Nedanstående kommentar fälldes av läsaren Philip Dante klockan 17:27 i förra inlägget. Här säger han (?) sanningen om pedagogikutbildningen:
“Det första jag lär mina praktikanter, som studerar till att bli gymnasielärare, är att ignorera allt pedagogiktrams de lärt sig på Malmö Högskola. Deras ämneskunskap är även vad som ger dem respekt i klassrummet. För övrigt släpper man inte in elever som kommer för sent, kör ut de som stökar efter en tillsägelse (inte två) och ler inte de första månaderna. Hur svårt kan det vara?”
 |
| Gymnasieminiräknare
från 90-talet. Här angripen av grått damm och fungerar ej. |
Kort sagt, man kan korta ner lärarutbildningarna ett antal år, genom att helt enkelt stryka pedagogiken. Kunskapen om hur man lär ut kallas didaktik, vilket ovanstående är ett exempel på, inte pedagogik. Eller för den delen sunt förnuft.
Minns med en tår i ögat hur gymnasielärare efter gymnasielärare redan första dagarna förklarade “gymnasiet är frivilligt, och om ni inte kan sköta er är dörren där och det är bara att gå till syokonsulenten och söka till en annan utbildning”. Hur svårt kan det vara?
Nu må diverse politiker vilja göra gymnasiet obligatoriskt, med gymnasieplikt, men det fria skolvalet kvarstår, och “det är frivilligt att gå på denna skolan, passar det inte finns andra gymnasier och utbildningar”.
Fast utan fantastiska ämneskunskaper, vilket särskilt ofta drabbar matematik och naturvetenskapernas tomma lärarplatser, hur ska nya lärare kunna ordna den där respekten?
52 kommentarer
Det är ganska självklart, kunskap i ämnet är det viktigaste. Har man inte det så står man som ett fån, när man får en fråga i ämnet, som inte täcks in av läroplanen och tappar direkt elevernas respekt. (Sen finns det ju förstås också personer som är kunniga i sitt fält som kan vara direkt olämpliga att vara lärare, men de kan nog föda sig ändå)
Problemet är att inom matte och naturvetenskaperna kan ämnesbriljanta alltid få bättre jobb och lön på annat håll. Däremot är jag övertygad om att det finns fler mkt ämnesbriljanta inom humaniora i skolan, då det är en av få möjligheter att faktiskt få jobba med de ämnena.
Sant, alltihopa.
-Men sedan får man komma ihåg att humanistiska kunskaper inte längre är lika efterfrågade; i takt med att makten glider över från våra allt mer inkompetenta politiker till megaföretagen så blir följden att arbetsmarkaden, och med det, gynnsam utbildningsprofil mer anpassad till vad megaföretagen vill ha. Generellt är det så här:
-Tekniker och ingenjörer (för att hitta på och förbättra nya prylar som skall tillverkas).
-Jurister (för att försvara företagets intressen och kunna puckla på andras dito).
-Ekonomer (för att hålla koll på bankböckerna).
Allt ovan kan naturligtvis kombineras för ännu högre effekt; bästa exemplet är naturligtvis industrialekonomer, handelshögskolornas motsvarighet till fallskärmsjägare.
Allt annat är egentligen bara extra garnityr. Vill man ha en karriär, har man en garanterad fördel med någon av de utbildningarna. Hade jag fått fria händer för att reformera utbildningsystemet för att klara av detta, så hade jag börjat med att ordna så att naturvetenskapliga ämnen ställas främst. På riktigt. på bekostnad av andra ämnen om så krävs. Vi kan inte gömma oss bakom plattityder och retoriskt fluff när Kineserna och Indierna piskar fram legioner av ekonomer, ingenjörer och jurister som klarar åttadubbel arbetsbörda för en käftsmäll och en låda snickers i månaden.
