Även om neosurvivalisten inser att vårt moderna samhälle är extremt sårbart och känsligt för oönskade störningar, så finns det faktiskt myndigheter som ägnar skattepengar och tankeverksamhet åt denna sårbarhet. Speciellt gäller detta MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Latest in cykel
Ljudet ni hör nu är hur en sten krossar ett rejält växthus och sätter igång en lavin av fallande glasskivor som krossar varenda tomat- eller gurkplanta inom synhåll.
Tänkte som landsbygdsboende bilist nämna några rader om cykeln som transportmedel.
Kan börja med att konstatera att nästan varenda gång jag själv tar cykel för något småärende några kilometer in till byn, så är den institution jag tänkt besöka stängd. Provat med såväl banken, mataffären eller bygg/järnaffären, ständigt med samma resultat. Svårt det där med minnet och öppettider. Motion får man iaf.
Samtidigt ser jag dagligen även här på landet föräldrar som väljer att ta cykeln med sina barn till byn, även rutinmässigt och dagligen till och från dagis trots frånvaron av cykelvägar. En viss övervikt kan man väl säga faller på de som råkar bo någorlunda plant i förhållande till byn och slipper 500m långa backar. Sådant gör iaf mig glad.
Vad som gör mig lite småledsen är när utpräglade stadsbor, som bor extremt centralt i Stora Staden och alltid har klarat sig utan bil, helt plötsligt ger upp och köper en bil. En bil som sedan står parkerad och oanvänd större delen av tiden. Statusen och driften att äga en bil bara för någon enstaka resa ibland är tydligen större än kostnaden, även när man har all service inom gångavstånd, och definitivt inom cykelavstånd med hyfsade cykelvägar. Även om inga svenska städer är Köpenhamn, där man nu kommer uppföra sexfiliga cykelvägar för de längre pendlingssträckorna enligt bloggen Malmö-Lund på cykel. För istället för att motarbeta cyklandet så försöker man i Danmark uppmuntra det. När man ser att antalet cykeltransporter faller för sträcker om 7-15 km, så bygger man inte motorvägar, utan bättre cykelleder…
Men hur är det med tyngre transporter? Även den lägenhetsboende storstadsmänniskan vill ibland transportera något större. Men det går faktiskt utmärkt, det enda som saknas är viljan. Se t ex bloggen Ett liv utan bil och hur man kan transportera större saker, t ex skåp.
Bilden här ute till höger kommer från ett pressmeddelande jag fick från Cargobike, och illustrerar vad en modern flexibel cykel kan prestera. Nej, jag fick ingen ersättning för att skriva detta, men det visar att det faktiskt existerar lösningar för den som inte bara vill vara som folk och upprepa mantrat “man klarar sig inte utan bil”. (Ja, ibland lönar det sig att bombardera mig med pressmeddelanden. En del har tur.)
Nu när vi står inför konsekvenserna av peak oil framöver, så går det iaf att lösa mycket av transporterna i staden ändå, och antagligen även på landsbygden. För kollektivtrafiken börjar redan haverera, som ännu ett steg i vår tillvänjning av sammanfallande infrastruktur.
Medan biltrafiken är belagd med straffskatter, så är kollektivtrafiken istället belagd med en hävstång på kommande prisuppgångar för elen och flytande drivmedel. Kollektivtrafiken är nämligen subventionerad av skattebetalarna, då den inte kan bära sina egna kostander. En ökning av dieselpriset med 50% kan därför innebära en dubbling av de synliga biljettpriserna, medan det för bilisten bara innebär en ökad kostnad om kanske 20% eftersom större delen av kostnaden för en bil per mil ligger utanför bränslet, dvs service, däck, vägskatt, värdeminskning, räntor, parkering, försäkring etc. Sådant som i stort sett subventioneras via skattsedeln när det gäller kollektivtrafiken.
Absurt nog kan alltså peak oil initialt gynna biltrafiken i förhållande till kollektivtrafiken. Speciellt som den redan har börjat haverera av okända anledningar. Tänk då hur det blir när just-in-time-samhället havererar på allvar pga peak oil framöver och reservdelsdepressionen sätter fart.
Men mellan allt det där kryssar cyklarna, som i princip är helt oberoende av priset på drivmedel.
Samtidigt är cykeln en livsstil. Kanske inte en livsstil som alla är beredda att leva. Man kanske kan sitta framför TV:n 10 minuter extra om man tar bilen istället för cykeln.
I SvD kan vi idag läsa följande:
“Än så länge kan produktionen öka relativt kraftigt i Sverige, utan negativa effekter. Men som mest kan vi inte ersätta mer än 10 till 15 procent av vår nuvarande förbrukning av bensin och diesel från jordbruksbaserade råvaror.
– Det kan bli mer, kanske 25 procent, om vi börjar använda skogsråvara, säger Börjesson.”
Ord och inga fantasier. Tekniknaivisterna tar förstås inte till sig detta, utan fortsätter att tro att vi kan ersätta hela vår förbrukning av fossila drivmedel med förnyelsebara drivmedel.
Värt att notera är att Sverige dessutom är ett glesbefolkat land med mycket skog, och som redan nästan helt gjort oss fria från oljeförbrukningen inom värme- och elproduktion. Kvar är till skillnad mot många andra länder i princip bara fossila bränslen till transporter.
