Nedanstående är en gästartikel från en läsare i en mellanstor svensk stad någonstans i Sverige.
Att vara riskmedveten och ansvarsfull är något som jag under hela mitt liv försökt att vara. Visst har väl även jag spekulerat på aktier och kryptovaluta, men aldrig med pengar jag inte haft råd att förlora (jag har även haft turen att inte förlora mina pengar). Skaffa sig en utbildning är också något som vi ska göra, så vi kan bidra till samhället – så det gjorde jag också. Tänka på framtiden och vara snäll med andra, det ska vi också göra – det gör jag också. Spara pengar på ett säkert sätt för att kunna köpa en bostad, det har jag också gjort.
Under studietiden hade jag råd att köpa mig en lägenhet, men då jag inte ville spekulera på prisuppgång och då jag tyckte att priserna var absurt höga redan 2015 valde jag hyresrätt. Räntorna kan inte bli lägre tänkte jag och om räntorna går upp, då kommer marknaden att implodera. Nej, jag placerar pengarna säkert och försöker spara så gott det går. Tillsammans med min fru sparar vi under alla år, inte några extrema summor men vi sparar. Någon gång vänder marknaden och vi får betalt för att vi varit riskmedvetna och kan då köpa oss en villa till ett vettigt pris.
Nu sitter vi då här i en medelstor stad med en en miljon i kontantinsats och lite pengar på pensionskontot. En vettig villa borde nog gå att få tag i för runt fyra miljoner, då har vi ändå pengar kvar att renovera för och behöver inte heller nalla på pensionspengarna. Vad vi har insett är dock att den miljonen inte tar oss långt och vill vi ha en villa idag får vi betala mellan 5-7 miljoner för att få något som egentligen kan kallas för en normal villa.
På budgivningar möter vi människor som har bott i Stockholm och flyttat hem. De har gjort en fin vinst på sitt boende och kan buda friskt. Marknaden börjar ta fart igen och nu börjar budgivningarna springa iväg, trots höjda räntor. Alla verkar tydligen ha hur mycket pengar som helst. Vår inkomst spelar ingen roll, vi är runt 35 och efter skatt har vi ut i runda slängar 70000 i månaden. Samtidigt som snittet för nya låntagare var 52000 i månaden enligt Finansinspektionens senaste bolånerapport. Snittet för en köpt bostad var 3,98 miljoner och och lånen 2,82. Har alla dessa också sparat ihop sina pengar, precis som vi? Eller är det den fantastiska bostadskarriären som varit i farten?
Nu sitter vi då här och har missat tåget. Vi har välbetalda jobb (för den kommun vi bor i) men kan ändå inte köpa en normal svenssonvilla i hyfsat skick. Det är inte på något sätt synd om oss, utan vi har det bra och lever gott. Det är det faktum att vi vill åt ett bättre liv och ge ett bättre liv till våra barn som gör att vi ens letar efter ett hus. På något sätt känns det som att allt vi gjort har varit fel. Vi borde ha tagit risker och vi borde ha struntat i alla varningar om bostadsmarknaden. Vi borde ha struntat i att ta hänsyn till ekonomins vanliga regler. Vi borde ha gjort som de där förskolelärarna, flyttat till Stockholm, köpt en bostad, sålt den och sedan flyttat hem och köpt en villa för nio miljoner.
Nu sitter jag här, matt och trött. Är det nu vi ska strunta i allt jag levt mitt liv utifrån? Är det nu vi ska ta det där lånet på fem miljoner och köpa en villa för sex miljoner? Kanske till och med ta ett lån till kontantinsatsen, så gör ju vissa andra? Plockar vi ut pensionspengarna kan vi ju ha lite kvar till både renovering och resande också.
Jag har nu accepterat att jobba hårt och göra sitt bästa, som vi de flesta har lärt sig ska löna sig, det inte sant i dagens Sverige. Det är inte på något sätt synd om oss, men jag kan inte undvika att känna mig dum som lät mig luras. Om det inte någonsin straffar sig att ta risker på en marknad, då kommer oundvikligen marknaden att bli en bubbla. Alla bubblor spricker till slut. Däremot vet jag inte om den svenska bostadsmarknaden spricker inom min livstid. Till slut så dras nästan alla in i bubblan och ingen tror längre att det är en bubbla, det är istället en ny verklighet. Den fråga jag börjat ställa mig är om det verkligen är en bubbla. Kanske har jag haft fel hela tiden?
168 kommentarer
Mitt förslag till skribenten är att fokusera mer på vad hen har, mindre på vad hen inte har. Sedan suga in ett djupt andetag av tacksamhet som svämmar över lungorna och når ända in i hjärtat.
Det måste vara bättre än att jämföra sig själv med en ihopfantiserad förskolepedagog som gjort en inbillad bostadskarriär i Sthlm – och därmed odla avundsjuka i sitt hjärta.
Och när det gäller bostadsmarknaden, det är bara med facit i hand som det finns riskfria köp. Att vara villig att ta risk är inte en mindre respektabel livshållning än att ha en hög riskaversion.
Håller med HMS Repulse. Fokuseravpå vad som ni har bra, istället för vad andra har.
Att bo i Stockholm, med heltidsjobb, barn som växer upp, livspussel och ett stressigt liv dygnet runt, är av anledningarna till att flytta därifrån. I övrigt OPSEC av mina egna erfarenheter och livssituation.
Förstår dock OPs känsla. Bor själv i en mindre stad som lockar till sig många stockholmare med pengar. Bra på vissa sätt men det förändrar onekligen spelplanen. En av de absolut läckraste villorna i stan, en miniherrgård med 100 meter stentrappor rakt ner till havet i stan ägs nu av en förskolefröken som flyttade hem med vinsten från sin tvåa i innerstan. Ingen har gjort något fel i det här men det är något bisarrt. En praktexempel på hur snedvridna värderingar vi har är min morsas bolag. Ett AB med då över 100 anställda som gått med god vinst varje år värderades till 15”. Lika mycket som en trea på 120 kvm i Vasastan.
Tokig värdering bostad/företag, men är det inte de säkra pengarna för banken som driver upp? Man lånar ut friskt med nya pengar så mkt som köparen kan betala ränta för, går det åt skogen.. omskrivning av lånen o livslång skuld ”safe” för banken.
Men företaget… det kan ju gå i konkurs och pengarna är borta..
Jag är lite skeptisk till den här vinsten från tvåan i innerstan. När köpte hon den? Den lär ju ha inneburit en del lån som hon måste betala tillbaka också? Var tog de vägen? Tror inte hon köpt ett sånt hus för någon reavinst, men hon kanske kunnat flytta sina gamla lån till det nuvarande huset. Jag vet folk som köpt stora hus på landet med pengar från försäljningar i Stockholm, men det var ju genom att de varit med i ombildningar i hus de bott länge i där. Inte genom att de lånat max och så plötsligt är alla lån betalda och reavinsten räcker till jättehus för miljoner, -de här människorna har bara kunnat flytta lånen tror jag.
DRDOOM: Om hon köpte en tvåa runt år 2000 så fick hon ge ca 2 miljoner. Denna lägenhet är idag värd ca 7 miljoner, vilket väl räcker ganska långt i en mindre stad. Även om hon lånade hela summan vid lägenhetsköpet, så har hon ca 5 miljoner netto.
Jag håller med författaren att bostadmarknaden fungerat förfärligt, de äldre generationerna har blivit stenrika på att bo i sin lägenhet/hus medan alla yngre blir skuldsatta upp över öronen. Men nu är det så och man måste se framåt.
Att träffa botten på en marknad är väl iprincip alltid omöjligt, man kan se varningsflaggor men inte förutse alla andra saker som kan och kommer hända.
Jag tänker att precis som med aktie/fondsparande kan man minska risken genom att sprida ut köpen, i fallet boeende genom att börja smått och sedan byta upp sig. Så länge man räknat på att man faktiskt inte kommer bli tvingad att sälja vid räntehöjningar spelar prisutecklingen mindre roll, antingen stiger priset på både ditt nuvarande och framtida boende eller nästan bättre att båda sjunker så minskar mellanskillnaden i pengar. Dvs författaren får kanske börja med en “så kallad villa” och i framtiden byta upp sig till en “riktig villa” 🙂
Intressant att vi läser en text så olika, jag tycker HMS och Fursten slår in öppna dörrar, skribenten bemödar sig ju verkligen om att göra just det ni tycker denna skall göra. Man måste väl få kunna analysera verkligheten utan att för den skull behöva vara missnöjd?
Återigen kan jag bara konstatera att kommunikation är svårt, vi kan prata med folk på månen men förstår inte vad vi säger till varandra. 🙂
Min reflektion över texten i ämnet och råd till skribenten. Är att bostäder har alltid varit dyrt för varje generation och jag känner igen diskussionerna från alla tidigare första gångs köpare att det aldrig varit så stor tröskel som nu att komma in på bostadsmarknaden. Så har det varit sedan 80-talet. Jag kom ihåg när mina föräldrar i början på 1970-talet köpte sitt första hus för 180 000 kr + en dyr renovering innan vi kunde flytta in. Det var förskräckligt mycket pengar på den tiden. Det fanns fortfarande 1 öres kola. Vi köpte vårt nuvarande hus i början av 2000-talet för drygt 2 000 000:- vilket var väldigt mycket pengar. Men när jag tittade på min föräldrars inkomst på den tiden och jämförde det med våra så insåg jag att han uppoffringar var minst lika stor som min. Med det sagt så är mitt råd sätt dig in i din lokala marknad och köp så mycket hus du vill och som du har råd med + en marginal. Över tid så kommer du ändå ha gjort en bra affär. Kom ihåg att försöka arbeta sig rik i detta land är som att springa uppför en rulltrappa som går åt motsatt håll. När du fått ihop ditt kapital så har inflationen sett till att minska köpkraften. Med lån är det precis tvärtom så länge du har fast egendom som kompenserar.
På vilket sätt är dem inbillad? Kapitalet är högst verkligt om man säljer och flyttar till något billigare. Lycka är förstås något helt annat och kommer inifrån.
Så klart du kommer bli utkonkurrerad av risktagare, de som lyckas. De andra som du inte ser kanske inte ens lever. Sen att kalla boende för risktagande är nog feltänkt. Finns knappt något mer basalt. Tänk vatten och att det skulle vara större efterfrågan än tillgång lokalt, här är det dessutom svårt att flytta varan från någonannanstans. Att det sedan verkar vara svårt att hyra villor visar på en icke fungerande marknad som driver priserna ytterligare. Bygg själva, tyvärr har väl markägare satt priset så att man hamnar på marknadspriset för färdigbyggt.