Reformen torde gå bra att kombinera med min fundering i ett tidigare inlägg:
En fundering att kanske spinna vidare på: förstatliga skolan (men behåll en del friskolor som 'säkerhetsventiler'), låt alla lärare söka om jobb med helt nya förutsättningar (att lära ut – inklusive förberedelser och efterarbete – dvs ej att syssla med administration och annat, fler karriärmöjligheter/tjänster, belöna verkligen duktiga lärare, anställ duktiga skolledare som deltar i verksamheten, etc) men passa i förväg på att head-hunta en del av dem som borde blivit lärare men aldrig blev det och snabbanpassa dem till det nya systemet. Vi kommer inte kunna anställa lika många lärare som tidigare, och själva vitsen med det hela är ju också att bli av med dem vi inte vill ha kvar, men ju högre upp i skolsystemet du kommer desto mindre viktigt är antal studenter/lärare (om läraren är duktig vill säga)
Jo det är en han och ingen hen. Att herr Wilderäng lyfter upp ens kommentar är större än att sitta i morgonsoffan!
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2186058
Några 10 000 mer i månaden blev det dock aldrig…
Trodde det var en pseudonym.
Klickbar länk.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2186058
Kan inte hålla med. Det är stor skillnad på att vara expert inom ett ämnesfält och att faktiskt kunna få andra att lära sig. Till exempel så internaliseras kunskap allt mer gu duktigare man blir vilket gör att man blir omedveten om den.
Undervisning handlar om att få personer utan kunskap att skapa en begriplig mental bil över ämnet som man sedan kan hänga upp informationen som man får till sig. Den levereras inte nödvändigtvis med den som kan mest om ämnet.
Sen handlar lärande till inte så liten del om lust. De bästa lärarna jag har haft har lyckats få mig att gilla ämnena. Jag minns med särskild värme min kemilärare Maj-Lis som fick mig att nära nog välja kemispåret. Bara för att hon gillade sitt ämne och fick mig att göra det också.
Jag trodde vi hade passerat den gamla trötta idén om att den som är bäst på något också lär ut bäst. Zlatan som lärare, liksom?
Var står det något om "bäst"? Maj-Lis brann för sitt ämne och var antagligen tillräckligt bra. Men hade hon varit usel hade hon nog inte entusiasmerat dig.
Där satt du fingret på den våta punkten i springan – "tillräckligt bra" – i motsats till "bäst i världen"!
Så länge jag kan minnas (och jag närmar mig femtio) så har politiker från båda blocken alltid lovat att Sverige skall få "världens bästa" skola. Till och med efter PISA-chocken 2012 så lovade man samma sak och inför valet 2014 så sade ju Fridolinslusen i Mp att det skulle räcka med 100 dagar. "Tillräckligt bra" – hur svårt kan det vara?
Jag skulle nog säga att det handlar om att kunna ämnet bra mycket bättre än den nivån som man undervisar på. Anledningen till detta är att när någon räcker upp handen och säger att de inte förstår så ska man kunna förklara problemet ur ett annat perspektiv (uppenbarligen förstod hen inte problemet från det första perspektivet). Vidare måste det självklare sägas har man ingen kunskap att lära ut så kommer man aldrig bli en bra lärare oavsett alla andra faktorer.
Var meningen att detta skulle vara en kommentar till Oscar
Det köper jag. Men det är bara en av många komponenter i vad som gör en bra lärare bra.
Även enligt Pisa-rapporten från december 2013 finns det i Sverige ”betydande skillnader” i prestationer mellan infödda elever och elever med utländsk bakgrund, och Sverige är ett av de länder som har störst kunskapsklyftor mellan invandrade och infödda elever. De största skillnaderna i matematik mellan olika elevgrupper finns i Frankrike, som toppar statistiken med 84 poäng i resultatskillnad mellan infödda elever och utlandsfödda.
Sverige kommer på andra plats av OECD-länderna, med 80 poängs resultatskillnad. Snittet i OECD-länderna är 39 poängs resultatskillnad. Gruppen födda i Sverige med utländsk bakgrund (födda i Sverige av utländska föräldrar, en grupp som klassas som svenskfödda i SCB:s studier ovan) har 45 poängs resultatskillnad gentemot dem med svensk bakgrund, vilket även det ligger högre än OECD-snittet på 33 poäng.
