Efter Gibraltar fortsatte vi till EU:s europeiska sydspets och Tarifa, där Medelhavet faktiskt möter Atlanten, och där Europa ligger närmast Afrika tvärs över sundet. En kitesurfingmetropol för surfer dudes och dudettes, men fortfarande en del turister om än helt annorlunda än på solkusten öster om Gibraltar, samt avstamp för färjorna över till Afrika och Tanger.
Vi stannade faktiskt för en gångs skull två nätter i Tarifa, men bara som basecamp inför en dagstur till Marocko, vilket får bli i en separat artikel.
Tarifa är alltså fastlands-EU:s sydligaste europeiska punkt, även om spanska exklaven Ceuda finns på andra sidan sundet mitt emot Gibraltar lite längre in i Medelhavet. För här vid Tarifa möts Atlanten och Medelhavet, vilket faktiskt också går att fånga på bild.
Turismen dominerar fortfarande även i Tarifa, men har en helt annan karaktär än på Solkusten, och Tarifa känns mer genuint och mindre exploaterat. Det var rent av svårt att hitta något turisthotell, utan det var små butikshotell eller Air B’n B som var de vanligaste alternativen. Vi valde ändå ett turisthotell som byggts i den norra utkanten på taxiavstånd från den gamla stadskärnan och hamnen med färjorna till Tanger, men nära till Atlantens vidsträckta sandstränder och alla surfer dudes och dudetts med sina kites.
Mitt emot hotellet fanns det ett köpkomplex med 100% surfbutiker, inklusive TAIF – Tarifa Air Force – som spikat det klockrena konceptet att också ha coworking, så surfer dudettes och dudes kan sitta och som digitala nomader distansarbeta mellan surfpassen.¨
Oavsett är det långt ifrån de enorma turistkomplexen på Solkusten, men samtidigt hög servicenivå på allt utom tillgången till taxi i ett land utan Uber. Ska du själv ordna taxi i Tarifa, skaffa tålamod.
Nattlivet i Tarifa får Stockholm att kännas som en avsomnad glesbygdsby och det finns även både kläd- och köttbutiker öppna efter klockan 22:00, som sig bör i en storstad men tydligen också i en spansk småstad som Tarifa. Berätta det dock inte för stockholmare, som fortfarande tror att de är en världsmetropol jämförbar med eller överträffande New York.
En av resans bästa måltider fick vi också i Tarifa, därtill extremt prisvärt (137 euro för två rätter var, cava och vin) och ingen turistkvalitet på El Guapo (“Snyggingen”). Stark rekommendation där, och den personliga servicen från den titulerade ägaren gjorde inte saken sämre. Gå dit om du har vägarna förbi Tarifa, men det är en hole-in-the-wall, så bordsantalet är begränsat. Dock inget problem om man ska äta på svenska tider och inte tidigast efter 21:30 som man gör vid Medelhavet. Att man alls har öppet före 20:00 visar på turistanpassning.
Specialiten i Tarifa är annars tonfisk, då det är här den fångas i särskilda labyrinter när den ska ta sig in från sillätandet i Nordatlanten och in till parningslekarna i Medelhavet. Så det är förstås obligatoriskt om man är på plats, även om den ofta serveras med turistkvalitet. Inte på El Guapo dock. Missa för övrigt inte mojama, torkad tonfisk, ungefär som iberico fast fisk. Fungerar utmärkt till Jerezviner (“sherry”) som fino eller amontillado, men mer om det i en senare artikel.
Med Atlanten som granne är vädret därefter. Svalare i vattnet att bada i än Medelhavet och iberiska västkustens sandstränder istället för … underlaget på stränderna längs Medelhavskusten, men också friskare och behagligare temperatur i luften. Och förstås dimman som driver in med sina slöjor när kvällen blir sen, något man även såg i Gibraltar.
Efter en första kväll bar det iväg till Marocko – vilket blir minst en separat artikel till – och efter att sent återvänt med färjan för en andra kväll satte vi kurs mot just Jerez morgonen efter, och plockade upp en irländsk liftare i höjd med surfstränderna. Som man ju gör för att ta sitt sociala ansvar när man själv har råd med hotell och hyrbil, men minns hur det var att vara ung, kapitalutmanad men tidrik och arbetade sig fram hand ur mun.
