Med över 5 000 svar på enkäten om bloggläsarnas bostadslån finns nu en del intressant att publicera. Snittlånet är på 2.7 miljoner kronor och medianen på 2.3 miljoner, och 11% av läsarna med ägd bostad är skuldfria. Vanligast att vara skuldfri är om man äger en gård, och ovanligast är det om man äger en villa. Mer information och grafer nedan.
Jag avrundar generellt till jämna 100 000-tals kronor och i övrigt till heltal för ålder och procent. 5 070 läsare svarade på enkäten och efter olika lustigkurrar eliminerats ingår 5056 svar. Alla som angett bolån över 50 MSEK, har strukits ur enkäten, liksom personer som svarat att de är över 90 år gamla eller under 20 år och alla lån under 10 000:- SEK, som kan vara felskrivningar men inte går att tolka. Även om det kan vara korrekt och inte måste vara någon skojfrisk person, så är det en lång svans som stör medelvärden och är inte representativ. Exempel kan vara att ett radhus med 53 miljoner i bostadslån har strukits ur datat som analyseras.
Vi kan börja lite med demografin på läsarna, där enda frågan var deras ålder.
Medelålder på läsarna är 47 år och medianåldern är 46 år. 57% bor i villa, 24% i bostadsrätt, 6% i radhus, 5% på en gård. 7% bor i hyresrätt. Endast tolv läsare bor i en ägarlägenhet och fjorton i fritidshus. Siffrorna är avrundade och summerar till 99.5%.
Som ni ser ovan är urvalet rätt litet gällande lägre och högre åldrar och allt data där blir därför osäkrare.
Det verkar som att det föga överraskande blir vanligare att bo i villa fram till ca 40 års ålder, där det sedan planar ut, och kanske går att urskilja en minskad andel som bor i villa när man närmar sig 80 års ålder, men inte tidigare. Läsarna verkar välja att bo kvar i villan även vid pensionen.
Ägarlägenheter och fritidshus är inte med i grafen nedan pga för få.
Hur ser då belåningen ut per boendeform per hushåll? Villaskulden är i snitt 2 800 000:- SEK, bostadsrättsskulden 2 600 000:- SEK, radhuset 2 600 000:- SEK, ägarlägenheten 2 700 000:- SEK, gård 2 200 000:- SEK och fritidshus 1 500 000:- SEK.
Skuldfriheten är högst hos gårdsägarna, där 22% är skuldfria, följt av 16% för bostadsrättsinnehavaran och sedan nio procent både för villa och radhus, medan samtliga av de tolv ägarlägenhetsinnehavarna var belånade. Fritidshusägarna var i 33% av fallen skuldfria, men är så försumbart få med fjorton att jag inte tar dem som exempel, då en enda enskild fritidshusägare kan få det hela att variera med sju procentenheter.
Den höga skuldfriheten hos gårdsägarna kan bero på att gårdar generellt ligger på landet med lägre bostadspriser, men också på en högre grad av arv i fallet släktgård, som därmed redan kan vara avbetald.
Fördelningen av skulderna utifrån ålder är högintressant.
Skuldsättningen toppar vid 31 års ålder, men dippar sedan. Man kan förmoda att detta kan bero på att majoriteten har gått över från singelhushåll till att ha hittat en permanent sängkamrat och livspartner och därmed slagit ihop det egna kapitalet (=skuldfriheten) från två boenden vilket totalt sett minskat skulderna trots att man skaffat en större bostad.
Skulderna toppar sedan igen vid 37 års ålder, vilket antagligen beror opå den där villan, men kan sägas ligga i en platå åren 35 – 43 års ålder, varefter skulderna börjar arbetas av. Intressanta skutt sker vid 60-61 års ålder, vilket kan bero på att man skuldsätter sig för att överföra kapital till barnens behov av familjeboende och en andra uppgång sker efter 70. Den samvarierar med att villorna börjar säljas av vid den åldern enligt tidigare graf, och kanske tar man på sig skulder igen när man flyttar från villan.
Dock är urvalet klent i början och slutet av grafen.
Så hur är det med skuldfriheten?
