Sveriges näst största flygplats, Landvetter Flygplats utanför Göteborg saknar kollektivtrafikanslutningar annat än flygbuss från Göteborg eller Borås. Det betyder att även om man bor bullerstört nära flygplatsen så måste man åka omvägen via Göteborg för att kunna åka kollektivt till flygplatsen, även som anställd.
Latest in Borås
Att bo på landet har många fördelar. Dit hör dock inte taxi, vilket man ibland kan behöva. Om inte åt sig själv, så kanske åt andra. Efter att första gången försökt beställa taxi upptäckte jag att Taxi Kurir och Taxi Borås aldrig ska användas. Taxi Göteborg klarade dock av att t ex använda allmänt spridda karttjänsten som Hitta.se eller Google Maps för att hitta en hos både Posten och i folkbokföringen angiven officiell adress.
En kort lägesuppdatering.
- Radio- och TV-stormasten i Häglared har rasat
- Rakeltjänst för blåljusmyndigheterna saboterad i Tranemo
- SR och SVT i Göteborg har stora problem
- Luftrummet stängt i Mälardalen och norrut pga “kommunikationsproblem” och “problem med radar”, även Landvetter har stängt ner. Plan får dock landa. Jag har sökt Luftfartsverkets presstjänst för att be dem specificera “radar” och sådant som de inte använder nuförtiden. De svarar dock inte i telefon. Bäst så, kanske?
- SJ:s bokningssystem är nere
- G4S larmcentral i Stockholm ska enligt uppgift ha problem
- SOS Alarm 112 hade problem i hela landet och gick inte att nå
Luftfartsverket skriver:
“För närvarande har vi kommunikationsproblem vilket påverkar flygtrafiken i hög grad i mellersta och norra Sverige. Felsökning pågår. Mer information kommer.”
SJ skriver följande på sin hemsida:
“Inte möjligt att köpa biljett via telefon, på sj.se samt butikerJust nu går det inte att köpa tågbiljetter via telefon, sj.se samt i butiker. Detta beror på tekniska störningar hos vår leverantör av it-tjänster. Vi vet ännu inte när störningen är åtgärdad.Vi beklagar detta och gör allt vi kan för att det snart ska gå att köpa biljett igen.”
Läget annars? Tack, bra?
Skyddsobjektet Häglaredsmastens ras uppmärksammar att eventuellt kan SVT vara stabilare än Sveriges Radio för krisinformation i ett skarpt läge. Till skillnad mot radion har Teracom nämligen ett stort antal lokala mindre sändare i storleksordningen 600 stycken.
![]() |
| Teracoms TV-mast i Sätila. Gissar baserat på höjden över träden på 40 – 50 meters höjd. Ej skyddsobjekt. |
Om jag uppfattat det korrekt har Teracom cirka 60 större TV-master, där vi pratar om 200+ meters höjd. En del av dessa är sändare för både radio och TV, t ex Häglaredsmasten, som sänder P4 Radio Sjuhärads lokalkanal, samt övriga lokala frekvenser för radion. Även Försvarsmakten sänder FM Broadcast, fd luftförsvarsinformationen LuLIS via dessa radiomaster och de är klassade som skyddsobjekt (SO).
Samtidigt har Teracom cirka 600 mindre master, främst för att sända SVT till platser där terrängen gör att ordinarie master inte når. Dessa master verkar generellt endast erbjuda just SVT via det digitala nätet. Det finns en sådan mast i Sätila, antagligen avsedd att sända SVT till hus belägna i Storåns och sjön Lygnerns dalgång, då den både sänder SVT2 Väst och SVT2 Halland. Dessa hus kan ha svårt att nå vare sig Brudaremossen eller Häglaredmasten.
Masten är inte skyddsobjektuppmärkt och endast 40 – 50 meter hög, vilket inte verkar kräva några stabiliserande stag. För en oinsatt ser den ut som en vanlig mobiltelemast, vilket den också verkar användas som utöver SVT-sändningarna. Masten är också relativt ny, gissningsvis 1998 och kan ha med lanseringen av digital-TV att göra.
Poängen här är att medan Sveriges Radio sänder från ett begränsat antal master (färre än 60 stycken?), så sänder SVT från nästan 700 master.
