Jag fick som väntat en del befogad kritik kring min förenklade snabba beräkning av justeringen av VAB utifrån att kvinnor betydligt oftare får vårdnaden om barnen (enligt Jan Helins devis “kolla aldrig en bra story” – jag har personligen hört honom säga detta i samma rum som mig). Nedan följer en ansats till en mer korrekt beräkning, som likväl visar att stadsrådet Annika Strandhäll (s) är ute och cyklar och med rätta tillrättavisats av Stefan Löfven.
Nedanstående beräkning bygger förstås på ett antal förutsättningar om allt annat lika. Dessa diskuteras längre ner.
Datat vi har är att i november tog kvinnor ut 61.6% av VAB-dagarna (mot Strandhälls angivna 65%) och män tog ut 38.4%. 16.2% av alla barn i åldern 0 – 17 år bor med en ensamstående mor, som alltså har ensam vårdnad, 4.2% med en ensamstående far. Ålder 0 – 17 beror på att det var vad jag fick fram från SCB.
Det är alltså nästan 4x så vanligt att kvinnor tilldöms vårdnaden, rimligtvis för att kvinnor är bättre på att ta hand om sina barn. Detta av objektiva domstolar. Ändå tjatar regeringen om kvotering av både föräldraledighet och VAB, trots att domstolarna anser att män inte är lika kompetenta på att ta hand om barn.
Nog om det.
Vi förutsätter att VAB-uttaget per barn är lika oavsett om man är ensamstående eller ej. Ensamstående tas bort ur fördelningssiffrorna för att i de fallen finns inget val att fördela mellan man och kvinna.
 |
| Vem tar ut VAB? |
Korrekt beräkning ger då
61.6-16.2=45.2% av alla barn VAB:ar med en flersam mor
16.4% av alla barn VAB:ar med ensam mor
4.2% av alla barn VAB:ar med ensam far
38.4-4.2=34.2% av alla barn VAB:ar med flersam far
Kontrollräkning: 45.2+16.4+4.2+34.2=100
De relevanta siffrorna är således fördelningen VAB i flersamma förhållanden man-kvinna. Vi utelämnar att justera för eventuella eventuella man-man(-plus ytterligare) och kvinna-kvinna(-plus ytterligare) – ingen kan beskylla dessa förhållanden för att följa några gammaldags normer.
Relevanta siffror är alltså 34.2% och 45.2%. Summan är 79.4.
Fördelningen blir 34.2/79.4=43.1% män VAB:ar och således 56.9% kvinnor.
Frågan landar då i om något annat än 50-50 är acceptabelt? Kan man anse att 60-40 är en acceptabelt jämlik nivå?
T ex, vilket påtalas, är det svårt att VOBBA i många kvinnodominerade yrken, som t ex flygledare, skådespelare, maskinförare, lärare, butiksbiträden eller ordförande i tings- eller hovrätten. Eller för den delen som sjuksköterska. Kort sagt kan det finnas ett mörkertal där män helt enkelt inte tar ut skattefinansierad VAB utan egenfinansierad VOB, åtminstone för män som är tjänstemän.
Man kan också ifrågasätta fördelningen av VAB i ensamstående, respektive flersamma förhållanden. Som ensamstående är VAB en hårdare ekonomisk smäll, så kanske VAB:ar man mindre? Eller så mår barn till ensamstående föräldrar psykiskt sämre och får därmed sänkt immunförsvar och är sjukare oftare? Fast med ensamstående förälder borde antalet smittämnen som dras in till hushållet minskas rejält, men en ensamstående förälder kanske inte klarar av att hålla samma hushållshygien?
Andelen ensamstående 0 – 17 kan också diskuteras som underlag. Rimligtvis blir fler ensamstående ju äldre barnen blir. Har för mig att snittåldern för skilsmässa är när äldsta barnet är 12 år, men orkar inte leta upp referensen. Samtidigt finns ju möjligheten att med tiden hitta en ny sängpartner, som därmed gör att föräldern inte längre är ensamstående. Detaljerad statistik kring detta och barnens ålder hade förstås varit intressant att titta på.
Det finns en annan aspekt här. Män som faktiskt VAB:ar tar ofta ut fler VAB-dagar än kvinnor, inte generellt, men med stor spridning inom landet.
I Hjo kommun tar VAB-männen ut 1.70x så många VAB-dagar som VAB-kvinnan. I Åre kommun tar VAB-männen bara ut 0.59x så många VAB-dagar som VAB-kvinnan. Uppenbarligen finns det stora skillnader inom landet och dessa skillnader blir större ju mer detaljerat stickprov (riket-län-kommun) man tar. Skulle man gå ner på enskilda hushåll skulle extremfallen synas. Kort sagt – alla förhållanden är unika och det är inte upp till staten att tvinga in alla i samma form.
