Inflationen och de fastställda basbeloppen, samt de högre räntorna kommer minska statens och kommunernas skatteintäkter samtidigt som utgifterna ökar. Det blir spännande för de så kallade valvinnarna som kommer behöva göra nedskärningar på offentlig service eller kraftigt höja skatten. En summering i tio punkter nedan.

Statens och kommunernas utgifter ökar alltså på grund av de höjda basbeloppen. Samtidigt stiger även räntorna och förstås priserna via inflationen.
En lista med effekter nedan.
- Lägre statliga momsintäkter. Räntor har ingen moms och när räntorna på hushållens enorma 5 000 miljarder i skulder ökar kommer mindre pengar gå till moms på konsumtion och mer till räntor. Matmomsens 12% gör också att konsumtionen kommer ge mindre momsintäkter när allt mer av hushållens pengar går till mat istället för konsumtion till 25% moms.
- Större ränteavdrag. Högre räntor sänker statens intäkter eftersom de skuldsatta hushållen får göra större skatteavdrag för sina räntebetalningar. Samtidigt höjer inte bankerna räntorna på bankkontona motsvarande, så högre skatteintäkter på bankkontona räntor blir det inte.
- Höjd brytgräns för statlig skatt. Basbeloppens höjningar gör att brytgränsen för statlig marginalskatt höjs med nästan 10% och väldigt många som har en lön i intervallet cirka 45 000 – 50 000:- SEK i månaden slutar betala 50% i marginalskatt helt och de som har högre inkomster än så betalar mindre.
- Höjda socialförsäkringar. Bidragssystemen i form av socialförsäkringarna räknas upp med 8.7% på grund av basbeloppen, vilket innebär ökade statliga utgifter. Även försörjningsstöd (“socialbidrag”) kommer höjas för kommunerna.
- Höjd gräns för pensionsavsättning. Brytpunkten för maxtaket i statlig pension, varefter pensionsavgifterna inte går till arbetstagaren höjs. Det betyder mer pengar in i PPM, och mindre pengar att stoppa in i utbetalningar till pensionssystemet, om jag förstått det rätt.
- Inga höjda reallöner. Normalt så höjs lönerna med mer än inflationen och ökar skatteintäkterna, vilket kompenserar för 3. Nu blir det inte så i år, då påslagen i avtalsrörelsen inte ligger på 9% utan istället 1-2%. Så kommunerna får inte höjda skatteintäkter för att täcka sina kostnader för försörjningsstöd.
- Ökade statliga och kommunala kostnader. Inflationen drabbar även stat och kommun, även om man upphandlat avtal. De flesta (?) avtal har KPI-justeringar, vilket innebär att leverantörerna automatiskt nu får ta ut 8.7% mer betalt av stat och kommun. Andra avtal kan komma att brytas av leverantörer som går i konkurs om de inte kan höja priserna och oavsett så rullas olika upphandlingar över löpande. Och en del inköp sker till dagspris, t ex Trafikverkets asfalt. För övrigt kan det vara så att en del hyresavtal också har KPI-justeringar. Både för det offentliga såväl som det privata. Blir kul med 8.7% högre hyror.
- Ökade statliga och kommunala räntor. I den takt gamla obligationer behöver rullas över i nya eller nyupplåning behövs till nya investeringar så har räntorna rusat rejält det senaste året. Det innebär direkt ökade kostnader för stat och kommun, och budgeten för många färdigställda projekt kommer gå åt helvete när man får nya högre räntor på finansieringen när den rullas till nya obligationer.
- Ökad arbetslöshet. Arbetslösheten kommer öka nu när Sverige går in i lågkonjunktur och sedan sannolikt recession. Det innebär i sin tur lägre skatteintäkter och ökade utgifter i socialförsäkringarna.
- Sänkta intäkter från fastighetsförsäljningar och stämpelavgifter. Med högre räntor faller bostad- och fastighetspriserna. Det ger lägre intäkter för särskilt kommunerna som säljer mark, och även lägre stämpel- och pantbrevsavgifter. Både på grund av lägre bostadspriser, men också på grund av att det blir färre bostadsaffärer när priserna faller och köpare som absolut inte måste flytta (av de vanliga anledningarna) avvaktar.
Sammantaget så blir det kul att ta över regeringsposten eller kommun- och regionfullmäktige efter valet.
Istället för att leverera sina vallöften kommer man tvingas antingen leverera chockartade skattehöjningar (8.7% …) eller kraftiga neddragningar av offentlig samhällsservice, reformer och investeringar.
Hur det ska gå med ökade försvarsanslag, pengar till polisen och rättsväsendet, investeringar i energisektor osv lämnas som en spännande övning åt våra politiker.
Vi önskar dem alla lycka till. Det kommer behövas.








Tror ni att någon politiker kommer nämna detta i valrörelsen och säga att “det är neddragningar som gäller – detta är vad vi kommer dra ner på om vi hamnar i regering”? Nej, just det. Nu gäller det att lova guld och gröna skogar. Någon ny prognos för svensk ekonomi kommer man nog först bry sig om efter att ny regering tillsatts.
Samtidigt är hushållen de mest negativa i konjunkturbarometern de någonsin har varit. Neddragningar och/eller skattehöjningar kommer nog bli enormt populära samtidigt som maten kanske når en årstakt i inflationstakten om uppåt 20% med prishöjningarna hos de stora livsmedelskedjorna i september lagom till valet andra söndagen samma månad.
SvD hade för övrigt en artikel idag om att SCB antagligen systematiskt underskattat inflationen, vilket ger bloggen vatten på den kvarn som drivits här sedan många, många år tillbaka. T ex kvalitetsjusterar Sverige ner priser med 0.5 procentenheter jämfört med en del andra EU-länder – priser på identiska varor som iPhone, som på något sätt får bättre kvalitet i Sverige med identiskt samma nya modeller i andra länder. Detta trots att svenska kronan också försvagats och priserna snarare kanske stigit med 10%.
Sverige har anpassat sig till Guldlocksparadigmen. Att det ska vara alldeles lagom inflation och alldeles lagom ränta. Fast nu kom björnarna hem och undrade vem det var som hade ätit av soppan och sovit i deras sängar … (obskyr sagokulturell referens)



