir rikare är skit samma. Så fortsätt godhetsknarka och gör världen till en bättre plats, så får olyckliga rövhattar gnälla bäst de vill när de jämför sig med andra och blir fåfänga eller bittra.
När man ser på det enorma engagemanget och stödet till nyvolontärerna för Ukraina så får man hopp om svenskarna. Jag ser lyckliga människor som det kommer gå ekonomiskt väl för, alla ni och vi som ger. Fortsätt med det. Och köp inte ett par nya byxor om det inte verkligen behövs.
Min fru Lena Wilderäng, professionell äventyrare, Ukrainavolontär, välgörenhetsarbetare sedan 15+ år, brandman, förattare, föreläsare, instruktör, IT- och managementproffs, coach, fd VD och IT-chef mm är den som föreläser om motivation och lycka, inte jag. Jag tar bara till mig.
169 kommentarer
F-16 över Moskvastaten!
Swedish Rescuers.
Sa man inte 50.000 före megainflationen?
Skulle säga 65.000 nu
De pratar (så klart) om den klagande svenskens favoritvaluta CHF.
Annars trodde jag att de som mest hatar Sverige beundrar den ungerska Forinten.
Det är ju där alla Svärjisar hamnar som tajmout
Det tråkiga var väl delen med att autogiro inte ger ökad lycka på samma sätt. Jag kör själv motsvarande autogiro (dras från kreditkortet, men sköts automatiskt) till Ukraina, men som du skriver det känns bättre när jag lägger engångsdonationerna. Å andra sidan så är väl sådana engångsdonationer svårare att hantera än ett stadigt “intäktsflöde” för de som tar emot pengarna.
Fast du kanske inte ger till UNHCR, utan till Blågula Bilen* och följer dem i sociala medier så du ser vart pengarna går till och då inte bara som reklamkampanjer? Det centrala är att du får återkoppling på att pengara används.
*ett exempel, kan vara någon annan nyvolontär som rapporterar sitt arbete i sociala medier
Körde tidigare “Hjärta till hjärta” sedan 2022, ger annars i princip inget till religiösa organisationer, men har nu migrerat till “Help Ukraine Gothenburg”.
Trevlig läsning och väldigt sann.
Morrissey får fortsätta:
I was happy in the haze of a drunken hour
But Heaven knows, I’m miserable now
I was looking for a job and then I found a job
And Heaven knows, I’m miserable now
In my life, why do I give valuable time
To people who don’t care if I live or die?
Makalöst bra låt.
Så nu är det slutbloggat för idag och bloggarn tappar upp ett bad till sin fru, går in med ett glas rött när hon ligger där och bloggarn förbereder en god middag medans det ukrainska vinet luftas.
Så får vi en ekonomirapport i morgon bitti.
Tror det även ska skrivas lite böcker, och så ska kanske stian skuras mm, så det finns nog pyssel så det räcker! 🙂
Att driva Sveriges största manliga vuxendagis kostar på.
Får läsarna inte sin dagliga dos (minst fyra inlägg) är domedagen nära för Sveriges ingenjörer som inte har en aning om vad de ska fylla dagarna med.
Ouch. Brutus!
Eller så har bloggaren flow och tycker att han hjälper andra och känner att sysslorna är meningsfulla.
Plus att frun har en föreläsning ikväll. Och att tappa upp ett bad är ju inte isolerat till kvällstid om man bägge jobbar hemma …
Exakt, nu ska jag slå på bastun…
Exakt, nu ska jag slå på bastun…
Inget Pajala aggregat, alltid redo?
Så kallt det är, då hinns ju flera bastubad varje dag🌞
Tylö. Gillar Pajalas filosofi att gå in i bastun vid 40-50 grader och sedan reglera den upplevda värmen med vatten på stenarna, skulle definitivt kunna leva med ett Pajala aggregat.
Bästa elaggregatet som det dessutom finns reservdelar att köpa till. Kul att de verkar ha kört igång produktionen i större skala igen 😃
Ja det flowet ska du känna, för du/ni gör så mycket gott!
Hmm. Vuxenbad dagtid.. 😉
Eller så blir man nöjd med att ha tid över, kommer ut tidigt och överaskar grannar med att deras bilar är fria från snö och rutorna skrapade när de kommer ut och ska till jobbet.
Handlar åt pensionären i lägenheten ovanför.
Inmundigar man sin korta lunch i bastun, får man även fram smakerna, den högre luftfuktigheten och därtill inte att förglömma varma tallrikar, det är du är värd!
Top notch!
Livskvalitet😉
Vem vet efter padelhallarna?
\(\sim \)40 gradiga bastu luncher med lagom luftfuktighet? 😁
“~”
Klok insats att fixa för hustrun efter en tuff arbetsdag i snålkylan.
Jag har låg lön men lyckas överleva ändå. Tjänar kanske 25.000 innan skatt. Att ge är bra tycker jag, jag hjälper min särbo ibland med pengar men mest med reparationer etc och min särbos mamma med pengar för att hon ska kunna bo kvar i sitt hus efter att hennes make dog (hon har knappt nån pension, bor i sydostasien med lite banklån kvar, annars lever hon nog gott på sin trädgård med tusen frukter och grönsaker). På lokala puben sitter det ibland människor som är törstiga men saknar tillgångar, då känns det bra att hjälpa med en öl. Brukar fråga ägaren om det är OK.
Jag har då och då blivit uppmanad att skänka pengar på stan, det tackar jag oftast nej till. Men ibland luras man in i det, senast var i Rom, ett par missbrukare som hade nåt formulär som visade sig vara en blåsning på pengar. Detta drar ner humöret rejält, och glöms inte bort…
Jag hjälper Ukraina ibland när jag läser här om nåt speciellt, men obetydligt i jämförelse med vad många här verkar göra, men de flesta har ju uppenbarligen mer pengar. Och tack för det, det gör mig lite lyckligare att veta att ni kan hjälpa mer.
Jag har själv valt frihet och visst oberoende. Saknar inget… Förutom barn…
Min Mormors barndomsår tillbringades i en bagarstuga, fanns inget annat efter deras egentliga lilla stuga brann ner, flera av hennes syskon dog av lunginflammation.
Hon beskrev sin barndom som lycklig, alla hjälpte varandra med det som stod till buds.
En för alla, alla för en.
Nu är vi mera som kossor till det allmänna och den dyra sk.”kompetensen”?
Alla för en glasfasad, eller bro, går det bygga 21 kilometer dyrare måntro?
