demokrati

Finns det någon väg framåt för Ryssland? Kan progressiva krafter ta över diktaturen i Kreml och vända landet till demokrati, mänskliga rättigheter, fred och försoning? Dessvärre ser det inte ut som det. Alla sannolika scenarion talar för att det istället blir värre.

Putinregimens makthavare är personligen investerade, både maktmässigt, prestigemässigt och ekonomiskt i den nuvarande regimen och tillståndet i landet. En demokratisering skulle ofrånkomligen göra att de tas bort från syltburkarna, rent av skulle åtalas för om inte annat korruption. Ingen av dem har alltså något intresse av att vrida om utvecklingen i denna diktatur till demokrati.

Samtidigt emigrerar (flyr) progressiva och välutbildade ryssar landet och successivt blir det bara diktatursympatisörer kvar.

Enligt uppgifter från flera håll (bekräftat av bland annat Anke Schmidt Felzmann från Utrikespolitiska Institutet) har det skett en signifikant försämring sedan 2014. Ryssarna går inte längre att diskutera med vid besök till landet. Om Putinregimens propaganda slagit igenom helt eller om man är livrädd för att uttrycka minsta dissidens och riskera fängelse är svårare att avgöra.

Förr kunde man som besökare problematisera, ge den västerländska vyn på nyheter etc. Svaren blev “intressant, det har du rätt i” osv, även om man inte nödvändigtvis håller med. Idag är istället reaktionen fientlig och “vem har sagt de lögnerna till dig?”. Armarna i kors, smalnande ögon, steg bakåt som om man är en pestsmittad paria och sedan anklagelser om CIA.

Tendenserna fanns redan innan. Jag kan rekommendera en läsning av Kalle Kniiviläs Krim tillhör oss, som är ett skrämmande vittnesmål inifrån en diktatur  och hur man via statskontrollerad media tar över folks hjärnor. Hur utvecklingen kunde gå som den gjorde i Hitlertyskland är inte underligt när man läser den boken. 

Så vad kan ske härnäst? 

Inledningsvis har vi det uppskjutna ryska dumavalet. Valspråket är man håller inte ett val innan man har bestämt valutgången. Parlamentet kommer inte avsätta Putin. Risken finns snarare att om valfusket inte lyckas få Förenade Ryssland att stå som segrare att Putin åkallar någon form av nödläge och upplöser parlamentet med stöd av sitt presidentgarde (fd inrikestrupperna). Alternativt att man snabbt hittar en extern fiende och utlyser någon form av undantagstillstånd. Eller att väldigt många oppositionella ledare råkar drabbas av blyförgiftning.

Man kan fundera på vad som skulle hända om Putin plötsligt avlider eller dödas? Det kommer knappast bli någon progressiv kraft som tar över, utan istället skulle det bli de långa knivarnas natt och en dödlig maktkamp mellan hans möjliga arvtagare. En maktkamp som kan leda till inbördeskrig, men mer sannolikt till att någon ännu värre än Putin tar över. Återigen kan man rikta blicken mot grannländer för att hitta en extern fiende.

Enda “positiva” utvecklingen skulle vara att den ryska federationen faller samman i sina delrepubliker eller tusentals skilda folkgrupper (“ryssar” hittar man möjligen runt Moskva och Sankt Piter – där det dock finns många andra folkgrupper också), men det är då delrepubliker och folkgrupper som sitter med kärnvapen, samtidigt som federalstaten och Kreml knappast kommer sitta med armarna i kors. I praktiken blir detta inbördeskrigsscenariot, där Tjetjenienkrigen kommer framstå som en utflykt med Domkyrkans gosskör.

Bufferstaterna Ukraina och Vitryssland. NATO:s trupper är inte stående, vilket Rysslands är. Tre divisioner – en vid Vitrysslands gräns och två vid Ukrainas gräns ska ha organiserats sedan kartan producerades.

Vad kan man då tänka sig att ge sig på för extern fiende. Vi har förstås Georgien och Ukraina.

Men innan vi börjar prata om att kasta sig på NATO-länder så finns det andra gamla sovjetstater att ge sig på. En sådan är Vitryssland (som numera tydligen ska kallas Belarus även på svenska – vi ska väl snart börja kalla Ryssland för Rossia också?). 

Trots Putintrollens och de nyttiga idioternas tjat om NATO är Ryssland faktiskt bara granne med sex NATO-länder, varav endast tre delar en landgräns med det ryska moderlandet. Dessa länder är Norge, Estland och Lettland.