Avslutningsvis kan man referera till den store tänkaren Paulo Roberto. Innan ni skaffar barn – prata igenom föräldraledighet och VAB. Hur svårt är det att prata med varandra? Måste man ha ett gäng socialister i regeringen som ska diktera sådant här? Eller “liberaler” i oppositionen som vill kvotera föräldraledigheten och utöva tvång mot vuxna människors livsval och individuella förhållanden?
19 kommentarer
"Datat vi har är att i november tog kvinnor ut 61.6% av VAB-dagarna (mot Strandhälls angivna 65%) och män tog ut 38.4%. 16.2% av alla barn i åldern 0 – 17 år bor med en ensamstående mor, som alltså har ensam vårdnad, 4.2% med en ensamstående far. Ålder 0 – 17 beror på att det var vad jag fick fram från SCB."
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang kring boende och vårdnad. I de flesta diskussioner jag har så förstår folk inte skillnaden mellan vårdnad, boende och umgänge eftersom de inte drabbats av detta.
Bara för att barn stadigvarande bor hos den ena föräldern så innebär det inte att den föräldern har ensam vårdnad. Jag skulle påstå att de oftast har gemensam vårdnad även om barnet bara tillbringar varannan helg hos den andra föräldern.
Bara för att en förälder har ensam vårdnad så innebär det inte heller att barnet endast bor hos den föräldern utan man kan mycket väl ha varannan veckas boende trots vårdnadsformen.
Har någon hänsyn tagits till detta? Eller går det inte att ta sådan hänsyn? Vad är det för siffror du faktiskt presenterar och vilka brister har dem?
Visst, i de 16% där barnet bor hos mamman så kan man ju tänka sig att barnet bor hos pappan varannan helg. Skulle barnet vara sjuk den helgen så hamnar det ju på pappans uppgift att vara hemma och vabba.
Dock skall nämnas att anledningen till att barnet få bo hos pappan varannan helg och inte varannan onsd-torsd är just för att pappan troligen är ledig på helgerna och därmed har bättre möjlighet att umgås med barnet. Och är pappan då ändå ledig när det skall vabbas så utgår väl ingen ersättning och det vabbandet syns inte i statistiken.
Statistiken är alltså bara vabbande som sker då föräldren annars skulle jobba, vabbande på övrig ledig tid ingår inte i statistiken.
Det var dock inte min poäng.
Det jag undrar över är om datat utgår från boendet eller vårdnadsformen och vilka antagande som görs utifrån det.
Tex Statistiken säger att 63% har gemensam vårdnad, 34% har mamman ensam vårdnad och i 3% av fallen så har pappan ensam vårdnad. Jag utgår ifrån att i de fall där den ena föräldern har ensam vårdnad så har den förälder som inte är vårdnadshavare 0 vab-dagar per år. Utifrån det så ser fördelningen av vab-dagar ut som följande… Detta innebär dock inte att bara för man har ensam vårdnad så vabbar aldrig den andre föräldern.
Alternativt, statistiken säger att 37% av barnen bor stadigvarande hos den ena föräldern och träffar den andre föräldern max varannan helg, av dessa 37% bor 84% hos sin mor och 16% hos sin far. Jag utgår då i min beräkning från att… Detta sin tur betyder inte att barnen ovan som inte stadigvarande bor hos båda sina sammanboende föräldrar inte har föräldrar som har gemensam vårdnad.
Osv, de bitarna är helt otydliga i inlägget ovan och jag är genuint nyfiken.
Jag kanske uttrycker mig som en komplett kratta men jag hoppas inte det.
Skälet till att det är otydligt är tex pga denna mening.
" 0 – 17 år bor med en ensamstående mor, som alltså har ensam vårdnad,"
Det låter som att Cornu förutsätter att om barnet bor med sin ensamstående mor så har hon som en konsekvens av detta ensam vårdnad och vice versa men så ser det inte ut i verkligheten. Eller är det bara slarvigt uttryckt?
Delad vårdnad betyder nog inte det du tror. Delad vårdnad brukar betyda att barnet normalt till vardags bor hos en av föräldrarna. Och som jag påpekat så blir då distinktionen mellandelad och ensam vårdnad ganska betydelselös. Om det skulle ankomma på pappan att vårda SJ kt barn på sin lediga dag syns det inte i statistiken.
Cornus "alltså har ensam vårdnad" tolkat jag som just hans tolkning som dels antagligen är felaktig slutsats, men också tämligen irrelevant.
Statistiken säger "bor hos ensamstående mamma" och då betyder det det, barnet bor hos mamma och hon är ensamstående. Detta betyder att mamman är ensam och får ta hand om barnet till vardags, även om barnet är sjukt. Det räknar bort fallen där mamman har hittat någon ny sambo då sådana fall inte räknas som ensamstående längre.
Vad fin invändning är det jag egentligen inte. Jag tycker den inte verkar stämma överens med verkligheten som jag uppfattat den iaf.