Precis, den finaste människan jag vet är min särbo, så fattig och hungrig som liten att hon följde efter hönorna i hopp om att de skulle släppa ett ägg. Hon är den med snabbast till skratt, kärlek och alltid hjälp till andra först. Trots att hon nu är förlamad och har konstant ont.
Hon äter heller inte ko/ox-kött, minnet av att fadern grät när han behövde skicka sitt uppfödda ungdjur till ny ägare, eller kanske slakt. Nyttigt att höra sånt och inte så längesen faktiskt för många svenskar.
Förstår precis “snabbast till skratt, kärlek och alltid hjälp till andra först”. Fantastiska personer💖!
De som verkligen lever “hand ur mund” formas till något, för många andra ett frågetecken av ouppnåelig glädje.
För var dag.
Man kan säga att de faktiskt lever och reflekterar till ljust detta som kallas livet.
Tack lunation för kommentar!
Man kan undra när Sverige blir fritt från kolonisations tänket och låter bärkraftiga delar av landet äntligen få den tillväxt den förtjänat?
Så varför inte flytta Regering och Riksdag rejält norrut, obruten mark, Sthlm är en vidrig resurs sänka…?
Nystart och optimism?
Mucho dinero!😁
Jag bekymrar mig inte mycket om pengar, kanske vård och bb´n följer…
@Lunation
Vad hindrar bärkraftiga delar av landet att få tillväxt? Det borde väl inte vara några problem om bärkraft finns?
Beror väl isf på hur man ser vad skatten går till. Ser man det som att det är ett stort hål som mamma staten käkar till och skiter ut till onödiga utgifter, ja då ger det knappast någon känsla av välbehag. Ska iväg och äta middag med mina barnbarn strax. De kommer hem från förskola och skola som jag är med och sponsrar via skattsedeln. Den ena ska iväg och träna friidrott i en anläggning som kommunen äger och jag följdaktligen är med och sponsrar. Förra veckan hälsade jag på mina föräldrar. De pratar om att hälsa på sin granne som bor på boende, tror jag skickar dit någon krona också. Klart ivf att han inte får varesig lax eller bregott hädanefter, kanske för att budgeten inte räckte till det…. Har någon fördelat min inbetalda välgörenhetsskattepeng till något annat eller rent av förskingrat…. Hold on Den gamle, jobbar lite extra så hamnar över 50′ nästa månad så bregotten kommer 😃
En farbror i min trappuppgång har hemtjänst på besök två gånger om dagen. Alltid trevliga människor som hejar i trappen. Sånt får en att bli nöjd över välfärden.
Hemtjänst- och hemsjukvårdspersonal är fantastiska människor. Efter att närstående behövde hjälp har jag inget att anmärka på gällande kommunalskatten längre.
Nej, undantag bekräftar bara regeln, med tanke på hur många tiotusentals (hundratusentals) som inte får klagomål.
Var tal om vintern -99 på p4 norrbotten idag. Någon ny där det var -50 och han kikade ut genom fönstret. Nog f-n knatade hemtjänsten omkring till gamlingarna där ute ändå. Bland de med lägst inkomst men lita på dem när det gäller det kan man 💪💪💪
Japp, rena hjältar.
ny =by
Ja, alla hemtjänstpersonal jag har träffat på har vart mycket duktiga och vänliga. En och annan mer än andra.
Det som fallerar i svensk omsorg är koordination. Kommunen har ansvar för äldrevård enligt socialtjänstlagen, medan regionen har ansvar för sjukvård. Omsorg och sjukvård överlappar ibland och då blir det revirstrid snarare än samarbete.
Min erfarenhet också.
Skatt ger nog ungefär lika mycket lycka som autogiro eftersom det dras automatiskt och i även delvis helt dolt genom att det är arbetsgivaren som betalar in skatten utan att det ens syns på lönekontot.
Jag har lite erfarenhet av jobbet, och kan bekräfta att de jag arbetade med var goda människor, sen var det nog ofta brist på utbildning snarare än kall som gjorde att de jobbade där. Men många kämpade på år efter år och var snälla mot de äldre och behövande. Det var rart.
Är inne på mitt 27-e år som personlig assistent parat med trading som jag kört i 34 år.
För mig har det aldrig varit en genomgångsyrke utan det jag vill göra trots flera olika utbildningar och andra alternativ.
Har (så klart) varit inom hemtjänst, äldreomsorg och sjukhus innan dess vilket i slutändan blev lite för stressigt för mig och svårt att kombinera med mitt intresse för finans.
Det finns faktiskt vissa likheter mellan vård och finans.
Framförallt måste du ha skills att kunna läsa av omgivningen och försöka förstå hur andra tänker.
Intressant tanke, jag ser bara varandras motsatser!
Har bara en kompis som arbetar som analytiker på ett börsnoterat företag.
Första gången vi träffades var på sjuksköterskeutbildning.
Sen är ju så klart även han en udda fågel. Vi pratar i princip aldrig finans utan vårt stora intresse är musik.
Lite samma historia här, tror det var stroke för honom och med sån tacksamhet till vården att han läste till undersköterska efter att han repade sig. Som en back up. Han lyckas dock lysande med annat jobb nu.
Jo, fast man lär sig ju efter hand att uppskatta skatten.
Jag verkligen avskydde allt vad beskattning hette, när jag var litet flarn. Föräldrarna hade eget företag och fifflade en hel del med skatten, dessutom var förstås facket deras största motståndare.
Tog ett tag (och många resor runt i världen) innan jag insåg varför vi har det som vi har.
Numera bidrar det definitivt till min lycka att det är så många människor i vårt land som vill bidra till att alla har åtminstone en dräglig tillvaro.
Endel av att känna att sina skattepengar går till “välgörenhet” tror jag handlar om närhet. Behöver man aldrig hjälp av samhället eller kanske jobbar själv inom tex skola, vård och omsorg så känns för många de skattade slantarna mer bortslösade. Men tänk efter själv från egna skolgången. Minst 9 år betalade någon för din arbetsplats och inte behövdes egen matlåda heller. Kanske är anledningen till att du dessutom har ett överskott att bidra med till organisationer som finns listade här.
dom är sjukt lika , det måste jag ge dig….
