Fredagsmys: Börsterapi för alla som tappat 1-2 års pension

Jag har haft flera konfliktfyllda år bakom mig på min senaste arbetsplats, ett svenskt universitet. Efter att ett par läkemedelsföretag la ner sin verksamhet på orten blev det ett “fritt fall” för laboratoriet där jag jobbade. Jag har varit uthyrd under ett par decennier till ett litet industriföretag med 12 anställda, så jag hade en stadig inkomst, men plötsligt skulle en hel universitetsavdelning finansieras med mitt hantverksmässiga arbete. Mitt uthyrnings-timpris höjdes därför momentant med 62%, men det nya priset gick inte igenom hos min uppdragsgivare. Professorn blev då helt vansinnig och började hota och skrik-terrorisera mig, så jag sa upp mig och fortsatte att jobba, nu direkt åt industri-företaget, som jag inte ville svika. Jag har sedan dess utsatts för mycket grovt förtal, krav på pengar och ständiga påståenden om att jag stal “alla deras” pengar. Vi som hade externa pengar på konton hos institutionen blev av med alla våra innestående pengar för att lösa underskottet. Många väldigt duktiga professorer blev av med sina forskningspengar, kanske en miljon kr per person, och tvingades att pensionera sig tidigare än planerat. En professor som hanterade stora patentpengar åt andra, fick också sitt konto länsat på mer än en miljon kr och det var inte ens hans egna pengar utan kundernas och han sa också upp sig. Mitt konto tömdes också, men jag vet inte hur mycket pengar som jag blev av med, och professorn hittade (på) ständigt nya underskott, som jag tvingades att betala senare. Firman som jag jobbade åt tvingades att böta pga att man avbröt samarbetet, när man inte kunde komma överens om det nya timpriset. Professorn hävdade att det var ett evighetsavtal och överhuvudtaget inte möjligt att säga upp. Priset var satt och det gick inte att sänka det, utan det skulle accepteras som sådant eller förkastas. Det påstods att jag hade stulit alla avdelningens pengar (de blev av med den framtida “overheaden”) när jag sa upp mig. Jag upplevde situationen som väldigt otrevlig när mina externa pengar gick åt till att betala för andras underskott, pga att de tappade sin finansiering och det fanns inget ljus i sikte.

Redan tidigare blev det känt att stölderna på avdelningen hade blivit enormt dyra och att “folk” handlade mycket varor som debiterades på avdelningen, utan kontroll på vem som tog grejerna, antagligen togs de därifrån till privata hushåll. Det fanns en universitetsbutik i källaren och folk tog för sig där och grejerna försvann spårlöst. Jag hade en praktikant under en kort tid och hon krävde att få gå till butiken ensam utan mig och handla på mitt forskningskonto, men jag sa att vi måste gå dit tillsammans i så fall. Hon blev asförbannad och hon ansåg också att jobbet var för farligt och hon ville därför vara ledig med bibehållen lön i 9 månader. Hon uteblev sedan utan att meddela det. Jag såg också att någon annan använde mitt forskningskonto för sina köp av torris flera gånger, efter att jag själv hade köpt torris och kvitterat med mitt kontonummer och namn.

Min industri-arbetsgivare tappade också en stor del av sina beställningar under pandemin. Jag vet inte om det blir mer jobb, heller, så nu är jag “forskonär” analogt med “jobbonär”. Jag storstädar hemma och i trädgården som terapi, det känns bra när det blir snyggt.