En främmande makt har alltså avsevärt svårare att slå ut SVT än SR. Visserligen kan man slå ut SVT i stora områden, men det finns alltså reservsändare. Dock behöver generellt allmänheten ha fungerande strömförsörjning för att kunna ta emot TV, medan bil- eller batteribaserade radioapparater är allerstädes närvarande. Slår man ut strömmen slår man därmed ut SVT för de flesta. Därtill kräver de alternativa sändarna att man riktar om sin TV-antenn och alltså har kunskap om var dessa finns.
Teracom har en detaljerad tjänst med alla primära huvudmaster och de små SVT-sändarna på sin hemsida. Här får man förslag på vilken huvudmast man ska använda, samt eventuellt alternativ. Tjänsten verkar följa generell kupering av terrängen och det är inte alltid närmaste masten som rekommenderas. Ibland rekommenderas ingen alternativ mast.
Här ser man också det stora antalet små SVT-sändare. I Göteborg finns det t ex en i Kållered, som rimligtvis inte heller är ett skyddsobjekt. Antagligen är inte heller den halvstora masten på Hisingen heller ett skyddsobjekt, vilket gör att Stampen/GP:S ylande reportage om dålig säkerhet vid Teracoms master blir smått parodiskt. Dessa mindre master sänder inte FM-radio och därmed inte P4:s samhällskritiska krisinformation eller försvarets FM Broadcast och är därmed knappast skyddsobjekt.
Rimligtvis är det de ca 60 större masterna som Teracom har stärkt säkerheten på.
Exempelvis finns det mellan Brudaremossen och Häglared åtta mindre sändare för SVT.
En möjlig slutsats är att SVT kan vara bättre för krisinformation i skarpt läge, då man knappast slår ut 660 master, även om täckningen blir lokal och sporadisk och kräver att man riktar om sin antenn. TV-media ger också större genomslagskraft när allmänheten kan se rörliga bilder än en röst, där enbart tilltron till SR är det enda allmänheten har att gå på.
Därmed blir det intressant att slå mot strömförsörjningen för att slå ut SVT. I övrigt har SVT och SR Göteborg stora problem just nu. Enligt uppgift ska även G4S larmcentral i Stockholmsområdet drabbats av problem.
I övrigt går det att studera infästningarna i fundamentet för denna typ av mindre master. Vi pratar om bultförband där muttrarna är skattningsvis (tog inte med skjutmått) 35-40 mm tvärs över, samt skruvar märkta M 88, dvs standard hållfasthet. Bultarna är fästa med både bricka och dubbla muttrar. Rimligtvis var stagvajrarna till Häglaredsmasten fästa med minst lika kraftiga don, inklusive bricka och dubbla muttrar. Vilket höjer motivationsgraden ytterligare, då man därmed kan dubbla antalet muttrar som behöver lossas oavsett om det sker med en maskinell utrustning, momentförstärkare eller kraftig nyckel och 2-3 meters hävarm dimensionerad för att klara de krafter som är inbegripna (själv har jag t ex vridit av fälgkors vid däcksbyte när jag tillfört hävstång – det räcker inte att nyckeln passar, den måste vara dimensionerad för att klara hävstången också – har även böjt järnspett vid försök att bryta upp stenar, som visade sig vara berg…).
Många av dessa mindre master står nära bebyggelse och är till skillnad mot Häglaredmasten inget man kan sabotera ostört.
Dock finns det enstaka flaskhalsar även för SVT. Gissningsvis Kaknästornet och dess backup Nacka-masterna. Slå ut dem, så kanske det inte spelar någon roll att SVT har över 600 master att sända från? Tidigare har det dock gått att sända direkt från masterna, men det var innan digitaliseringen. Exempelvis gjorde TV4 detta under det i Göteborg så omtalade snöovädret 17:e november 1995 efter att SVT förvägrat dem att sända från public service lokaler när de inte kunde nå TV4:s TV-hus lokalt. Om det går att koppla in sig lokalt på en mast och sända än idag låter jag vara osagt.
Antalet master inom totalförsvaret är mycket stort. En angripare måste kartlägga hur dessa är kopplade till varandra. Dit räknas Rakel-utrustade master, mobilmaster, FM-sändare, FM Broadcastsändare, SVT-sändare och Försvarsmaktens egen FMTM-master som nog kan räknas i hundratals och är byggda som ett fisknät utan enskilda flaskhalsar att bryta. Dessa har också nödströmsförsörjning, vilket antagligen gäller många andra master. Ska svensk trådlös telekommunikation slås ut totalt krävs en massiv insats. Enbart Teracom har minst 660 master. Störst verkan med minst insats nås istället genom att slå mot strömförsörjningen och avgörande transformatorstationer i stamnätet.
