Tillbringade julen i Singapore då Lena skulle vidare som navigatör på Silver Fern på årets Rolex Sydney – Hobart Yacht Race, hennes femte i ordningen. Kan konstatera att det ungefär var som att fira jul i Göteborg, dvs plusgrader och regn. Sedan ställde Swiss Air in mitt hemflyg och jag tappade även bort min plånbok, så det blev extra intressant.
Det blir väl några artiklar om Asiens Schweiz, Singapore, här på bloggen och många mycket intressanta observationer gjorda, bland annat om världsekonomin. Inget nytt kanske för de som är beresta, men värt att skriva om.
Singapore är mångkulturellt med fyra officiella språk, där engelska har företräde och all officiell skyltning och skrift är på engelska. Som sådant är 31% buddister, 19% kristna, 16% muslimer, nio procent taoister och fem procent hinduister, samt 20% ateister.
Man firar därmed helgdagarna nyår, kinesiska nyår, påsk, buddisterna Vesak, nationaldagen, hinduernas Deeavali, muslimska Hari Raja Puasa och Hari Raja Haji samt jul.
Julbelysning, julkläder, julsånger inklusive körer, julmusik, julmat och julkläder finns överallt och alla är glada, artiga och önskar god jul oavsett vad man har för religiös attributering.
Sedan är julgranarna mestadels av plast, även om det fanns äkta julgran att köpa för singaporiska priser, dvs om du måste fråga om priset har du inte råd. Detta är trots allt världens fjärde rikaste land per nominell BNP per capita och näst rikaste i köpkraftsjusterad BNP per capita (PPP). I det senare fallet hittas Europas motsvarighet Schweiz först på sjätte plats.
Tre procent av landets befolkning är av icke-asiatisk etnicitet och således hittas inte många med europeisk bakgrund här, inklusive turister. Men det är västerländska jultraditioner som gäller, kanske från populärkulturen, för att tilltala extremt få västerländska turister handlar det knappast om.
En stor del av resande västerlänningar är väl dessutom här på affärsresa, och priserna gör knappast att särskilt många europeer har råd. Men asiater har det. Asien är stort och med ekonomin finns det också topp en procent där. Mer om det senare.
Julaftons julbord avnjöts med en buffé med fri champagne och vin och bland annat skaldjur inklusive ostron och kungskrabba på Racine’s. Det fanns även asiatiska rätter för den som önskade, men t ex gravad och kallrökt lax, samt skinka och kalkon fanns på buffén.
Sedan skulle Lena vidare till RSHYR för att vara navigatör, där Silver Fern i skrivande stund ligger #4 i sin klass i regattan, som började som traditionen bjuder idag på annandagen lokal tid med den stora folkfesten i Sydney Harbour. Det är Lenas femte RSHYR (även om det bara står #3 på crewlistan på sajten, men beror nog på efternamnsbyte efter vi gifte oss).
I år har redan två dödsfall noterats dessvärre och supermaxin och mångfaldiga vinnaren Master Lock Comanche har brutit tävlingen och totalt har redan sju båtar brutit av 104. Comanche brukar slåss om att vara först över mållinjen, sk line honours. Även tidigare vinnaren Wild Oats (den lilla, inte supermaxin) har brutit med vad som verkar vara bruten mast på en och en halv meters höjd.
Tävlingen brukar anses vara en av de tuffaste pga vindförhållandena och vågorna i grunda Bass Strait och informella (eller formella?) mottot är to finish first, first you have to finish.
Och jag skulle flyga hem 00:05 lokal tid på juldagen och komma hem på juldagen svensk tid.
Så blev det inte. Swiss Air ställde efter två timmars försening in flyget tillbaka via tvillingen Zürich och sedan till Gardermoen där bilen stod, och det blev till att mitt i natten ta taxi till hotell i väntan på ombokning. Någonstans där tappade jag min plånbok och jag var således ensam kvar i Singapore utan mina kort.
Mina ordinarie kort bör tilläggas. Jag har som frekvent resenär alltid med mig extrakort om något sådant här skulle ske, även om dessa inte täcker in alla banker, och med onlinetransaktioner och Apple Pay så är det hanterbart även om borttappade kort förstås måste spärras omedelbart. Man kan iaf hos mina banker direkt beställa nytt kort och få det kortnumret för att kunna göra köp online, t ex hotellbokningar eller flygbiljetter, så nödboende och nödresor går att fixa även om man tappar bort korten.
Värre skulle det vara att tappa bort mobilen som behövs för att aktivera extrakorten eller föra över pengar till dem om större belopp skulle behövas, eller spärra gamla och få nya kortnummer.
Mer om det i en separat artikel. Mest grinig över att jag blev av med min Ridge, som till skillnad mot korten inte är gratis (nåja, kort ingår i bankernas årsavgifter och är alltså inte strikt formellt gratis, men nytt kort kostar iaf inget extra).
Till slut blev det en ombokning via Thai Airways över BKK med kort transfer. Ärligt talat så visade sig Thai vara överlägsen nedresans Lufthansa på alla vis, även om detta var min första flygning med dem och första gången jag satt foten i Thailand, om än bara airside och under en timme. Typ dubbla utrummet i ekonomiklass hos Thais jämfört med Lufthansa, vilket ger lite effekter när man ska sitta tolv timmar ombord.
Nu är jag iaf hemma igen, och det kommer fler artiklar om Singapore framöver.
Julen i Singapore var i alla fall som i Göteborg. Plusgrader och regn. Förvisso inte nio plusgrader utan trettio, men ändå.
Och jetlag just nu.