Skuldfriheten är i botten vid 35 års ålder och ökar sedan i takt med åldern. Mot slutet av grafen ovan blir det hackigt pga lågt urval. Ovanstående graf är utifrån samtliga respondenter inklusive de som bor i hyresrätt.
Och mycket riktigt. Eliminerar vi de som bor i hyresrätt så är skuldfriheten mycket låg i låga åldrar.
Slutsatsen här är att väldigt många flyttar från hyresrätt till ägt boende när de bildar familj. Det verkar inte som hyresrätten direkt är ett populärt eller praktiskt alternativ för bloggläsarna när man ska in i ett parförhållande. Kanske pga kötiderna, eller pga bristen på valfrihet. Köper man får man trots allt välja.
Utifrån vad SBAB tidigare angett om skuldfria svenskar så är det uppenbarligen så att man missat nämna att det i allra högsta grad är en ålderfråga. De som faktiskt behöver pengar, dvs i familjebildande ålder, är inte skuldfria, utan skuldfriheten hittar man hos pensionerärerna.
Dessa har också haft privilegiet att genom det år deras mammor och pappors ägg och spermier mötte varandra så var bostadspriserna också mycket lägre, samtidigt som man i arbetslivet fick kombinationen hög inflation och höga löneökningar, som gjorde det lätt att amortera. De privilegierna har inte dagens yngre vuxna under 40 års ålder.
55 kommentarer
Tack för redovisningen och jättekul att så många svarade att det blir användbar statistik!
Tack för en gedigen och intressant sammanställning.
Gött, 2x snittet för min ålder. Fäzt.
Intressant, tack för redovisningen. Bekräftar väl känslan att vi yngre har en jäkligt tuff sits och blivit hyffsat lurade av äldre generationer att ge dem massa pengar pga en brist de byggt upp under många år. Gött att vi lånar till att dryga ut deras pension!
(Givetvis ironiskt, men cyniskt sett är det vad som pågår även om det kanske löser sig tillslut)
Med vänlig hälsning,
30-åring i bostadsrätt i Stockholm
Då det är väldigt svårt att få nya lån efter 60 så misstänker jag att många passar på att låna upp sig det man kan där vid 59.
Om de som svarar är representativa för bloggens läsare får man ju se det som att många faktiskt nått den där drömmen 70% av svenskarna har om att bo i hus.
Ja, det ser ut som en rimlig förklaring.
Anekdotiskt så var det inga problem för mina föräldrar(65-70år) att få lån när de skulle lösa ut min morbror ur morföräldrarnas gamla sommarstuga. Belånade inte sommarstugan heller utan det belastade åretruntboendet, vilkens belåning gick från ca 0,5 till 2,5mkr. Antar dock fortfarande det är lågt, då andra hus i samma område säljs för ~4mkr.
Vi var nära att inte få bolånet beviljat när vi bytte bank för 5-6 år sen. Då åldrar 65-70.
Räddades av en tjänstepension på knappt 500 per månad
Vågar inte betala av lånen nu. Ser pengarna som en reparationsfond, iofs större än bolånen.
😇 räntorna in är t o m större än ut för bolånen – sen vi började få ränta igen 👏
Var det med geografiska faktorer också? Stad jämfört med tätort.
Är lånen som redovisas per person eller hushåll?
Frågan var per hushåll.
Som 66-åring tillhör jag visst en minoritet här på bloggen. Är dessutom kvinna, så gissar på en ännu mindre grupp om det skulle vägas in.
Istället för att trappa av ränteavdraget borde det självklara vara att införa fastighetsskatt om det nu är så att staten behöver mer. Sen borde det ges mer incitament till att hyra ut boenden.
Problemet återstår i att det i hög grad drabbar äldre med hus i attraktiva områden, gärna sommarstugeområden. Ex. västkusten, där norrmännens framfart lett till höga priser på hus. Kan tänka mig att stockholmarna orsakat samma problem på t.ex. gotland.
Trappa av ränteavdraget och ta bort vinstskatten istället, så borde det leda till både lägre huspriser samt högre rörlighet på marknaden.