Om du är drabbad i Sjuhäradsområdet så gå in på Teracoms webtjänst och titta på vilka alternativa master du kan rikta om dig mot, åtminstone för att få in SVT. Passa också på att skriva ut dessa på papper för framtida bruk i skarpt läge, då inte nödvändigtvis Teracoms webtjänst går att nå.
Tillägg: Antalet sk storstationer hos Teracom är 54 stycken, inte 60. Man skärper nu bevakningen av dessa permanent.
Ett studiebesök och enkelt penetrationstest av Häglaredsmasten ger vid handen att det krävdes hög till mycket hög motivationsnivå för att fälla masten. Det lär knappast handlat om ett “oskyldigt” pojkstreck, utan krävde planering och antagligen flera personer, samt kostsam utrustning och stor vana och fysik nog att röra sig med tung utrustning i oländig terräng utan upptäckt.
Jag föreläste för en av Borås Rotaryföreningar idag och passade därefter på att, medtagandes uppdragsanpassad utrustning, göra ett studiebesök och enkelt penetrationstest av Häglaredsmasten. Det senare misslyckades tack vare den numera enkla, men höjda säkerheten kring masten.
På avstånd har man inte riktigt förståelse för hur stor mast det här handlar om. Först när man är nära och ser de kvarvarande hundra metrarna förstår man hur hög masten egentligen var, samt de avstånd under medelsvåra terrängförhållanden (skog, mosse, kuperad till mycket kuperad terräng, dock finns stigar) som måste hanteras för att kunna fälla masten.
Jag kunde ganska omgående konstatera att de nya säkerhetsarrangemangen kring masten gjorde att ett penetrationstest misslyckades. Vi behöver inte gå in närmare på säkerhetsarrangemangen, men de angreppsvägar som beskrivs i detta inlägg fungerar inte längre. Är säkerheten motsvarande höjd på andra liknande master krävs mycket hög ambitionsnivå och flera personer (bl a för avledningsmanövrar) för att kunna komma åt en mast utan att myndigheterna (polisen) kan uppmärksammas på det hela. Att med maskinell utrustning lossa bultförbanden på en bevakad masts fundament utan upptäckt kan uteslutas helt. I fallet Häglared pågår dessutom omfattande röjningsarbete, vilket gör att det är en stor mängd personal närvarande.
Även om bloggen är grundlagsskyddad media registrerad hos Myndigheten för Radio & TV, så har jag inte presslegitimation och hade ingen lust att tjata in mig genom att hänvisa till allemansrätten eller fria medier, så jag skrotade de höga amibtionerna på att ta mig närmare.
Nedanstående är mina analyser. Det är en serie slutsatser utifrån insamlat data och observationer på plats. De behöver inte vara korrekta. De låter som konstateranden men slutsatserna nedan är hypoteser och möjligheter.
Häglaredsmasten ligger enskilt, med en enda tillfartsväg, som passerar ett boningshus. För att komma till tillfartsvägen måste man dessutom passera nära ett antal boningshus. Som boende på landet skulle misstänkta bilar ha hög sannolikhet att uppmärksammas. Dock lyckades de sk ungdomarna att penetrera anläggningen med den gamla säkerheten och filma sig själva klättrandes i masten.
Masten har fällts genom att bultförbanden på fästena för den översta sektionens vajrar på fundamenten längst bort från infartsvägen har lossats. Dessa är enligt uppgift åtdragna med tryckluftsutrustning (bedömt sannolikt en dieseldriven kompressorvagn) och inget man lossar för hand med ens en väldigt ambitiös rörtång. Speciellt inte 48 stycken dito. Att lossa dem är också förenat med livsfara. Det har sannolikt krävts maskinell utrustning att lossa bultarna.
Dådet har krävt rekognosering, planering, samarbete och hög motivationsnivå. Eller om man så vill ett kvalificerat angrepp. Jag bedömer att det ej handlar om ett “busigt pojkstreck”. Vad den höga motivationsnivån består i kan man bara spekulera kring. Exempelvis ett antal samarbetande rättshaverister, ludditer, terrorister eller främmande makt. Någon som betalar. Eller möjligtvis en hög till mycket hög grad av masochism eller psykisk sjukdom.