Så sant. De som inte lyckas möter man inte på budgivningarna. Vi förlorade en budgivning i oktober
På ett hus vi verkligen ville ha. Köpte ett annat så ingen fara för oss. Men sen fick de nya köparna problem och har fått sälja med 800 000 i förlust. Fullständigt vidrig situation. Oklart om de inte fått gamla huset sålt eller om det är skilsmässa bakom, oavsett är det svårt att se en situation som är bra där man tvingas till en sån förlust. Anekdotiskt men nog inte helt unikt idag.
Spot on! Hur många ligger på de tystas kyrkogård. Hur många får sina liv förstörda just nu när räntorna stiger och avgifterna på bostadsrätterna riskerar att skena. Vi är spekulanter allihopa, vissa spekulerar i uppgång andra i nergång. Satsar du fel förlorar du. Det är bara att le och streta vidare.
Jag tycker det här är något att komma ihåg!!!
De som man ser är de som ”överlevt” racet så här långt. En typ av selektions-bias skulle man kunna säga
Tänk också på den i Stockholm som nu köpt av förskoleläraren.
Då vet du/ni hur det känns för stockholmare uppväxta i sthlm när alla lantisar kommer och driver upp priserna och/eller ser “vår” bostads marknad som en mjölkko.
+100
Damn good point. “Förskolefröken” köpte
Ju ut en lgh från marknaden och sålde dyrt till ngn i Stockholm.
Precis. Pappa säljer av lite skog och köper en bostadsrätt i Sthlm till dottern.
Ta en promenad i Sthlms innerstad en sommardag och lyssna på Sveriges alla dialekter från norr till söder.
Sista stockholmaren tar med sig flaggan. 😉
Varför i hela helvete skulle jag sälja av min skog och köpa en bostadsrätt i Stockholm? Och dottern är vuxen, hon får köpa sin egen bostadsrätt eller vänta in arvet!
Så är det i hela Sverige, men inte med lantisar utan invandrare.
Känner igen mig till 100% med skribenten.
Här sitter jag i en hyresrätt, med en sparad kontaktinsats, ser alla räntehöjningar som inte alls tycks påverka priserna, och undrar vad nästa steg ska bli… Ska jag köpa in mig precis nu när bubblan ser ut att vara på topp, eller ska jag för evigt hålla mig kvar vid sidlinjen och se hur politikerna alltid gör allt för att hålla bubblan uppblåst?
Att inte ha några lån gör i.a.f. att jag sover gott om nätterna, och det är definitivt värt det. Så egentligen ångrar jag ingenting 🙂
Med bundna lån sover man också rätt gott.
Inte ens påverkar priserna?
Priserna är ner 30% från toppen och vi har då väldigt många (70% av låntagarna) som har bundna lån ett halvår till och som nu ska få känna på höjningarna för första gången.
Som anekdot köpte faktiskt häromdagen ett boende och väg i vägg grannen med exakt samma boende köpte för 1,5 år sen för 26 % högre pris än vad jag köpte för (eller jag köpte för ca 20% lägre än vad kan köpte för).
Sen har SEK försvagats mycket mot US och sist men inte min CAD så det kan man ju för skojs skull också räkna med om man haft kapitalet i dessa valutor och så är nedgången mycket större. (tex cad/sek 7,2 till 8,06 på 1,5 år).
Så nedgången har då varit 20% + ca 10% i cad på 1,5 år.
Så priserna är ner, dock inte så mycket som man kan tycka att det borde gå ner med 3x i räntekostnader….
Jag vet såklart inte var skribenten bor men villapriserna runt där jag bor har gått ner åtminstone 20% sen kriget började. Alla som säljer får sälja under utgångspriset. Folk får inte tillbaka sin kontantinsats och vissa har förlorat mer än dubbla insatt kapital om man räknar med de renoveringar de gjort och får ändå sälja billigare än de köpte.
Alla de som du verkar vara avundsjuk på och har köpt en dyr villa eller bostadsrätt under pandemin lever just nu i en mardröm.
Precis den effekt man kunde förvänta sig när priserna tilläts sticka iväg, påhejat av avskaffade fastighetsskatt och generösa räntebidrag (och “krisräntor”). Pengar frikopplas från gnetande och sparande – eller så gör de brutal återkomst till den “verkliga” ekonomin för den som åker på en smäll, vid felinvestering. Ansvarsfulla politiker hade gjort mer för att stoppa detta, t ex avskaffade räntebidrag, återinförd fastighetsskatt, möjligen ännu högre amorteringskrav. Men det gjorde våra politiker såklart inte, trots varningar.
Håller verkligen med, störst skuld till det har ju de två största partierna M och S som opportunistiskt vägrat göra något åt det. Särskilt regeringen Reinfeldt och Kd som populistiskt vann valet på att ta bort fastighetsskatten 2006, men nu börjar verkligheten komma i kapp, det var minst sagt väntat.
OECD gör återkommande analyser av bl.a. bostadsmarknaden och för Sveriges del har de återkommande rekommendationerna varit; -avskaffa ränteavdragen, -inför marknadshyror. Detta har konstant ignorerats under många år. Under perioden med, i princip, noll ränta hade det varit ett guldläge för regeringen. Nu sitter man med problemet att de höjda räntorna kommer “kosta” staten stora belopp i avdrag för de med beskattningsbar inkomst (och lån). Detta avdrag hade kunnat avskaffas och kvittas mot indragen försäljningsskatt för bostäder man ägt i mer än fem år (så som det var när den infördes). På så sätt kunde man få ökad omsättning på bostadsmarknaden utan att riskera få tillbaka 80/90-talens fastighetsbubbla. Med ett större utbud kommer även sänkta priser under en period, tills marknaden jämnat ut sig. I dag sitter många äldre i stora villor eftersom försäljning minus skatt inte räcker till ett attraktivt, mindre, boende. Resultatet blir en obalans på marknaden där de med god inkomst tvingas klämma ihop sig i små bostäder, medan andra med mycket blygsam inkomst bor kvar i stora avbetalade villor, eftersom det helt enkelt kostar mindre i reda pengar.
Tror att fönstret för att avskaffa räntebidraget är stängt, i alla fall för den här gången. Var guldläge för att ta bort ett av de bisarraste bidragen vi har när räntorna var låga, nu blir det politiskt självmord
Helt korrekt. Var guldläge när räntorna var nära 0. Ofattbart att man inte tog chansen, hade varit stor hjälp för statsfinanserna nu.
Vi har inga räntebidrag, däremot ränteavdrag. Dessa avdrag är utformade så att de matchas mot inkomst av kapital så om du inte även tar bort det sistnämnda blir det i praktiken en skattehöjning. Eftersom vi redan har en av världens högsta skattetryck tror jag vi ska akta oss för att höja det ytterligare. Vi vet med säkerhet att det inte kommer sluta bra.
Förstår hur du tänker. Samtidigt gjorde ränteavdragen det enklare att låna mer pengar, så det blev mer pengar i ränta till banken, mindre till statskassan – och ännu mer skuldsättning. Till glädje enbart för bankerna (och möjligen vissa bostadssäljare, men de behövde ju betala mer för nästa bostad också).
Det är ju en konsekvens genom att Sverige i många år flyttat statens skulder till kommuner och privatpersoner. Det har ju ytterligare förvärrats genom en havererad hyresmarknad och extremt dyra kostnader för byggande. Privatpersoner har lånat och lånat nästan gratis och sitter nu där med skulderna efter att ha tagit alla kostnaderna. Vinnare är också bankerna som ökat sin utlåning drastiskt och så gott som riskfritt eftersom ingen vågar tänka tanken om vad som händer om någon skulle sticka hål på bubblan.
“Den som är satt i skuld är icke fri”, som godsägare, tillika bankordförande, Persson ur arbetarklassen uttryckte det och kallade sin bok.
Sallad
Ett mycket bra inlägg, kanske går det att lägga till, den med tillräckligt hög skuld är också fri. Eller blir det en ändring i framtiden. Sverige är ett av världens högst belånade länder om vi adderar privat, företag och statlig skuld.
Hear, hear!
Ni har ju råd så vad är problemet? Bostadskostnaden har gått upp rejält, det är bara att acceptera. Dom andra som budar accepterar att 50% av deras inkomst kommer gå till bostaden. Räntorna kommer att gå ner så småningom. Om dom inte gör det så är det för att inflationen fortsatt är hög, då är 5 miljoner inte så mycket om 10 år.
Just villor byggs typ inte alls, speciellt tomt större en 800kvm. Köp en bra villa med stor tomt så kommer den öka betydligt mer än lägenhet. Men var beredd på att ni måste bo där i många år om priserna skulle krascha 30%.
“Räntorna kommer att gå ner så småningom. Om dom inte gör det så är det för att inflationen fortsatt är hög”
Jag är rädd för att detta som misstolkas av många. Styrräntan kan behövas vara hög för att trycka ned inflationen. Historiskt sett har styrräntan varit 5% för att hålla inflation runt 2%. Så visst kan inflationen vara låg men ändå ha en hög ränta.
Priserna verkar absurda. Här i Kungsbacka (som i praktiken är en förort till Göteborg) kostar beboeliga villor 4 millar och för 5 får du en fin villa.
Då är det 70-tal och sisådär standard men helt beboeligt. Direktverkande el löser man med tofflor och luft-luftvärmepumpar, golvvärme är överreklamerst.
Men Kungsbacka framstår alltså som billigt jämfört med mellansverige.
Det lönar sig att bo på Sveriges framsida.
Du är fortfarande ung och kan flytta. Går det att få ett utlandsjobb? Annars ta det lugnt och hyr något, det kan vara lika billigt som att köpa.
Eller köp något ni har råd med och slut i drömmarna. Renovera själva med begagnat material från Blocket och lev snålt.
Med 70 tusen netto har ni fantastiskt mycket mer pengar än jag. Min fru saknar arbete och jag drar runt villa, 2 bilar, familjen, semestrar och vi äter gott. Kan till och med unna oss en buffé på den lokala kinarestaurangen varje termin.
Hur man mår handlar om mindset. Förra sommaren köpte vi en 20 år gammal husvagn och såg halva Europa. Inget fel på det.
Renovering för oss består i spackel från Biltema och färg från Rusta men vi njuter av livet.
Som sagt, ta det lugnt, gå inte in i någon lånefälla och framför allt VAR POSITIV!
