“Polisen gör räder varje dag i Christiania”

Hippie- och bohemstadsdelen Christiania i Köpenhamn har sedan länge blivit av med sitt informella fristadsstatus gällande droger. Istället sker det idag räder från dansk polis i princip dagligen, men langningen på Pusher Street pågår ändå till synes helt öppet, om än inte av lokalt boende entreprenörer.

Generellt utsätter man sig för risker om omedelbar konsekvensutsättning vid fotografering i Christiania, men här var det okej att ta foton. Vimplarna med gula prickar på röd bakgrund är stadsdelens flagga.

Den danska polisen må inte längre se mellan fingrarna med den öppna knarkhandeln i Christiania, men det verkar inte beröra brukarna, som i Danmark generellt beläggs med omedelbar böter på plats. Något cyniskt kan man se det som en statlig skatt på att knarka. Eget bruk av hasch eller khat uppges kosta böter om 2 000:- DKK och amfetamin, ecstasy eller kokain 3 000:- DKK.

Således ligger dimmorna av rök täta över Christiania och kanske hälften man ser röker, ofta i klungor. Rökfria restauranger kan man glömma. Några röker rent av tobak.

Längs centralgatan Pusher Street är estetiken annorlunda än resten av området, som är bohemiskt eller med hippies, fast också här och var med en del gryende hipstertendenser. En del byggnader verkar genomgå finrenovering, så gentrifieringen verkar smyga sig på här och var, medan de flesta hus mer ger intryck av kåkstäder eller sämre delar av en mindre välmående öststat. Både landsbygden i Ukraina och Georgien var fräschare, renare och mer välhållen än Christiania. Fast genom omfattande rökning så bryr sig kanske inte lokalbefolkningen?

Trängseln på Pusher Street längre fram. Blev inte konsekvensutsatt.

På Pusher Street verkar – förutom turisterna, inklusive barnfamiljer med barnvagnar, och de som är där för att köpa droger – klädkoden vara rätt uniform, kanske rent av är en uniform. Luvtröja med dunväst eller dunjacka över, luvan upp över huvudet. Händerna i dunfickorna. Becknarväska. 50-50 att man sedan har Adidasbyxor i svart. Ingen av langarna verkar vara lokala bohemer eller hippies, utan de entreprenörerna kommer antagligen från andra stadsdelar längre bort från centrum, så den delen av ekonomin verkar inte tillfalla stadsdelens befolkning.

Langarna stör inte utan står passivt och väntar på kunder, noga med att skanna av allas ansikten för att leta efter såväl villiga kunder, stamkunder … eller poliser. Man blir alltså inte trakasserad, utan största problemet är snarare att undvika haschdimmorna. Känslan är närmast som Dimmornas Bro, Vasaparken eller Kungsparken i Göteborg på 80-talet, när det var lagligt att knarka i Sverige. Idag är de parkerna gentrifierade och verkar faktiskt befolkas av citybefolkningens medelklass som vill ha lite grönt, och då avses inte hasch utan vanliga träd, buskar och gräsmattor som kontrast mot stadens betong. Så var det inte på 80-talet, där parkerna var något man till varje pris undvek.

Vid ingången till Pusher Street kan man sticka huvudet genom ett plank och ta sitt foto som Pusher of the Day.

En lokal butiksägare konstaterar att det är en myt att knark skulle vara legaliserat i Danmark eller ens i Christiania, och ger beskedet att polisen i princip dagligen gör räder eller tillslag. “De är dumma i huvudet”, säger butiksägaren och skakar uppgivet på huvudet. Vi frågar inte hur många gånger han själv betalat böter för att knarka.

Och polisen kommer igen och igen. Och langarna igen och igen. Och haschdimmorna är tätare än tjatet från knarkarna på knarktwitter om legalisering.

Nästgårds bor medelklassen, förvisso med vallgrav som skydd. Och kloss i kloss hittar man Noma, världens bästa restaurang 2021. Vem vet, en dag kanske makthavarna tröttnar och rullar in med bulldozrar för att förvandla även Christiania till ett medelklassghetto.