Via TT kan vi läsa en artikel om en undersökning från SEB/Demoskop där det visar sig att ju större skulder desto mindre benägna är man att amortera på sina bostadslån. I landet som helhet amorterar 69% av villaägarna och 57% av bostadsrättsinnehavare på sina skulder för ett snitt på 67%, hur nu det går ihop.
Latest in amortering
Blev lite orolig över veckans besökssiffror på bloggen, men så slog det mig att det ju är sportlov när jag fick höra om att inkomsterna för de 25% med högst inkomster ökar mer än de gör för de med 25% lägst inkomster.Trenden i ökande inkomstskillnader började med sosseregimen 1995 och har sedan dess fortsatt. Som snyftvinkling på den saken så sades det att barn till mindre rika inte vågar berätta i skolan vad de gjorde på sportlovet för att de skäms om de inte gjorde något dyrt.
Ett sådant trams.
Nu ansluter sig storbankerna till min lilla kör om amorteringskrav och/eller (successiv) minskad avdragsrätt för underskott av kapital. Swedbanks VD, SEB:s chefsekonom och Nordeas chefsekonom tycker nu att Finansinspektionen också skulle infört amorteringskrav när de satte bolånetaket.
Idag släppte SCB sin uppdaterade Sparbarometern, nu även med siffror för Q3 2010. Skulderna fortsätter att öka mot ständigt nya rekordhöjder. Se nedan.
Det hela försöker bortförklaras och sopas under mattan med att det skulle vara en engångseffekt av de nya bolånereglerna, men det är i själva verket bara en fortsättning på den exponentiella utvecklingen av skulderna. Var det någon som blev överraskad?
För att vi skall se en exponentiell ökning av skulderna skall successivt ökningen för varje kvartal som SCB redovisar vara större än föregående. Nedan ser vi ökningen av skulderna för varje kvartal, samt ett års (fyra kvartal) glidande medelvärde.
Över finanskrisens mest akuta period så såg vi en försvagningen av ökningen av skulderna, men nu kan man se att tempot tagit fart igen. Det gick också att se att skuldökningarna började plana ut något innan finanskrisen, drivet av de allt högre räntorna. Men ändå ökade skuldsättningen. Svensken måste fortsätta belåna sig för att kunna upprätthålla sin livsstil.
Avrundar vi lite friskt så har varje svensk, gammal som ung, ökat sina privata skulder med ca 5500:- sedan förra kvartalet. En barnfamilj med två barn har ökat sina privata skulder med 22 000:- på tre månader. Är det sunt?
De privata skulderna ökar också betydligt snabbare än t ex BNP, vilket naturligtvis inte är ett dugg hållbart. Om det är konsumtion som skall driva vår ekonomi så ser det ut som att vi måste låna tre kronor för att få en krona i BNP-ökning. Är det sunt?
Q2 2009 till Q2 2010 ökade hushållens konsumtion i BNP med ca 15 miljarder SEK. Samma period ökade hushållens skulder med över 200 miljarder. Så är det lånebaserad konsumtion som skall driva upp vår BNP så är det Ebberöds bank vi talar om här. Se det som att vi ökat skulderna med 200 miljarder och fått ut 4×15=60 miljarder i BNP. Ungefär. Men mantrat om att vi måste låna och konsumera för att rädda oss upprepas överallt. När det i själva verket är just skuldsättningen och konsumtionen som är hotet. Vår drift att med lånta fjädrar få framstå som finast i kvarteret, eller åtminstone ha lika fin espressomaskin som grannen, är vad som är själva hotet. Inte lösningen.
Jag upprepar tidigare funderingar kring att införa vattentäta skott mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital. Underskott av kapital skall inte få kvittas mot inkomst av tjänst. Den vanligaste effekten av detta blir att räntor inte längre blir avdragsgilla om man inte har inkomst av kapital att kvitta mot. Det vore ett effektivt sätt att få stopp på lånekarusellen. Detta kan man kompensera med höjt grundavdrag för alla, vilket främst gynnar lågavlönade, eller en avdragsrätt på sparande och amorteringar. Kanske känns det omoraliskt att andra skall betala via folks skatteavdrag för att belånade skall avbelåna sig, men uppenbarligen räcker det inte med att höja räntan till 4.5% som vi hade innan den akuta finanskrisen. Folk ökade sina skulder ändå.
För det är sparande och investeringar som bygger en stabil och hållbar ekonomisk utveckling, inte skuldsättning och konsumtion. Skuldsättning och konsumtion leder bara till obalanser, bubblor och baksmälla när skulderna skall betalas och bygger inte en framtid. Skulder är att konsumera sin framtid.
