Oavsett vad den verkliga omfattningen av kärnkraftshaveriet i Japan är så kommer det få reala konsekvenser för mänskligheten och även för delmängden av mänskligheten som kallas svenskar. Oavsett om dessa konsekvenser är motiverade eller ej.
Latest in Japan
Via Zero Hedge tipsas vi om en analys från Goldman Sachs om konsekvenser på råvarukomplexet pga de japanska skadorna efter jordbävningen och tsunamin.
Zero Hedge länkade till en kort radio intervju med hedgefondförvaltaren Hugh Hendry på King World News. Föredömligt kort.
Skall man sammanfatta så kommer Asien krascha, först ut blir väl Japan. Kina kommer krascha, eftersom man fokuserar på handelsnetto och inte på lönsamhet, och därmed utför ett stort antal felallokeringar i sin ekonomi med överetableringar och bubblor som resultat. Se även bloggrannen MFC om Kina. Och sedan tidigare vet vi att 25% av alla nyutexaminerade högutbildade kineser saknar jobb, ungefär som i Sverige, där högre utbildning likt i Kina saknar någon koppling till vad som faktiskt efterfrågas av arbetsmarknaden.
Guldet har lämnat fas ett i uppgången och är nu inne i fas två, och Hendry menar liksom de flesta att man bör ha 5-10% av sina tillgångar i fysiskt guld som skydd mot politik. Bra citat, som även Zero Hedge har som rubrik: “If inflation is a monetary phenomenon, hyperinflation is a political phenomenon.” Men först har vi antagligen deflation att se fram emot. Hendry menar att den som satsat för mycket på skydd mot hyperinflation kan få se sig sitta med förluster under en lång period innan hyperinflationen tar fart.
Något sådant ser vi för oss svenskar just nu. Guldet fortsätter att utvecklas svagt i svenska kronor trots en mycket aggressiv uppgång i dollar. Hendry tror för övrigt på mycket snabba rörelser uppåt i guld framöver. Men frågan är om det är genrellt eller bara i dollar?
Det finns mycket bra med Hugh Hendry, t ex den klassiska “I would recommend you panic” (ca 1:14 in).
Eller kanske följande, först får man stå ut med en överviktig EU-politiker.
Roande och vältalig är Hendry iaf. Och uppenbarligen inte för välnärd, utan fortfarande hungrig. Och som han säger i panik-diskussionen; Har diverse akademiker eller politiker fel, så behåller de sina jobb. Om Hendry som hedgefondförvaltare har fel går han i konkurs. Vem vill du tro på?
Man kan länka in hur många som helst intervjuer och framträdanden med Hendry. Kommentera gärna med länkar till era egna favoriter.
En sista uppdatering av grafen över den suveräna skuldkrisen (sovereign debt crisis). Jag har nu lagt till Schweiz, Japan, Island, Turkiet, Australien och Kina. Siffror för alla länder som Wikipedia/CIA har data för har korrigerats till att gälla helårsskillnaden mellan 2008 och 2009. Siffran för USA kommer också från Wikipedia, men några få EU-länder kör fortfarande siffrorna från Eurostat 2008Q3 – 2009Q3. Det finns inget data för Ryssland för 2009, så Ryssland är inte med.
Klicka på bilden nedan för att se detaljerna.
Sverige, Estland och Norge trillade nu ur konvergenszonen, i vilken man nu bara hittar Kina, Schweiz och Bulgarien. Ungern ser ut att skärpa till sin budget och minskar alltså sin statsskuld och kommer om det håller i sig alltså att hamna i konvergenszonen igen om några år. Så är inte heller Ungern medlem i EMU, men vill antagligen in.
Islands explosion av statsskulden stiger ut lite på uppsidan, liksom det stagnerade Japans evigt stigande statsskuld.
Japan visar här varthän många andra länder är på väg. Nollräntepolitik och massiva statliga stimulanser leder bara till allt större statsskuld.
Men varför talar ingen om Nederländerna, Tyskland, Belgien och Frankrike? PIIGS-länderna Spanien och Portugal ser inte ut att vara alls lika illa som dessa “starka” EMU-ekonomier. Det luktar rent av mobbning. Om man kan mobba de svaga i klassen så slipper mobbarna visa sina egna svagheter under den tuffa ytan.
Speciellt Belgiens ekonomi sticker ut och framstår rent utav som mer vanskött än självaste USA.
Man kan lägga till en hel hög med utvecklingsländer om man vill, men många av de starka ekonomierna i t ex Sydamerika eller Asien visar sig då hamna i eller väldigt nära konvergenszonen för EMU, och det blir väldigt plottrigt.
Det pratas vitt och brett och som en allmän sanning att deflation är av ondo.
Japan är ett land som i modern tid fått uppleva ett årtionde av denna så förhatliga deflation.
Samtidigt kan vi nu konstatera att landet enligt fredagens statistik har en arbetslöshet på endast 5.7% trots att man tidigare upplevt en lång period av deflation, och detta under den värsta globala ekonomiska krisen i mannaminne. Nu är jag långt ifrån speciellt Japan-kunnig, det här är min första bloggpost i ämnet, men i Japan har man bland annat haft en bättre tradition av sparande än här i väst.
Som bekant är det sparande och investeringar som bygger en ekonomi, inte lån och konsumtion, så kanske är det tack vare detta som man fortfarande har en relativt låg arbetslöshet, och deflationen är i sig oväsentlig. I ett deflationssamhälle blir det just sparande och investeringar som blir intressant, istället för lån och konsumtion.
Det krävs fortfarande ett mer välformulerat inlägg än det här, men jag har en gnagande misstanke, nej övertygelse, att tjatet om att deflation är dåligt kommer från stater och invidider som har för stora skulder. När priset på produkter som platt-TV faller så är det ingen som tycker det är dåligt och slutar köpa, och samtidigt så presenteras en starkare krona som något positivt i media, trots att en starkare valuta innebär en deflationstendens.
Motsägelsefullt, men det är mycket inom pseudoreligonen ekonomi som är motsägelsefullt. Finns antagligen fler motsägelser inom ekonomi än i Bibeln. Men så är inte ekonomi en vetenskap, lika lite som religon är det.
Ekonomireligonens överstepräster predikar precis som kyrkans präster gjorde förr det som kyrkan tjänar mest på, och massorna står och nickar och gör som de blir tillsagda.
Äldre artiklar