just-in-time

Lloyds är ett anrikt företag, med sitt ursprung på kaffehuset Edward Lloyd’s ca 1688, där redare och skeppare möttes och pratade finansiering och försäkring av fartyg och laster. Det hela formaliserades väl inte riktigt juridiskt förrän under 1800-talet, och är väl med svenska mått mätt att anse som en ekonomisk förening eller marknadsplats och inte ett företag.

Iaf så har Lloyds som institution funnits i över 300 år, vilket gör det till ett av världens äldsta “företag”. Som parantes ka nämnas att världens äldsta företag var fram till några år sedan det svenska energibolaget Graninge, innan det köptes upp av E.On och därmed satte punkt för den historien. Det är därmed ganska svårt att på Internet hitta någon information om hur gammalt Graninge faktiskt var, men slut på det bolaget är det iaf.

Men åter till ämnet.

Lloyds har överlevt två världskrig och det brittiska imperiet, och även än så länge överlevt finanskrisen, även om banken Lloyds TSB fick räddas av brittiska staten under finanskrisen.

Men banken är inte försäkringsmarknaden Lloyds. Detta är förstås inte något bevis för att institutionen inte en dag kan försvinna, men den samlade kompetensen kring riskhantering finns där någonstans.

Lloyds har tillsammans med den anrika brittiska tankesmedjan Chatham House nu publicerat ett vitpapper med titeln Sustainable Energy Security Strategic risks and opportunities for business. Läs den.

Den handlar om man så vill om peak oil, och att det är hög tid för företag, företagsledare och företagare att planera för en värld av stigande energipriser och osäkra leveranser.

Det här är en fantastiskt bra rapport, även om den inte tar ställning för när peak oil inträffar utan i mycket citerar business-as-usual-organisationer som IEA. Men lite citat från förordet skrivet av Lloyds VD kan vara på sin plats.

“[…] we have entered a period of deep uncertainty in how we will source energy for power, heat and mobility, and how much we will have to pay for it. […] All of this means that the current generation of business leaders – and their successors – are going to have to find a new energy paradigm. As the report makes clear, we can expect dramatic changes: prices are likely to rise, with some commentators suggesting oil may reach $200 a barrel”

Som bekant har Storbritannien själva passerat sin nationella peak oil (1999), och även peak gas (2000), och är därmed kanske lite mer mottagliga för att oljan och gasen faktiskt är en ändlig resurs, vilket vi t ex såg med en rapport från några aktörer inom brittisk näringsliv tidigare i år, bland annat Virgins Richard Branson. England är numera trots Nordsjön en importör av både olja och fossilgas. Samtidigt är inte allt ljust vad gäller medvetenheten om peak oil i Storbritannien, t ex så är den nationella stoltheten och högaktuella oljebolaget BP en av de hårdaste förnekarna av peak oil.

Tillbaka till Lloyds och Chatham House rapport. Från inledande sammanfattning för stressade beslutsfattare (executive summary):

“1. Businesses Which Prepare For And Take Advantage Of The New Energy Reality Will Prosper – Failure To Do So Could Be Catastrophic
Energy security and climate change concerns are unleashing a wave of policy initiatives and investments around the world that will fundamentally alter the way that we manage and use energy. Companies which are able to plan for and take advantage of this new energy reality will increase both their resilience and competitiveness. Failure to do so could lead to expensive and potentially catastrophic consequences.”

respektive

4. We Are Heading Towards A Global Oil Supply Crunch And Price Spike
Energy markets will continue to be volatile as traditional mechanisms for balancing supply and price lose their power. International oil prices are likely to rise in the short to mid-term due to the costs of producing additional barrels from difficult environments, such as deep offshore fields and tar sands. An oil supply crunch in the medium term is likely to be due to a combination of insufficient investment in upstream oil and efficiency over the last two decades and rebounding demand following the global recession. This would create a price spike prompting drastic national measures to cut oil dependency.

Ord och inga visor från en av världens främsta riskhanterare. Man har gjort sin hemläxa, och hänvisar senare bland annat till den sk Hirschrapporten, Peaking of World Oil Production: Impacts, Mitigation & Risk Management, som påtalar att det tar åtminstone 20 år att ställa om transportväsendet till peak oil, förutsatt att man gör det innan själva händelsen utan begränsningar i tillgången på olja.

Man har rent av gjort lite sammanställningar över officiella oljeprisprognoser, och Chatham House toppar själva detta genom att säga 200 USD i en prisspik som skall ta sin början runt 2013. Graf från rapporten nedan.