http://fof.se/tidning/2014/7/artikel/skolans-vaxande-kunskapsklyftor
Japp, måste vara någon sorts "all time first" som en kommentar blir föremål för ett helt blogginlägg – all heder åt Philip, och cudos till honom för hans ursprungliga kommentar som var helt fantastisk. Ehuru, efter att ha sett klippet hos TV4: har lönen verkligen med attraktiviteten hos yrket att göra ? Utbildningar som brukar ha höga antagningspoäng inkluderar ju t ex socionom och journalist, yrken som väl inte är kända för sina höga löner ? När jag en gång i tiden valde mellan CTH och ämneslärare (det blev CTH) var lönen öht ingen faktor, och det tror jag att jag hade gemensamt med de flesta kurskompisarna. Tror inte att klasskamraterna från gymnasiet som blev läkare lockades av lönen heller, även om den givetvis inte gör ont…. Nej, det är nog helt andra mekanismer som avgör yrkesvalet. Om Philip ser deta, och orkar läsa, så får du gärna komma med en reflektion.
mvh
Ulf
Nja, jag har allt lyft bloggkommentarer ett antal gånger.
OK, ber om ursäkt. Får tillägga att jag helt håller med om att det är ämneskunskaperna som gör lärarna. Vissa av mina lärare på gymnasiet hade varit med sedan 50-talet, och var m.a.o. totala stofiler, men vilka ämneskunskaper ! Då gjorde det inget att vissa av dem var mindre bra pedagoger (?), de kunde lyfta en hel klass i kraft av sina kunskaper.
@Unknown:
1. Förr spelade lön mindre roll, skatterna var så höga och det fanns gott om bostäder. Mer viktigt idag.
2. Det kan nog behövas lönehöjningar för vissa lärare. Dock viktigt att vara selektiv. Höj för lönerna rejält för mer erfarna lärare, för lärare inom teknik och naturvetenskap samt för duktiga skolchefer.
Stämmer inte alls. Varför envisas en del med att tro att skolan är så stor skillnad från andra organisationer?
Är den bästa ingenjören den bästa chefen? Det borde han vara om Cornus teori stämmer, att den med bäst ämneskunskaper är den bästa ledaren pedagogen och inspiratören.
Har varit på massor av kurser där kursledaren var mycket bra på att lära ut, trots att han inte ens hade bäst ämneskunskaper i gruppen. Ingen skillnad mellan barn och vuxna där. Räck upp handen alla ni som är verksamma i en organisation där ni verkligen tror att de bästa specialisterna inom er gebit automatiskt är bästa lärarna. Oftast är det precis tvärt om, den med bäst ämneskunskaper är bäst på detta pga att hen bortser från allt annat, sociala relationer, social uppfattningsförmåga osv.
Du känner många som har bäst ämneskunskaper, eftersom du vet att dessa bortser från allt annat?
Är det så att du kanske rent av har bäst ämneskunskaper kring detta?
För övrigt så är du en halmgubbe. Jag har inte skrivit "bäst" någonstans, utan bara "fantastiska". Det är en subjektiv upplevelse, ur elevernas perspektiv.
Men lycka till med att hitta på vad andra skriver, fast alla kan se vad som står.
problem med ordet "oftast"?
Nej, jag vill se ditt stickprovs storlek. Oftast betyder mer än 50%, så du måste känna minst tre som är bäst på sina ämnen. Hur stort är ditt stickprov?
Det kan ju också vara så att du bara skriver åsikter, utan att ha något på fötterna. Dvs att det hela är struntprat.
Aha, trodde din teori var att det fanns en stark relation mellan ämneskunskaper hos läraren och resultatet hos klassen. Läser man din text kan man lätt få den uppfattningen. Fast den teorin menar jag står på lösan grund.
Förövrigt vet jag inte vad som menas med att jag skulle vara en halmgubbe.
Halmgubbe avser att du hittar på att jag skrivit saker jag inte skrivit.
Jag skrev att lärarens ämneskunskaper måste vara fantastiska. Inte bäst. Annars kan vederbörande inte förmedla vare sig kunskaper eller respekt till eleverna. Man kan inte lära ut det man inte själv kan betydligt bättre än man behöver lära.
Du kanske anser att man kan lära ut saker man inte kan, men då kan man som sagt inte svara på frågor eller lära ut ur en annan vinkel när den första inte fungerade.
Ordet fantastisk ger ju onekligen intrycket av att man är väldigt väldigt duktig. Eller har du skapat en mer modest definition av ordet fantastisk?
Vad är t ex fantastiska ämneskunkaper i matematik för mellanstadiet? Att man kan sin flervariabelanalys på fem fingrar?