Rustas färg är bäst i test! Skämt åsido, många poänger. Rik på pengar är inte nödvändigtvis samma som rikt liv. Vi renoverar ett fallfärdigt hus som skulle kosta 3-4 miljoner att rädda (enligt fuktutredare mm) med en budget på 1,3 miljoner. Det ser ut att gå, vi har kunnat ta in hantverkare där det behövts, men valt lösningar som vi kunnat utföra själva eller snickarna tipsat om lättare/smartare/billigare lösningar.
Visst… men det är också ett stort risktagande!
Det är många som renoverar ihjäl sig och sina förhållanden
Absolut! Så sant! Och som jag skrev i ett annat inlägg (ovan/nedan tappat bort mig något): rätt beslut för en är fel beslut för en annan. Rätt beslut är det som ger livskvalitet över tid. Dvs, den som är lugn som en filbunke och vet att den tar motgångar på ett sätt so. Inte går ut över hälsan – ta risker ekonomiskt/renoveringsork mm. Den som oroar sig över ekonomin men har gjort världens bostadskarriär ser lyckad ut utifrån men saknar livskvalitet. Min man klarar inte ekonomisk stress så vi skulle aldrig ha köpt dyrt med höga lån. Vi båda älskar att snickra och bygga och är inne på vårt andra hus – alltså är renovering en rimlig risk för oss. För en annan är höga lån värt det mot att leva i ett hus man älskar. För andra är hyresrätt det rätta oavsett vad bostadskarriärister vill hävda. I slutändan får man inte leva om sitt liv, och man får inga extrapoäng för att man valt bort en trevlig vardag.
Bra sagt förutom om framsidan.
Billiga hus i väst för halva gtb bor i Sthlm och lyssnar på Hellström som vill bränna ner stan. :-O
gbg*
Hehe och halva Stockholm var på besök i sina släktägda sommarstugor hos oss på västkusten i somras. Väldigt ilsket klientel i år pga uselt väder som inte direkt är ljuvligare när det regnar horisontellt från havet. (Obs 100% empati för förstörda semestrar!)
Har du ens tänk på de som köpte bitcoin när de kostade några kronor styck och idag är värda 302981 kr styck? Där finns alla möjligheter att kanalisera sin bitterhet!
Jag känner igen fenomenet – i vårt fall två nyskilda medelålders akademiker med bra löner – som blir omsprungna i budgivningen av gravida trettiplussare med barnvagn. Detta i norra Stockholm.
Nu löste sig allt, men bostadsrallyt är en vattendelare.
Bostadsrallyt har pågått i snart 50 års tid. Många har köpt och sålt och köpt och sålt. Och blivit privatförmögna. De har till och med kunnat köpa lägenheter åt sina barn. Det finns mycket pengar hos många köpare i dag.
Det väl bara för att trettiplussarna lånade mycket mer? De ägs ju av banken då helt enkelt. Eller så hade de arv.
Och akademikerna i berättelsen har bott i hyresrätt hela tiden får man anta?
Det är inget måste att behöva bry sig om bostadsbubblor och liknande. Själv köpte jag en villa för 360 papp för 18 år sedan (lite tur vid budningen men inget överdrivet). 100 år gammalt hus och visst löpande renoveringsbehov såklart, men inget akut. Får väl kanske strax under miljonen om jag skulle sälja idag och inget jag ligger sömnlös över. Här i byn tror jag inte många villor går för över 2 miljoner. “Han bor i ödemarken” finns det kanske någon som tänker, men nä, Köpenhamn ligger nån timme bort med tåg och närmsta normalstora stad inte ens en kvart.
“En vanlig villa” för 5-7 mille är rent efterblivet i min värld. Men om man absolut måste bo i fina kvarteret så kostar det antar jag.
Jag och mitt ex gjorde något motsvarande för snart 30 år sedan. Alltså inte vansinnigt långt efter de berömda 500 procenten. Bolåneräntorna låg på en bit över 14%.
Det är i kris man gör de bästa affärerna – om man kan och vågar. Som redan påpekats i tråden – antingen går räntorna ner igen, eller så tar inflationen hand om kapitalskulden.
Kanske faller huspriserna tillbaka igen, eller så gör de inte det. Vi har en åldrande befolkning, kommer att bli ett antal som vill flytta från huset till en lägenhet och ett antal andra som lägger näsan i vädret så ett hus kommer ut på marknaden.
Men ser man framför sig att man kommer att bo i det där huset under överskådlig tid, är det egentligen inte lika intressant. Kan man köpa det där huset – med andra ord att man har marginaler för ett visst förvärrande från dagens situation – så är det fråga om att våga. Ingen vet med någon som helst säkerhet vad huset är värt om tjugo år ändå.
Det är ju inte villan du betalar för utan läget, och har du gjort 4 miljoner i din bostadskarriär är ju inte 5 miljoner för ett bra läge särskilt mycket. De flesta 40+ par i Stockholm har nog ex 4 miljoner i överskott.
Det har funnits en berättelse i runda slängar femton år att vi har en bostadsbubbla i Sverige. De som lyssnat på den berättelsen har sett sig frånåkta på bostadsmarknaden.
Men när boräntan gått upp 300% och priserna inte mer än dippat så är nog ändå sanningen att vi aldrig hade en bostadsbubbla i Sverige. Majoriteten av hushållen har ändå köpt för att bo och har råd med ökande boendekostnader.
Surfa in i Husmask.se och kika lite priserna har droppat 20% från top. Antal försäljningar har sjunkit rejält. Det som får sålt är attraktiva objekt nu för tiden, förut såldes allt. räntan på väg upp nedgången kommer ta tid likaväl när vi hade uppgång. Stålbad är att vänta särskilt när inflationen bitar sig fast. Med en svag kronan kommer vi ingenstans tyvärr.
Ingen tillgångsform kan långsiktigt slå KPI. Det finns fastighetsregister på kontinenten som går tillbaka till medeltiden där man i stort kan bekräfta det. Så i Sverige just nu får antingen fastighetspriserna backa eller inflationen sätta fart. Skulle tro att man väljer att inflatera bort bubblan, valboskapen har svårare att acceptera att priset går ned i kronor. För det är ju så att med ett och ett halvt år av hög inflation – om inte villan är 10% dyrare nu har den tappat i värde.
Bevisar bara ännu starkare hur viktigt det är att äga sin bostad som en inflationssäkrad tillgång.
Artikelförfattaren har fel om att det bara är i Stockholm som fastighetspriserna har stigit. Uppgångar på omkring 100% mellan 2014/15 och 2022 går också att se för “vanliga” hus på 5 rok på landsbygden eller i mindre bruksorter någon halvtimmes resa från medelstora svenska städer.
Man behöver alltså inte ha bott i Stockholm för att ha gjort bostadskarriär – men om man som artikelförfattaren aktivt väljer att inte påbörja den kommer den naturligtvis inte heller att bli av.
Med hushållsinkomster på 70′ i månaden bör det dock vara fullt möjligt påbörja den nu genom att att ta lån till samma bostad som förskolläraren med Stockholmsförflutet har – och amortera 500′ om året tills skulden är borta om tiotalet år.
I-landsproblem?
Beror ju i och för sig på hur mycket av deras 70 papp de bränner löpande just nu. Framgår inte vad spara innebär i detta fall eller hur hög spend de har. Men håller med att för 70 tusen netto, plus en mille i likvida medel, bör man utan problem kunna finansiera ett hus utan att vara bitter på ”förskolläraren”.
Artikeln är något år gammal, men det behövs bara en batterifabrik…
https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/vAMjlL/bostadsratterna-har-okat-med-346-procent-i-skelleftea
Jag tänker att vi inte ser eller hör något om de som det gått eller håller på att gå åt skogen med.
De som på ytan har det bra men som i verkligheten precis får det att gå runt. Alla personliga konkurser, skilsmässor och (är jag övertygad om) missbruk av olika slag som uppkommit som följd av stressen att vara överbelånad och leva på marginalen jämnt.
Minns t.ex. Johan Donners stöld från Röda Korset av över 7 MSEK…..
Jag har också cashat in från bostadsmarknaden i Sthlm och är djupt glad över att slippa staden. Samma lån som där men nu ett bra (lite för stort) hus istf en liten trea….
Bästa jag gjort. Och att aldrig ökat lånen för konsumtion medan jag bodde i stan var det som gjorde den stora skillnaden.
De tysta vittnenas kyrkogård som Taleb kallar det.
Så där låter en förlorare. Hur många personliga konkurser uppstår pga överbelånade fastigheter. Känner du ens till något fall? På det stora hela har ju de flesta som ägt sitt boende ett överskott eller ligger på break even. ”Hur mycket lån har en genomsnittlig svensk? Om man räknar med alla som bor i Sverige ligger snittbelåningen på 380 000 kronor. Men om vi i stället bara räknar med de personer i Sverige som är i arbetsför ålder, det vill säga mellan 16 och 65 år, ligger snittbelåningen på 621 000 per medborgare.”
Snyft.
Hårda bud i Mellerud, men så är ju livet. Finns inga garantier för varken det ena eller det andra.
Jag och min fru köpte en villa precis innan räntehöjningar började. 7 milj. Vi tjänar bra båda två. Vi valde dock att köpa betydligt billigare än vi “fick” och har råd med. Tacksam för det idag. Vet att många maxar allt vad det går. Mitt råd; Hitta något billigare. Se till att det finns pengar kvar att göra annat för. Livet blir roligare då.
Ditto, fast vi köpte mitt i räntehöjningarna. Har kikat på villa ett tag och hittade helt enkelt precis ett sånt objekt vi vill ha inom vad vi ansåg var en rimligt pris (norr om Stockholm). Visst är det massa räntepengar man får betala men hade vi inte gjort det hade vi rest eller nåt istället för samma peng och nu stannade vi hemma i sommar och pysslade med huset istället. Det är ändå i sitt hem man spenderar majoriteten av sin tid så att ha ett boende man verkligen trivs med är viktigare än många andra saker i livet.
Själv byggde jag nytt. För samma pris fick jag ett energisnålt hus utan renoveringsbehov och med noll fastighetsskatt. Tycker synd om dom som köpte en standard 70- eller 80-tals kåk häromkring för 8-10 miljoner.
Det var nästan det vi gjorde. Vi köpte något yngre än 5 år.
Det ligger något i att lokala i mindre orter och mindre städer kan bli utprisade av de som inte är lokala.