+1
Men rörlighet på villamarknaden kommer av
1. Nybyggnation
2. Att pensionärer flyttar ut.
Att ta bort ränteavdragen påverkar därför troligen inte rörligheten det minsta. Åldringarna ser vi har låga lån och påverkas därför inte av minskat ränteavdrag, inget incitament att flytta. De får dessutom mindre för sin bostad om priserna sjunker, ytterligare minskat incitament att flytta, särskilt till hyresrätt.
Dessutom påverkas nybyggnationen negativt eftersom det generellt sett är dyrt att bygga idag. Sannolikt få som klarar av att bygga för mindre än 4 MSEK om man nu inte är extremt händig, har gott om tid och gör det mesta själv.
En höjd fastighetsskatt skulle däremot ge högre rörlighet eftersom pensionärerna då får en blåslampa att sälja sina lågbelånade men högvärderade villor. Nybyggnation blir också attraktivare eftersom man är fri från skatt i 15 år. Man kan gärna också höja den gränsen till 20 år.
Ta däremot bort ränteavdrag på vanliga blancolån, kanske även billån även om nu bilbranschen går rätt dåligt just nu och knappast behöver kylas av.
I och för sig anekdotisk bevisföring, men min egen skuldsättning beror på de vuxna barnen. Jag är den lyckliga delägaren och låntagaren på bostäder i Stockholm och Linköping, Förutom lånet på min egen bostad då, som är till 100 % orsakat av behovet av kontantinsats till nämnda storstadsboenden.
Men, vad är alternativen? Att ha sina unga blonda döttrar boende i andrahands hyresrätter i Skärholmen och Skäggetorp?
Har man möjlighet till det som förälder bör man planera ut i förväg att hjälpa sina barn vartfall delvis in på bostadsmarknaden. Att kunna komma in på bostadsmarknaden en 5 år tidigare gör ju enorm skillnad i sin bostadskarriär och levnadsstandard. Även om en del unga kanske inte är så sparsamma blir det ju positivt att få lån son det amorteras på så att de passivt måste spara lite var månad.
Det som verkar ganska populärt att göra är att spara hela barnbidraget i en indexfond och när de blir vuxna sedan få lov att använda pengarna till egenkapital vid bostadsköp.
Om barnbidraget ligger på 1250 idag och du sparar 18 x 12 månader blir det 270.000. Räknar du in höjningar samt tillväxt på kapitalet blir det väl närmare 1 miljon till barnet i slutändan.
Visst är det bra att spara till framtiden för våra barns utgifter. Jag kan dock tycka att om vi som föräldrar behöver gå in med pengar i våra barns boende så har vi fel någonstans och ju mer vi slantar in desto mer bygger vi på felet. Dels så sorterar vi bort de som har föräldrar som inte haft resurser att lägga undan till sina barn och får en “andra klass” och dels är väl risken stor att priserna i förlängningen blir så höga att det inte räcker med att spara till sina barn utan man får även fundera på hur sina barnbarn ska ha råd att köpa boende. Nu är det väl lite teoretiskt men inte omöjligt.
Jag ser problematiken men blir det inte fel att ge sina barn ett sämre liv för att inte alla andra gör det med sina barn? Nu talar jag inte om extremfall vilket vi oavsett inte ska bygga vårt samhlle runt, men även om bägge föräldrar är lågavlönade blir det ju ändå 40′ netto i hushållet, om man har två barn blir det ju nästan 43′ med flerbarnstillägg.
Jag tycker att det inte är en seriös diskussion att mena att det är omöjligt för ett hushåll att spara in cirka 5% av sina utgifter. Då har man ju antingen prioriterat sig själva genom dyrare boende än vad man egentligen har råd till eller till lyxkonsumtion för sig eller barnen. Oavsett menar jag att i 90% av fallen så är det ett val man gör, inte att man inte kan.