Men trots detta kan vi alltså bara ersätta en bråkdel av dessa med biobränslen, baserat på odlingsareal och skog som idag går till mat och skogsindustrin. Mat på bordet eller bränsle i tanken? Dasspapper på toaletten eller bränsle i gräsklipparen? Å andra sidan behöver man ju inte klippa gräset framöver, då allt fler lär gräva upp gräsmattorna och odla istället när jordbruket producerar drivmedel istället för mat…
Globalt handlar det om mindre än 10% av oljan som kan ersättas av biobränslen.
Peak oil nämns förstås inte i artikeln, inte heller att det finns risk för att det redan till år 2030 inte längre finns några länder som exporterar olja kvar. Ur det perspektivet är det jul lustigt att man i Stockholm funderar på att satsa 100 MSEK på cykeltrafiken, samtidigt som man tänker lägga 29 000 MSEK på Förbifart Stockholm. Sådant kallas prioriteringar.
Huvudet i sanden som vanligt.
Det tål att upprepas. Cykeln är snabbare än bilen. Det visar sig återigen i en artikel hos SvD.
Det gick visserligen fyra minuter fortare med själva transporten om man tog bilen från Årstaplan till Stockholm Central, men en bilägare måste jobba 1.59 timmar per dag för att betala kostnaden för bilen.
Så cyklisten kan gå ner i arbetstid, och t ex ta ledigt alla måndagar, eller bara jobba sex-sju timmar per dag, men ändå ha mer kvar i plånboken än bilisten. Och då blir cykeln flera timmar snabbare än bilen.
Det framgår inte av artikeln om man medräknar tid för att hitta parkeringsplats, betala parkering etc för bilen, och sedan gå från parkeringsplatsen tre kvarter bort till målet eller om det bara var ett orealistiskt test av en sträcka.
Glädjande nog har nu åtminstone Stockholm bestämt sig för att satsa mer på cykelvägar och cyklister. Samtidigt kan man väl gissa att det ändå bara rör sig om en bråkdel av de pengar som läggs på bilvägar. Men det är åtminstone ett steg i rätt riktning mot ett hållbarare statsliv, nu när oljan sinar efter peak oil.
Men i takt med minskad bilism i spåren av den permanenta drivmedelskrisen vi har framför oss, så blir det ännu enklare att ordna cykelvägar. Det är bara att successivt konvertera enskilda filer på biltrafiklederna till cykelstråk, så egentligen är inte bilvägarna bortkastade pengar. Även häst och vagn går snabbare på en rak motorväg än på en gammal slingrande kostig…
Annars är det just på landsbygden det ofta saknas cykelvägar, samtidigt som folk kör som galningar av och till. Men att Vägverket skulle bygga cykelvägar på landet i någon större utsträckning, som man t ex ser i Danmark kan man nog bara drömma om. Alla förslag brukar sluta i att kommunerna skyller på Vägverket, och Vägverket menar att cykelvägar på landet är kommunernas ansvar. Så praktiskt.
Som ni kanske minns skrev jag ett inlägg i vintras om att cykeln är snabbare än bilen, om man räknar in tiden man måste jobba för att betala för bilen.
Bloggaren Teknik O Verklighet har gjort en liknande uträkning i maj, med ambitiösa grafer och inte bara cykel vs bil. Han kommer fram till liknande slutsatser, eller åtminstone att cykeln är snabbast om man har mindre än två mil till jobbet.
Tyvärr brister hans inlägg i att det visserligen finns grafer, men det redovisas inte hur han beräknar dem. T ex nämner han en fast kapitalkostnad för fordonen, vilket inte stämmer. Kapitalkostnaden ökar med miltalet, eftersom värdeminskningen går snabbare ju mer man kör. Det kan vara en anledning till att han får bilen till att vara snabbare på längre sträckor än två mil.
Läsvärt ändå. EU-moped står sig väldigt, väldigt bra och fungerar ju även över längre sträckor. Där finns det ju dessutom riktiga elmopeder att köpa redan idag.
En sympatisk bloggare som skriver mycket om cykling, speciellt i Stockholm, är Juggen. Han tar ofta upp cyklisternas största problem, nämligen att städer alltjämt i första hand utformas för bilar och bilister, och att det medför att det ofta kan vara fullkomligt och bokstavligen livsfarligt att cykla. Även nyare områden som Hammarby sjöstad är feldesignade, med cykelbanan mellan bilarnas parkeringsplatser och körbanan. Där är det någon som inte tänkt till.
På tal om cykling så får den svenska filmen datoranimerade filmen Metropia öppna filmfestivalen i Venedig. I svensk press presenteras den som en framtidsdystopi.
Men av någon anledning så väljer både DN och SvD bort den presentation som filmbolaget själva går ut med. Jag citerar vad filmbolaget själva säger:
Metropia takes place in a not-so-distant future. The world is running out of oil and the undergrounds have been connected into a gigantic subway network beneath Europe.
En version av världen efter peak oil alltså. Men gammelmedia glömmer att nämna att det där med oljan. Som vanligt alltså, vilket t ex hände med Göran Perssons oljekomission som i media presenterades som att handla om klimatförändringar, när fokus låg på peak oil (oljetoppen). Hör inget, ser inget, säger inget. Tre apor. Istället smygs oljeerans slut ut via populärkulturen, ibland i förtäckta former.
Huvudpersonen i Metropia cyklar iaf till jobbet, även om han pga stulen cykel tvingas ta tunnelbanan en dag.