Gästartikel: Soldaterna från Gammalsvenskby

Nedanstående är en gästartikel av Föreningen Svenskbyborna och The Heritage and Revival Fund of Gammalsvenskby 1782. Sofia Hoas och Roman Mykhaltsov.

I dag befinner sig cirka femtio soldater från Gammalsvenskby/Zmijivka vid frontlinjen.
Drygt femton av byns soldater har stupat eller saknas i strid. De tjänstgör i olika enheter och i olika riktningar, från Cherson och Zaporizjzja till Charkiv, Donetsk, Sumy och andra sektorer. De är åtskilda av hundratals kilometer och verkar under skilda krigsförhållanden.

Trots avståndet och frontens hårda verklighet förblir de en gemenskap. Ibland ringer de varandra eller tar korta videosamtal, bara för att höra hur det är, försäkra sig om att alla är vid liv och ge varandra styrka. Ibland är det bara ett samtal utan särskild anledning, för det finns saker som inte behöver förklaras. De förenas inte bara av sin tjänst, utan av Gammalsvenskby, en delad historia och ett gemensamt hopp om att en dag återvända hem.

När någon från byn skulle till fronten var situationen ofta svår. En del hade i praktiken ingenting, bara en ryggsäck och några få tillhörigheter. Då försökte andra bybor stötta dem så gott de kunde. Med gemensamma krafter och kontakter i Ukraina och Sverige ordnades hjälp. Någon skickade en hjälm, en annan en skyddsväst, varma kläder eller fodrade skor. Tack vare stödet från kamrater och volontärer kunde de hitta sin plats i sina enheter. Detta stöd har blivit en grund för överlevnad och motståndskraft.

Efter hand blev hjälpinsatserna mer organiserade och mer stöd kom från svenska vänner. ”Stiftelsen för kulturarv och återuppbyggnad av Gammalsvenskby 1782” grundades av Roman, en av soldaterna, för att systematisera stödet och göra det mer långsiktigt och stabilt. Tidigare var hjälpen ofta spontan och beroende av omständigheterna, nu har den blivit mer riktad och anpassad till enheternas verkliga behov.

Livet vid fronten under vintern är svårt och behovet av hjälp är stort. Kylan tränger in överallt, i skyddsvärn och in i märg och ben, i händer och fötter. Fukt, snö, vind och frusen mark är utmattande och kan bli ett hot nästan lika farligt som fienden. En dag vid fronten börjar ofta med att starta elverket, värma sig, torka kläder och kontrollera att utrustningen fungerar. När temperaturerna sjunker blir även de enklaste saker, som ljus, värme och möjlighet att ladda radio eller telefon, avgörande.
Därför får hjälpen under vintertid särskild betydelse. Elverk, EcoFlow-batterier och varma kläder blir livsnödvändiga. De gör det möjligt att stanna kvar på sina positioner, genomföra uppdrag, upprätthålla kommunikation och fysiskt uthärda de långa vintermånaderna.

År 2026 donerade Hemvärnsrådet 500 000 kronor genom Föreningen Svenskbyborna för att göra en betydande insats för soldaterna från Gammalsvenskby vid fronten.
Hemvärnsrådet är det övergripande organet för Hemvärnet i Sverige. Hjälpen blev därmed ett stöd från soldat till soldat, från Sverige till Ukraina.
I januari genomförde Föreningen Svenskbyborna en insats från Sverige där flera evakueringsfordon och humanitär hjälp skickades till kommunen och till internflyktingar från Gammalsvenskby. Samtidigt levererades stöd till de femtio soldaterna från byn.
Med stöd av partners som PowerUp Ukraine, Jaktia och Snigel köptes och levererades elverk, ylleunderställ, yllestrumpor, ponchos, funktionsfickor, hygienartiklar och CATS, torniqueter, till soldaterna.

Den hjälp som anlände var mycket välbehövlig. Elverk innebar ljus i mörkret, värme i kylan och möjlighet att ladda kommunikationsutrustning. Vid frontlinjen är detta, utan överdrift, en fråga om uthållighet och säkerhet.

Livet vid fronten består av starka kontraster, mellan spänning och korta stunder av tystnad, mellan fara och enkla mänskliga samtal, mellan krigets brutala verklighet och den ständiga tanken på hemmet. För försvararna från Gammalsvenskby/Zmijivka är den tanken särskilt stark. De kämpar inte bara för Ukraina, utan också för den plats de vill återvända till, återuppbygga och leva i igen.

En av soldaterna återvände nyligen till frontlinjen och tillbringade flera dagar i ett kallt skyttevärn. Han berättade att kölden varit särskilt svår och att det varit nödvändigt att hålla sig varm. Han tog på sig tre ylleunderställ som han fått som humanitärt stöd från Sverige under de senaste tre åren. Det första fick han för två år sedan, det andra förra året och det tredje nu. Han har sparat och vårdat dem som en reserv för de svåraste förhållandena. Just detta stöd har varit ovärderligt, utan varma kläder är det extremt svårt att överleva och fungera vid frontlinjen.

Trots trötthet, kyla och svårigheter hålls de uppe av tro. Tro på återkomst. Tro på återuppbyggnad. Tro på att deras förstörda by åter ska bli deras hem. Byn har varit förstörd förr och den går att bygga upp igen. Den tanken hjälper dem att uthärda.
Hansas är yrkesmilitär inom marininfanteriet och tillsammans med honom tjänstgör hans hustru som sjukvårdare. Hon valde medvetet att stanna vid hans sida när Rysslands fullskaliga invasion inleddes. Deras berättelse handlar inte bara om krig, utan om minnen, hembygd och om hur en familj kan hålla samman även när allt runt omkring är förstört och hemmet ödelagt.