Fast så funkar det inte i mellan och lågstadiet åtminstone (där jag har viss insyn). En duktig pedagog som har ämneskunskaper i historia är ofta mycket duktig lärare även i ex matte trots att hen inte har formell utbildning eller " ämneskunskaper" i matte. I åtminstone dessa stadier är kunskap i pedagogik överlägsen ämneskunskaper. Ex kan en duktig pedagog ganska snabbt sätta sig in och undervisa om Gustav Vasa trots att hen är språk eller naturlärare.
Detta är kanske "åsikter" men underbyggda av nära relation till denna verklighet i 20 år samt logik och det vissa kallar " sunt förnuft"
Men kan det vara där en del problem ligger? Att den typ av lärare som kanske passar i de lägre stadierna (bra pedagog, mindre viktigt med djupa ämneskunskaper), kanske inte är den rätta för en ämneslärare på högre nivå?
Matte är ett bra exempel. Om teorin stämmer ska man alltså sätta in matematikproffessorer i några mellanstadieklasser och vips, bra resultat för klassen!
Någon som verkligen tror på det?
För övrigt så är du en halmgubbe. Jag har inte skrivit "bäst" någonstans.
Aha, kände inte till begreppet halmgubbe, slog upp det. Kan ligga något i det :-). Inte avsiktligt. Gillar att dra argumenten till sin spets.
Ja, att slänga in matematikprofessorer i några mellanstadieklasser hade vips gett bra resultat (i matematik).
I tillägg till dokumenterad vetenskaplig och pedagogisk skicklighet – standardkrav för professorstitel – skulle en matematikprofessor med stor sannolikhet kunna tillföra en tredje viktig pusselbit som ofta glöms bort: ambition att hålla undervisningen på en hög nivå (relativt förutsättningarna) och lyfta eleverna till en nivå som ligger över det minimum av kunskaper som krävs i läroplanen och som de flesta lärare nöjer sig med.
Det är bara att konstatera att det är väldigt otacksamt att vara lärare idag. Lärare är inkompetenta och allt är deras fel, om man ska lyssna på media. Läraren ska vara världens bästa pedagog, se varje elev i varje ögonblick, vara en trygg punkt i tillvaron för alla de elever som mår skit vilket allt fler gör idag, försvara ifrågasatta betyg för aggressiva föräldrar och samtidigt representera skolan på den konkurrensutsatta utbildningsmarknaden i kombination med att betygen ska vara rättvisa och väl grundade i världens mest extrema läroplan som låter läraren i princip fritt välja undervisningens innehåll (allt annat vore att begränsa läraren). Detta till en riktig skitlön.
Eller är det så att de stackars satar som faktiskt väljer att utbilda sig till lärare förtjänar all respekt och heder, trots att de uppenbarligen måste lida av någon typ av neuropsykiatrisk störning alternativt vara lite böjda åt självspäkelse, men ändå!?
/blivande gymnasielärare i två naturämnen och uppenbarligen tappad bakom en vagn
Man måste vara lite crazy för att komma någonstans.
Du är en samhällsbärare. Hoppas du orkar stanna kvar i skolan.
Trist att konstatera att man utan problem kan klara ett lättare och lugnare jobb som betalar 10 lappar mer i månaden.
Har man tur graviterar man kaotiskt mot en attraktor där man passar och trivs, eventuellt även tjänar tillräckligt med pengar. Har man otur fastnar man i ett lokalt otrevligt minima och behöver skakas om lite för att komma vidare.
Mistlur, har du funderat på att ta ditt pick och pack och flyttar till ett land där dina tjänster värdesätts? Låter som om du tänker utsätta dig för en mental köttkvarn genom att stanna kvar. Själv tänkte jag hemskola mina barn till en viss ålder och flytta till ett land med bättre utbildningsmöjligheter. Det enda sättet att få till en förändring är om lärare och elever började rösta med fötterna. Stanna kvar i skolan men inte i svensk skola!
Tycker mistlur nämner några väldigt viktiga saker här..
Aggressiva föräldrar.. har sett ett antal exempel på rena idioter som alltid tar sin skitunge i försvar till varje pris, fast ungen egentligen hade behövt en örfil och en ordentlig avhyvling. Läraren står där och vet varken ut eller in då lärarens auktoritet är helt skjuten i sank. Om läraren säger ifrån och står på sig så hotar idioten till förälder med att springa till rektorn och gnälla.. Många rektorer jag sett är medelålders sopiga kvinnor som dessutom är konflikträdda.. Grattis liksom.. Blir inget bra av det där hur man än gör.