Ja men vad jag tycker är ett systemfel är att föräldrar måste stå för kontantinsats för att överhuvudtaget få avkommorna hemifrån och särskilt att belåna sitt boende för ändamålet. Det är verkligen att bygga ett luftslott av det framtida arvet
Min syster är ju inte så ekonomiskt ansvarig, 35 och aldrig köpt någon bostad. Hon hade ett par hundratusen hon sparar ihop sista 12 åren i arbetslivet men så la hon en stor del av det på att köpa en ganska dyr begagnad bil på nästan 200′. När jag frågar henne varför då hon redan har en okej bil så sa hon att hon inte ville vara den på arbetsplatsen med billig bil, en statussymbol alltså över att köpa bostad. Samtidigt beklagar hon sig över att hon inte hittar medelstort hus med mark relativt närliggande en svensk storstad i sin prisklass.
För ett par år sedan gick hon till morsan och sa att hon ville ha förskott på sitt arv nu att köpa bostad för. Morsan är ju så nära medelklass man kan komma med belånad villa och ett par hundratusen i ett ISK för pensionen, så vill syrran att hon ska ta på sig extra lån precis före pension och ge henne pengar för att hon inte har någon självdisciplin att spara.
Så jag är enig med dig att det borde inte vara så att man ska behöva ha hjälp av föräldrarna, och att det är dumt av en att förvänta sig att få pengar av föräldrarna för det när säkert 80-90% inte får det. Jag till exempel fick ett par påsar Findus pulversoppa när jag flyttade hemifrån till Norge.
Men samtidigt är det väldigt bra start för dem i vuxenlivet om man kan ve dem en knuff över det andra stora hindret om första är att komma in på arbetsmarknaden. Jag tycker också att det är lite i avsaknad på andra ord, självbetjänade som förälder att säga att man inte hjälper dem för deras skull för annars blir de så bortskämda, då huvudanledningen fortfarande är att man inte orkat spara en tusenlapp i månaden till dem som man kan lägga på annat roligt.
Är väl lite samma som att skänka till välgörenhet, majoriteten gör väl inte det och det är ju upp till en själv om man har något man tycker är värt att donera till, så om man inte gör det kommer jag inte tycka mindre om dig som person. Men om man börjar rättfärdiga att man inte vill för att det är dumt att skänka till välgörenhet anser jag att man oärlig.
Snyggt jobbat och intressant läsning. Har bara lite svårt att se ålder på grafen över bolån per ålder. Noterar att gård, radhus och hyresrätt är ungefär samma antal vilket kändes lite oväntat. Antar att det inte stämmer med motsvarande antal fastigheter i Sverige, men vad vet jag! Lånen ganska små jämfört med hur det verkar när man läser tidningarna om räntor och ekonomin.
Intressant läsning men 7% i hyresrätt är väldigt lågt (rikssnitt ca 25%). Undrar om du missade dem av någon anledning, eller om folk i hyresrätt är mindre intresserade av försvarsfrågor.
Eller så är folk i hyresrätt mindre benägna att svara på enkäter om “hur ser ditt hushålls bostadslån ut”?
Enkla förklaringen är att min läsekrets inte följer det demografiska snittet. Förenklat är det storstadsboende högutbildade män i åldern 30 – 50 år och som är högavlönade tjänstemän, egna företagare eller chefer. Detta matchar typ 75% av läsarna.
+1 på den. Storstadsboende högutbildad man i åldersspannet, men bor i hyresrätt. Svarade ej på enkäten.
Tror de skräms bort av den borgliga överklass-tonen som genomsyrar bloggen 😉
Detta var alltså TLDR-versionen av vad Lars precis skrev 😉
Borgarbracka!
Jag får ändra språket för att tilltala fler, brushan.
Jalla jalla storstadsvillor till alla!
Kan ju också vara så att man får svar efter hur man frågar? Frågar man vilken öl man dricker till maten så svarar förmodligen bara de som dricker just öl. Min tanke bara!
Jag liksom många läsare av bloggen är ju ingenjörer och trots att jag har bott enbart i hyresrätt innan jag köpte mitt hus så gick det bra att köpa huset kontant, för 5 miljoner, 10 år efter examen.
Jag skulle uppskatta att 4 miljoner kommer från lön och 1 miljon är avkastning. Huset betalades av enbart mig.