Han berättar om sin familjs historia. I familjen fanns alltid många barn och livet var aldrig lätt. Han minns sina farföräldrar med särskild värme, de uppfostrade en stor familj under svåra förhållanden. De hade själva blivit fördrivna och tvingats börja om från början, men de klarade det.

Farfar var svensk och bar efternamnet Hansas, farmor var tyska och hette Busch. Han minns byn och hur svenskar brukade komma dit, och farfaderns berättelser om att de som kom talade svenska, medan farfadern själv talade den unika gammalsvenska dialekten som levt kvar i byn. Barndomsminnena är enkla och konkreta, floden Dnipro, fiske, vintern med pulkaåkning i ravinen nära hemmet, pojkstreck och bekymmerslösa dagar. I dag känns den tiden nästan overklig, men för honom är den ovärderlig.
När Rysslands fullskaliga invasion inleddes och byn ockuperades stannade Hansas kvar i två månader. Under den tiden förmedlade han underrättelser till Ukrainas väpnade styrkor, uppgifter om fiendens utrustning, antal soldater och koordinater. Han justerade artillerield och bekräftade resultat av attacker. Det var en mycket farlig period för honom och familjen, han visste att om han blev upptäckt skulle han inte ha någon chans.

Efter en tid började ryska styrkor leta efter honom och genomförde husrannsakan i hemmet. Då tog han beslutet att ta sig till område som kontrollerades av Ukraina. Han åkte till Mykolajiv där den frivilliga Chersonbataljonen bildades, anslöt sig och senare blev enheten en del av marinkåren, där han inledde sin militära tjänst.

På frågan varför han gick med svarar han enkelt, vem annars, om inte vi?

När han får frågan om vad som är svårast vid fronten blir han tyst en lång stund. Det mest skrämmande är döden bland kamrater och civila. Kriget tar inte bara soldater, det tar alla. Förlusten av barndomsvänner och vapenbröder lämnar djupa spår. Människor han vuxit upp med är borta. Minnet av de stupade bär med sig en smärta och sorg som inte försvinner.

Hans hustru beskriver den psykiska pressen som det svåraste. Man ser smärta, man lyssnar på människor som lider och man måste vara stark. Det är ofta det moraliska som är tyngst. En sjukvårdare i krig bär inte bara medicinskt ansvar utan också andras känslor, rädsla och förtvivlan.

Deras främsta önskan är att kriget ska ta slut, att människor ska sluta dö och att alla ska få återvända till ett fredligt liv. De vill att barnen ska få uppleva en verklig barndom igen, utan rädsla.

Samtalet avslutas med en uppmaning, ta hand om er, håll ut och glöm inte oss.

Fakta: Gammalsvenskby
Gammalsvenskby, i dag Zmijivka, ligger vid floden Dnipro i södra Ukraina. Byn grundades 1782 av svenskar från Dagö, i nuvarande Estland. Några år senare slog sig även tyska nybyggare ner i området.
Under 1800- och 1900-talen präglades byn av svåra prövningar, krig, revolution, svält och sovjetisk kollektivisering. År 1929 återvände majoriteten av byborna till Sverige. De hade då bevarat sina traditioner, sin kultur och sitt ålderdomliga svenska språk. En del valde senare att återvända till Sovjetunionen och mötte då Stalins terror, förföljelser och repression. Trots detta levde den gammalsvenska dialekten kvar ända in i vår tid.
Gammalsvenskby har drabbats mycket hårt av Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Byn ockuperades under 2022. Efter befrielsen i november samma år har den utsatts för återkommande terrorbombningar med tunga glidbomber, artilleri och drönarattacker. Stora delar av bebyggelsen har förstörts.
I dag finns endast två personer kvar i byn. De flesta invånare lever som internflyktingar i närområdet. Drygt 20 civila bybor har dödats till följd av ryska bombningar.
Fakta: Föreningen Svenskbyborna
Föreningen Svenskbyborna är en svensk förening som bildades på 1950-talet av de svenskbybor som kom till Sverige 1929. Föreningen arbetar för att bevara och sprida kunskap om Gammalsvenskbys historia, kultur och språk.
De driver bland annat Svenskbymuseet på Gotland och ger ut böcker och dokumentation om byns historia. Föreningen har sedan 1990-talet haft kontinuerlig kontakt med Gammalsvenskby och bedrivit hjälparbete på plats.
Genom upparbetade relationer med släktingar, lokala myndigheter, församlingar och nyckelpersoner i området har föreningen kunnat agera snabbt när kriget bröt ut 2022.
Sedan dess bedriver de ett omfattande humanitärt arbete med fokus på att stötta de mest utsatta byborna, både kvarvarande civila och internflyktingar, samt att bidra till återuppbyggnad på sikt.
Föreningen driver tillsammans med Gotlands Museum projekt, för att bland annat skapa en gemensam, mobil by för Gammalsvenskbybyborna i väntan på fred och återuppbyggnad.
Fakta: The Heritage and Revival Fund of Gammalsvenskby
The Heritage and Revival Fund of Gammalsvenskby är en ukrainsk stiftelse som grundades 2024 av Roman Mykhaltsov, själv från Zmijivka/Gammalsvenskby och tidigare soldat vid fronten.
Stiftelsens syfte är att systematiskt stödja soldater från Gammalsvenskby, deras familjer och bybor som drabbats av kriget. Den arbetar även långsiktigt för återuppbyggnaden av Gammalsvenskby, bevarandet av dess kulturarv och stärkt internationellt samarbete.
Genom samverkan med svenska organisationer och frivilliga kanaliseras humanitärt och militärt relaterat stöd dit behoven är som störst, med särskilt fokus på de cirka femtio soldater från byn som i dag tjänstgör vid fronten.