Länsförsäkringars VD vågar iaf sticka ut hakan och föreslå avdragsrätt för sparande upp till åtminstone en skälig personlig buffert på kanske 50 000 kronor. Jag vill naturligtvis gå längre, men det är åtminstone glädjande att någon vågar ta upp frågan via DN Debatt.
Att det sedan är Länsförsäkringar, ett ömsesidigt försäkringsbolag där vinsten går tillbaka till kunderna i form av premieåterbäring, istället för en profithungrande bank som föreslår detta kommer förstås inte som någon överraskning.
Men jag är rädd för att önskningarna inte fungerar. Oavsett hur blank och fin man gnuggar lampan så finns det ingen ande som kommer uppfylla en sådan önskan. Inte ens om man gnuggar flinten på Reinfeldt spegelblank så kommer sparande att uppmuntras. Men man får väl iaf drömma lite?
Så länge blir det snart julhandel på allvar, för de av oss som inte redan köpt årets julklappar, och med det skall skulderna pumpas upp ännu mer…
I ett sista Hurrah! inför de begynnande pogromerna inom socialistpartiet så kommer Tomas Östros ut som moderat på DN:s debattsida. Han skriver i princip att (s) skall föra (m):s nuvarande politik, medan han hör det taktfasta ljudet av hur sossar med långa knivar kommer gående i korridoren.
Fast det finns en del spännande undantag från (m)oderat politik i Östros eulogi för den rådande socialdemokratiska ledningen. Exempelvis följande:
“Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala.” Han nämner alltså det där sp, sprnde, vågar inte riktigt skriva ut ordet av risk för Google-censur. I den mån tillväxt framöver hade varit möjlig så kommer nämligen tillväxt av sparande och investeringar, inte av lån och konsumtion som är vad dagens skattesystem uppmuntrar. Lån och konsumtion leder till bubblor och finans- och skuldkriser, medan sparande och investeringar bygger välstånd. Så länge västvärlden inte slår in på sparandets väg så kommer inte situationen bli bättre.
Östros föreslår nämligen en stor skattereform. Även om ordet sparande finns med så nämns det inte hur detta skall gynnas.
Det finns ett sätt man kan bibehålla och rent av sänka de grundläggande skatterna på, t ex genom kraftigt höjt grundavdrag på inkomst av tjänst, men behålla intäkterna i statsbudgeten samtidigt som man kraftigt gynnar låginkomsttagare.
Nämligen att slopa avdragsrätten för underskott av kapital. Slopa möjligheten att dra av räntorna på folks lån. Kapitalförlust skall förstås även efter en sådan reform kunna kvittas mot inkomst av kapital, men inte mot inkomst av tjänst. Vattentäta skott. Det skulle vara effektiva knäskott på medelklassen som sitter med mångmiljonlån för sina bostäder, och i praktiken har avdragsgillt boende.
Arbetarklassens lågavlönade har i den rådande bostadsbubblan inte råd att köpa sin bostad, och får därför sitta i hyresrätter där de inte får dra av sitt boende.
Lösningen är att slopa avdragsrätten för skulderna. Istället kan man rent av införa en avdragsrätt för sparande och amorteringar. Amortering är ju trots allt en form av sparande. Den som betalar av sina skulder eller sparar pengar kan få avdrag på skatten…
Men det viktigaste sättet att balansera ut och gynna låginkomsttagare är iaf ett rakt slopande av avdragsrätten. På köpet kommer bostadsbubblans spricka och den segeregation den innebär upphöra och medelklassen kommer inte gynnas av att de har råd att ta lån på 5-6 miljoner kronor, subventionerat av staten.
Istället för att gynna att svenskarna tar större och större lån, primärt endast balanserat av tillgångar i form av bostadsbubblans bostadspriser, så kommer man gynna mer och mer sparande och avbelåning.
Iaf skulle ett vattentätt skott mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst innebära den största överföringen av pengar från medelklassen till arbetarklassen på länge. På köpet kanske vi kan höja grundavdraget rejält, vilket främst gynnar låginkomsttagare. Kanske 50-100 000 i grundavdrag? Tål att räknas på. En kontroll i taxeringskalendern ger att den vanligaste posten i kolumnen inkomst av kapital är en förlust, dvs oftast räntor på stora lån.
Nu kvittar dock Östros utspel, för medan jag skriver det här knackar det på hans dörr och han hör ljudet av kallt stål som dras ur sin skida.
Passar på att ta fram mitt äkta socialistiska brännbollsträ och viftar våldsamt med det i luften (eng cluebat). Att ha stora skulder och med dessa skulder köpa sig ett dyrt hus och en fin bil är inte att vara rik. Det är att vara skuldsatt.