obligationsbubblan

Hos Bonnier/DI uttalar den norska oljefondens Norheim Kjaer att “vi är i en historisk obligationsbubbla”. Det innebär också att vi har både bostadsbubbla och börsbubbla, rent av tillgångsbubblor över hela brädet.

En obligationsbubbla innebär att värderingen av obligationer nått bubbelnivåer. Höga värderingar av obligationer innebär låga räntor. Låga räntor innebär att man i fartblinda bostadsmarknader som Sverige belånar sig långt mer än man hade gjort om det inte förelåg låga räntor. Därmed bekräftas bostadsbubblan och skuldbubblan.

Bubbellåga räntor innebär också att det är billigt för företag att låna och att kraven på avkastning från aktier är lägre. Det ger två effekter – dels förbättras det bokföringsmässiga resultatet för företagen i och med att ränteutgifterna är lägre, dels skickas aktiekurserna ovanpå detta upp eftersom kraven på direktavkastning och lönsamhet blir lägre i takt med lägre räntor. Vi har därmed även en börsbubbla. Den syns som höga p/e-tal på börsen, men när obligationsbubblan spricker så kommer företagens vinster falla och önskade p/e-tal också falla. Tillsammans kan börsen gå ner rätt rejält.

Återstår dock att se när obligationsbubblan spricker och ränteläget normaliseras igen. Ett alternativ är förstås en permastagnation där västvärldens ekonomier blir allt mer irrelevanta som annat än spekulationsobjekt i tillgångsbubblor.

Fast bubblor spricker alltid. Förr eller senare.