Mycket bra inlägg LW, i USA pratas det mycket om en “giving strategy” för rika personer; det ses som självklart att dela med sig; vilket också aktualiserades i P1 häromdagen då Skype grundaren Niklas Zennström intervjuades. Sen skrivs ju artikeln i en av Sveriges (Nordens?) mest givmilda forum/bloggläsekrets så det kan ju tolkas som att man predikar för prästen. Tyvärr har skattesystemet i Sverige inte hängt med på samma sätt som i USA där man ges generösa avdrag för gåvor. När det gäller att köpa saker är en reflektion jag gjort att det inte längre är lika mycket prylfokus när det gäller presenter till egna barnen, det är mer upplevelser som gäller (eller pengar iofs..) – vilket är ett steg i positiv riktning.
Kanske är så att man upptäckt att barnen tröttnar på prylarna, men tjatar om sina upplevelser?
Finns hybrider, som Lego, som ger ständiga nya upplevelser.
Var en krönika i NYT som pratade om detta.
Att forskning visar att barn trivs bäst när de får vara med föräldrarna förutsättningslöst.
Om det sen är att föräldern lägger från mobilen och leker med lego eller att man bara går ut och äter en bulle på trappan saknar tydligen relevans.
Det måste inte vara stordåden eller det dyra.
Vi människor, oavsett ålder, mår bra av att den vi gillar ser en och ger en det värdefullaste som finns.
Tid
Gäller även föräldern. När jag hade barn nr ett så hade jag henne ofta hemma från dagis. Inga som helst problem, kunde ringa på morgonen och säga “idag stannar hon hemma”. Det var en bra tid, trots en minst sagt knackig ekonomi, men jag antar att i alla fall en del av den numera vuxna flickans plats inom elit har grund i all tid som vi tillbringade tillsammans.
Med barn nr två som snart är nio så var det krångligare. Dagiset kallas numera allvarsamt för förskola och personalen har en närmast konfiskal inställning till barnen. Frånvaro skall meddelas noga i förväg och lämning skall, pga det pedagogiska arbetet, ske senast nio för att undvika turbulens. Ingen sagostund på morgonen med andra ord.
Såhär i efterhand så ångrar jag att jag inte sade: Jag skiter i era regler och påfund. Om vi vill så åker vi på utflykt oavsett vardag eller helg.
Hur detta går ihop med hissade regnbågsflaggor och föräldramöten som fokuserade på woke istället för på barnen (ursäkta ordet men jag finner inget annat), det lämnas som en övning.
Här hamnade man i frysen så det blir ett nytt inlägg som saknar ord med w.
Gäller även föräldern. När jag hade barn nr ett så hade jag henne ofta hemma från dagis. Inga som helst problem, kunde ringa på morgonen och säga “idag stannar hon hemma”. Det var en bra tid, trots en minst sagt knackig ekonomi, men jag antar att i alla fall en del av den numera vuxna flickans plats inom elit har grund i all tid som vi tillbringade tillsammans.
Med barn nr två som snart är nio så var det krångligare. Dagiset kallas numera allvarsamt för förskola och personalen har en närmast konfiskal inställning till barnen. Frånvaro skall meddelas noga i förväg och lämning skall, pga det pedagogiska arbetet, ske senast nio för att undvika turbulens. Ingen sagostund på morgonen med andra ord.
Såhär i efterhand så ångrar jag att jag inte sade: Jag skiter i era regler och påfund. Om vi vill så åker vi på utflykt oavsett vardag eller helg.
Hur detta går ihop med hissade regnbågsflaggor och föräldramöten som fokuserade på (det där ordet som apelsinmannen och hans polare gärna använder och som förpassar en till frysen) istället för på barnen (ursäkta ordet men jag finner inget annat), det lämnas som en övning.
Skolplikt gäller från och med det år barnet fyller sex år, men innan dess hade det nog gått bra att skita i “era regler och påfund”.
@PPP
En del av barnets utveckling. När barnen blir större så är de inte längre i lika stort behov av närhet från föräldern. Istället så har de ett ökande behov av att se sig om i världen. Därför är skolplikten inget problem. Men om den skulle vara ett problem så kan man söka dispens och själv undervisa, till exempel om man ger sig ut på jordenruntsegling.
Man håller i nappflaskan åt en åttamånaders, men om man håller i nappflaskan åt en ettåring då har man ett problem. Och så fortsätter det tills barnet är vuxet och klarar sig själv, små, små steg mot självständighet. Men om man inte håller i nappflaskan åt sin åttamånaders, då finns risken att barnet inte blir en fri och självständig individ, liksom den totala katastrofen som uppstår om man inte kan glädjas över att barnet blir större för varje dag som går.
Men ja, det är extremt snålt med avdragsgillheten för välgörenhet. Staten ska vara den som ger, fan ta det företag eller privatperson som gör sådant.
Vi vill ju inte riskera att folk skänker pengar som ett sätt att skatteplanera?!
Vi vill ju inte att privatpersoner ska kunna ge till ändamål som inte är sanktionerade av staten.
För privatpersoner kan väl aldrig veta områden där stöd kan göra nytta där det offentliga missat….
Snålt vet jag inte. Det är väl snarare typiskt svenskbyråkratiskt?
Det finns väl några få välgörenhetsorganisationer som hjälper Ukraina som är registrerade i skatteverkets lista över godkända gåvomottagare. De flesta torde inte vara det.
“Rapporten innehåller också saker som att man blir olycklig av att jämföra sig med andra”
… vilket är förklaringen till allt som skrivits om att tonåringar mår sämre av Internet/mobiler/social media etc. Desto fler man _kan_ jämföra sig med desto fler finns det att bli olycklig av att jämföra sig med.
Amen.
Ganska lätt att glömma det faktum att man själv aldrig lägger upp några inlägg av typen “fyfan va usel jag är” eller “usch va dåligt dethär blev”. Och att detsamma gäller alla andra. Självförstärkande cirkel.
“En kultur av personlig och frivillig välgörenhet skapar alltså lyckligare och rikare människor.”
Det här ser jag som det svåraste.
Varje år när transferfönstret till helvetet öppnar sig (d.v.s. när det är dags att gå ur Svenska kyrkan) träffar man folk på nätet och i verkligheten som drar ett “höhö Gud ba, jag vill ge mina surt förvärvade pengar till riktig välgörenhet istället”. Då frågar jag alltid vilken organisation som ska få pengarna istället, för du går väl inte ur Svenska kyrkan bara för att du är snål? Får alltid sura blickar/kommentarer tillbaka.
Avslutar med en peng till PowerUp.
P.s. Ett 100% säkert sätt att göra dig lyckligare även om du tjänar över 50 000 är att byta från Swedbanks internetbank. Nirvana garanteras.
Har flera andra Internetbanker. Tycker faktiskt att ingen av dem är särskilt bra.