Kan anekdotiskt från mitt eget liv notera följande. Jag blev sugen på att köpa skogsfastighet tidigare i år och ger mig in i budgivningen. Vinner såklart budgivningen då de mer lokala inte kunde hänga med. Av ett dussin andra budgivare så kunde jag ta hem fastigheten. Kul för mig men lite tragiskt ändå för jag vet att det var 3 mindre lokala företag som var med i budgivningen och avsåg att använda fastighet i sin verksamhet. Hade ju kunnat bidra till det lokala näringslivet lite mer än som det blir nu med mig som ägare. Jag skall ju mest ha fastighet som någon form av hobby vilket inte skapar arbetstillfällen direkt.
Kan tänka mig att mycket lokal verksamhet hindras av att utomstående så att säga kommer in och köper saker. Det kan ju vara enskilda personer som jag och behöver inte vara stora utländska företag som köper upp. Min anknytning till orten är att jag har fritidsfastighet i närheten. Attraktivt är det så inga lokala i princip kan köpa dessa fritids hus. Säkert bittert för många lokala att utomstående köper bästa fastigheterna och bästa skogarna etc. Å andra sidan så tjänar väl någon lokal på att sälja men det är ju en engångs intäkt.
Och kommunalskatten uteblir då de som köper bor på annan ort.
“Skrattar bäst som skrattar sist” och det blir nog du som trots allt “skrattar sist”. Var glad för din goda ekonomi och trots allt, sunda förnuft.
Jag tror att på hela livet sett så kommer kloka sansade välavvägda beslut vinna. En livskvalitet är att kunna slippa oroa sig. Många som gjort klipp har sen ändå köpt nytt som bara funkar i lågräntemiljö. Det går även om räntan går upp. Men det ger ingen marginal att bli sjuk. Ingen marginal för oförutsedda saker. Som tråkigheter man hittar i hus inte helt sällan kan vara. Jag har haft turen att komma in på husmarknaden ”i tid” mina bröder som är något år yngre missade. Den ena har köpt in sig dyrt. Den andra avvaktar. Båda gör rätt – den som tar en risk har också förutsättningarna att klara en motgång och har en sambo med lugna nerver. De älskar sitt boende och det passar bra i livet att renovera nu och bygga upp något eget. Min andra bror gör helt rätt som avvaktar, jag tror också att marknaden kommer sätta sig mer och varken han eller sambo behöver fler saker att oroa sig för i sitt liv just nu. Man ska inte bara klara av risken för höjda räntor/sjukdom – man ska ha känslomässig marginal för att kunna leva med lite lagom oro. Sånt är personligt. I närmaste kretsen har vi ett par svägerska som gjort bostadskarriär av lyckat slag, men har i stället byggt stort hus och gigantisk pool mm som ger lån på en nivå som gör att de aldrig kan byta karriärer eller välja jobb med lägre löner, den ena oroar sig inte ett dugg men den andra i relationen mår ständigt lite dåligt. Då kan man fråga sig, idag har de på pappret lyckats och på pappret lön som klarar det, men den ena mår ständigt lite dåligt. Är det värt det? Är det bättre än att hyra och känna sig lugn. (Såklart fanns för dem alternativet att inte för-bygga sig)
Jag har under 18 års arbetsliv och också 35år gammal lyckats samla drygt 6 miljoner (Hus avbetalt ca 5 och 1 miljon på banken). Detta har gjorts ensam (2 barn i dagsläget) och med sämre inkomst än vad ni har. Har ägt en bostadsrätt tidigare med vinst på 400 tusen.
Ni borde tagit mer risker och tänkt mer långsiktigt med ett högre sparande. Förutsatt att ni började arbeta vid 18 så har ni sparat 2300 i månaden, det är väldigt lågt enligt mig för övre medelklass löntagare.
Eftersom skribenten skriver att han studerat och skaffat sig en utbildning ska man kanske inte förutsätta att han arbetat sedan han var 18 år. Antar han menar eftergymnasial utbildning.
Vilket visar på att styrande partier oavsett färg premierar arbetslinjen. I Sverige arbetar man annars är man ingen!
Ja, med en inkomst på sjuttio i månaden borde det inte vara något problem att spara en halv mille per år. Eller så lever man Lyxfällanliv och skyller på samhället när man inte har råd med drömvillan 🤷
Känner tyvärr igen mig i mycket av resonemangen, och sitter i ett liknande läge. Tydligen är jag också att betrakta som oansvarigt försiktig.
Det finns en tid för allt. Jag är inte så säker på att ni kommer känna er som förlorare om 10 år.
Jag förstår frustrationen men jag tänker också att man får anpassa sin målbild.
Vill man bo i stadens fina område så konkurrerar man med alla andra som tänker likadant, då blir det lån.
Vill man absolut inte låna så får man ändra målbilder till kanske 15-30 km ut på landsbygden, där går det säkert att hitta ett fint hus som man kan renovera långsamt.
Finare betyder ofta också bättre, tex bättre kommunikationen. Jag har själv pendlar 3 timmar om dagen tur och retur och det är inget liv om man har barn. Många tänker nog så.
Bubblor kommer, bubblor går.
Där jag bodde tidigare var det byggt dyrt under förra (förrförra?) byggboomen 1990- med följande räntekrasch 1990+, så många lgh såldes för en krona för att åtminstone slippa den dryga månadsavgiften. En köpte således för 1 kr. Några år och barn senare byttes lgh mot föräldrarnas villa i närheten, och det blev 100% reavinst – priset var 2 kr. Oklart hur utfallet blev skattemässigt. 😉
Vi kom in lite senare och gjorde sen 3x på försäljningen, då föreningen hade sanerat ekonomin och avlyft korkade lån in och ut.
Örat mot rälsen. Se upp för tåg!
Jag tror tyvärr att med inflationen så har 4m som “rimlig” nivå i stort sett passerats. Jag lekte runt med en husbudget räknare från fiskarheden och säg en normal tomt 1mkr, byggsats 2mkr, kommunala avgifter och anslutning 0.5mkr. Grund, 0.4mkr så är vi uppe där och det är innan hantverkare, elanslutning, fjärrvärme, fiber, trädgård, uppfart, garage, solskydd och f** och hans moster. Naturligtvis kan man köpa en billigare tomt på landet men det är inte vad jag uppfattar att ni är ute efter, ej heller rimligt att själv montera. Bör begagnade hus handla med prisavdrag likt en bil? Ja det är väl klart men historiskt, även när räntorna var på den här nivån förr, så har det inte varit en faktor i priset. Ni har tidigare spekulerat i att räntorna skulle falla och husen bli billigare. Jag påstår starkt att spekulera med ens hem, platsen där man vaknar, somnar, äter, ser barnen växa upp osv. inte är lämpligt. Ej heller är det lämpligt att belåna sig såpass att man inte kan sova gott. Så då återstår att finna ett hus som passar er budget, sen får plats, skick och storlek balanseras på bästa sätt.
Ett Linnea från Älvsbyhus kostar sådär 2,3 miljoner (är Sveriges mest byggda villa). Med grunden och anslutningar har man ett hus för 2,7 miljoner som är billigare i drift än ett begagnat hus.
Visst inte världens bästa hus men kommer stå hela livet i vilket fall med rätt underhåll.
Tänker att med en tomt för en mille så kan man få ett hus och en lite fixad trädgård för lite under 4 miljoner. Sen får man fixa resten med tiden.
Det kostar garanterat inte så innan du byggt färdigt. Har precis byggt och tror det är svårt att komma under 3,5 ungefär med allt vad som krävs. Bara markarbeten brukar gå på 500 000 innan du ens kan göra en grund. Sedan tillkommer bygglov, konsulter, byggkreditiv, anslutningar, byggel, containers, omlastning, byggväg/uppställning, kvalitetsansvarig, OVK, sotningsintyg osv. Mitt hus är 1-plans 150 kvm boarea i relativt standard utförande. Då har jag inte räknat altaner, trädgård, asfaltering osv. Hade vi gjort massa extra val mm hade det kostat 1 miljon till utan problem.
Med antagligen två räntehöjningar till innan året är slut, ska du se att din miljon räcker till både till villa och renovering i början av 2024. För en gångs skull är det nog bra att vara likvid…
Rätt dåligt att vara likvid med 10 % inflation.
Extremt riskavert anmäler sig!
När jag fick mitt första fasta jobb efter vikariat i en medelstor stad höll jag dock på att hamna helt utan boende och budade på drömlägenheten som osannolikt fanns kvar 3 månader efter visning.
Sålde med god vinst.
Upprepade med radhus.
Nu i lgh köpt nära toppen, dessutom svårvärderad pga anledningar.
MEN.
För någon vecka sedan var det en slyngel från Timbro som trovärdigt argumenterade för att det är bättre att hyra och sätta insatsen i arbete i indexfonder.
(Baktanken är förstås att framställa hyresrätter som oskäligt förmånliga, för att sedan argumentera för marknadshyra, men ändå).
Tror det är svårt att få en så bra utväxling på fonder som man kan få på boende. Sålde villa i förorten i våras och fick 25 000 kr i månaden i 20 år för att bo där, ungefär som att vinna på triss i TV, d.v.s. 6Mkr i vinst. Köpte lägenhet med sjöutsikt ovanför brygga centralt i Stockholm. Sålde och köpte inom en vecka. Kom in lite sent i bostadskarriären, men har spurtat bra på slutet.
Gjorde 100k per månad på min under två år. Osunt. Sedan blev ju mitt nya boende också dyrt så jag ser det som monopolpengar, men en dag realiseras ju vinsten av någon.
Vi som bor på mindre orter i djupaste Småland, med låga inkomster/pensioner, får buda med tyskar och danskar som tycker att alla hus är på rea. Sen står husen tomma större delen av året till tjuvligornas stora glädje.
Bostadsmarknaden är i hög grad en äkta marknad. Alla vill ha en så stor och fin bostad som man har råd med. Sveriges befolkning ökar fortare än vad det byggs nya bostäder. Det innebär att det är en långsiktig prispress uppåt enligt gängse ekonomiska lagar om tillgång och efterfrågan. Att räntorna ökar get en tillfällig sänkning eftersom det lyfter bort en del potentiella köpare från marknaden och tillför en del säljare som har köpt mer bostad än vad de har råd med. Balans kommer rätt snabbt efter att räntehöjningarna tar slut, och då går priserna upp till nya rekordnivåer, drivet av naturlagar.
Den springande punkten är “som man har råd med”, det bestäms ju bara av bankernas massiva utlåning
Där tror jag du har fel. Priset styrs främst av tillgångar på krediter. Visst, efterfrågan drar men vi ser ju att efterfrågan försvinner när krediterna är dyra.
