Nu ska jag skriva en impopulär åsikt, men den behöver skrivas. Tänket med lokalproducerat och köp svenskt missgynnar lilla Sverige och svenska producenter av såväl jordbruk och livsmedel, som t ex bilar eller annat. Sverige är helt enkelt en för liten marknad och språkområde, och just exakt samma tänk och kampanjer finns i princip i alla världens länder. Sverige borde istället aktivt arbeta mot att köpa lokalproducerat och kanske rent av arbeta mot ursprungsmärkning inom EU, för att kunna nå en större marknad.
Det är alltså så att “köp svenskt” alltså inte är något unikt för elva miljoner invånare i Sverige. “Buy american, the next you save might be your own” är en gammal klassiker. I själva verket så kör alla länder med lokalproducerat och köp franskt eller vad det nu är för land man befinner sig i.
Det är förstås direkt skadligt för 11 miljoner svenskar när 68 miljoner fransmän bara köper franskt och 84 miljoner tyskar köper tyskt. Det vore mycket bättre om fransmännen köper svenskt, tyskarna köper svenskt och Sverige köper tyskt och franskt.
Sverige kan trots vår självbild om världens bästa land med världens bästa jordgubbar (ledtråd: alla länder anser att deras egna jordgubbar är godast, och det är de också eftersom de är färska när de är lokala istället för transporterade halvmogna) inte leva på vår mikroskopiska inhemska marknad.
Det är alltså inte svenska folket som ska övertalas om svenska produkters förträfflighet, utan resten av världen. Så vi kan sluta med köp svenskt eller köp lokaproducerat och lägga de pengarna på massiv marknadsföring utomlands istället.
Vi borde kanske rent av arbeta för att förbjuda ursprungsmärkning i EU och att köp nationellt ska förbjudas, då det leder till osund konkurrens som gynnar de stora länderna som Frankrike (68 miljoner), Spanien (48 miljoner), Italien (59 miljoner) och Tyskland (84 miljoner) på små länders bekostnad.
Svenska storföretag vet detta och Volvo Cars såväl som Volvo Group, SKF, Electrolux, Husqvarna och allt vad de heter vet att de inte över huvud taget kan överleva på den svenska mikroskopiska marknaden. Kanske dags att även småföretag inser detta. En exportsuccé för svensk hantverkssylt kommer garanterat sälja mer än att försöka sälja den lokalt. Sorgligt men inte mindre sant för det.
Exakt hur svenska varor ska lanseras och marknadsföras utomlands lämnar jag som en övning till de som kan sådant.
Nu ska jag gå till butiken och handla lite lokalproducerat, på vägen dit ska jag hoppa in och svära i kyrkan …
Resonemanget går för övrigt att utveckla även kring kultur och den svenska lilla språkgruppen, och t ex hur svenska teveserier för max 11 miljoner tittare ska kunna konkurrera med engelska med en potentielll miljardpublik och tillhörande budget, nu när kulturen också är global och inte gamla DDR-Sveriges protektionism med två tevekanaler och Razzel på lördag kväll. Ett ämne för en separat artikel.
Tillägg: “Men självförsörjningsgraden då?” dyker alltid upp när man pratar om svenskt jordbruk, som om Sverige skulle utsättas för en blockad ala andra världskriget i morgon. Verkligheten är att vi är runt 85% självförsörjande och exporterar stora mängder kalorier, men har ingen lust att bara äta potatis, morötter, bröd, ägg, mjölk och ost samt en del kött, så vi säljer billigt vete och köper in dyr lufttorkad skinka, vilket gör att vi ekonomiskt importerar 50% av vår mat. Men nöjer vi oss med pannkakor, smörgås med ost eller pytt-i-panna som mat och halverar vår köttkonsumtion till 80-talets nivåer så överlever vi på egen hand. Men då måste vi ändå importera 100% av de fossila bränslen som jordbruket behöver. Så i själva verket är vi 0% självförsörjande eftersom vi inte har egna bränsle och stockholmarna knappast tänker gå ut och jobba för hand på fälten, där 1 000 södermalmsbor behövs för att ersätta en bonde med traktor (raljant siffra, ej exakt).