Gick ur Svenska kyrkan när präster som tjänade 50000/månad hotade med strejk. Betalar istället 250 kr/månad till ACT som är kyrkans U-hjälp. Trodde prästerna tog jobbet för att dom ville sprida sitt budskap?
OT: Man får väl ta till stridsåtgärder mot sin arbetsgivare även om man tjänar “bra”?
Präster arbetar för att det är ett kall att tjäna Gud och predika för människorna.
Lärare arbetar för att det är ett kall att undervisa barn.
Sjuksköterskor arbetar för att det är ett kall att vårda sjuka människor.
Eller hur?
Det är egentligen bara VD:ar, andra direktörer och chefer, ekonomer, jurister, ingenjörer och läkare som gör ett ”riktigt” arbete som inte är särskilt lustfyllt eller givande och därmed förtjänar ordentlig ersättning för mödan.
Lokalvårdare, hemtjänstpersonal, förskolepersonal med flera har ju alla valt sitt yrke för att det är så kreativt och stimulerande så det är ju egentligen bara en bonus att de får betalt över huvud taget när de annars lika gärna hade utfört sina sysslor på fritiden.
Men dom låg precis på lycko gränsen Dom har kontakt med högre makter som hade koll på rätt summa utan Swedbank och Michael Dahléns rekommendationer Pengar är inte så viktigt men det är bra för nerverna i slutet på månaden att ha lite reserver kvar och har man ändå mer välfyllda konton så har man s k fuck of capital och är lite friare så man inte behöver vara löneslav
För länge sedan hörde jag en psykolog på radio säga: “Hjälper man andra så mår man bra själv”. Med min hemmagjorda filosofi tror jag att evolutionen skapat oss sådana. På stenåldern hade vi nog svårt att klara oss ensamma i naturen. Om vi hjälptes åt när vi jagade gick det nog bättre. När vi blev gamla hade vi svårt att försörja oss. Hade man då inte hjälpt andra och skaffat vänner fick man ingen hjälp när man behövde.
Själv har jag lite erfarenhet. Var deltidare och en kollega var på mej ofta och ville jag skulle ta hans personsökare ett tag.
En gång ville jag själv ha hjälp. Nej vart svaret. Nästa gång han tjatade sa jag Nej. Då vart det ett förskräckligt väsen. Jag förstod att ingen annan ville hjälpa han heller. Så blir man ensam får man problem.
“Som man bäddar får man ligga” samt “karma is a bitch” är ju uttryck som man önskar alltid stämde.
Jag saknar en sak i lyckoresonemanget – frihet. För mig är det centralt. En del frihet beror på vad för sorts land man råkar bo i, annan frihet beror på pengar.
Säg att du sysslar med saker som du finner väldigt tråkiga, du valde fel karriärväg eller kanske aldrig fick något egentligt val. Men du kan inte ta dig ur din situation, för du är beroende av den inkomst den ger. Kanske du själv kan tänka dig leva ett väldigt enkelt liv ett tag, men nu drar du med dig din familj i fallet om du söker en annan väg.
Hade du haft tillräckligt med pengar, hade du inte varit fast där du är, kunnat säga fuck it, jag säger upp mig för att ägna mig åt annat.
Sedan den frihet vi tar för given eftersom vi lever i ett någorlunda fritt land – vi kan uttrycka våra åsikter utan att staten kommer för att låsa in oss. (Men visst, idag är ett problem att andra privatpersoner måhända missunnar mig just min misshagliga åsikt och börjar förfölja mig för den). Vi kan söka efter information utan att det behöver registreras offentligt vad vi söker efter. Vi kan resa inom och utom landet utan att staten lägger sig i.
Man får dock passa sig för den gymnasiefilosofiska slutsatsen:
”Jaha, men då finns det ingen äkta altruism eftersom allt givande via feedback-loopar kommer tillbaka till givaren.”
Det är en avgörande skillnad mellan att ge av sig själv (ekonomiskt eller på annat sätt) utifrån ett egennyttigt motiv respektive att ge utifrån kärlek/trofasthet till ”det goda i sig”. (Personligen tror jag att det är skillnaden mellan Abels respektive Kains förhållningssätt – även om bibelnarrativet lämnar det outtalat.)
Att vara troende är bl a att uppleva att det goda står på objektiv grund, att ana att våra samveten inte är en biokemisk privatsak utan en kontaktyta mot existensens grund. En kontaktyta att vara mycket rädd om.
Kanske kan man också be på detta sätt: ”Jag vet inte hur jag kan vara till störst nytta idag, men jag vill försöka stå till förfogande – så att det goda kan använda sig av mig där jag behövs mest.”
En gång för många år sedan stod en nära bekant till mig på en bro i Göteborg mitt i natten. Hon var så pass förtvivlad att hon bara ville avsluta allting. Då kommer en kvinna gående där i stort sätt aldrig någon rör sig vid denna tid på dygnet.
Hon måste ha förstått något så hon undrade hur det stod till och samtalade med min bekant som fick berätta om allt det hemska som hade skett i hennes liv. Hon är verkligen inte säker på att hon hade lämnat den bron i livet om inte kvinnan hade dykt upp.
Vi har ingen aning om vad som händer när vi ställer oss till det godas förfogande. Konsekvenserna kan vara långtgående.
Troende människor är generellt sett lyckligare. Trossystem uppfyller samhörighet och meningsfullhet. Tyvärr gäller det även extremister, inklusive förmodligen IS-terrorister, som är helt övertygade om sin meningsfullhet och upplever enorm samhörighet inte bara med varandra utan även med sin tolkning av Gud.
Angående att köpa lycka genom att köpa saker.
There’s always a bigger boat.
Det finns alltid en större lägenhet, en finare villa, bättre läge på bostaden, finare bil, dyrare bil, snabbare dator, större teveskärm, större segelbåt. Oavsett hur stor du köper. Titta på vad du har, inte vad andra har.
Absolut. Dessutom; om man ägnar sig åt en liten stunds introspektion kan man ofta ana att det materiella (och den status som det materiella ger – i vissa kretsar) bara är ett substitut för en djupare liggande längtan.
Lite som att tröstäta.
Enda gången man blir lyckligare av att köpa saker är om inköpet löser ett större problem. En elektrisk vattenpump istället för att hissa upp vatten ur brunnen, typ.
Fast förmodligen vänjer man sig och lyckan upphör. Hur många svenskar känner lycka för att det kommer rent vatten ur kranen?
