Hos Bonnier/DI uttalar den norska oljefondens Norheim Kjaer att “vi är i en historisk obligationsbubbla”. Det innebär också att vi har både bostadsbubbla och börsbubbla, rent av tillgångsbubblor över hela brädet.
En obligationsbubbla innebär att värderingen av obligationer nått bubbelnivåer. Höga värderingar av obligationer innebär låga räntor. Låga räntor innebär att man i fartblinda bostadsmarknader som Sverige belånar sig långt mer än man hade gjort om det inte förelåg låga räntor. Därmed bekräftas bostadsbubblan och skuldbubblan.
Bubbellåga räntor innebär också att det är billigt för företag att låna och att kraven på avkastning från aktier är lägre. Det ger två effekter – dels förbättras det bokföringsmässiga resultatet för företagen i och med att ränteutgifterna är lägre, dels skickas aktiekurserna ovanpå detta upp eftersom kraven på direktavkastning och lönsamhet blir lägre i takt med lägre räntor. Vi har därmed även en börsbubbla. Den syns som höga p/e-tal på börsen, men när obligationsbubblan spricker så kommer företagens vinster falla och önskade p/e-tal också falla. Tillsammans kan börsen gå ner rätt rejält.
Återstår dock att se när obligationsbubblan spricker och ränteläget normaliseras igen. Ett alternativ är förstås en permastagnation där västvärldens ekonomier blir allt mer irrelevanta som annat än spekulationsobjekt i tillgångsbubblor.
Fast bubblor spricker alltid. Förr eller senare.
26 kommentarer
Ja visst gör det ont när bubblor brister. Varför skulle annars vintern dröja?
Är det fastighetsobligationerna som avses?
Preferensaktier i Amasten
Relativt säker utlåning med en ränta på 8% handlas till kurser som överstiger värdet.
Bankerna kräver eget kapital för att låna till fastigheter.
Avkastningen sjunker när priset på obligationen stiger. Priset stiger när risken sjunker.
Allt bättre än nollräntan-för riskkapitalet!
Såg en intressant historia från UK: http://www.telegraph.co.uk/news/politics/ukip/11238734/Why-losing-Rochester-is-a-total-catastrophe-for-the-Tories.html. I videon säger de att medelinkomsten (före skatt antar jag) i Rochester är ca £27,000 och medelpriset på hus är £192,000. Dvs ca 7 ggr högre än lönen. (Engelsmän har inte mycket bättre sparande än svenskar.)
I Aftonbladet, apropå amorteringskravet (förslaget), så hade de som exempel: familj om vardera 31,000/månad lånar 5 MILJONER!?! för kåk. (kunde inte hitta artikeln igen. Den var för någon vecka sedan.)
På 80-talet (under Thatcher, så inte direkt ärke-kommunist) fick man inte låna mer än 3 ggr inkomsten för huslån. Amorteringskrav 30 år.
Men det är väl annorlunda nu…
5 mille räcker till ett radhus i Täbys sunkigaste områden. I Danderyd är det dyrare.
Den relevanta relationen är inte mellan lön och lån utan mellan lön och lånekostnad. Det är därför centralbanker runtom i världen kalibrerar med hjälp av räntan…
Ja och? Min poäng var att om man inte tjänar mer än 62,000 per månad så verkar det extremt gambling-artat att låna 5 mille.
Nej. Eftersom lån ska betalas tillbaka måste storleken på lånen, inte bara räntan, vara med.
@Oskar. Så du anser inte att lånen ska betalas tillbaka? Hela diskussionen som förs om den höga skuldsättningen handlar ju om att det är LÅNEN, inte lånekostnaderna, som är för höga i förhållande till inkomsterna. (% av BNP don'tcherknow)
Fast att lån ska betalas tillbaka stämmer ju inte. Det är ju här vi haft ett paradigmskifte. Banken bryr sig inte längre om du har betalat tillbaka lånet när du går i pension, till skillnad från förr. Det är därför bostadspriserna gått upp så mycket.
Paradigmskifte ja… Folk i allmänhet tycker uppenbarligen att det är annorlunda den här gången. Till viss del har de rätt för bara två scenarion återstår, fullständig krasch och haveri av det ekonomiska systemet eller Japankoma under en lång framtid.
