Artikeln innehåller rekommendationslänkar för Revolut och N26.
Under Singaporeresan över jul tappade jag bort min plånbok i kaoset som uppstod när Swiss Air ställde in flyget hem. Digitala system och Apple Pay visade sig dock vara en styrka i det läget och jag behövde aldrig använda mina reservkort. Det kan dock vara spretigt mellan olika banker. Nästa gång skippar jag plånboken, så finns inget att tappa bort.
Klockan 02 på natten kom slutligen beskedet att flyget till Zurich var inställt, efter nästan tre timmar i gaterummet innanför security, som ligger vid varje gate på Changi Airport på Singapore. Det blev väl visst kaos för oss som inte var prioriterade business classkunder, men Swiss Air skötte allt snyggt – det var bara att vandra ut och gå till taxi och säga vad det handlade om så fick man gratis taxi till ett hotell på shoppinggatan, Orchard Hotel Singapore.
Eller bara och bara.
Eftersom man inte hade någon immigration ifylld behövde man göra det igen online, och eftersom man inte hade något flyg man anlänt med blev det stopp i den automatiska immigration och man fick manuell hantering istället.
Men sedan var det bara att anlända till hotellet vid 03, få taxichaffisen att få betalt kontant av conciergen och checka in på sitt rum. Med valfri utcheckningstid dessutom, då fluget jag ombokats till via Thai Air och Bangkok gick vid 19-tiden på kvällen. Lyckades boka säte också så jag fick tre egna mittensäten för mig själv på bägge benen, vilket de facto innebär att man kan sova under sängliknande förhållanden på long haul.
Frukosten var en liten annan upplevelse än på Marina Bay Sands Hotel, och här var det skräniga barnfamiljer och 80+ dB enligt ljudmätningen på min Apple Watch. Jag var ende personen med europeiskt utseende, och visar hur stort Singapore är som turistdestination i Asien. Det här var turistklass och fullsatt.
Sedan tog jag taxi tillbaka till flygplatsen vilket hanterades som av Swiss Air att man fick kontanter av congiergen och en taxibokning, som man betalade med dessa kontanter.
Halvvägs till flygplatsen upptäckte jag att jag saknade min plånbok och sade till taxin att köra tillbaka till hotellet.
Conciergen och även valet fortsatte leverera felfri service trots turistklass och jag fick tillgång till att söka av mitt rum, men till ingen nytta. Skulle våga säga att Orchard Hotel Singapore levererade fläckfri service och exempelvis kände igen mig när jag återvände, och var både medkännande och rejält behjälpliga.
Förmodligen hade jag tappat plånboken under nattens taxifärd eller på flygplatsen. Passet hade jag tack och lov kvar i alla fall, då dessa förvaras separat för att inte allt ska gå åt helvete samtidigt.
Som ganska van resenär har jag alltid en extra plånbok med mig med reservkort med extra Revolutkort, där Revolut är det jag brukar använda när jag är utomlands för att slippa växelkurspåslagen, ett gratis N26-kort för samma bruk (rekommendationslänk), samt ett kort från Länsförsäkringar Bank där jag är sekundärkund och månadssparar för att få rabatt på försäkringarna. Så inte direkt någon kris på det viset.
Det är enkelt att direkt gå in och spärra korten online i bankernas appar, utom för företagskortet som inte gick att spärra tillfälligt utan dessutom måste spärras och beställas nytt per telefon. Så där drog jag istället ner beloppsgränsen till lägsta möjliga belopp (ej noll, vilket betyder ingen beloppsgräns), samt tömde berört konto på pengar.
Ingen skada skedd så långt.
På min Apple Watch har jag Apple Pay, och betalar väl 95-99% av allt med klockan, så det var bara att flytta över den till Länsförsäkringars kort och fortsätta som inget hänt. Undantaget är företagskortet som inte går att lägga in i Apple Pay. Sedan var det bara att lägga in det alternativa Revolutkortet i Apple Pay, samt beställa ett nytt privatkort från ordinarie bank, som därmed direkt kan läggas in i Apple Pay i väntan på leverans av fysiskt kort. Kort sagt var Apple Pay och digitala system en styrka i det här läget – jag betalar ändå bara med kort när det är företagsköp som gäller.