För oss som bott utomlands länge så är det en liten lycka faktiskt, att vara hemma i Sverige och dricka rent, friskt vatten direkt ur kranen. Det är även fantastiskt hur rent det är, inga sopor och skräp. Husen är så fina, även vägar och trottoarer, etc.
En fördel med att sänka sin levnadsstandard är att man blir mer tacksam för det lilla.
Så är det, men beroende på vad för problem som lösts och hur länge det pågått, kan lyckan sitta i ett tag.
Det är för min egen del avslappnande att elledningarna numera ligger under backen och vi slipper allt förberedande så fort det är lite blåst på gång med att tappa upp vatten, ha lyse på förutbestämda platser et c.
I det fallet inget jag köpte själv, men hade det varit ett villkor att hosta upp en slant för att det skulle bli av hade jag gärna gjort det.
Det är antagligen få som tänker på det.
Själv blir jag lycklig varje gång jag har lyckats byta vattenfilter utan att ha sönder vattenrenings- och pumpanläggningen.
Jag gör det, en liten aning, brukar ganska ofta tänka på allt det som finns mellan ån och mitt vatten när jag tappar upp ett glas.
Diskmaskinen är en annan pryl som ger mig lite glädje när jag använder den, iofs blir det lite speciellt då jag brukar köpa begagnade och meka med dem tills de blir helt utslitna.
Intressant, jag tycker det är väldogt meditativt att handdiska, även om jag också gillar det där stilla suset från diskmaskinen.
Varje gång. Nästan.
..sniff sniff, ‘lånta fjädrar’
Amen till denna inlaga.
Jag har kommit över 50kSEK och det har gett möjlighet till skuldfrihet, hyggligt ny bostad och inte minst möjligheten att hjälpa till, inte minst Ukraina.
Vilken tur att jag förlorade budgivningen på den budanovsignerade ryggsäcken, något att minnas och pengar att donera till PUU och BGB.
Snacka med Den Gamle, han om någon kan ordna prylar!
“Det är de som går runt och kallar andra för godhetsknarkare som är olyckliga”
Ja men det kanske ändå hänger ihop. För vänstern är det jätteviktigt att vi skänker minst 1% av BNP i bistånd, men verkar helt ointresserade av nyttan och effiktivitet av medeln. Kanske de ändå kan känna lycka av att betala skatt som sedan skänks till bistånd, bara pengarna lämnar vårt konto så är vi lyckliga.
För mig är det viktigt att de pengar jag har möjlighet att bistå med gör maximal nytta. Därför skänker jag aldrig till de stora drakarna som tex UNHCR med flera, men med glädje de fantastiska organisationer, Jonas med flera, som LW tar upp här på bloggen.
Så är det, SIDA är som höghastighetståg, kostar massa pengar, ingen revision men det låter flashigt för politikerna.
En vis man (Jesus Kristus) konstaterade för ca 2000 år sedan att ”Det är lyckligare att ge än att få” (Apostlagärningarna 20:35).
Finns mycket intressant i Bibeln angående girighet, kärlek till pengar, och tomheten i rikedom. Hade fler lyssnat till det budskapet hade världen sett mycket annorlunda ut. Det hade inte behövts några artiklar här om vare sig Ukraina eller Grönland.
Ska vi dra lite teologi på det.. han hade ju centralbankernas centralbank bakom sig..
Det Jesus sade var också att gamla testamentet kan man glömma, tur det, då mina klädesplagg lett till min stening från forumägaren.
Sen har vi en kille som just promotar detta, guld, svek, krig, röka på. Dessa anhängare verkar vara fler än snickarens.
Jag trodde gränsen för lycka gick vid 55 000kr?
I år alltså.
Nä, den går exakt vid 50 000 kronor. EXAKT. Att det är en principiell jämförelse kan vi glömma. Det är EXAKT 50000 kronor. För alla. Inte som snygg siffra för ett grovt avrundat medel i studiecohorten.
Dessutom tror jag 50 000 är några år gammalt. Justerat för inflationen ska det upp, men det var en rapport, inte ny forskning.
Tänkte mer på att gränsen för statlig inkomstskatt går där nånstans för nådens år 2026.
Så är det. Inte många som känner lycka för att de får betala statlig skatt.
Hehe 🙂
Bloggaren bara svamlar, lite okända avfällningar i brunnen brukar ge den den effekten. Lycka går vid 8,07 inkomstbasbelopp inget annat!!
Intressant artikel. Ja det stämmer att jag känner lycka av att donera till olika organisationer PuU, Repower, BGB. Att sedan läsa om vad de åstadkommer gör mig glad. Inte minst på den här bloggen finns det återkoppling om till exempel resultatet för en viss insamling. Jag ger även pengar till katthem, köper majblommor, köper Situation Stockholm och skickar då och då en slant till mina brorsbarn som dock använder dessa för att möla i sig mcdonalds, men de är unga.
Så javisst, godhetsknarkare kan man nog kalla mig. Jag tar det inte som en förolämpning, tvärtom
Bloggaren är korrekt och skriver att effekten av ökad lycka avtar efter 50k i månatlig inkomst, inte att effekten upphör.
Men det är ändå värt att slå ett förtydligandets slag här – fortsatt ökad inkomst över 50k i månaden leder till högre lycka!
Upp till 50k/mån finns en kraftig effekt i minskad olycka, som sedan avstannar markant. Men, över 50k/mån leder fortfarande till mer lycka, om än inte i en linjär effekt.
Logiskt sett kan man enkelt tänka sig:
50k/mån räcker för att reducera mycket kraftiga och påträngliga stressorer såsom rädsla för direkta effekter vid förlust av arbete; oro över månatliga basutgifter såsom mat och bostad; etcetera.
Men över 50k/mån möjliggör fler och större inköp av “minnen”; fler och större donationer till fler typer av välgörenhet; mer kontroll över egen tid som då kan spenderas på passionsämnen vilka kan innefatta både att hjälpa andra och att medge mer tillfällen för flow. Den ekonomiskt oberoende behöver inte bryta sin flow-state för att åka till eller från en arbetsplats, hämta barn, eller laga mat. Det kan man betala någon annan att göra.
Kahneman, som publicerade den ursprungliga slutsatsen om “ingen ökad lycka efter 50k/mån” beskriver i nedan länk tillsammans med Killingsworth varför den slutsatsen var inkorrekt. Slutsatsen borde snarare ha varit “ingen minskad olycka efter 50k/mån”.
https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.2208661120
Med ovan sagt så håller jag med HMS Repulse moralisk-filosofiska inställning till lyckan.