Istället för att fylla på vidare i något av inläggen ovan så plockar jag fram den mig veterligen största studie som gjorts om lärande (John Hatties Visible Learning – syntes av meta-studier om lärande) och citerar (tyvärr den svenska översättningen) från sammanfattningen: "Läraren tillhör de starkaste påverkansfaktorerna'…'måste vara instruktiva, påverkande, omtänksamma' …'aktivt och passionerat engagerade i undervisning och lärande'…'ha goda kunskaper om sitt ämne" (John Hattie)
I många framgångsrika länder rekryteras lärarna bland de duktigaste studenterna (alla duktiga blir inte nödvändigtvis blir de bästa lärarna). I Finland har jag för mig de i princip rekryteras från översta kvartilen (dvs 25% av studenter med högst betyg) och där går det om jag inte minns fel ca 10 sökande per plats. I Sverige lyckas vi inte fylla platserna trots att vi tar in dem med 0.05 på högskoleprovet, och i synnerhet få till matematik/naturvetenskap.
Alla som läst pedagogikkurser och kurser i matte eller fysik måste ha slagits av den enorma skillnaden i substans. Om nu inte matten och fysiken går helt över huvudet förstås, då ter sig kanske kurser i matte/fysik som lika virriga och osammanhängande som pedagogikkurser. Min erfarenhet är att det som är användbart i en pedagogikkurs är självklarheter, om man nu inte är rätt dålig på människor, övrigt innehåll är mer eller mindre tomt snack i en retorisk gestalt.
Läste lite pedagogik när jag doktorerade på teknisk högskola. Min erfarenhet är att det är övning och erfarenhet som är det viktiga vid undervisning. När jag började undervisa var jag mindre lyckad som lärare. När jag slutade i samband med att jag blev färdig doktor var jag en uppskattad lärare. Kurserna i pedagogik bidrog plus/minus noll. Erfarenheten och mina ämneskunskaper långt över kursnivåernas var avgörande.
Men i ett samhälle där tanke och handling allt mer genomsyras av retorik och yta så uppfattas naturligtvis pedagogik som lösningen på skolans problem. I själva verket förvärrar vi bara problemen eftersom vi förstärker fokus på retorik på bekostnad av substans.
Jättebra input, tror du har helt 100% rätt.
Skulle regeringen satsa 500 miljoner om året på att hyra in väktare som patrullerar skolorna så skulle man ganska snabbt höja resultatet. Om det är stökigt kan lärarna bara trycka på "stökalarmet" och inom 1 minut är väktare på plats.
Man skulle kunna öronmärka 250 miljoner för inköp av metalldetektorer för att få bukt med alla nunchucks. Sen kunde 150 miljoner gå till elpistoler till väktarna. Slatten av de 500 miljonerna blir lön till väktare. För vi vill ju att de ska vara underbetalda och jävligt griniga när de handskas med våra barn.
En lärares uppgift är inte att lära ut. Det kan vem som helst som har erfordliga fackkunskaper. En lärares uppgift är att få eleverna att lära in. En jävla skillnad.
Och där hamnade vi i "kartan vs verkligheten". Vem/vad är det som ställs till svar när upprörda föräldrar kräver bättre skola/betyg/kunskaper? Vem blir syndabock i den verkliga världen för den enskilde elevens tillkortakommanden? Den lata/ointresserade eleven eller läraren och dennes förmåga att lära ut?
Jag tror att den snabbaste metoden att börja komma till rätta med situationen i skolan är att centralisera examination och betygsättning. Man kan göra som på samma sätt som med körkortsutbildningen. Då kan man direkt börja mäta och utvärdera hur skolor och enskilda lärare presterar.
Varför behövs det en snabb lösning? Det verkar som om 60 år av snabba lösningar inte gjort mycket nytta. Hela den här betygsfetischen kommer väl av att vi måste curla politikernas barn genom systemet. Politikerbarnet som investerat all sin kraft på att klia lärarens rygg skulle antagligen inte favoriseras i ett system med intagningsprov istället för betyg. Detta skulle trygga samhället från dessa individer. Den här lösningen är ingen quick fix dock. Det kommer ta otaliga år av marknadskraft för att driva ut de oseriösa aktörerna från marknaden.
