I gamla invasionsförsvaret tjänstgjorde främst män och de frivilliga försvarskvinnorganisationerna organiserade barnomsorg åt sina tjänstgörande kvinnor. Idag har vi fortfarande en majoritet män inom försvaret, men även många kvinnor och inte sällan är deras livspartner också engagerad inom totalförsvaret. Fast det finns ingen organisation för att ta hand om dessas gemensamma barn i händelse av svensk mobilisering.
 |
| Kvinnlig stabsgruppchef på mekskyttekompani. |
Under invasionsförsvaret fanns det ett mindre antal kvinnor som frivilligt gjort värnplikten som befäl, varav en del sökt sig till yrkesofficerskarriären. Fast de flesta kvinnor inom invasionsförsvaret hittades via Lottakåren och Bilkåren. Lottakåren rekryterade förplägnadspersonal, stabstjänster och sk tornsvalor, som hade hand om okulär luftbevakning. Bilkåren ordnade fordonsförare till hela försvaret, framför allt lastbilsförare, men även inom civilförsvaret som t ex andreförare på ambulanser och krigsplaceringar på åkerier när männen skulle mobiliseras.
Både Bilkåren och Lottakåren organiserade barnomsorg, där äldre medlemmar skulle ta hand om de barn där både fädrerna och organisationens mödrar kallats in till invasionsförsvaret.
Att säkerställa att barnen togs om hand var så viktigt att även lärare var krigsplacerade som just lärare, för att tillse att övriga totalförsvarsplanerade kunde vara säkra på att deras barn togs om hand dagtid. Detta gjorde att de som har dagjobb inom totalförsvaret kunde utföra dessa utan att behöva oroa sig över sina barn.
Idag saknas helt barnperspektivet, samtidigt som 10-20% av Försvarsmaktens personal, inklusive hemvärnet, är kvinnor. I många fall har de partners och gemensamma barn med andra inom de gröna näringarna. Vem ska ta hand om deras barn när bägge mobiliseras?
Vi ska nu dessutom återupprätta ett totalförsvar. Även om det inte skett än, så ställer det krav på total översyn av krigsplaceringar – det gäller allt från de gröna näringarna inom Försvarsmakten, till poliser, kritisk infrastruktur, räddningstjänst, krisberedskapsledningar inom myndigheter och kommuner till sjukvårdspersonal.
När man väl upprättat krigsplaceringslistor kommer man upptäcka att många familjer har bägge vuxna krigsplacerade. Det är inte ovanligt att engagerade inom försvar, hemvärn och blåljusmyndigheterna har likartade intressen och därför ofta har partners inom samma sektorer.
Samtidigt har vi blivit allt mer rörliga inom Sverige och det är allt ovanligare att man bor kvar på samma ort som sina föräldrar, på grund av studier, fel arbetstillfällen på orten och att man träffar sin partner från andra delar av landet.
Alla myndigheter är ålagda att ha ett barnperspektiv i det de gör. När kommer Försvarsmakten och det framöver återupprättade totalförsvaret att ta in barnperspektivet och säkerställa att totalförsvarets personal kan vara trygga i att deras barn tas om hand medan de försvarar Sverige?
Listorna med personal behöver fyllas och det kan vara helt avgörande för personalens stridsvärde att de kan vara säkra på att barnen tas om hand. Sveriges försvar handlar inte längre bara om att männen deltar och kvinnorna sitter hemma och tar hand om barn och dagjobb inom totalförsvaret. Barnperspektivet behöver ses över. Det är mycket möjligt att besked om att hemmafronten tas om han också kan öka möjligheten att rekrytera kvinnor till både manöverförbanden, funktionsförbanden och hemvärnet.
Dagis, nattis och krigis. I många kommuner kan man inte ens ordna nattis åt hushåll där man arbetar utanför ordinarie arbetstider. Hur blir det med krigis?