Japp, jag råkade faktiskt lyssna på en podd häromdagen som handlade om lycka. Kan vara värt att lägga till från den at det som allmänt sett tycks göra oss lyckligast är goda och nära relationer till andra människor.
Enklaste förklaringen är att orsak/verkan är omvänd. Rikare människor skänker mer till välgörenhet.
Saknas 2 parameters där, omtänksamhet och medmänsklighet.
Jag hade erkänt mått bättre om jag kunnat skänka till välgörenhet och personligt störst av allt, för forskning som hjälper oss komma närmare en lösning på fibromyalgi och liknande nedärvda obotliga sjukdomar som jag levt med i över tjugofem år. Det närmaste lycka jag har är det som kommer när man överlever allt det och vad livet kastar på en, tex när sjukvård utanför norrbotten anser man lider av grav hypokondri och absolut inte kan ha fibro då man varken är pensionär eller kvinna.
En euforisk rus-artad lycka om än kortvarig hade inträffat om allt detta utspelats i amerikat under mina hårdaste mest deprimerade tider. Då hade landet blivit en handfull högst praktiskt obehöriga obehagliga, läkare fattigare, ett “jag gjorde detta för att skydda oskyldiga människor” manifesto rikare, och en “disgruntled patient” mindre.
För att vara lycklig bör man passa sig för de sju dödssynderna. Som ju är:
Högmod, girighet, vällust/lust, avund, frosseri, vrede och lättja.
Högmod är att se ner på andra människor. Att se sig själv som överlägsen.
Girighet är att aldrig dela med sig. Att njuta av att andra har det sämre.
Vällust kan vara OK om det delas med någon man älskar. Här tänker jag på sexmissbrukare och notoriskt otrogna som bara vill tillfredsställa sig själva. Tänk Epstein/Trump.
Avund är nog dessvärre djupt rotad i personligheten. Liksom girighet.
Frosseri är också en form av missbruk.
Vrede är att skada andra människor.
Lättja gör att man inte kan känna tillfredsställelsen över ett väl utfört arbete.
Jag tror inte att lycka är så väldigt relaterad till inkomst. Mer till att man har minimalt av de sju dödssynderna.
“Man måste tänka sig Sisyfos lyckig”
Albert Camus, Myten om Sisyfos
“Vi befinner oss i en tid där dödssynderna inte längre är någonting att fly ifrån. Vrede, frosseri, avund, vällust, lättja, högmod och girighet presenteras för oss som ambition, finsmakeri, kärlek, driv, entreprenörskap, wllness och fitness. Överflödet och tekniken gör att vi inte märker att dödssynderna är vattnet vi simmar i.”
Susanna Birgersson, Göteborgsposten 6 dec 2025
Det talas om lycka. Håller i stort med bloggarens 3 punkter, jag har skänkt en hel del till Ukraina och saken och mår bra av det.jag har deltagit i 3 fredsbevarande missioner, b.l.a. 1 år i Charkiv 2014- 2015 och känner mig bra över det.
Men min prio att känna mig lycklig är Hälsa! Sen kommer de andra 3 punkterna. Just nu ser jag min hustru brytas ner med ohälsa, vi som skulle göra allt kul på ålderns höst är uppskjutet. Jag fortsätter att stötta Ukraina oavsett!
Var det inte så att såssarna hade en lösning på det här med lyckokänsla. Jag kanske bara blandar ihop begreppen. Men var det inte såssar som introducerade att det är häftigt att betala skatt? Jag tror dom ville att folket skulle uppleva ett lyckorus över att känna att staten inte tar pengarna utan att skattebetalaren känner lyckan av att lämna ifrån sig sina pengar.💰 tillsammans med att såssarna skulle få skattebetalaren att känna en kollektiv lycka av att staten skänker pengarna i form av bidrag. Det blir liksom en rundgång av salighet och lycka. Du går till arbetet för att skänka din lön i form av sociala skatten på ca 35% som läggs på lönen och de 55% som dras av lönen och så lite moms på det du handlar 20% jag tycker också det är häftigt (mycket) och nej det funkar inte på mig.
Lyckligast är den som ger och endast har så han klarar sig.
– Knut Hamsun
Lyckligast är den som knarkar, men bara en gång, en liten stund.
/Läst på nätet och det verkade rimligt.
Ja och han gav väl bort sin fredsprismedalj till en tysk som hade behövt några lektioner i fred.
Hur kan allla tycka att rapporten är bra? Den är ju usel, bara svammel.
-Hur definierar de lycka? Inget anges men man kan ändå ge en genomsnittlig grad av lycka på 6,87 (sic!)
“Högre lön än 50 000 kronor verkar inte göra oss så mycket lyckligare,…” Man går från att ange lycka med två decimaler till att specificera “… inte så mycket …”. Vilka tomtar!
Uppenbarligen en frågeenkät som de skickat ut via SCB eller liknande.
Alla vet ju att den enda sanna lyckan är när man öppnar en Stigbergets.
Men det får man ju inte säga i det här jävla skitlandet.
Jahapp, det var det tangentbordet, det …
Var det där som Sveriges första nykterhetsloge instiftades?😅
Antar att någon besitter originalrecepten?
Hur kommer de, i glas eller burk?
Har en konnässör någon mil bort, är några av dessa en bra gåva?
Över fjällen till grannen och dennes dalgång, kylig snöskoter tur.
Ska liks dit med en för denne införskaffad ny rökkåta.
Ospårat.
Låter trevligt!
Stigbergets kommer i burk och det finns 61 sorter listade på bolki. Dock är många sorter slutsålda men du hittar säkert något trevligt att ge bort till konnässören.
Tjänar man mer än 50 000 hinner man inte dricka alla Stigbergets man har råd med, och därmed ökar inte lyckan längre.
Nu är jag kanske sist på bollen, men, Lars, jag tror att du är något viktigt på spåret här. Kan du inte utveckla det i en bok eller ett manifest? Sverige behöver en ny filosofi, och nya perspektiv på vad man kan göra av sitt liv. Och nog inte bara Sverige.
Tack, men Lena är bättre på detta.
Ger man bidrag till Ukraina så är glädjen mer än så. Varje månad sedan några månader in i kriget ett bidrag på runt 1.000 SEK till ett lokalt “Help Center” i Odesa, lokala återkopplingen i form av bilder värmer mitt hjärta varje gång.