Att fundamenten längst bort angripits beror på att de ligger längst bort från enskild civil bebyggelse, cirka 600 meter, samt är i den vanligaste vindriktningen och därmed störst möjlighet att fälla masten. Då maskinell utrustning sannolikt krävts vill man vara så långt bort som möjligt för att inte röja närvaro.
Angreppet har skett i följande steg.
- Rekognosering. Man måste ha besökt anläggningen i förväg för att fastställa nödvändig utrustning. Det är alltså inte något som skett spontant. Man vill inte släpa fel utrustning till platsen.
- Planering har skett. Lossning av bultar bör ske vid vindstilla, då när det endast är några bultar kvar hela fästningen kan ryckas loss vid en vindpust och rycka med hela eller kroppsdelar av gärningsmannen. Man har alltså behövt befinna sig i vänteläge i närområdet för att genomföra angreppet.
- Samarbete. Utrustning, t ex tryckluftsbehållare, eventuellt rent av motormaskiner, för uppgiften är skrymmande. I bästa fall behöver de släpas 150 meter, i värsta fall två kilometer i medelsvår terräng (grusväg följt av hårt kuperade stigar). Vill man inte bli upptäckt behöver man också någon som släpper av personalen, utrustning och eventuella stödfordon (cykel, fyrhjuling etc) för att inte lämna någon misstänkt bil synlig.
- Hög motivationsnivå för genomförande. Att släpa maskinell utrustning i terrängen och dessutom göra det dolt eller öppet i stulna Teracomuniformer kräver hög motivationsnivå. Även vänteläge för vindstilla kräver hög motivationsnivå.
Angreppsvägarna är följande
- Rakt in i anläggningen via infarten. Då risken att röjas kan anses vara hög, då man passerar rakt förbi boningshus måste detta skett med stulna Teracomuniformer och eventuellt ett Teracommålat fordon (lätt att ordna själv). Även om de klättrande ungdomarna inte hade detta, så hade de väldigt lite att förlora på att bli ertappade. På sin höjd avvisade från anläggningen. Att ertappas på anläggningen med sabotageutrustning gör att man inte vill bli ertappad och uniformer minskar risken för det rejält om grannarna ser angriparna köra upp mot masten.
- Bakvägen via grusväg och/eller stigar. Då når man det angripna fundamentet först. Grusvägen är spärrad med en bom och stigarna går ej att köra bil på (men väl fyrhjuling eller mountainbike). Tung utrustning behöver i så fall fraktas två kilometer utan bil, i uppförsbacke. Man vill inte heller lämna en bil synlig, och därför behöver man vara flera personer, där en agerar chaufför. Risken att fordonet upptäcks eller observeras är ändå hög, till extremt hög (baserat på att jag själv bor på landet och vet hur uppmärksam man är mot “skumma fordon” pga gårdsstölder mm), beroende på vilken väg man väljer att infiltrera in mot fundamentet.
- Rakt genom terrängen utan att följa stigar. Vi pratar om drygt 1.5 kilometer i kuperad terräng. I övrigt samma som 2. Detta kräver mycket hög vana vid att röra sig med tung utrustning i svår terräng. I princip militär eller blåljusvana, möjligen jägare på större jaktmarker (ni vet det där tionde passet från vägen i en passkedja på älgjakten) eller någon form av extremsportare. Nej, orienterare släpar inte på tung utrustning.
Ekvationen är att dolt angrepp kräver mycket hög fysisk arbetsinsats. Frågan är om angriparna prioriterat dolt angrepp eller högre grad av planering via uniformsstölden, med större risk för att röjas?
I samtliga fall bör man också släpa med sig utrustningen tillbaka. Om den nu inte lämnats på platsen och är en del av polisens tvärsäkra uttalanden om att detta är sabotage? I så fall har polisen goda möjligheter att säkra DNA och fingeravtryck, eller kan spåra utrustningen till inköpsställe. Med tanke på att angreppet ter sig kvalificierat verkar det underligt om utrustningen lämnats kvar på plats.
Min sammanlagda bedömning är att angreppet är kvalificerat och har krävt flera personer med hög motivationsnivå.
Kan tilläggas att Boråstidningens fotograf fått anstränga sig en del för att ta sina foton på betongfundamenten, om han inte släpptes genom avspärrningarna.