Till skillnad från många av läsarna som verkar ha fina jobb på trevliga adresser i stora städer så jobbar jag på ett industriföretag på en liten ort och är den “lägsta” sortens ingenjör så lönen är ju relativt blygsam jämfört med hur lönerna ser ut i Stockholm.
Så blygsam kan väl lönen ändå inte vara?
Ponera att du fått ut 40 000 per månad i dessa tio år, det innebär att du totalt fått ut 4,8 miljoner varav 4 gått till huset. Helt orimligt.
Nyexad civilare för drygt 10 år sedan hade en ingångslön på ~28 000 brutto. Efter 10 år och utan chefsbefattning ~50 000.
Men, i liten “bruksort” kan man bo snorbilligt och ändå ha pengar över till både liv och böjelser samtidigt som man sparar som en kyrkråtta. Kan hålla med om att Skywalker sannolikt är ett unikum av en karaktär eller så har vederbörande förbaskat kul på jobbet och klockar in en hel del övertid eller har någon form av förmånligt bonusprogram. Vem som helst skulle inte kunna stoppa undan 4 millar på 10 år men det är inte omöjligt, särskilt inte för ingenjörer som tenderar att ha lite speciella karaktärsdrag (anekdotiskt när jag ser till mig själv).
Jag tänker snarare tvärtom, en liten bruksort ger inte så många möjligheter att spendera pengarna.
Det stämmer, mina fritidsintressen då var programmering och träning, vilket är väldigt billigt
Syftet med att köpa villan var pga familjebildning så nu med småbarn jobbar jag mer normalt men eftersom ekonomin inte är så ansträngd. Varken jag eller frun har några som helst lån så har vi valt att barnen skall vara hemma två år innan de börjar på dagis, varav första året utan någon ersättning från försäkringskassan.
Annars så verkar det normala där vi bor vara 50-timmarsbarn, dvs barnen är på förskolan 10 timmar per dag.
Fått ut 40.
Det betyder ca 55 före skatt. Som medel sedan examen till nu under 10 år.
“Lägsta” sortens ingenjör. På industriort.
Jo tjena.
Köpte kontant 15 år efter examen. Delade på köpeskillingen.
Men så hade vi en vinst med i bagaget som underlättade.
Bostadsköpen har varit mina bästa affärer vilket är tur eftersom det ger belåningsutrymme när barnen flyttar hemifrån.
Man får se bostadens värdeökning som förskott på arv och spara vid sidan av till pensionen.
Om man är arbetsam så brukar man ju få högre lön än så, under tiden då jag sparade till huset så jobbade jag 200-300 timmar övertid per år.
Jag sparade ihop hela kapitalet till min lägenhet på tre år, men jag hade tur att lagret som jag började på precis skulle byta lagersystem vilket ledde till enorma mängder övertid. Som mest jobbade jag väl 600+ timmar övertid ett av åren.
Det finns ju litet av ett narrativ hos kommunister att de som har mycket kapital har bara haft tur eller ärvt det men i praktiken är den delen försvinnande liten. För det mesta är det ju personer som lägger tid och energi på antingen att arbeta hårt eller att göra sig själv mer värdefull på arbetsmarknaden genom att vidareutbilda sig inom något vettigt, som det går bra för senare i livet.
Så vad hade du för lön? Trots att snittinkomst för en nyexaminerad är ca 28 000 så lyckades du med övertid dra in runt 60 000 per månad i snitt i tio år? 😂
Det jag också säger är att om det inte är någonting man brinner för eller är särskilt högbetalt är det ju lika bra ekonomiskt att börja arbeta. Men då måste man ju faktiskt använda tiden produktivt och spara mycket pengar tidigt när du arbetar, om du hyr och konsumerar upp överskottet av pengar varje månad har du ju kastat bort de 4-5 års försprång du hade mot någon som vidareutbildade sig.
Men säg att du sparar 100.000 per år så har du tillräckligt kapital till en mindre lägenhet efter 3 år och kan sedan börja sätta ditt överskott i ett ISK.
