Positiv börstorsdag i Asien med nya börsrekord – ingen vill längre bygga vindkraft – Dagens Industri vägrar ge kvitto

För att lägga till något mer i diskussionerna om kärnkraft, vindkraft osv så är säkert många som skriver här uppvuxna på 70-talet eller tidigare, när landet på gott och ont hade omfattande teknisk kompetens i statliga verk och företag, vilka dessutom ofta leddes av erfarna ingenjörer. Gott därför att det då gick att bygga egna kärnkraftverk i egen regi och efter egen design (och mycket annat), för kärnkraft särskilt som en hel del av utvecklingskostnaderna säkert togs av kärnvapenprogrammet. Ont därför att det hela i slutändan inte var kostnadseffektivt, och allt eftersom alltså lagts ner eller sålts ut. Om vi idag skulle bygga ny kärnkraft i landet, vilket som bekant nu debatterats under ganska lång tid, skulle det behöva köpas in från en troligen icke-svensk aktör. Antagligen skulle ett kinesiskt alternativ vara bäst och billigast, eftersom de bygger störst volymer och alltså borde ha mest stordriftsfördelar (någon mer kunnig kan säkert rätta mig om det skulle vara fel). Men det skulle ju knappast vara acceptabelt säkerhetspolitiskt. Så alltså har man amerikanska, franska osv alternativ att välja bland, och följaktligen borde det vara ett kommersiellt beslut om det byggs ny kärnkraft eller ej: det faktum att detta inte gjorts är ett ganska gott tecken på att det inte egentligen går att räkna hem. Samma mekanism för övrigt som att utbyggnaden av vindkraft mer eller mindre avstannat. Givetvis kommer det då och då propåer från olika håll om att låta staten gå in och på olika sätt garantera utbyggnad. I avsaknad av ordentlig teknisk kompetens i de beslutande statliga organen, vilket i stort är fallet idag, kan man nog dock tyvärr räkna med att staten, dvs vi medborgare, i slutändan oftast skulle komma att dra det kortaste strået i sådana samarbeten. Så alltså tror jag att den bästa energipolitiken i Sverige idag är att inte ha någon energipolitik alls. Har man marknadsekonomi så har man, och man får ta de mindre goda sidorna med de goda. Vill man ha ett socialistiskt samhällsbygge som på 60-talet så får man rösta V och hoppas att de om 20-30 år lyckats återuppbygga strukturerna från den tiden (obs, ironi, detta kommer förstås inte att ske under vår livstid). Däremot inte sagt att det inte finns saker som behöver göras bättre. Varje marknad behöver lagar och regler, och de kan fungera mer eller mindre bra. I Sverige är ett uppenbart problem möjligheten att exportera el till kontinenten via kabel. Ett svenskt statligt stöd till elproduktion kan i slutändan i huvudsak resultera i svenskt statligt stöd till billigare el i Tyskland, givetvis oberoende av det sätt man väljer att producera elenergi i Sverige. Någon annan kan säkert bättre än jag kommentera om det i praktiken skulle gå att blockera utbyggnad av exportkapacitet för el. Men åtminstone borde det användas i förhandlingar på europeisk nivå, så att landet får något tillbaka. Ett annat problem är den historiska orättvisan att hela Norrland fått offra sina älvar som hade så stor betydelse för fiske, rekreation och hela levnadsstilen, utan att egentligen ha fått särskilt mycket tillbaks. Om kommuner som Jokkmokk eller Vilhelmina skulle kunna ta ut skatt på sin ellproduktion skulle de antagligen har budgetar som Abu Dhabi, och istället för att betala kommunalskatt skulle de som är skrivna i kommunerna få en insättning på kontot varje månad. Så ur det perspektivet är det inte fel att vi har olika elområden i landet, så att norrlänningarna inte behöver betala samma elpriser som söderöver. Snarare skulle man kanske dela upp landet i ännu mindre elområden, säg i västra och östra Svealand, eller separera det industrialiserade Norrbotten från resten av Norrland.