26 kommentarer
Ganska avis på den där resan. Att ta sig mellan världsdelarna får mig att tänka på en läsvärd bok om en resa på 50-talet:
-En fot i regnbågen- av Sture Dahlström. En liten on-the-road-pärla om bl.a resan över och vådan av att handla nya däck tillsammans med sin “spanske vän”, som små guldkorn i den.
För att vara en bok av Sture så är den väldigt sansad och troligen ganska autentisk.
-Vem fan är Sture Dahlström?, tänker någon.
Ja, då har du härlig galenskap att läsa framför dig.
Precis vad jag tänkte på när jag läste artikeln! En av mina absoluta favoritböcker, med en hedersplats i bokhyllan!
Bra “instegsbok” till Stures övriga dårskaper till böcker! 🙂
En frände!
Jag klev in i den dårskapen via -Den galloperande Svensken- och Bergman-Wasa glömmer man inte i första taget.
Har alla hans böcker, läge att läsa om.
Har aldrig garvat så mycket till en bok som till “Gökmannen”, författad av nämnde Sture. Och, ja, den handlar om det ni tror.
Synd att de aldrig gjorde filmen.
https://www.dn.se/arkiv/kultur/nytt-bolag-gor-film-av-gokmannen/
Men personligen kan jag tycka att det vore intressantare med film på -Den Galloperande Svensken-
Fast jag vet inte om det skulle bli en succé, för knäpp och skruvad för de flesta.
Lånade ut mitt ex till en chef för många år sedan, det var det värsta hon läst. Hon sa inte det sämsta, för Stures böcker är väldigt välskrivna.
Trevligt att läsa om det hörnet på värden. Var på väg dig med fru och barn för några år sen men det var inte så.
Men det ligger på bucket list
Intressant att läsa om detta resmål! Lärde mig att Spanien har en exklav (Ceuta) i nordafrika som Marocko gör anspråk på.
T o m två, Ceuta och Melilla.
Tack! Två exklaver är det. Känner mig dåligt påläst om den delen av världen. 🙈
Murarna där är något för Trump att titta på.
Ja, jösses. Vilket getingbo. När jag läste om gränsstängseln kom jag in på den militära situationen med drönare också. Tydligen satsar Marocko på att bli en betydande afrikansk producent och bygger lokala fabriker i samarbete med Israel och Turkiet.
Ska bli spännande att se vad Hanna Hjerta hittar på i södra Spanien och Marocko ;-D
Uppfriskande inlägg. 👍
Några tips i Tarifa – Silos (restaurang i gamla stan) och att göra utflykten och strand hiken mellan El Mirlo och Bolonia.
(Läser dina inlägg kring invasionen i Ukraina dagligen – stort tack btw – och blev glad när jag såg denna artikel om Tarifa. Har haft ett hus i Tarifa i snart 15 år)
Kul! Alltid finns det någon läsare oavsett vart man åker.
I allt elände med en idiot i USA som agerar som en oupppfostrad 5-åring och folkmordet i Ukraina så är dessa resereportage uppfriskande och uppskattade.
Tarifa och Spanien är historiskt intressant då araberna hade mycket makt här på den tiden. Trafalgar som också är väl känt är egentligen ett arabiskt namn Taraf al-Ghar. Många anser att Godahoppsudden är Afrikas sydligaste plats, fel. Cape Agulhas är det men där flockas inte turister då det saknas souvenirshoppar och restauranger. Orka åka några timmar med bil liksom.
Min poäng är att författarparet gör helt rätt, upptäck platser som inte är förstörda av turism. Hitta dessa tusentals juveler som har historia och natur. Trendsetter vs Follower. Tarifa är nu på min lista över intressanta platser, ja jag inser att det gör mig till en follower men jag är inte 100% konsekvent.
Uber och dess CEO har både donerat 20.000.000 kronor till Trumps installation, och hyllat ’diversiteten’ i Trumps administration.