Jag är lite tveksam, då 200 USD kräver en väldigt solid världsekonomi om inte världsekonomin skall dras ner av det höga oljepriset. Visserligen betalar vi i Europa runt 300 USD per fat för drivmedel medräknat skatter, men det gör inte resten av världen eller internationell trafik och en prisspik kommer definitivt få konsekvenser för världsekonomin. Det är korrekt att utan ransonering så har jag sagt att vi kan få se 1000-tals dollar per fat i oljepris tids nog, men det kommer inte vara en rak bana uppåt, utan röra sig om upprepade spikar och efterföljande krascher i priset när oljan börjar sina nu efter peak oil.

Rapporten tar också upp risker med alternativ energi och alternativa energibärare, och punkterar tekniknaivisternas argument om alternativen eftersom dessa kräver råvaror det också är brist på, vilket både jag och bloggrannen Flute skrivit om tidigare.

De ovanliga jordartsmetallerna och metaller inom platinagruppen (PGM) såväl som silver och guld är en förutsättning för alternativen, som alltså inte går att skala upp i tillräcklig storlek. Det finns en bra tabell i rapporten, som jag återger i översatt form nedan.

Bränsleceller
Platina, palladium, ovanliga jordartsmetaller, kobolt
Hybrid- och elfordon (och även bl a vindkraft)
Samarium/lantan, neodym, silver, PGM-gruppen
Solenergi
Kisel (av hög kvalitet, dålig sand är det inte brist på), gallium, silver, guld
Batteriteknik
Litium, zink, tantanum, kobolt

Fortsätter man så berör man också sårbarheten i den rådande leveransparadigmen just-in-time:

“A ‘just-in-time’ business model (used by many companies) will mean that disruptions can quickly escalate costs and damage reputation. Therefore, risk managers should investigate whether this model is adequate to cope with emerging energy risks.”

Utöver den uppenbara petrokemiska industrin så lyfts stålindustrin, cementindustrin (inklusive alltså fundament till vindkraftverk…), pappersmassa och papper samt aluminiumindustrin fram som stora energislukare och därmed väldigt sårbara för det som komma skall. För Sveriges del är det förstås inte positiva nyheter, då just energislukande stål samt pappersmassa tillhör vår basindustri och motor i det här landet. Samtidigt kan man ju förvänta sig att återkommande globala recessioner i spåren av energiprisspikar slår ännu hårdare mot dessa industrier än själva energipriserna.

Jordbruket lyfts förstås också fram som mycket sårbart för energipriser och leveransproblem. Graf från rapporten över fördelningen av energiförbrukningen i Storbritannien för att få mat på britternas bord följer.

Det här är alltså en rapport som i grunden säger det mesta som vi som varnat för peak oil sagt de senaste 10 åren, och bör vara obligatorisk läsning för alla beslutsfattare, företagare och även investerare.

För med det paradigmskifte vi står inför finns det både risker och möjligheter, och man bör vara väldigt noggrann i hur man investerar. Skall man vara långsiktig måste man titta på hur olika bolag är medvetna om problematiken och hur de bemöter den. Att stoppa huvudet i sanden och tro på business-as-usual kommer skapa morgondagens förlorare, även inom själva energisektorn.

Ett exempel på ett svenskt storföretag som år medvetna om detta är Volvo AB (inte personbilstillverkaren), åtminstone så länge Leif Johansson är kvar som VD, men det garanterar inte att arbetet fortsätter den dagen man byter VD.

Fokus på rapporten är vilka risker som finns, och att man måste bemöta dem på allvar utan att vänta på att staten pekar med hela handen påhejad av skenande energipriser på marknaden och allt akutare brist. Åtminstone som ansvarsfull företagare (eller investerare får jag tillfoga).

Cred till bloggrannen ASPO Sverige, som hittade rapporten åt mig.

Ladda ner och läs, rapporten är bara 45 sidor lång. Den kanske har sina brister, men är väl värd tiden. Chatham House har inte heller gömt undan rapporten, som amerikanska DOE gjorde med Hirsch rapport som ursprungligen hemlighölls, utan rapporten finns att tillgå som första punkt på tankesmedjans hemsida.

Tillägg: För att tillfredsställa konspirationsteoretikerna bland läsekretsen, så ligger Chatham House bakom Chatham House Rule, dvs den kod som Bilderbergarna använder och som innebär att man under regeln i ett slutet sällskap får prata helt fritt och utan att någon närvarande för vidare vad som sagts eller vem som sagt det. En möjlighet för eliten att prata öppet och avslappnat utan risk för exponering i media, vilket är allt diskussionsklubben Bilderberg är. En diskussionsklubb där man får prata fritt. Ungefär som att vara anonym på ett lösenordsskyddat chatforum på nätet.