Man är rent formellt granne även med Polen och Litauen via den ockuperade Königsbergsenklaven, men det är knappast det ryska moderlandet. Man är även granne med USA via Alaska, men det är många mil av arktiskt hav mellan.

Större delen av “gränsen” mot NATO består av buffertstater, nämligen Vitryssland och Ukraina. I dessa kan inte Ryssland tolerera någon som helst form av utveckling västerländsk riktning, och i fallet Vitryssland ingen som helst demokratisering. Risken finns då enligt Ryssland att länderna vill gå med i antingen EU eller NATO, och man blir då av med sina buffertstater.

Hur det gick med Ukraina så fort den Kremlvänliga regimen föll vet vi. Via ett krig i sydöstra Ukraina, som aldrig kommer ta slut, om den så blir en frusen konflikt, kommer man säkerställa att Ukraina aldrig kan bli medlem i EU eller NATO. Samtidigt kommer man aldrig vilja införliva hela Ukraina i Heliga Ryssland. Möjligen fram till floden Dnepr.

Det omringade Georgien.

Som den stora risken kortsiktigt ser jag en eventuell demokratirörelse, en maidan, i Vitryssland. Det kommer garanterat leda till en rysk militär intervention om inte diktaturen i landet brutalt kan slå ner demokratirörelsen. 

Man ska också komma ihåg att allt Ryssland och Kreml tar för sig utrikespolitiskt, säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt ska ses ur ett perspektiv av maskirovka. Vilseledning är inte undantaget, det är regeln. I teorin kan man rent av själva scensätta en maidan i Vitryssland för att få ett för ryska folket legitimt skäl att invadera.

Annars är det förstås enklast att ge sig på Georgien igen vid behov av en yttre fiende. Ett land man redan omringat.

Oavsett är det svårt att se något scenario i vilket Ryssland utvecklas i en progressiv riktning. Man har nått läget i Hitlertyskland innan andra världskriget, där den statliga propagandan helt tagit över folks hjärnor, alternativt att folket är för rädda för att protestera. När propagandan väl tagit plats så slutade inte tyskarna tro på den förrän man var i grunden besegrade militärt.

Ryssland lär tappa ännu mer positioner på diktaturlistan när The Economist gör nästa sammanställning. Senast var man en värre än Vitryssland, Kuba och Vietnam. Man har nyligen klubbat igenom ännu värre lagar, som återupprättar en del av det gamla sovjetiska systemet, bland annat att man kan kastas i fängelse för att hållit käften (eng “failure to report a crime”, t ex dissidens – i praktiken kan man fängsla dissidenters familjemedlemmar och nu även barn från 14 års ålder och uppåt för att inte angivit dissidenten) och inte kontaktat myndigheterna om någon uttalat dissidens. Samtlig teletrafik ska spelas in och lagras sex månader i Ryssland framöver.

“Telecom providers and “organizers of online information distribution” will be obligated to store on Russian soil recordings of their customers’ telephone calls (“voice information”), text messages, images, sounds, videos, and other messages. Companies will have to keep these records for up to six months, from the moment the data is sent, received, and (or) processed.”

Alltså inget tillfälligt om vem som pratat med vem i stil med datalagringsdirektivet, utan spela in samtliga telefonkonversationer. Stasis våtaste drömmar är överträffade.

All kommunikation ska lagras och myndigheterna ska få fri tillgång till detta utan domstolsbeslut. Allt.

Domstolsbeslut är egentligen helt överflödiga att ens nämna, då domstolarna alltid går regimens ärenden. Nu har man effektiviserat och skippar dem helt.

Och nej, kryptering hjälper inte. Alla är åkallade att avkryptera eller bereda myndigheterna med krypteringsnycklarna.

“Lawmakers have proposed a simple mechanism for fighting encrypted data: require the “information-distribution organizations” that use “additional coding” of electronic communications to provide the Federal Security Service (FSB) with the information that will allow them to “decode” the information. “Organizers” that refuse will be fined as much as 1 million rubles (more than $15,000). The legislation is worded to make it clear what kind of “additional coding” the authors have in mind: encrypted chat messages and any website that uses the HTTPS protocol.”

Organisatörer enligt ovan kan förstås vara privatpersoner som krypterat sin kommunikation.

Meduza har en längre genomgång av de skärpta diktaturlagarna, som på inga sätt är begränsade till inspelning av alla samtal och lagring av alla meddelanden. Ryska posten får exempelvis en ny innebörd, då all fysisk post ska granskas av posten.