Mest sur är jag över att ha blivit av med en ganska dyr Ridge-plånbok, plus att jag behövde beställa nytt körkort som också gick förlorat. Total förlust en bit uppåt tvåtusen kronor inklusive att man måste ta nya körkortsfoton och betala några hundralappar för det nya körkortet, plus tillhörande timmar förlorad arbetstid för att fixa med detta.
Sedan är det bara att konstatera att Revolut (rekommendationslänk) är oändligt mycket snabbare än alla andra på att leverera ett ersättningskort. Trots att det inte ens sker från Sverige, utan levereras med FedEx. Svenska banker har … lite grann att ta igen där. Inte nog med att man ska ha typ 1-2% i växelkurspåslag via traditionella svensk banker, de kan inte heller leverera att nytt kort med vändande anmälan så det trillar in två vardagar senare. Iofs är FedEx förstås snabbare än PostNord, som snart bara delar ut post en gång i veckan.
Bökigt var också alla prenumerationstjänster specifikt för företaget som studsade vid månadsskiftet för att kortet spärrats och istället behövde betalas privat med extra administration som följd. De privata kunde man ju direkt lägga om eftersom man där fick alla kortuppgifter direkt från banken.
Nu finns det förstås de som alltid börjar yla om kontanter och det var bättre förr, men i själva verket är det bättre nu med Apple Pay. Egentligen hade jag inte behövt kort alls och hade därmed inte tappat bort något över huvud taget – en lärdom till framtida resor. Tappar man plånboken tappar man ju även kontanterna. Ja, jag har även kontanter i reservplånboken.
För övrigt sägs Revolut vara på väg in i Ukraina och kommer således stödja UAH direkt. Lite annat än svenska storbanker, där en läsare som ville starta företag för att importera produkter från Ukraina stött på patrull då inga svenska banker vill ta i det ens med tång. Mer om det separat och senare.
Jag kontrollerade förstås med lost and found på flygplatsen när jag kom tillbaka dit, men där fanns inget och gjorde även en anmälan. Förmodligen hamnade plånboken i taxin på väg till hotellet, men vilken taxi har jag ingen som helst aning om.
Tre säten för sig själv på flyget. Jodå.
Tyvärr hade en norsk medborgare bokat om sitt säte på långsträckan tillbaka till Gardermoen till den andra ytterkanten på de tre mittensätena, så det blev inte säng på tolvtimmarsflygningen. Men iaf gott om benutrymme att sträcka ut sig på och extra avlastningsyta på det gemensamt delade mittensätet. Bättre än att sitta på Lufthansa och slå i knäna i sätet framför, samt ha tio säten i bredd i boskapsklass, istället för nio som på Thai.
Lärdomen är att skippa plånboken nästa gång så finns det inget att tappa bort. Apple Pay har man på både klockan och mobiltelefonen, som det ska lite mer till att tappa utan att man märker något och som om så sker går att lokalisera via Apples Hitta/Find My. Istället räcker det med reservplånboken när man är utomlands, om man skulle tappa både klockan och mobiltelefonen, för vilket nog krävs ett rån eller allvarlig olycka.
Enda anledningen att alls ha plånboken är företagskortet eftersom det inte stöder Apple Pay, samt körkortet som egentligen bara behövs när man ska hämta ut företagspaket (om ens då – Freja eId eller Mobilt BankID:s eId duger att visa upp där iaf för de speditörer som brukar skicka företagspaket till mig – privata paket kan man köra Mobilt BankID direkt i appen) eller fastnar i poliskontroll. Eller ska hyra bil utomlands. Även företagsutgifter kan man ju ta på sitt privata kort via Apple Pay även om det blir mer administration efteråt, så inte ens företagskortet behövs ens med på jobbresa.
Och kontanter behövdes inte alls ens när plånboken tappades bort. Bara för att conciergen skulle betala taxichaffisarna.