Den store tänkaren Paolo Roberto alias Kungen av Kungsan, upplyft till kulturparnassen af Staffanius Hildebrandius, utfryst af feministie edsvurna efter tjugo år. Jag åt hans signaturpasta igår. Känns stort, men smaken var rätt medelmåttig.
Hans pasta har jag inte provat, men hans pizza är faktiskt riktigt god! Klart bättre än sina konkurrenter i frysdisken.
VAB = Vård Av Bakfylla !
Det är rätt vanligt att folk som kan jobbar hemifrån istf att vabba, likadant om man är lite förkyld.
En parameter som påverkar beslutet om vem som skall vabba är naturligtvis lönen. I en familj med gemensam ekonomi faller lotten naturligt på den som tjänar minst att vabba oftast. Och kvinnor tjänar ofta mindre än män. Så, vill man få jämlikhet på vabben så får man antingen se till att lönerna blir jämlika (oavsett om det är rättvist eller inte) eller att någon skjuter till mellanskillnaden för den med högre lön.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det tjatas om kvinnor i styrelser som det viktigaste man kan göra för jämställdheten. Vi har just varit på BB och på sjukan fanns knappt en manlig varelse. Pappor får inte plats att sova över. Mat serveras bara mamman. Det lilla som går att köpa är dyrare för pappan. Men det är klart. Jämställdhet inom vården ger inte samma rubriker som jämställdhet i styrelser.
Det är väl som "trickle-down"-Reaganomics, fast för jämställdhet här. Om man öser nog mycket över mamman blir det lite smulor kvar åt pappan, och det skall han fan vara tacksam för.
Noterar dock att jag är lyckligt lottad då jag fick en macka och ett glas saft vid första födseln, tyvärr han jag bara äta upp halva mackan. Andra gången fanns inte tid att ens fundera över mat. Allt avklarat på 8 timmar, inklusive avfärd och hemfärd. Tycker det borde finnas någon slags bonus för de som belastar sjukvården mindre.
Det är bara början. Könsfördelningen är nästan så skev den kan bli i alla yrken barn kommer i kontakt med. Vårdpersonal på BVC, öppna förskolan, förskolan, låg- och mellanstadielärarna osv. I princip uteslutande kvinnor. Och när det offentliga kontaktar föräldrarna angående barnet är det i själva verket mamman som anses.
Unga pojkar har därför nästan noll chans att hitta manliga förebilder i sin vardag utöver sin pappa, och för de som inte har en närvarande pappa blir det ju då helt mansfritt. Men det är, enligt du vet vilka, inget jämställdhetsproblem utan en fördel eftersom manliga förebilder ändå bara är skadliga.
(Ursäkta borttagna kommentarer, det bara hamnar fel hela tiden :()
Kanske det är dags att acceptera att det finns skillnader mellan vilka val som män och kvinnor gör.
Och att det har att göra med att man just är man eller kvinna. Om det är skillnad både på utsidan och insidan borde det inte vara helt osannolikt att det är skillnader i hjärnan också. Exempelvis så påverkar könshormoner i stor utsträckning vilka val en människa gör, hur riskbenägen hon är, hur tävlingsinriktad hon är, hur omsorgsfull och empatisk hon är, etc. Att säga att män och kvinnor är lika i alla avseenden är faktiskt helt ovetenskapligt. Det finns ingen grund alls för det.
Och om man accepterar det så borde man dra slutsatsen att varje barn bör uppfostras och utbildas efter sina egna förutsättningar.
Hysch!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Som företagare tar jag 90% av VOB:en. Det går utmärkt ha en sjukling eller två hemma medan man arbetar. Sen har jag tagit väldigt lite föräldraledighet eftersom jag kan vara ledig när jag vill och utan att ta föräldraledighet. Den har jag sparat till min fru som måste ha dem för att kunna ta ledigt.
Men i statistiken måste jag framstå som en usel far. Det bjur jag de onda feministtanterna på. 😉
Vid närmare eftertanke torde kvoterad VAB inte vara något större problem ens för medvetet icke jämställda familjer. Det maximala antalet vabbdagar per år är så högt som 120.
http://www.foraldraledighet.se/foraldraledighet-regler/vard-av-barn-vab
Att fördela dessa efter devisen 60 åt den ena föräldern och 60 åt den andra kan hon gärna få göra om det känns bra. De föräldrar vars barn är sjuka mer än 60 dagar per år har nog betydligt större problem än vem som skall vabba att oroa sig för…
Vad gör man ifall den ena föräldern inte finns tillgänglig? Ifall det finns andra än föräldrarna som skulle vara tänkbara för att vabba (man behöver inte ha egna sjuka barn för att vabba).
Man skulle iofs kunna låta var och en ha 60 dagar (även morbror eller grannen). Kvarstår dock vad man gör ifall man är ensam. Man kan ju knappast anta att 60 dagar skall räcka med tanke på att man medgivit 120 dagar…