Känner igen författarens känslor från när vi i en herrans massa år satt i hyresrätt och väntade på bostadsbubblan som aldrig sprack (jag läste för mycket här i bloggen och vågade inte chansa). Många av våra vänner gjorde bostadskarriär och miljonerna rullade in. Lite avundsjuk blev man, men vi fortsatte vänta. Till slut tröttnade frugan och sa att hon tänkte köpa hus med eller utan mig, så det var bara att kasta sig ut i det tomma intet. Det var 2014 och nu sitter vi i en villa värd ca. fyra miljoner och har “bara” två miljoner i lån, trots att vi belånat huset extra några gånger för renoveringar. Men… vi har tagit risker i många år nu och det är någon författaren behöver reflektera över. Ett husköp, även om det är kontant, innebär även det vissa risker. Jag har insett att jag förr var alldeles för rädd för risk, även om kalkylerna visade att den var låg. Idag ser jag något annorlunda på det hela.
+1 på att lära sig den hårda vägen om att ta avvägda risker 🙂
Är det tävling i bitterhet? Själv ser jag hur mina “kurskamrater” från universitetet som inte ens kunde bemöda sig om att göra klart en slapp högskoleingenjörsexamen har jobb och hus (en av dem köpte tillsammans med sin flickvän som jobbar på en statlig myndighet ett hus för lite drygt 8 miljoner för något år sedan). Själv har jag inte ens kommit in på arbetsmarknaden, jag har fått hanka mig fram på olika timvikariat och tillfälliga anställningar sedan lite efter den stora finanskraschen och har därmed aldrig kommit i fråga för att få lov att långa pengar till att köpa ett eget boende. Nu står jag och ser till min bittra glädje hur jag kan spola ned ännu ett examenbevis i toaletten, eftersom vi står inför ännu en lågkonjunktur och mina nyförvärvade kunskaper kommer att vara föråldrade när den är över.
Det här kommentarsfältet har alltid varit en tävling i bitterhet.
Det “roliga” är att när priserna bara steg och steg var alla bittra över det och ville inte köpa och väntade på att “bubblan” skulle spricka.
Nu när den har “spruckit” duger inte det heller. Att priserna har sjunkit lite duger inte. Det är bara ett bevis för att de ska sjunka mer och det blir samma tongångar som alltid.
Va? Vad har du läst, M.Sc. i Tamagochiuppfostran?
Civilingenjör (där jag fick reda på att min inriktning var alldeles alldeles för teoretisk) och därefter yrkeshögskola där jag får reda på att min inriktning inte är tillräckligt teoretisk.
Det finns civilingenjörer som har svårt att få jobb.
https://www.expressen.se/gt/civilingenjoren-som-gor-allt-for-ett-jobb/
Han har helt rätt, det enda som betyder något är kontakter. Jag ser t.ex. hur folk som inte ens blivit klara med högskoleingenjör får jobb på ställen som säger till mig att jag måste vara helt färdig civilingenjör, för att de råkade känna någon.
Det finns ingen som blivit rik på att spara. Man blir rik genom att gör investeringar med hög risk.
Beror väl på vad man menar med rik. Konsumera vettigt, spara kontinuerligt och investera i typ indexfonder så kommer du efter ett antal år ses som rik av omgivningen, och definitivt vara det i global jämförelse. Och du har knappast riskerat att hamna som tyst vittne på en kyrkogård.
Att spara i aktier är relativt hög risk.
Det har ofta varit positivt att ta en risk och göra den där bostadsaffären, även de som köper nu på topppen kommer efter ett antal år att bli vinnare, att spara ihop 100% till ett hus är näst intill omöjligt pga bankerna som sprider pengar och gör alla människor till lånemiljonärer.
Jag tror att köpa och investera i exp bostad blir en vinnare i längden.
” den som inte vågar” får aldrig kyssa vackra flickor som de säger, man får inte vara för försiktigt för då sitter man kvar i lgh hela livet.
Trots allt köper man för att bo så varför vänta på drömmen x antal år och sitta och muttra att snart kommer kraschen och då ska jag köpa billigt av någon stackare som hamnar på gatan.
Tror tyvärr man måste särskilja en håsad bostadsmarknad och rädslan för att köpa något. Jag är ett gäng år yngre än dig – och med det säkert mer riskbenägen, nu säger jag inte att man ska lalla med pengar hur som helst. Men det finns hjälp att få kring överdriven rädsla, 7 år i hyresrätt bara för att du inväntar en krasch är inte direkt sunt. Hade ni köpt något 2015 så hade du istället suttit och härjat med resten av grabbarna i den dagliga ekonomitråden om hur räntan måste upp.
Men kontentan är att gå och vänta på en krasch är lite som att köpa triss, har du tur så går det vägen och du kan köpa dig en sjötomt på rea. Annars är det bara bita i det sura och köra på. Amortera som idioter (vad vi gör) och hoppas på en regnig och blåsig vinter.
I annat fall rekommenderar jag att läsa skribentens(den vanliga) text om hur lågkonjak inte direkt är bra för någon.
Helt rätt, på lite längre sikt är det alltid bättre att köpa. Själv köpte och lånade jag på den tiden det var möjligt med amorteringsfritt. Sålde sedan med god vinst och kunde lägga in precis hälften i kontantinsats i det nya boendet, därav amorteringsfritt igen. Varför amortera när man kan få 25 000 i månaden för att bo med trisslottnivåvinst på boendet.
Har du läst Andreas Cervenkas bok “Girig-Sverige”? Han beskriver just det du beskriver. Upp-och-ner-vända-världen. Hur alla regler vi blivit uppfostrade med blev obsoleta. Vi borde alla lånat utan bara helvete och stoppat in alla pengar på Stockholmsbörsen och sett pengarna växa med 340 procent utan att behöva lyfta ett finger. Sedan skulle vi såklart haft pengarna på ett ISK-konto och fått en kapitalskatt på vinsten motsvarande 4 procent.
Den är otroligt läsvärd
Nu har inga erfarenheter av just hyresrätt men med 70k netto och inga renoveringsbehov borde det gå att slänga in 20-25k i fonder varje månad?
Ja eller låna så att de får den önskade bostaden nu. Amortering motsvarar en avkastning på ca 5 % just nu och dessutom utan risk (kurs, valuta, konjunktur) och reavinstskatt/isk som fonder medför.
Well, skulle säga att det är sjukt konservativt bedömt utrymme. Låt oss ta i och säga 20 000 i boendekostnader. Även med ett par barn går det näppeligen mer än 15 000 för övriga nödvändiga levnadskostnader, så borde inte vara minsta problem att spara/investera 35 000 per månad. En helt rimlig fråga blir då hur det är möjligt att OP bara har tillgångar på 1 mille, dvs. drygt två års sparande utan avkastning. Utan att veta låter det som OP levt loppan och bränt pengar en masse i hyreslyan. Många Thailandsresor? Nya soffor? Annat?
Andreas Cervenka
https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2180356
En liten genomgång hur vi hamnade här.
Vi har också gjort bostadskarriär men valde att flytta från göteborgs skärgård in i smålands skogar. Härligt, och aldrig ångrat det en sekund. Men vi kommer aldrig kunna flytta tillbaka om vi önskar det.
Idag önskar man kanske att man lagt mer på att minska sina bolån, men det är lätt att vara efterklok.
Jag har länge tyckt synd om er som väljer att leva era liv i Mälardalen, ni får så lite för era pengar. I norra Sverige har vi en suverän arbetsmarknad och med de pengar ni talar om får ni ett fantastiskt boende. Eftersom jag har sommarhus i sydligaste Sverige vågar jag säga att det ser likadant ut där.
Den som nu vågar ta steget att bygga sitt liv i Norrland tror jag kan se ljust på framtiden. Det är så mycket som naturen erbjuder där också. Vad är egentligen livskvalité för just dig är frågan man ska ställa sig.
För egen del faller Norrland bort på grund av myggen. Sen vi flyttade till Skåne för fem år sedan har man inte behövt ägna de små rackarna en endaste tanke.
Jag kan upplysa om att naturen finns överallt. Stockholms län har t.ex. flest boende i skärgård och på landsbygd. Ta till exempel Roslagen som erbjuder hav, sjöar, ängar, skog och vilt,
Suverän arbetsmarknad? Jag flyttade från landsbygden till Stockholm för ca 25 år sedan och har höjt min lön med 500% sedan dess. Helt annan arbetsmarknad i Stockholm, och möjligheter till riktigt bra löner. Utöver det har jag i snitt gjort 50 tusen i månaden på att bo.
Lika dumt att vara för riskavert som för riskbenägen. Är yngre än gästbloggaren, nyligen köpt en kåk för 11 miljoner, belåning på 9. Tesen är att bostadsmarknaden på lång sikt kommer fortsätta stiga, det byggs helt enkelt för lite kontra efterfrågan. Kalkylen klarar en faktisk ränta på ca 10% innan det börjar lukta bränt, hushållet inkomster i snitt 120k netto. Räknar kallt med att det finns mycket människor som får problem betydligt tidigare än jag. Har också varit bitter över att man missat bostadståget, men i mitt fall snarare pga att man varit för ung och inte började arbeta förrän 2016. Kunde då endast köpa mindre lägenheter så blev aldrig någon rolig prisutveckling. Har kompenserat genom en god löneutveckling, bytt jobb 3 gånger på 7 år.
Om man är på en marknad där priserna under lång tid gått upp så är det ju inte till någon hjälp när sina barn ska hitta ett vettigt boende. Att bli rik på att bo någonstans är ingen klok livsfilosofi för det blir en massa inlåsning i bekantskapskrets osv som man då går miste om vid flytt.
Man värderar upp boendet, lånar upp och hjälper barnen med insatsen, eller blir medlåntagare. Förhoppningsvis får man tillbaka pengarna när de levlar upp i bostadskarriären, annars får de lösa problemet senare vid arvsdelningen.
Jag sparade barnbidraget till mina barn vilket gav dom runt en halv miljon var vid flytt. Det räcker till en insats på första lägenheten, resten får de fixa själva.
Det kommer aldrig känns ”billigt och bra” att köpa en större villa på en finare gata. Utbudet är kraftigt begränsat och drömmen delas av väldigt många. Därför kommer det ner till risk. Sen kommer det alltid finns folk med med mera pengar men med goda inkomster och 7siffrigt på banken låter det som att ni är med i matchen om ni villiga att ta risk. Sen är det många som inte vill ta risk och det är både naturligt och sunt..