Bankerna tjänar ju pengar på lån, så de har inget incitament att tvinga folk att amortera, risken justeras istället med räntan. Till och med görs reklam för att pensionärer ska belåna bostaden för att leva upp pengarna, och sätta lite guldkant på tillvaron. Men lån skall alltid betalas tillbaka när säkerheten för lånet byter ägare.
De gamla primitiva stenhusen i storstädernas kärnor kanske har "evigt" liv men de moderna bostadsrätter som byggs i lustiga material, enstegstätade fasader, vattenslingor ingjutna i betongplattan m.m. kommer efinitivt inte ha evigt liv. Då det upptäcks kommer bankerna att kräva signifikant amortering.
Baron von Keff: Jag tror du (och de flesta andra för den delen) har lite skev bild av prisnivån i Stockholm… I Täbys "sunkigaste" områden kan du få ett radhus för 3 miljoner. 5 miljoner kommer du ganska långt på, det räcker exempelvis till en helt OK villa i Bromma (och även där finns gott om villor och radhus som sålts för under 4 miljoner senaste året…).
tolvtretton,
Knappast skev bild av verkligheten. Tror man att en helt OK villa i bromma går för 5 millar ser man nog på tillvaron med väldigt rosa glasögon. Jag kan säga att jag vet, utan att ha sett huset, att det förmodligen handlar om ett ruckel. Det är verkligen ett undantag som bekräftar regeln du har skrapat fram. Normalt går ju kåkarna ut på 5 mille så ytterligare en halv miljon får man nog räkna med. Och det för ett 30- 40-tals hus på 60-100 kvadratmeter med källarvåning, taskig planering osv. Vidare vill jag också påstå att det inte är huset man betalar för på de här objekten, det är bara tomten. 600 kvadrat tomt med bra läge kan ju gå för 4 miljoner utan problem.
5 miljoner i mitt exempel är LÅN. Dvs, 85% av köpeskillingen. Det som jag, fortfarande, är fascinerad över är att man kan låna så mycket pengar, med så liten inkomst.
Jämför dessa lånevillkor mot dem som möter en företagare. Skulle en företagare med en omsättning på 750,000 kr få låna 5 miljoner? (och eget kapital om 880,000). Ett företag har ju faktiskt potential att skapa något nytt – men ett hus kan bara bli sämre (om man inte sänker YTTERLIGARE kapital i det.)
Fö tror jag inte att det är annorlunda nu.
XXX XXX: I Norra Ängby (som ligger i Bromma…) ligger just nu 3 hus ute på hemnet för under 5 miljoner, nyligen renoverade och åtminstone 2 av dem med friköpt tomt. Exempel. Det är ju inga stora jättepråliga hus, men det får plats en familj. Det är väldigt sällan något ligger ute för över 6 miljoner där (just nu inget).
"Rucklen" i Norra Ängby brukar gå för en bra bit under 4 miljoner. Som denna exempelvis.
Man kan ju inte förvänta sig att hitta något i Äppelviken för 5 miljoner, men om man tror att det inte räcker till mer än "ett radhus i Täbys sunkigaste områden" har man ingen vidare koll…
"Helt OK" betyder för övrigt inte "top notch", om det är språkförståelsen som är problemet…
Jag kollade också lite snabbt på dom husen och den spontana känslan är att de nyligen fallit ordentligt i pris? Sen är ju frågan hur mycket dom budas upp, en halv miljon är nog mer regel än undantag, 750K över utsatt pris är/var nog inte heller ovanligt. Ett av norra ängby-husen låg väl ute för nästan 6 miljoner om jag inte minns helt fel?
"Ruckel" kan man ju också göra en semantisk diskussion av men det jag menar är att många hus är fixade ytligt. Bakom de nya kakelplattorna i betongen som är 75 år gammal gömmer det sig ofta ganska obekväma överraskningar. Som jag sa i mitt inlägg, du betalar max någon miljon för själva huset, det du betalar för när det gäller dessa objekt är tomten. Ska du bygga ett nytt hus på en sådan tomt med dagens priser är du ganska snabbt uppe över 8 miljoner. Tycker man fortfarande att det är värt då?
Snittvillan i Stockholm kostar för övrigt över 5 miljoner senast jag kollade.