Sedan en specialare, bekostade min bekanta dotters (15 år, Odesa) utbildning till frisör, och efter det så betalar jag för hyra på söndagar en hårsalong där den lokala hjältinnan gratis klipper håret på främst äldre som inte har råd betala för det, värmer mitt hjärta ännu mer varje gång jag får bildrapport
Utöver det spridda skurar till främst Power up Ukraine, och lägger alltid till 20% på akutryggsäck när jag handlar på apotea.se
Att bidraga, främst till Ukraina, är senaste tiden värt, 50.000 kr?
👏
Jag har kännt det. Flera gånger. När bloggarn ber oss hjälpa. “Nu det fattas det x kronor till detta” Vi sluter upp, vi donerar och vi gör det tillsammans. Här på bloggen. Efteråt får vi höra att målet är nått och att vi är bäst. Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men är det inte lite lycka som smyger sig på då? Jo, jag tror det. Tack för klargörandet!
Jag har kännt det. Flera gånger. När bloggarn ber oss hjälpa. “Nu det fattas det x kronor till detta” Vi sluter upp, vi donerar och vi gör det tillsammans. Här på bloggen. Efteråt får vi höra att målet är nått och att vi är bäst. Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men är det inte lite lycka som smyger sig på då? Jo, jag tror det. Tack för klargörandet!
JvM på dubbelpost!
Jag skulle gärna vilja se forskning på vad som händer ännu högre upp i inkomstintervallet, för så Adam Smith-liberal jag är upplever jag det som att många av de allra rikaste är både förgrämda och missunnsamma på ett sätt som förvånar mig inte så lite.
Det finns en slags omåttlighet som gör att den med gott om pengar skaffar fler och större saker, vilket förstås får omvänd effekt. Därtill ett sjuhelvetes administrativt jobb med alla dessa prylar som dessutom ofta kräver någon form av bevakning. Att hela tiden vara rädd för att någon snor bilen eller klockan på handleden föder knappast lycka.
Ja, ungefär så, eller som partnern till en kvinnlig kollega för 20-talet år sedan. De hade precis flyttat in i ett nytt hus och kompisgänget var på fest – de flesta av oss kända varandra sedan ganska lång tid tillbaka, sedan universitet eller många år som kollegor på jobbet. Mannen i värdparet hade enligt mina kollegor på jobbet varit en oerhört kul prick på universitet och jobbade sedan några på en investeringsbank. Mitt mest bestående intryck av honom var att han aldrig kunde sluta prata om pengar och att han var oerhört orolig för alla möbler i huset. Inga Ikea-möbler, men inte heller överdrivet dyra. Han fick det att kännas som att man knappt fick sätta sig eller ställa ner glas och tallrik med plockmat. Jag kunde inte heller undgå känslan att det där flotta jobbet också hade gjort honom lite snål och oskön mot sin flickvän. Hon var mycket fotbollsintresserad och det slumpade sig så lyckligt att hennes favoritlag gick till Champions League-final och han fick genom sitt jobb en plåt till finalen. Som han utnyttjade själv …
Det låter mest som om han inte accepterat att han har råd att köpa ett nytt bord eller lämna in det för slipning om det blir fuktringar på skivan osv.
Det finns väl många lagade på den löken?
Bli lite rikare och ha råd att anställa folk som bevakar och underhåller prylar.
Bli ytterligare lite rikare och ha råd med en chef som sköter rekryteringen och allt runt personalen.
Osv.
*lager
@El_gato_debajo_a_mesa
Det finns en hel del rikingar som följer Bill Gates i spåren och ger bort stora summor pengar. En del ger bort en stor del av sin förmögenhet. Warren Buffet leder ligan, så vitt jag kan se, med 60 miljarder dollar.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Giving_Pledge
Jag tjänar några tusen under 50k i månaden. Så jag kommer bli lyckligare om jag får en löneförhöjning över 50k. Min fru tjänar över 50k, så jag antar att hon är lycklig då, men inte kommer att bli lyckligare av ytterligare löneförhöjningar?
Jag tror lycka handlar om hur man mår tillsammans, i ett förhållande. Eller hur man mår som ensamstående. Det är inte pengar det handlar om, i slutändan. Om man inte är helt pank.
Jag tjänar några tusen under 50k i månaden. Så jag kommer bli lyckligare om jag får en löneförhöjning över 50k. Min fru tjänar över 50k, så jag antar att hon är lycklig då, men inte kommer att bli lyckligare av ytterligare löneförhöjningar?
Jag tror lycka handlar om hur man mår tillsammans, i ett förhållande. Eller hur man mår som ensamstående. Det är inte pengar det handlar om, i slutändan. Om man inte är helt pank.
Vi har dessutom alltid! Sen vi träffades, haft gemensam ekonomi. Efter en månad, kände vi att det var vi. Så sen dess…
Det har inte vi. Men på något sätt kommer vi överens ändå. En av de saker jag uppskattar med henne är att hon aldrig någonsin har bråkat om pengar. Det där gör att jag själv inte känner någon som helst smärta de gånger som det är jag som lägger upp slantarna vilket gör att det liksom flyter på.
Annat var det med förra frun, hon var tamejsjutton inte klok. En utgift på några ören och hon utmålade sig som det stora offret och jag som den giriga skurken. En dag tröttnade jag och visade svart på vitt att det var jag som stod för en större del av utgifterna. Då bröt hon ihop och var otrogen.
När vi träffades, tjänade jag mer än henne. Och vi gick direkt in i gemensam ekonomi (Vi flyttade i praktiken ihop direkt, även om jag behöll min lgh i 4-5 månader). Sen pluggade hon vidare, och är chef nu, sen många år. Men den gemensamma ekonomin består.
Jodå, sa till min respektive, ganska snart efter att vi flyttat ihop, största orsaken till skilsmässa är ekonomi, så allt är 50/50 sen före millenieskiftet. Att du inte förstått att hon alltid varit chef är lite skojsigt..
Hmm skulle ha hamnat här!
Vi fick barn drygt 10 månader efter första träffen. Även om vi inte visste om att hon var gravid. Så kände vi att vi, var vi. Och körde ihop våra ekonomier, redan då
Du lurade mig att skriva nexanstående kommentar på fel ställe.
Så gjorde vi också, när det gäller ekonomin alltså.
Vi har sedan vi flyttade ihop haft ett gemensamt bankkont där alla pengar går in oavsett vem som förvärvat pengarna och därifrån har alla räkningar, hushållskostnader, räntor, mm. betalats. Det som blivit över har vi delat lika. Väldigt skönt.