Om lägenheten ligger på två miljoner, går upp 4% per år samt att du sparar 100k + tillväxt i breda fonder som kanske ger 7% efter avgift per år, ökar dina tillgångar redan från fjärde till femte året från 480k till cirka 670k.
Jämför man med det så har väl de flesta som vidareutbildar sig högre startlön samt bättre löneutveckling, men om man inte jobbar vid sidan av studier och konsumerar upp det man får i studielån startar man ju inte bara på noll efter fyra år men 200.000 back.
Givetvis är det allra bästa du kan göra att vidareutbilda dig till något du tycker är roligt med bra arbetsmarknad, arbeta vid sidan samtidigt som du maxar studielånen så du har egenkapital att köpa bostad för på en gång när du får fast jobb sen. Men att vidareutbilda sig per automatik är bättre ekonomiskt är jag oenig med, beror helt på hur man gör det.
Från att jag flyttade till Stockholm kring år 2000 fram tills 2020 så amorterade jag 5000 kronor i månaden på mitt bostadslån. 5000 i månaden blir 60 000 om året. 60 000 om året i 20 år blir 1.2 miljoner. Bara av ett sammanträffande så började jag min bostadskarriär i Stockholm med att köpa en bostadsrätt för 1.2 miljoner så den är avbetald vid det här laget.
Jag tycker Stockholms bostadsmarknad är helt sjuk, men tack vare att jag hoppade på karusellen för snart 25 år sen så har jag väl dragit nytta av det hela. Jag haft en del tur med när och vart jag flyttat och jag har lyckats följa med den allmänna prisuppgången. Det känns lite som att det är låtsaspengar alltihop, men tja, idag är resultatet att jag bor i ett hus. Jag har visserligen lån på mer pengar jag ägt i hela mitt liv, men jag tycker ändå inte att mina bostadslån är allför betungande med tanke på värdet på huset.
Enig. Är ju inte direkt bra för en vanlig person (särskilt de som försöker komma ifrån hyresträsket) att bostadspriserna går upp mycket fortare än både löner och inflation.
Även om din bostad dubblats i värde på 15 år och du säljer med massa vinst, om du ska köpa något jämförbart i samma standard och läge måste du ju spendera lika mycket extra. De enda högre bostadspriser gynnar är ju staten, bankerna samt spekulanter som inte köper för att bo.
Kommer nog köpa villa själv på 6-7 miljoner om ett par år här i Norge då skattesystemet är skräp för aktier här, men då kommer jag ju ha en bostadskarriär tio år bakom mig och blir ju bara svårare för unga att komma in.
Ja det luktar minst sagt en rövarhistoria..
Jag levde då även väldigt sparsamt jämfört med vad andra normalt sett gör.
T.ex. har jag nu kollegor som har jobbat 1-2 år efter examen och för dom är det normalt att ha en ganska ny bil från något tyskt premiummärke som kostar minst 200-300 tusen. För min egen del åker jag kollektivt så det är ju jämförelsevis nästan gratis.
Sedan så lever vi ju i ett samhälle där status är väldigt viktigt så trots att jag själv inte är så intresserad av det men med fru och familj boende på “fina” gatan så vill/kräver ju frun ha de obligatoriska tillbehören till huset, som premium robotgräsklippare och en stor/säker premium SUV med en rejäl dieselmotor.
Man kan tro att du bor i vårt kvarter 😀
Men här är det inte diesel-SUV som gäller utan elbil. 1/3-del av kvarteret kör Tesla Model Y. Ytterligare 1/3-del EV av något annat märke. Resterande särlingar har inte något vidare bilbehov och kör en gammal Golf, typ.
Jo många har elbilar.
Det var frun som valde vår nuvarande familjebil och eftersom det skulle vara en Volvo och Volvo inte hade någon EV SUV, modell större då vi köpte vår bil så blev det en bil med dieselmotor.
Det lönar sig att belåna bostaden och investera pengarna på börsen. Även med dagens räntor och särskilt när räntorna går ner.
Har egentligen inte belånat bostaden utan finansierade huset med en money line istället för att kontanta. Resultatet har blivit att värdet på ens värdepapper dubblerats under tiden vi bott i huset. Kostnaden för lånen har egentligen bara ätit 25% över samma tid. Det blir några miljoner plus.