Det kommer aldrig känns ”billigt och bra” att köpa en större villa på en finare gata. Utbudet är kraftigt begränsat och drömmen delas av väldigt många. Därför kommer det ner till risk. Sen kommer det alltid finns folk med med mera pengar men med goda inkomster och 7siffrigt på banken låter det som att ni är med i matchen om ni villiga att ta risk. Sen är det många som inte vill ta risk och det är både naturligt och sunt..
Hej, mitt första inlägg här, har dock följt bloggen sedan feb 22.
Skillnaden mellan att bosätta sig i en hyreslgh och spara ihop en kontantinsats gentemot att kasta sig ut och direkt låna till en BR är jättestor efter några år och det har mycket lite med Stockholm att göra utan istället på skillnaden i storlek på det kapital man får utväxling på.
Det som har med Stockholm att göra är väl att man i Stockholm ofta är tvungen att ta en mycket större ekonomisk risk för att bo, jämfört med orter med lägre bostadspriser där man inte måste det.
Jag roade mig med att ställa upp två fall, där jag i det ena fallet sätter mig i en hyressätt och sparar i 10 år ihop till en kontantinsats till villan på börsen, och det andra fallet där jag istället köper en bostadsrätt direkt och sparar bara genom att äga denna, med ungefär samma månadskostnad i bägge fall.
Resultatet efter 10 år är att man går ut med c:a 1 miljon i hyresrättsfallet (om man är lite våghalsig och har hela sparkapitalet i aktier) och med hela 3.8 miljoner i BR-fallet.
Jag har förenklat några saker i beräkningen, till exempel har jag ignorerat kapitalskatten på sparandet i hyresfallet och reavinsten i BR-fallet, och kontantinsatsen i BR-fallet (antar här att man får låna upp den också), men det stora skillnaden är att man i BR fallet får utväxling på ett mycket större kapital eftersom det omfattar hela bostaden man bor i, men i hyresfallet äger någon annan fastigheten och tar såklart hand om avkastningen/värdeutvecklingen på det kapitalet.
För att komma upp i samma totala månadskostnad för hyra+spar som BR:ens avgift+ränta så måste man köpa en väldigt dyr BR (t.ex. en vanlig 3:a i Vasastan), men förmodligen hindrar dagens låneregler de flesta unga att köpa en sån dyr första BR, även om man är två. Så i BR-fallet måste de flesta i början köpa en billigare BR och istället spara också, för att sedan byta upp sig efter några år, vilket skulle komplicera räkneexemplet men inte utgör en jättestor skillnad.
Man önskar att dagens unga tar det här till sig hur det funkar med boende, kapital och sparande så man inte blir överraskad och besviken efter 10 år.
Hyresrätt+spara:
Hyra/år: 120,000
Spar/år: 72,000
Bo+spar/år: 192,000
Avkastning %: 6.80
Antal år: 10
Sparbelopp: 985,436
Bostadsrätt+låna:
Avgift BR: 60,000
Lånebelopp: 6,000,000
Räntesats lån %: 3.00
Räntekost/år: 126,000
Bo/år: 186,000
Antal år: 10
Värdeökning BR %/år: 5
Säljsumma BR: 9,773,368
Sparbelopp: 3,773,368 (säljsumma minus lån)
Om du ska undervisa dagens ungdomar så får du inte glömma att påpeka att:
“Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning, och du kan förlora mer än 100% av din investerade kapital då du handlar med hävstång”.
Att köpa lägenhet (låt oss ta din exempel med en 3:a i Vasastan) för 7 miljoner, genom att låna 6miljoner med ~15%=1miljon i insats, betyder att du dubblerar din kapital om bostaden går upp ~15% till 8 miljoner, men å andra sidan så förlorar du all din kapital om bostaden går ner ~15% till 6 miljoner och du hamnar 1 miljon i skuld hos banken om den går ner ~30% till 5 miljoner.
Att det har lönat sig att ta sådana risker under flera år kombinerat med extremt gynsamma ekonomiska förhållanden (borttagande av fastighetsskatt, högkonjuktur, negativa räntor) behöver inte betyda att det kommer även löna sig framåt i en normal räntemiljö… det är bra för ungdomarna att känna till.
Jo, fast dagens ungdomar måste då också upplysas om att det finns inga tecken som tyder på att efterfrågan på centralt belägna lägenheter kommer att minska, snarare är det tvärtom – alla tecken tyder på att efterfrågan kommer fortsätta öka och så länge efterfrågan ökar utan att utbudet påverkas kommer priserna stiga.
Mitt råd till de unga är att låna så mycket det bara går, maximera bostaden dvs köp något dyrt och fint gärna med någon speciell touch och superbra mikroläge som det alltid kommer finnas efterfrågan för. Dessutom, ju större bostad desto längre kan du bo kvar i den när familjen växer (som bonus så slipper du flyttskatt). Dessutom, om det blir för dyrt pga att man tappar intäkter, så kan den hyras ut och så kan man hyra något billigare till man fått jobb igen.
Jag fattar att detta går helt på tvärs med gästbloggen och kanske hur det borde vara i den bästa av världar.
Fast det är inte efterfrågan som främst driver priserna utan tillgången på billiga krediter. Det hela blir då en spekulation i framtida räntor och inflation.
Jag tror ju västvärlden kommer fortsätta trycka pengar för att lösa ekonomiska problem så det löser sig nog, och när systemet crashar och pengar är värdelösa har man ändå en bostad.
Köpte villa i förort till Sthlm för 3Mkr för 20 år sedan som jag sålde i våras för 9Mkr.
Den speciella touchen var att det var sjönära och sjöutsikt som förmodligen var värt ca 0,5Mkr när jag köpte, men ca 2Mkr när jag sålde.
Intressant och bra första inlägg! Men finns flyttskatten om 22 procent av reavinsten med i beräkningarna?
Flyttskatten är ett aber eftersom den minskar utbudet och fördyrar för dem som behöver större bostad.
Tack!
Reavinsskatten blir 830′ om man väljer att realisera den. Annars kan man numera skjuta den framför sig och låta dödsboet ta hand om den, och skatten på uppskov av reavinst är borttagen.
Och för att reda ut lite fler detaljer: Om jag lägger till effekten av ISK-skatt på sparandet så når man 948′ istället för 985′ i hyresfallet, ingen väsensskillnad.
Om man har otur och inte ser någon värdeökning på sin BR när det är dags att köpa villa (som vi råkade ut för på 90-talet) så ska man också vara glad eftersom villan inte heller har stigit i pris och så länge den kostar signifikant mer än BR:en så vete katten om man inte till och med tjänar på det i slutänden, förutsatt att familjen har stabila och höga inkomster och klarar av steget uppåt ändå.
Men bäst vore att köra hyresrätt+spar medan det är kräftgång på bostadsmarknaden och köpa en dyr villa precis innan den långa stora uppgången börjar 🙂
Vidare har jag räknat med lite mer modesta 5% i värdeökning och inte de 7% som gällt senaste 20 åren.
Intressant och bra betraktelse.
Ett tredje alternativ att jämföra med kan ju vara att bo i hyresrätt och börja med att låna sex miljoner kronor med 3 % rta som man placerar med 6 % årlig värdeökning under 10 år.
I övrigt lika.
Det bör ge ett liknande slutresultat som att låna till en brf.
Låna sex miljoner kronor bara sådär är ju inte möjligt, men exemplet visar att det är själva de lånade pengarna som gör den stora skillnaden.
Exakt, det är hävstången som gör skillnaden. Rätt skojigt ändå att samma banker har noll problem att låna 6 miljoner till en bostad men inte till andra investeringar. Skillnaden är nog främst pantsystemet, men numer går det ju att belåna aktier mot pant på ex Avanza.
Precis, “tredje alternativet” är ett bra exempel, om man fick låna i det fallet vilket man inte får. Att investera med hävstång genom att belåna sin aktieportfölj är ett etablerat bra sätt att öka sin genomsnittliga avkastning rejält om man är beredd att acceptera den ökade risken.
Men om man bor i hyresrätt så dels minskar ens marginal att spara med en del av skillnaden mellan BR-avgiften och hyran, vilken normalt är stor, och dels kan man inte pantsätta hyresrätten vilket begränsar beloppet man får låna med 85% av det belopp som en bostad av den typen man bor i är värd på marknaden.
Drev nyskapande företagsamhet i 25 år, levde jättegott med familjen i sthlm, hyrde/köpte förstaboenden åt 4 barn, gjorde exit med storaktör 2015. Nu har vi pensionskapital på typ 35 mkr, håller på att avveckla diverse fastigheter etc. Ska vi blåsa pengarna eller efterlämna?
Skulle ha tillagt: ålder 77/78.
Tänker att en sådan summa räcker till att både blåsa friskt och efterlämna en god slant. Eller kanske blåsa dem genom att göra en insats i Ukraina?
Beror på hur välartade barnen är. Kan bli riktigt otrevliga individer om de redan har bostäder på det torra och dessutom fem-sju mille cash från er. Recept för att aldrig behöva anstränga sig om man inte har rätt värderingar (vilket de kanske har, men det vet du bättre själv).
Risk diskuteras i gästartikeln och i tråden, men bara den ekonomiska risken vad jag såg. När jag själv bodde i hyresrätt i centrala Stockholm tyckte jag det var mycket obehagligt pga av den politiska risken. Det var tal om marknadshyror var och varannan dag. Nä, känns betydligt säkrare (mindre risk) att äga själv då ekonomin (räntor, lån, jobb mm) är betydligt mer överblickbar än nyliberala politiska idéer. Känner mig också fri på ett annat sätt att bo i eget hus. Men det passade förstås bra att som ung bo i hyresrätt.
Ytterligare en kommentar: Ränteavdragen kommer aldrig avskaffas. Den politiska vinsten av det är noll inom högern inkl kanske hälften av sossarna. Dessutom skulle det pressa ned priserna på bostäder i det befintliga beståndet vilket skulle bromsa nyproduktionen med konjunkturpåverkande effekter, vilket gör den politiska vinsten inom resten av vänstern till nära noll. Snarare borde ränteavdragen höjas, i alla fall om man vill få igång konjunkturen. Mina två cent. (Lite kul att lajva fastighetsekonom, någon som kan detta får gärna fylla i, eller dissikera.
Precis, risk är så mycket mer än bara ekonomisk risk på grund av höga lån. Att bo i egen villa och dessutom satsa på att minimera driftskostnader och underhållskostnader genom solceller, energieffektiviseringar, ingen pool, husbatteri, elbil, dränering etc. så minskar en massa otrevliga risker som störande lägenhetsgrannar, taskig hyresvärd, inkompetent BR-styrelse, översvämmad källare, vissa sorters politiska beslut, ökande fossilbränslepriser, ojämna och höga elpriser etc. Men i vågskålen på andra sidan finns såklart den högre risken pga högre lån.