Nåja, typ 90% av det du betalar för Ubertaxi går in i fickan på en lokal småföretagare, eller vad det nu är. Annars finns Bolt, och i Stockholm finns Fair.
Jag betalar inte för Ubertaxi.
Är ju en fördel med att ha egen limo och privatchaufför onekligen.
I wish 😎😂
Jag skulle nog cyniskt säga att taxiförarna för de där “fina” bolagen verkligen inte har det så mycket bättre många gånger.
Finns mycket att hitta på sträckan mellan Gibraltar och portugisiska gränsen.
Givetvis är Cadiz en pärla, och enligt vissa källor Europas äldsta stad (och hyfsat stor så all service finns) med sin trängsel, sin lagun och tydliga tidvatten. Men även små ställen utefter kusten och inlandet är värda ett besök.
Los Caños de Meca är en av dessa småorter utefter kusten med Trafalgarudden, dess fyr och platsen för sjöslaget under Napoleonkriget för den intresserade, staden Vejer de la Frontera en bit in i landet på ett berg med utsikt över västandalusiska slätten men med bara lite turister (mest engelsmän) och bra hotell och restauranger. Där skulle jag kunna tänka mig att pensionera mig på deltid (vinterhalvåret).
Åtminstone var det så 2017 när vi hyrde hus i Los Caños de Meca utanför hotellsäsongen, i vårt fall andra halvan av november. Barbate en bit bort med sin hamn är betydligt mer “normalspansk” i sin framtoning.
Kusten här är som LW antyder mer anpassad för vattensporter än för bad men det är vackert och finns gott om natur-, kultur- och kulinariska upplevelser att ta del av. Svenska turister är det färre av, tack och lov (Sorry guys!) men visst är turistnäringen viktig, dock inte alls i närheten av hur det är runt Malaga.
Malaga är en bra inkörsport hit och man hyr gärna bil direkt vid flygplatsen. Går även att ta sig dit via flyg till Sevilla och bil därifrån.
Om man ändå är i Andalusien slår jag gärna ett slag för en lite mindre stad uppe i bergen, Jaén, mellan Cordoba och Granada, som är centrum för världens olivoljeindustri med fantastiska oljor att smaka av och köpa hem, samt omringat av historiskt viktiga platser uppe i bergen. Jaéns katedral står också modell för hur conquistadorerna byggde sina kyrkor i Sydamerika när det begav sig. En doft av Latinamerika där också, alltså.
Politiskt är staden Jaén en intressant modell för hur det kan gå när det politiska livet polariseras. Som på många ställen är väljarkåren uppdelad nästan 50/50 mellan Socialistpartiet (PSE) med dess stödpartier och högerpartiet Partido Popular (PP) med sina stödpartier. När socialisterna regerar provinsen bygger man ut kollektivtrafiken och när PP regerar lägger man ner den. Ingen kontinuitet där inte. Konsekvenserna är att det för tillfället finns ett utbyggt modernt spårvägsnät (PSE) men det saknas spårvagnar att köra på rälsen (PP). Tja, vad säger man? Grönköping existerar inte bara i Sverige?
Vi hyrde just bil på flygplatsen i Malaga och hamnade till slut i Cádiz, så din rekommendation tillämpades.
Cádiz ska grundats av fenicierna, på den tiden när Europa inte var civiliserat än, så det kan mycket väl vara så att det är Europas äldsta stad.
Granada kan rekommenderas. Alhambra är ett fint ställe att promenera omkring i ganska länge.
Grottbostäderna i Sacromonte kan vara lite kul att se också. Vi kände oss dock inte helt välkomna i det området.
Trevligt inlägg som påminner om den tid jag tjänstgjorde för FRS i trafiken på Tanger och hade tjänstebostad ömsom i Algeciras och ömsom i Tarifa … där jag utan tvekan föredrog Tarifa … men det börjar bli några år sedan. … En kuriositet rörande Tarifa den gången var att färjeterminalen inte var fullt ut integrerad med Schengen och pass- och visumkontroller var långt mycket mer komplicerade där än i Algeciras.