I DN menar Karin Bojs att vi bor på en skör planet, men det är förstås fel. Planeten är inte skör, den är precis som den skall vara.
Det är istället vårt moderna samhälle som är skört, och ständigt beroende på att några problem inte existerar utan att allt är business as usual. Se gärna kommentarerna till tidigare inlägg om just-in-time. Den säkerhet i form av redundans och reserver som fanns i det gamla Sverige har sparats bort när vi sanerade vår ekonomi under 90-talet, och det ligger nu på varje enskilt hushålls ansvar att själv hantera kriser. Det samma bör gälla flygbolag.
Vi får åtminstone trösta oss med att svenska staten än så länge inte tänker ta våra skattepengar och subventionera flygbolagen ännu mer än de redan är subventionerade, bl a genom att slippa skatt på flygbränsle, medan alla andra transportmedel får betala höga skatter på sin energi, inklusive järnvägens miljövänliga el.
Flygbolagen kan gå i konkurs, och är deras verksamheter bärkraftiga så finns det någon som köper upp konkursboet, och den tveksamma samhällsnytta som finns med framför allt turistflyget kan fortgå i några år till tills geologin sätter andra gränser i form av fallande produktion av olja i spåren av peak oil som ändå innebär slutet för massflyget.
I övrigt är det si och så med beskeden att utbrottet på Island lugnat ner sig. Periodvis kan mycket väl en del flygtrafik vara igång, beroende på det osynliga askmolnets utbredning. Läs gärna hos Ny Teknik hur det blev för det finländska flygvapnet, som nu eventuellt förstört ca 10% av sina plan. Man bör nog lyssna på de som varnar. Även saker som man inte ser kan vara farliga.
Jag varnade i fredags för att akuta organtransplantationer kan drabbas, och nu kan vi läsa om att så också blivit fallet.