Jag fick som väntat en del befogad kritik kring min förenklade snabba beräkning av justeringen av VAB utifrån att kvinnor betydligt oftare får vårdnaden om barnen (enligt Jan Helins devis “kolla aldrig en bra story” – jag har personligen hört honom säga detta i samma rum som mig). Nedan följer en ansats till en mer korrekt beräkning, som likväl visar att stadsrådet Annika Strandhäll (s) är ute och cyklar och med rätta tillrättavisats av Stefan Löfven.
Nedanstående beräkning bygger förstås på ett antal förutsättningar om allt annat lika. Dessa diskuteras längre ner.
Datat vi har är att i november tog kvinnor ut 61.6% av VAB-dagarna (mot Strandhälls angivna 65%) och män tog ut 38.4%. 16.2% av alla barn i åldern 0 – 17 år bor med en ensamstående mor, som alltså har ensam vårdnad, 4.2% med en ensamstående far. Ålder 0 – 17 beror på att det var vad jag fick fram från SCB.
Det är alltså nästan 4x så vanligt att kvinnor tilldöms vårdnaden, rimligtvis för att kvinnor är bättre på att ta hand om sina barn. Detta av objektiva domstolar. Ändå tjatar regeringen om kvotering av både föräldraledighet och VAB, trots att domstolarna anser att män inte är lika kompetenta på att ta hand om barn.
Nog om det.
Vi förutsätter att VAB-uttaget per barn är lika oavsett om man är ensamstående eller ej. Ensamstående tas bort ur fördelningssiffrorna för att i de fallen finns inget val att fördela mellan man och kvinna.
 |
| Vem tar ut VAB? |
Korrekt beräkning ger då
61.6-16.2=45.2% av alla barn VAB:ar med en flersam mor
16.4% av alla barn VAB:ar med ensam mor
4.2% av alla barn VAB:ar med ensam far
38.4-4.2=34.2% av alla barn VAB:ar med flersam far
Kontrollräkning: 45.2+16.4+4.2+34.2=100
De relevanta siffrorna är således fördelningen VAB i flersamma förhållanden man-kvinna. Vi utelämnar att justera för eventuella eventuella man-man(-plus ytterligare) och kvinna-kvinna(-plus ytterligare) – ingen kan beskylla dessa förhållanden för att följa några gammaldags normer.
Relevanta siffror är alltså 34.2% och 45.2%. Summan är 79.4.
Fördelningen blir 34.2/79.4=43.1% män VAB:ar och således 56.9% kvinnor.
Frågan landar då i om något annat än 50-50 är acceptabelt? Kan man anse att 60-40 är en acceptabelt jämlik nivå?
T ex, vilket påtalas, är det svårt att VOBBA i många kvinnodominerade yrken, som t ex flygledare, skådespelare, maskinförare, lärare, butiksbiträden eller ordförande i tings- eller hovrätten. Eller för den delen som sjuksköterska. Kort sagt kan det finnas ett mörkertal där män helt enkelt inte tar ut skattefinansierad VAB utan egenfinansierad VOB, åtminstone för män som är tjänstemän.
Man kan också ifrågasätta fördelningen av VAB i ensamstående, respektive flersamma förhållanden. Som ensamstående är VAB en hårdare ekonomisk smäll, så kanske VAB:ar man mindre? Eller så mår barn till ensamstående föräldrar psykiskt sämre och får därmed sänkt immunförsvar och är sjukare oftare? Fast med ensamstående förälder borde antalet smittämnen som dras in till hushållet minskas rejält, men en ensamstående förälder kanske inte klarar av att hålla samma hushållshygien?
Andelen ensamstående 0 – 17 kan också diskuteras som underlag. Rimligtvis blir fler ensamstående ju äldre barnen blir. Har för mig att snittåldern för skilsmässa är när äldsta barnet är 12 år, men orkar inte leta upp referensen. Samtidigt finns ju möjligheten att med tiden hitta en ny sängpartner, som därmed gör att föräldern inte längre är ensamstående. Detaljerad statistik kring detta och barnens ålder hade förstås varit intressant att titta på.
Det finns en annan aspekt här. Män som faktiskt VAB:ar tar ofta ut fler VAB-dagar än kvinnor, inte generellt, men med stor spridning inom landet.
I Hjo kommun tar VAB-männen ut 1.70x så många VAB-dagar som VAB-kvinnan. I Åre kommun tar VAB-männen bara ut 0.59x så många VAB-dagar som VAB-kvinnan. Uppenbarligen finns det stora skillnader inom landet och dessa skillnader blir större ju mer detaljerat stickprov (riket-län-kommun) man tar. Skulle man gå ner på enskilda hushåll skulle extremfallen synas. Kort sagt – alla förhållanden är unika och det är inte upp till staten att tvinga in alla i samma form.
Avslutningsvis kan man referera till den store tänkaren Paulo Roberto. Innan ni skaffar barn – prata igenom föräldraledighet och VAB. Hur svårt är det att prata med varandra? Måste man ha ett gäng socialister i regeringen som ska diktera sådant här? Eller “liberaler” i oppositionen som vill kvotera föräldraledigheten och utöva tvång mot vuxna människors livsval och individuella förhållanden?