Det finns inga i som är så priviligerade som 50, 60 och 70-talister i Sverige. Har fått enorma ränte och ROT avdrag och kunde köpa bostäder extremt billigt. Sedan har de avvecklat och privatiserat sammhällsnyttiga funktioner såsom försvaret, järnvägen och elförsörjning för att sänka skatterna och sko sig ännu mer. Detta får alla födda på 80-talet eller senare betala för. De lever på andras lånade pengar. Klasskampens tid är över, nu är det generationskamp!
Håller med om att tidigare generationen haft det väldigt lätt att bli förmögna bara genom att leva normalt, men tror ändå att den yngre generationen inte har det så illa. Mycket samhällsfunktioner har ju blivit lite sämre med tiden men motsatt så har vi ju mycket teknologi idag som inte fanns på den tiden som ökar levnadsstandarden och ens möjligheter. Även med vården där tillgängligheten är kass kan man ju teckna privatvård som är billigare än vad man kan få i många andra länder.
Samtidigt medans skattetrycket är väldigt högt och man tas ifrån majoriteten av det man skapar har vi ju två saker som är väldigt bra ekonomiskt för en, studiesystemet och investeringssparkonto.
Medans grundskolan finns det mycket att önska så har vi ju en del riktigt bra universitet där utbildning är i stort sett betalad genom staten, och där man även med låga betyg men bra kunskap kan komma in genom högskoleprovet. Man får också både studiebidrag samt studielån som är väl världens snällaste lån, extremt låg ränta med extremt lång återbetalningstid. Lönerna samt skatterna för mycket av utbildningarna är ju ofta inte särskilt bra i Sverige men där har du ju också möjligheten att flytta utomlands med din utbildning om du vill prioritera din ekonomi.
För de som inte vill utbilda sig och istället börja arbeta är ju både lönerna och skattetrycket dåligt, men det vi har är ju ett av världens bästa aktiesystem. Nu är ju avgiften lite högre än normalt men så är ju även hur börsen har gått, men historiskt ligger den på runt 10% av genomsnittlig tillväxt, här i Norge ligger det på nästan 40%.
För en som börjar arbeta och sparar 40% av sin under genomsnittliga inkomst sparar du ju ändå lätt 100.000 i året. Kan utveckla mitt räkneexempel från tidigare.
– Nettosparande 100.000 i året med ökning på 2.5% per år
– Köp av bostad efter 3 år för 2 miljoner med pristillväxt på 4% per år
– Sparande i ISK efter köp av bostad med 7% tillväxt efter avgifter
Även med ganska normalt sparande, om du börjar arbeta när du är 19 så kommer redan vid 30 din lägenhet vara värd 2.810.000 med ett nettovärde på 1.150.000 utan att räkna med att byta hyra mot amortering. För ditt ISK hamnar du på nästan 1.492.000 i värde. Nettotillgångar landar då på 2.642.000 vid 30 års ålder, och ligger på över 6 miljoner vid 40 års ålder.
Så för unga med lite självdisciplin är Sverige ett bra land att bygga sig upp ekonomiskt i, men om man är socialist och tänker att staten kommer lösa alla ens problem senare i livet blir man nog besviken med sin levnadsstandard som i de allra flesta andra länder.
Tänk om riksdagspolitiker svarat på denna enkät. Då hade andelen som bor i fritidshus varit väldigt mycket högre. 🙂
Hade lite svårt att tolka vad fritidshus betyder. Är nog en av de 14, men iom att vi flyttade hit permanent är det väl att betrakta som en liten villa tills vi byggt ut? Så hur man kan bo i ett fritidshus permanent gick lite förbi mig, men valde väl det ändå för att jag annars inte såg någon användning för alternativet (ev om man bor tidvis i sitt fritidshus och då skriver sig där men har annat boende). Skillnaden finns väl inte kvar i någon reglering annat än möjlighen den fantastiska lagkonstruktionen strandskydd kanske (viss sarkasm kan förekomma…)