Jag har länge tittat på just Norra Ängby (vi hade planer på att flytta dit), och prisnivån (efter budgivning) har varit under eller runt 5 miljoner för ett hyfsat hus åtminstone de senaste 2 åren.. Självklart är det då och då något hus som är större eller nyare eller något som går betydligt dyrare.
Om det är värt eller inte är väl ganska irrelevant (jag tycker personligen att man får för lite hus för de där 5 miljonerna..), jag ville bara påpeka att för 5 miljoner får man mer än ett skabbigt radhus i Erikslund…
Då har vi nog ungefär samma syn på saken. 🙂
Medelvillan i Stockholms kommun kostar 5.66 miljoner (enligt mäklarstatistik, medianvillan kostar 5.6 enligt SBAB). Och eftersom det finns gott om väldigt mycket dyrare hus, bör det också finnas ganska gott om ganska mycket billigare…
Problemet är att det finns för mycket sparande i världen och för lite investeringar och konsumtion. Det är det som leder till överkapacitet, deflation, låga räntor, osv.
Vad världen behöver är en rejäl dos inflation. Tryck pengar och låt staten investera i infrastruktur och sänkta inkomstskatter. Då får vi igång både ekonomin och inflationen. Allt annat leder bara till en decennielång recession à la Japan.
Du behöver lära dig att räkna med tillväxtens gränser. Vi kan inte öka konsumtionen i all evighet. Vi anstränger redan den här planetens resurser hårt. Vi kommer inte få igång tillväxten, än mindre en hållbar tillväxt, samtidigt som de lättillgängliga resurserna blir allt knappare. Amerikanerna har fått igång sin ekonomi så smått genom en ganska vanvettig skifferoljeverksamhet, som dock är en hastigt övergående bubbla som torde kunna spricka ganska omgående. Vi har ingen hållbar grund för tillväxt och då är det korkat att försöka stimulera tillväxt genom lån och inflation. Man bygger inte ett hus på lösan sand.
Det finns väl inget sparande öht? Fö så är Sparande = investeringar.
Tror att det inte räcker att titta på enskilda delar som bubblor. Allt hänger ihop i ett stort beroendenät. Oljeprisets trend ser ut att vara fortsatt ner, förbi smärtgränsen för många producenter. Bra för vissa delar av ekonomin men dåligt för andra. Är det bra eller dåligt i det stora hela? Hur påverkar det våra bubblor om vissa delar av världsekonomin kraschar, dras vi med? Eller är det vi nu ser ett tecken på diminishing returns?
Hur länge kan t.ex. Ryssland klara en nivå under smärtgränsen? Leder kanske till någon desperat handling?
Om bubbla menas att något som kommer spricka och gå mot NOLL, om det betyder att det är för höga priser och för högt värderat, svar JA. En aktiebubbla innebär att aktiekursen kan kollapsa 90%. Däremot kommer de flesta obligationer där ute, dock inte alla, kunna betala tillbaka satsade pengar. Det betyder att köpte du en 5 årig obligation med 1% årlig ränta för 95 kr så kommer du troligtvis få tillbaks 100kr om 5 år. Hade du köpt en aktie för 95 kr så kan den stå i 5 kr. Det är rätt stor skillnad. Vad som är för högt är att priset, dvs 1%, är för högt. Det borde ligga betydligt högre, eller? För det kokar ner till att centralbankerna börjar höja sina räntor, vilket i grunden handlar om att inflationen börjar ta fart…. och det är detta sistnämnda diskussionen borde handla om! Dvs tror du på fortsatt extremt låg inflation de närmaste åren, så är inte en fastighetskrasch under samma tid trolig .
Bankerna vill inte att vi amorterar bort våra lån, det är deras intäktkälla. De vill att vi har lån som vi betalar ränta på. Inte för mycket lån, så att det finns risk att vi inte klarar betala räntan! Lagom med lån!
Jag förstår att en bank vill att du amorterar på en billån då en bil är värd NOLL efter X år. Men det viktigaste för banken är inte att du amorterar, utan att du klarar av att betala räntan på lånet. Lånar du på en bostad, och givet att värdet är beständigt och att den står kvar och är i fint skick om 40 år när du dör , så säljer dödsboet huset, och betalar igen lånet. Nettol Noll. Om låntagaren amorterat ner lånet till Noll, så har de en nettoförmögenhet. Bortsett från att barnen får en del pengar, vad är nyttan av det, eller samhällsnyttan?