Ränteavdragen är kopplade till skatten på ränteinkomster så du kan ju inte bara ta bort den ena. Allt har ju ett marknadspris, och att staten tvingar fram en prisnivå leder till brist samt att ingen vill producera till det priset. En ny hyresrätt är ofta dyrare än motsvarande eget boende, vilket är rimligt med tanke på att den med eget boende också tar risk. Samhället fungerar bäst om var och en tar ansvar för sin ekonomi, istället för att staten ska tvångsförvalta löner och sparande.
70,000 netto. Köp ett hus om ni vill ha det; bo i hyresrätt om ni vill det. Ni har råd.
Bara mänsklig natur att jämföra sig med folk man anser har det bättre. Sitter i en liknande sits här, precis samma ålder, jag och min sambo har något lägre inkomst dock, ~60 efter skatt. Har inga planer på att flytta från Gbg-trakten och köpte lägenheten vi bor i nu 2021, visserligen till ett väldigt bra pris då, men säljer vi i dag får vi i allra bästa fall får vi tillbaka pengarna, nån vinst är verkligen inte att räkna med.
Jag var en av dom som han beskriver här, jag köpte min första bostadsrätt 2016 och chansen till en “bostadskarriär” fanns allt. Hus har alltid funnits på kartan, men tiden för när det målet kan nås flyttas fram hela tiden… Men det är inte bråttom! 35 är ingen ålder, livet är kul, vi har råd med allt vi vill göra och lite till, trots ganska stort sparande, känner ingen oro alls för att klara vardagen. Tänker jag efter så vet inte hur mycket lyckligare jag hade varit i det där huset med allt nojande kring om man gjort en bra affär, tömda sparkonton etc. Men jag kollar ju trots det oftare på och jämför mig mer med jämnåriga i villa än jämnåriga som nu i dagsläget lägger det ekonomiska pusslet varje månad för att ihop vardagen och kanske inte alltid ens lyckas.
Exakt så! Rätt för en person är inte nödvändigtvis rätt för en annan. Ändå är det lätt att snegla i sidled på andra och glömma bort just det.
Huvudproblemet är ju marknaden i sig och alla regleringar. Frågan man ska ställa sig är inte stockholmares eventuella närvaro utan varför det är så extremt dyrt till att börja med.
Varför kostar ett hus miljoner och miljoner? De kan byggas till stor del i fabrik numera. Teknikutvecklingen har gått fram kraftigt sedan 70-talet. Det finns nya material, modelleringar kan göras för högre effektivitet i produktion och materialanvändning. Det borde bli billigare. Inte dyrare.
Men det är samma sak man ser i västvärlden i övrigt. Tar vi New York till exempel så skrev New York Times för ett antal år sedan att nästan all kvadratmeteryta på Manhattan byggdes i början på 1900-talet. Därefter infördes omfattande regleringar och staden är mer eller mindre död ur ett nybyggningperspektiv. Många ikoniska landmärken hade aldrig fått byggas idag och byggherrar river nästan aldrig befintliga byggnader helt och hållet därför att då måste de bygga enligt de “nya” byggreglerna och istället för 20 lägenheter i en fastighet så får du hälften. Och så undrar folk varför det är bostadsbrist och extremt dyrt.
Det här är priset vi betalar för alla regleringar, mijöcertifieringar (som vanligtvis inte gör ett dyft för miljön), byråkrati och ständigt växande regelverk. Förr så byggde man bara. Och det finns såklart brister med det också, men det är en avvägning man måste göra. Är det värt att hela marknaden skjuts i sank inklusive ekonomin, och alla ska belåna sig till taknocken bara för att kunna få ett hem? Då är det nog billigare att eventuellt behöva renovera lite istället om någon snabb, oreglerad byggherre, gjort något misstag någonstans. Hellre det än att ha oändliga lån som man aldrig kan betala.
Strandskyddet är ju en annan sån reglering. Anledningen till att sjötomter är så dyra är ju för att utbudet är begränsat, och att det ofta är just på gräddhyllor och gamla kurorter som det finns dylika bebyggda med villor och inte bara med fritidshus med mulltoa. Undrar vem det är som tjänar på att tillgången på strandtomter är reglerad? Jag skulle gissa på att det är de som redan har en, skulle strandskyddet avregleras skulle deras fastighetsvärden falla dramatiskt.
Enligt SCB är Sveriges kust- och strandlinje 419 000 km lång, eller typ 40 meter per person i Sverige, ung som gammal. Det torde således finnas marginal att lätta på strandskyddet. Om man vill kan man ju behålla allemansrättsaspekten av det hela och säga att “visst, det är tillåtet att bygga hur nära stranden som helst, men strandlinjen måste alltid vara tillgänglig för allmänheten, så bygger du strandnära så får du stå ut med att folk kan spatsera förbi när du äter frukost på verandan”.
För övrigt tycker jag att det är pinsamt att folk på landet får sanktionsavgifter för att ha byggt bryggor vid sin skogstjärn när hela Djurgårdens strandpromenad är pepprad med svulstiga (båt-)bryggor som dessutom är grindförsedda och låsta för allmänheten. Ens största misstag här i livet är onekligen att man inte föddes med en rik 1800-talsindustrialist som anfader.
Den största kostnaden i storstäder är marken, och kvaliteten/standarden i ett modernt hus är bra mycket bättre än för ex 30 år sedan. Då tänker jag på allt ifrån energiprestanda till standard överlag. Har bott i gamla hus större delen av mitt hus men har precis byggt nytt. Det är enorm skillnad på elektriska installationer, värmesystem, ventilation, isolering mellan rum osv.
Kan mycket väl förstå att skribenten känner sig bitter. Men jag ser det så här, att ge sig in i bostadsmarknaden är lite som en LBO. Hyffsat stor risk – men en enorm uppsida. Som tidigare kommenterat så belönas risktagande. Att sitta på kammaren och vara bitter för att “möjligheternas fönster” aldrig kom är inte särskilt produktivt. Har själv gjort en bostadskarriär i Stockholm, genom att köpa och sälja bostäder. Har även på det privata planet via blankolån köpt in mig i företag som senare sålt med förtjänst – inget jag skäms över. Jag tycker att jag är värd den premien, däremot ifrågsätter jag dagligen hur mycket jag betalat i skatt under åren…
“Alla är marknadsliberaler tills det drabbar en själv”
Grundproblemet är att du inte förstått dig på bostadsmarknaden egentligen. Det är alltid lätt att läsa domedagsprofetia från diverse organisationer och experter men man glömmer att nationalekonomiska prognoser ofta har fel. Du har helt enkelt gett dig på att förutspå något som inte ens nobelpristagare klarar av att göra korrekt. Resultatet av din spekulation är därmed också fel och du kommer sannolikt att fortsätta ha fel.
Nu är inte räntecykeln över ännu och det finns fortfarande chans (risk?) att bostadspriser går ner lite till. Att spekulera i värdeminskning som du passivt har gjort är mycket svårt att göra över en lång tid. Marknaden har historiskt alltid gått uppåt över en längre tid (därav uttrycket “gå kort” när man spekulerar i värdeminskning av en tillgång).
Är själv i en sämre ekonomisk situation än du, om det nu ger dig någon tröst. Det finns många bra inlägg i kommentarsfältet om att livet inte handlar om det perfekta boendet och dessa tycker jag är de bästa råden.
Beklagar morgonsvenskan.
Siffertrix
Oavsett vilken karriär man vill göra så är det svårt att hoppa över de första stegen.
I detta fallet från hyresrätt till villa.
Många som sätter andra i sina egna skor och säger att de gjort fel här. Det är enkelt om man det är vare sig rätt eller empatiskt. Finns mängder av orsaker till att man inte ger sig in i en skenande bostadsmarknad hur som helst. Avsaknad av familj som inte kan finnas där om något skiter sig. Skakigt äktenskap eller skilsmässa. Driver du eget AB får du inget banklån för du saknar fast anställning. Ja, det dröjde ~20 år från startskottet vid IT bubblan tills vi fick en massiv förändring av spelreglerna åt det negativa hållet (läs höjd ränta från i princip noll till ~4%) men det betyder bara att om vi slår ut risken linjärt (vilket jag vet blir fel men jag har inte tid att ta fram bättre siffror) för att det skulle ske året du köpte så var den 5%. Har du då skakiga förhållanden på annat vis som oklart om du är fortsatt gift om ett par år osv så är det inte en självklarhet. Alla som satsade på att bostadsmarknaden skulle fortsätta gå upp fram till 2017 ungefär har gjort en bra deal. De har också haft tur att livet inte gick emot just dem just där och då. En risk är värd att ta om man kan absorbera den. Har du inte det spelar det ingen roll hur bra oddsen är för att det inte ska skita sig.
Nu budar man så klart mot folk som inte har koll på risk och eftersom det är så många som tjänar pengar på det så kommer det inte att ändra sig i grunden. Vi kanske får en ny wipe på marknaden likt 90-talet nån gång, vore konstigt om det aldrig sker igen. Det enda jag vet är att det är utomstående faktorer vi i Sverige inte rår på som ligger till grund för det.
Jag förstår din frustration, och har nog inget trösterikt att skriva, men däremot några rader om att ta risker och att undvika risker.
För det första, så låter det på dig som att det borde straffa sig i längden att ta risker. Så fungerar det inte, utan tvärtom brukar det när det gäller investeringar löna sig att kontinuerligt ta risk. Att det lönar sig med risk när det gäller investeringar, beror på att förväntad avkastning ofta blir högre när risken är högre. Det är en helt annan situation än att köra omkring utan bilbälte år ut och år in, där du är lika exponerad första resan som tusende resan.
För det andra, gäller det att förstå hur risklandskapet ser ut. Att vara passiv, vilket är ett sätt att beskriva ditt agerande, medför också risker om än annorlunda än de risker man för stunden undviker. I ditt fall undvek du risken att marknaden kraschar precis när du klivit in, men drabbades istället av risken att marknaden inte kraschar de närmaste åren utan bara fortsätter att stiga. För min egen del var den risken en stor del av mitt beslut att belåna mig och kliva in på bostadsmarknaden.
