Riksbankens direktion var oenig om fortsatta orubbade stödköp av svenska statsobligationer och Stefan Ingves fick som ordförande avgöra. Samtidigt fortsätter Ingves att två sina händer och menar att politikerna behöver göra det dyrare att låna pengar, inte han.
Latest in inflationen
Icke-inflationen slår till igen. Postnord har höjt priset på vanligt porto för företag och företagare med 16%. Detta då momsen sedan 1:a april avskaffats på frimärken, men man istället höjt priserna på dessa.
Tidigare kostade ett frimärke 7:- SEK, varav 20% var moms. För ett företag som redovisar moms var alltså priset för portot 5:60 SEK.
I samband med momssänkningen har Postnord därför höjt portot till 6:50 SEK för ett vanligt frimärke. Det är en höjning av priset med 16% för företag och företagare. Denna kraftiga kostnadshöjning skickar man förstås vidare till sina kunder. Om även dessa är företag skickar de i sin tur vidare kostnaden och till slut får som vanligt hushållen betala.
I KPI kommer det dock se ut som att porto med ens blev billigare, eftersom den icke-existerande KPI-Svensson är den som betalar momsen.
För förfrankerade brev har man höjt priserna med 25% och de har trots att de nu är momsfria samma pris som tidigare. Detta innebär för mig som författare en avsevärd prishöjning på att skicka signerade böcker till läsare som vill ha sådana och bor illa till för vanliga signeringstillfällen.
Posten är som bekant ett de facto monopol, likt elbolagen och en höjning på 16% – 25% matchar också elbolagens höjningar av nätavgifterna rätt väl. Det är naturligtvis en ren slump att man råkar höja priserna med 16 – 25% exakt samtidigt som momsen avskaffas.
Finansinspektionen konstaterar nu att bolånetaket har fungerat och att belåningsgraden hos svenskarna, alltså skulder i förhållande till tillgångarnas värde, har minskat (Schibsted/SvD). Nu är det inte Lars Frisell som är ute och mässar utan för en gångs skull myndighetens generaldirektör Martin Andersson när Frisell är på väg ut.
Eftersom folk inte själva kan ta ansvar utan vill överbelåna sig så har i det här fallet myndigheterna försökt stämma i bäcken med hyfsat resultat.
Det brukar med viss rätt säga att börsen är en ledande indikator för hur ekonomin kommer utvecklas framöver. De som agerar på börsen köper ju inte baserat på nuläget utan utifrån hur det kommer se ut om flera månader eller kvartal framåt i tiden. Så börsen är bland de första indikatorer som på allvar vänder ner när de goda tiderna toppar ut.
Gudrun Schyman eldar upp 100 000:- SEK i hundralappar i Almedalen och det blir mediastorm och ramaskri, när folk tycker att hon kastar (eller eldar) bort partiets pengar. Men allt detta visar är att Schyman har förstått Almedalen, medan de som får moralpanik inte har gjort det.
Lobbyist-Sverige lägger ut 100-tals miljoner på Almedalen, kanske miljarder. Enda skillnaden är att Schymans eldning av pengar är lite mer synlig. I övrigt har hon ju en lång karriär som politruk, och kan egentligen inget annat än att elda upp andras pengar, så vem är överraskad?
Och det fungerar. 100 000:- SEK köper inte så här mycket reklam, och många PR-byråer sliter nu sitt hår över att de inte tänkte på det först. Den självtitulerade PR-experten Paul Ronge är t ex kritisk. Inte konstigt, han ville hellre att hans firma skulle få 100 000:- av (fi) för att pilla sig i naveln och producera en Powerpointpresentation som endast närmast sörjande skulle se.
Nej, jag applåderar Schymans trix så till den grad att jag ger henne gratis uppmärkamhet på bloggen.
Härnäst ser vi fram emot att Skattebetalarna eldar upp 750 000:-, med motiveringen att “vi budgeterade 1 MSEK för Almedalen, och vill på det här viset visa att 75% av budgeten skulle försvunnit i skatter och sociala avgifter”. Svenska Afghanistankommitén kunde eldat upp 10 000 USD och sagt “vi vill på det här viset visa hur mycket USA lägger på att ammunition i minuten i Afghanistan”. Vänsterpartiet kan elda upp 40 000:- SEK och säga “så här mycket vill vi öka skatteuttaget på en tvåbarnsfamilj för att finansiera vårt förslag om 100 miljarder till välfärden” osv.
Och PR-byråerna hade blivit utan jobb. Klart klubben för inbördes rosévin blir upprörda.
Nu vill förstås (fi) uppmärksamma att kvinnliga chefer får lägre lön än de manliga chefer som generellt jobbar fler timmar i veckan än sina kvinnliga kollegor (13 timmar mot 10 timmar om dagen, eller något sådant).
Men jag ser det som att Schyman vill påvisa det omöjliga med vårt valutasystem byggt på en ränta som kräver evig tillväxt i en ändlig värld, och hur inflation skapas genom att mängden pengar ökar. Genom att elda upp 100 000:- så har hon faktiskt minskat penningmängden och gjort sitt för att bekämpa inflationen, och som sådant bör hon applåderas. Där steg tanten i aktning. Får döpa något efter henne.
Andra penningbränningar vi minns (OK, inte de flesta) är när K Foundation eldade upp 1 MGBP (Wikipedia). En miljon brittiska pund 1994. I princip alla pengar konstnärsgruppen hade tjänat på sitt nedlagda “band” The KLF. Till min besvikelse ser jag att Aftonbladet också kände till detta, så jag var inte först att påminna om tilltaget.
Över 10 000 000 kronor alltså. Där ligger Schyman i lä. Resultatet blev en 63 minuter lång film på det hela, samt en tegelsten de gjorde av askan som blev över. Finns tyvärr inte på nätet, och är antagligen inte så upphetsande. Stillbild finns dock på Wikipedialänken ovan. Får bli lite musikvideo istället.
Det är ju viktigt att konst och kultur får kosta. De som gruppen var skyldiga pengar tyckte det var mindre roligt.
Nyare artiklar