Betygen har ju ändå i praktiken redan förlorat sin betydelse annat än som antagningsunderlag till högre utbildning. Finns väl inte en arbetsgivare i hela landet som frågar ens efter gymnasiebetyg – möjligen examensbevis (och då bara för att snabbt sortera bort dem som inte har, för att påskynda anställningsförfarandet och inte bli dränkt i ansökningar).
För de få jobb som inte kräver personliga referenser gäller normalt examensbevis och förseglat kuvert från polismyndigheten med utdrag ut straffregistret.
Högskoleprovet kan ju möjligen ses som en central examination, men det är ju frivilligt – å andra sidan torde det vara tillåtet för arbetsgivare att efterfråga sådant även om femårsgränsen för behörighet har gått ut, det är ju två skilda saker i så fall.
Problemet med svenska skolan är inte nödvändigtvis att allt för många av lärarna inte är bäst på sina ämnesområden utan att det (generellt sett, dvs ofta men inte alltid) är mindre intelligenta personer som blir lärare och jobbar med utbildningsfrågor på departementen. Istället för att göra det enkelt VÄLJER man att göra det komplicerat. Några enkla recept för en bättre skola:
1. katederundervisning
2. enkel pedagogik, mer prov/färre läxor
3. fokus på kärnämnen/kunskap, slopa politiken
4. betyg avgörs helt av centralprov – lärarna lär ut, examinatorer betygssätter
5. mer praktiska utbildningar
Hur ser du på invandringpolitikens påverkan på de låga kunskapsnivåerna hos eleverna?
Det går inte i förväg förutse vilka som kommer bli bra lärare! Se Gladwell "most likely to succeed".
Självklart katederundervisning, tillräckligt bra ämneskunskap och standardiserade tester! De lärare som som håller hög kvalité skall premieras och också vara mentorer till andra lärare! Lärare som håller hög kvalité är de som lyckas öka kunskapen mest hos studenterna! De gör tydligen något rätt… Men om man inte vill mäta elevernas prestationer så blir det ju lite svårt…
Akademisk prestationsnivå hos studenter är inte enbart ett mått elevens förmåga utan ett mått på lärarens skicklighet att utöva sin profession. Jag vill åtminstone sätta mina barn i en skola där ungarna bevisligen faktiskt lär sig något. De skolor och lärare som underpresterar (akademiska kunskaper uteblir) vill jag kunna välja bort!
Sannolikheten att bli en bra lärare är betydligt högre om vederbörande uppvisat goda kunskaper inom aktuellt ämne tidigare, detta torde få opponera sig emot. (Se också min kommentar ovan.)
Vem som är "most likely to succeed" är en annan femma, viktigare (åtminstone för Sveriges del tror jag) är att primärt fokusera på är att lägsta-nivån hos lärarna är väldigt hög, framförallt att höja nivån inom .STEM eftersom den idag synes rent bedrövlig på vissa håll.
Om du inte mäter så vet du inte var studenterna är (och kanske inte de själva heller – från ett evolutionspsykologiskt perspektiv torde pojkar inte i samma grad som flickor ha ett medfött evolutionärt värde – för att lyckas evolutionärt behöver de ta större risk – för att våga göra det överskattar de sig själva) och kan inte anpassa undervisningen därefter. Sen är det ibland kanske inte lätt att mäta det man vill mäta, själva mätproceduren (inklusive för- och efterarbetet) tar tid från annat, "test anxiety" kan eventuellt verka menligt på vissa, så det finns naturligtvis avvägningar här att göra – men i princip bör vi försöka mäta kontinuerligt. Finns fler sätt än rena test att ta reda på var studenterna befinner sig, dvs former för feedback till lärare.
Exakt i vilken form undervisningen bör ske är inte heller givet, även om s k katederundervisningen absolut har sina plats i repertoaren (här beror det bland annat på hur mycket resurser som finns tillgängligt, aktuellt ämne, antal elever, samt nivå/mognad som eleverna befinner sig på).
Det bästa vore såklart om alla skolor var väldigt bra, men att kunna välja bort dåliga skolor är viktigt. Bland annat därför jag föreslår att det måste få finnas 'säkerhetsventiler' i en fundering i en tidigare kommentar här om att förstatliga skolan.