Du kanske inte inser det, men du tog ett bet på att marknaden skulle krascha i närtid. Hade du fått rätt, hade du framstått som ett geni, men nu gick det inte så. Riskhantering handlar om att kontrollera sitt risktagande så att man inte tar den typen av bet (om man inte sitter på någon form av speciell information som ingen annan har) och satsar allt på ett kort, utan istället agerar så att man hamnar bra till oavsett vad tärningarna sedan visar.
I fallet bostadsmarknaden betyder det, enligt min egen åsikt, att så tidigt som möjligt kliva in, men med en begränsad insats så att du inte behöver sälja om marknaden tankar, samtidigt som du får draghjälp om den rusar. En etta i en småstad när man börjar studera på högskola, kan vara en vettig sådan första investering, där kontantinsatsen ordnas genom ett välvilligt blancolån från päronen.
Lycka till i framtiden!
//Ansvarig för en riskhanteringsfunktion på medelstort finansiellt institut
Höll med dig fram till slutet:
“En etta i en småstad när man börjar studera på högskola, kan vara en vettig sådan första investering (…)”
Är inte det en typ av lägenhet som löper allra störst risk att bli osäljbar?
Småstad betyder här Örebro eller Uppsala, inte Avesta. Tror ettor i universitetsstäder är ganska säkra investeringar.
Undrar hur det blir om några år. Nu har bostadsbyggandet minskat kraftigt, ännu finns i storstadsområden ganska gott om byggen i slutskedet eftersom de påbörjades för tre år sedan men nu har handbromsen slagit till. Om 4-5 år när det blir få nya bostäder på marknaden, boräntan kommit ner en bit (ja, knappast till 2% men från dagens nivåer) och så har vi befolkningsökningen med 60 000 netto om året – vad händer då? De verkliga förlorarna blir de som då ska köpa sin första bostad och inte har rika föräldrar som kan ställa upp med kontantinsatsen.
Skribenten har med sin miljon tillgängligt ändå ett hyfsat utgångsläge. Alternativet är att köpa en bostad lite längre ut i en mindre ort i kommunen, acceptera 40 minuter resväg till jobbet och då bör det inte vara omöjligt att hitta en villa för 4 miljoner. Ett problem är man ofta är lite låst i sitt sökande. Barn som går i skola med kompisar i närheten och fritidsaktiviteter, bekvämt cykelavstånd till jobbet, man har blivit fäst vid sitt område. Skribenten tycks vara av det lite mer oroliga slaget, där oro för att saker ska gå fel är stark. Men är villadrömmen stark så kör ändå det spåret. Det blir oftast lättare att etablera sig på ett nytt ställe än vad den orolige befarar.
Man kan ju själv välja att flytta, det gjorde jag. Nu har jag 20000 kvm tomt och egen badbrygga, och är knappt belånad alls. Lite liknande bloggarn, men minus elbil och övrig uppkopplad teknik – och solpaneler (kommer aldrig skaffa).
Många har ju föräldrar som kan pytsa in med kontantinsatsen, eller mer. Det eftersom föräldrarna själva sitter i ett 5, 6, 7-miljoners-hus utan lån.
När vi köpte vårt hus 2009/2010 lånade vi 99%, d.v.s. vi betalade själva 30’000 av 3’000’000. Nu har ju marknaden gått lite upp och ner på sistone, men vi ligger nog 1M upp i alla fall.
På vissa platser i världen finns det två bostadsmarknader . En för locals och en för utomsocknes. Vet inte om ett sånt upplägg är att önska dock?
Hursom, önskar er god hälsa och all lycka! Kom ihåg att en fin villa inte garanterar endera.
Nu pratar ju skribenten om hemvändande hur räknas dem i ett sådant system? Är man född och uppvuxen på en plats och flyttar för att studera ska man inte få tillhöra marknaden för locals då?
Att inte gå in på bostadsmarknaden trots att man har möjlighet och vill pga. Att man ser risker man inte är villig att ta
Är ju ett val som artikelförfattaren har gjort. Så tolkar jag det.
finns skälet prisnedgång med, att det är dyrt nu men kommer nog bli billigare i framtiden.
Då är det ju spekulation.
Slår det inte in och man ångrar sig
Så är det lite bitterhet över det hela.
Tips: är det viktigt för er att äga erat boende så slå till!
Tänk långsiktigt, inte att boendet är en investering utan att det
Ligger på Ett ställe och är utformat på ett sätt som fungerar 20 år frammåt för er.
Och akta er för skilsmässa.
Nej leta det perfekta läget är samma som att tajma ett köp eller försäljning pö aktiemarknaden perfekt. Så är man som skribenten trygghetsnarkoman är ju tiden ens bästa vän där det gäller att gå in tidigt. Samma gäller ju på aktiemarknaden om man inte vill ta för mycket risk börja tidigt och satsa på köp och behåll aktier och låt tiden och ränta på ränta effekten ge resultat.
Sitta och tajma in bostadsmarknad som spricker har nog snarare inflationen ätit upp det man försökt sparat undan till bostadsköpet och när bubblan spricker kommer det samtidigt ha pressat upp räntorna så mycket så då sitter väl skribenten och är bitter över att betala 7% i ränta när hans jämnåriga kompisar som köpte boende tidigt knappt betalade ränta alls.
Jag tror att man inte kan vänta på det perfekta läget, den perfekta räntan osv. Ska du in i bostadskarusellen så gäller det att hoppa in och inte så och titta på.
För nyckeln till den så kallade bostadskarriär en är just att det är en karriär, man är några år på ett ställe, sen några år på ett annat med högre lön och bättre fördelar osv. Tillslut är du på en bra plats. Samma gäller bostäder.
Och ska du hitta en bra bostad så inventera funktioner som är måsten; tex att det ska finnas eldstad eller tak för solceller, det ska ta max 30 minuter med pendel, eller det ska rymmas ett bord för 15 pers så hela tjocka släkten kan vara med på jul. Sånt som är viktigt och som inte går att ändra eller är svårt att renovera till utan att det kostar massor med pengar.
Titta sen brett så du inte är fastlåst på ett enda område. Hur går pendlingsmöjligheter, finns det tåg eller buss som går tvärs över som gör att helt andra platser att bo kan vara aktuella? Speciellt i kombination med möjlighet till distansarbete?
Åh vilken igenkänningsfaktor! Bor runt Siljan, här går fullstora villor som sommarstugor åt bostadskarriärister. Vi köpte dock till sist, livet stannar ju inte upp bara för att marknaden är kajko. På toppen. Heja oss. Men trots allt, genom att gå på en herrejössesmassa visningar så hittade vi ett hus som faktiskt var ok i pris, med många stora investeringar redan gjorda. Kompromissen? Vi bor i en grop på en plats där ca 2000 av våra grannar har världens vackraste utsikt 😂. Och Sweat equity, en hel massa. Leta på, njut av att ha den trygghet ett sparande har gett er. Ge inte upp och fortsätt vara sådär smarta som ni verkar vara! Och minns att många bilar, vattenskotrar, släpvagnar, hästar och Marbodalkök bara är ett stenkast från kronofogden.
Dags att läsa Fallet och vara nöjd med det du har och inte avundsjukt titta på de som haft tur. Som någon skrev, du hör sällan talas om de som haft otur. (Ja det handlar i väldigtnstor utsträckning faktiskt om att ha tur.. eller inte..)
Sen kan man ju önska att livet vore rättvist men det är tyvärr en utopi.
Att ta risk har alltid lönat sig. Spekulation ger i princip alltid mer än lönearbete så så har man skaffat sig en utbildning och ett välbetalt jobb måste man investera det man lyckas få över om man inte är nöjd med ett tryggt svenssonliv med en normalfallet.
När det gäller bostad är det ju något man i första hand som normalsvensson köper för att bo i så förstår inte riktigt resonemanget att vänta in att bubblan spricker. Man ska köpa o h amortera så man klarar av ett sånt prisfall möjligtvis.
Hur mycket har ni lagt på att betala hyresvärden de senaste 8 åren istället för att ha köpt något och betala åt er själva?
Själv är man väl också en “brorduktig” som tar mindre risker än man borde men
Istället för att betala hyresvärden köpte jag tidigt en villa som mer än fördubblat sitt värde sedan 2015 amorterat mycket när räntan varit låg till att nu när räntan börjat öka har en högst symbolisk amortering kvar då jag ändå är långt under 50% i belåningsgrad och sitter lugnt i båten.
Köper man med tanken att här ska jag bo tills jag är pensionär är ju räntor och annat som flukterar över tid ointressant.
Ni inleder ert text med en tjusig hyllning till dygden av riskmedvetenhet. Felet är att ni verkar ha trott på en viss formel för livet. Men som ofta är fallet, dygden garanterar ej alltid belöningen.
Ditt öde påminner mig om en kapten som försöker navigera genom stormiga farvatten med endast stjärnorna som guide. Du, likt många andra, valde att följa den klassiska nationalekonomiska kartan: spara, investera klokt och undvik överdriven risk. Du lade dina hopp i teorier om rationella förväntningar och den effektiva marknadshypotesen, och trodde att marknaden skulle självkorrigera, att den osynliga handen skulle leda dig rätt.
Men vad vi ofta glömmer är att bostadsmarknaden inte bara är driven av siffror och räntor, utan också av människors känslor, av girighet och rädsla, av hopp och förtvivlan. Värdet på ett hem, till exempel, är inte bara bestämt av dess fysiska attribut eller dess plats. Det är också en reflektion av kollektiva förväntningar, av drömmar och minnen. När människor ser en bostad inte bara som ett tak över huvudet utan som en biljett till ett bättre liv, då kan priser stiga till himmelska höjder, långt bortom vad traditionell nationalekonomi skulle förutse.
Och så står du där, med din vetenskapliga kompass i hand, undrande varför den inte pekar mot den förväntade riktningen. Du frågar dig om den svenska bostadsmarknaden är en bubbla. Men vad är en bubbla, egentligen, om inte en kollektiv illusion? Den verkliga frågan kanske inte är om marknaden är en bubbla, utan snarare vad som driver den. Är det en verklig efterfrågan, drivet av demografiska förändringar och ekonomisk tillväxt? Eller är det en spekulativ mani, matad av lätta pengar och ogrundade förhoppningar?
Du står nu vid ett vägskäl. Följer du ditt hjärta eller ditt huvud? Lyssnar du på de gamla ekonomsångerna eller skapar du din egen melodi? Vad jag kan erbjuda dig är inte svar, utan snarare reflektion. För i detta ständigt skiftande landskap finns det inga absoluta sanningar, bara nyanser och skuggor, och den ständiga jakten på förståelse. Sist, låt oss inte glömma, livet är mer än bara värdet av en villa.