Möjligen har jag otur när jag tänker, men lycka är väl en tillfällig känsla som höjer sig över mängden. Och som kan uppstå i en mängd situationer. Alltifrån när man möter sin leende älskling på flygplatsen till att receptarien på apoteket fixar problemet med receptet. Eller när man kan skänka en slant. Att köpa något kan ge tillfredsställelse, men lycka ?, nja. Att vara lycklig är något annat och beskrivs väl bäst som att vara i harmoni med sig själv och sin omgivning.
De tänker mer på lycka som ett tillstånd av varande. Men det är också känslor, som kan vara tillfälliga, tänker jag.
Visst är det så. Lycka är att titta ut över havet, ta en rondell i lite extra fart eller laga en god middag, eller varför inte när man lägger upp sina slantar i kassan när man handlar mat. Men det krävs även att man är mottaglig, att man kan se lyckan.
Den där frun som jag hade för länge sedan satte efter vår delning igång med att driva en massa rättsprocesser. Det var som att trycka på en avstängningsknapp, jag gick som på autopilot, gjorde samma saker som tidigare, men kände ingen lycka därför att jag inte var mottaglig. Det tog många år innan jag åter öppnade dörren och tittade på stjärnhimlen innan jag låste dörren för natten och kände lycka.
Lyckan hänger i en skör tråd, brister den så tar det lång tid innan den åter är hel.
Vi fick barn drygt 10 månader efter första träffen. Även om vi inte visste om att hon var gravid. Så kände vi att vi, var vi. Och körde ihop våra ekonomier, redan då.
Så gjorde vi också, när det gäller ekonomin alltså.
Vi har sedan vi flyttade ihop haft ett gemensamt bankkont där alla pengar går in oavsett vem som förvärvat pengarna och därifrån har alla räkningar, hushållskostnader, räntor, mm. betalats. Det som blivit över har vi delat lika. Väldigt skönt.
1. Jag har idag känt sammanhang tillsammans mina trevliga kollegor på jobbet.
Sedan knallade jag över till gymmet och körde gruppträning och fick lite mer sammanhang eftersom det är en hel del samma människor.
2. Träningen var först styrka, Core och sedan ett danspass. Visst flow på styrkedelen och svettig, intensiv, danskoreografi är totalflow.
3. Så nu får det väl bli en oplanerad extra tusing till PUU. (Ligger precis på lyckosnittet lönemässigt så visst utrymme finns.)
Kommer sova gott och trött inatt.
Om jag ger bort 4000 kr i månaden så blir jag alltså miljonär efter drygt 2 år? 4000 kr i månaden kan jag nog avstå från.
Jag tror att det är en dold premiss i resonemanget som jag inte har snappat riktigt.
Ytterligare funderingar.
Hur prissätter man lycka? Vad betyder “Lycka för 9000 kr”?
För att prissätta något måste man rimligen kunna mäta det. Hur mäter man lycka?
Du känner dig som en miljonär iaf.
Tack för bra och intressant inlägg!
Njae.
Jag gick igenom ett stort svenskt välfärdssystem utifrån KOLADA-data (dvs offentlig statistik.) Efter en helg där jag sov några timmar hade jag data framme om “välfärder i vården”.
Sedan ägnade jag en månad åt att försöka sälja in dessa data till riksdagspartierna, men alla vägrade eftersom de “hade placerat diskussionen som de ville ha den”. Tankesmedjor och ledarsidor gjorde samma svar.
När politiker hävdar att de inte har underlag eller saknar support tänker jag på mina rapporter vilka är både tillgängliga och hyfsat sökbara via Google. Under tiden har jag sett artiklar som förutsätter att de ägnat mindre än 15 minuter åt sakfrågan, och hur dessa artiklar blivit standard.
En eloge till bildsättningen av denna artikel! Fantastisk! Blir faktisk glad och lite lyckligare bara av att titta på bilden.
Dahlen är en härlig figur.
“Lycka är jävligt överskattat.
Man får vara nöjd om man är lite glad ibland.”
– Gunvald Larsson
Lycka kan vara att bli helt återställd efter att helt ha förlorat hälsan; att i koman sväva och se ljuset men vända
och säga “det finns mer att göra” och sedan komma tillbaka ner. Därefter finns en tacksamhet och lycka som jag
tror många inte kan känna för de har aldrig varit med om något liknande, man tar så mycket för givet i vår ofta
ytliga värld med självskapade problem.
Hälsa som tidigare nämnts ÄR lycka. Egentligen. Vi tänker bara inte på det när vi springer runt. Vi borde stanna
upp lite in emellan i tacksamhet.
Utan hälsa desto svårare att ge, nog värt att tänka på också!
PUU min favorit sedan länge, av kanske förklarliga skäl.
Intressant läsning för en lycklig pensionär som varit lycklig hela livet med några få kortare perioder av mindre lycka.
Min mor lärde mig en bra sak,
Sköt dig själv och skit i andra!
och givervis många flera.
Man kan lätt missuppfatta detta, men andemeningen var, det förstod man alltid av samanhanget, att man ska leva och ha det som man själv trivs med och inte bry sig om hur andra lever och har det. Man ska inte jämföra sig med andra helt enkelt.
Jag och min fru har nog levt efter denna enkla regel och aldrig brytt oss om vad någon annan tyckt, gjort eller köpt. Vi har levt vår familjs liv utan att störa och förstöra för andra. I övrigt har vi nog varit som de flesta familjer är mest.
Jag har tidigare skrivit om att jag och min fru ska resa till Ukraina och hjälpa till när kriget tar slut och det är något vi båda ser fram emot och även det verkar ju gå i linje med vad som ger lycka.
Jag skulle nog vilja översätta det till: Se till att vara så stark så att man kan göra gott för sin omgivning.
Låter logiskt. Det går inte att nå toppen på Maslows behovstrappa enbart med pengar, även om det tar dig ganska högt upp på den.
Jag kanske är korkad men jag fattar inte paragrafen om välgörenhet och att man får “8000:- SEK över du inte kommer köpa annan lycka för”. Jag fattar den emotionella biten men det verkar ju som att alla tre (prylar, upplevelser och välgörenhet) leder till -2000 på kontoutdraget…
Enligt kursen ”The science of wellbeing” på Yale university
så finns en korrelation mellan olika saker och hur lycklig man blir
– en lönehöjning brukar göra de flesta glada, korrelationen är 0,1
– att köpa en ny fin grej, korrelation är 0,1
– att vara ut på sociala media tex facebook, instagram etc,
korrelation är 0,2 - MEN negativ
dvs man blir mindre lycklig av sociala media
detta enligt Lauri Santos professor i psykologi på Yale univerity
kursen ”The science of wellbeing” på Yale
rekommenderas varmt och finns på nätet