När tekniknaivisterna diskuterar att marknadskrafterna och mänsklig uppfinningsrikedom och entreprenörsskap minsann med lätthet kan ersätta de fossila bränslena, så är det bra att titta på hur energimixen ser ut globalt.
Nedanstående graf illustrerar fördelningen hos först världen, sedan OECD följt av OECD-länderna, och längst till höger Kina, Brasilien, Dubai, Saudi-Arabien och Indien.
Tyvärr publicerar OECD-ländernas energivakthund IEA endast data för år 2007 på sin hemsida, men det får duga. Klicka på grafen för en lite tydligare bild.
Jag har här inte kompenserat oljeförbrukningen för export av raffinerade oljeprodukter, undantaget för Förenade Arabemiraten (”UAE/Dubai”) och Saudi-Arabien. Jag har även lagt till importen av dessa för Island och Luxemburg som annars inte förbrukar någon olja. Anledningen till att jag i övrigt inte strukit export av raffinerad olja beror på att det generellt enligt IEA rör sig om drivmedel till internationellt flyg och fartygstrafik, som man alltså normalt skall låtsas inte har något med landets konsumtion av olja att göra.
Sedan är ovanstående förstås en ögonblicksbild. Det framkommer bland annat för Sverige med betydligt mer kärnkraft än vattenkraft, då det tydligen var dåligt med vattnet just 2007.
Tittar man på den minimala andelen alternativa energikällor, så framträder Island och Nya Zealand här, och där beror tillförseln av alternativ energi främst på geotermisk energi, och går alltså inte att tillämpa i alla länder. Då är Danmark ett mer realistiskt exempel.
Sverige är nästan bäst i klassen, med ca 60% förnyelsebar energi och kärnkraft, klådda marginellt av Schweiz, och rejält av Island. Samtidigt får man krasst konstatera att vi alltså redan plockat de lågt hängande frukterna, och i princip bara har den mycket tuffa transportsektorn kvar. Å andra sidan är fossilgas den snabbast expanderande energikällan i Sverige om jag inte är felunderrättad. Man kan också konstatera att det så hypade Brasilien är mer oljeberoende än Sverige, trots allt tjat om etanol.
Sverige, Frankrike och Schweiz är de länder som har störst andel kärnkraft, eller om man så vill uttrycka det är de mest kärnkraftsberoende länderna.
Vill man hälla salt i såren på någon, så kan man t ex titta på krislandet Grekland som är ett av de mest fossilberoende länderna i OECD och med det EU. För övrigt är räntan på den grekiska 10-åringen i skrivande stund 7.88%.
I andra ändan av spektrumet så hittar vi alltså det tillika krisande Island, som är det land som är minst fossilberoende i världen. Med en så stor del av landets ekonomi och befolkning koncentrerad kring Reykavik, så lämpar sig landet väl för elfordon, även om el inte kan driva transporter till och från det isolerade landet som därmed har en helt fossil flaskhals för kontakten med omvärlden.
Det är också övertydligt att oljeländerna i Persiska Viken, i det här fallet representerade av UEA och Saudi-Arabien inte använt ett öre till att bygga ut någon förnyelsebar energi, utan är i princip helt beroende av fossila bränslen, undantaget lite återvinning av sopor eller eldning av buskar. När produktionen av fossila bränslen faller på allvar kommer ländernas kraftigt ökande befolkningar få problem och illustrerar tydligt varför exporten av olja riskerar att helt upphöra inom 20 år. Några alternativ för de länderna finns inte, och eftersom de fossila bränslena dessutom används för att desalinera saltvatten så är alternativet att exportera olja medan befolkningen dör av törst i öknen.
Ovanstående visar iaf vad som behöver byggas bort eller sparas in de närmaste decennierna, med tanke på peak oil i intervallet 2008-2015, följt av peak coal och peak gas i intervallet 2020-2035.
