Jag har ju varit lite hård mot (v) den senaste tiden, efter deras vansinniga uttalanden om att godtyckligt straffskatta folkgruppen rika eller införa 33% i löneförhöjning för alla svenskar i tron att detta inte skulle påverka Sveriges konkurrenskraft på exportmarknaderna.
Samtidigt är det väldigt underligt att läsa att Jonas Sjöstedt (v) går från klarhet till klarhet på sin blogg vad gäller euron och det faktum att EU nu vill granska Sveriges budget ens innan Riksdagen får göra det. Rubriken är ironisk.
Det hela är väldigt underligt.
På ena sidan har vi de borgerliga med Reinfeldt i spetsen, som mer än gärna skrev bort Sveriges makt och låtit landet juridiskt ockuperas av EU via Lissabonfördraget. Sedan har Reinfeldt mage att gnälla över att EU nu kräver att få titta på Sveriges budget före Riksdagen. Han kanske skulle tänkt på det innan han ratificerade Lissabonfördraget?
Samtidigt vill den borgerliga alliansregimen utmåla sig som liberala marknadsförespråkare, men vurmar ändå för centralisering, EU och euron. Man blev t ex fullkomligt mörkrädd när man hörde Jan Björklund föreslå att Sverige skall införa euron år 2013 i P1 i morse och att han inte kunde hitta ett enda argument mot detta. Inte ett enda. Trots att vi just nu ser facit på europrojektets vansinne spelas upp inför våra ögon.
Ändå mer konstigt är då att Jonas Sjöstedt som kommunist (har man varit aktiv i USA:s socialistparti så är man kommunist, inte någon fisljummen mittenvariant) är mot ökad centralisering och överstatlighet. Allra helst vill man ju att alla skall styras av den stora kommunistinternationalen, och det närmaste vi har detta råkar ju vara just EU.
Är inte mer centralism och överstatlighet vad kommunister normalt vill ha när arbetare i allen länder skall förenas? Ett arbetarfolk, en centralmakt, en ideologi?
EU är ju det bästa försöket till socialistiskt statsbygge sedan Sovjetunionens experiment misslyckades.
Så varför är alliansregimen för EU, men vänsterpartiet emot? Någon?