UPPDATERAS: Ingen rysk vapenvila, Europa sägs fega ut om skärpta sanktioner – Zelenskyj accepterar bara möte med Putin själv

Nu när det har varit en massa firande av kapitulationen av de tyska Nazisterna som innebar slutet på andra världskriget i Europa vill jag dela en reflektion kring samtal med Ryssland för att avsluta det nuvarande kriget i Europa. Jag är säker på att Ukraina inte har resurserna som krävs för att genomföra en motsvarighet till D-dagen. Jag uppfattar det negativa narrativ som finns om att Ukraina inte kan återta sitt territorium kopplat till just denna bild. USA säger att man måste förhandla och ge eftergifter till Ryssland kopplat till att Ukrainas D-dag aldrig kommer och då är allting som är billigare än det enorma pris som d-dagen och den efterföljande kampanjen kostade att betrakta som en förhandlingsvinst. Det här är ett tankesätt som jag vill motsätta mig här.

Medan väst var ockuperat eller stirrade på Atlantvallen så var fronten i öst väldigt annorlunda. Där var det en mer långdragen dränering av resurser som på bara något enstaka år (den fronten öppnades ju inte upp förrän halvvägs in i 1941) slog ut den Tyska krigförande förmåga i en omfattning som inte fanns någon annanstans. Det är den fronten som vi behöver hålla i huvudet när vi ska dra paralleller till andra världskriget. Men ännu bättre är det om vi lär oss att titta på motståndarna i krig som väst (framförallt USA) har utkämpat. Timothy Snyder är en av de riktiga experterna på Ukraina. Han förstår att Ukraina inte kommer att falla, oavsett hur länge de tvingas backa meter för meter. Alla experter och så kallade experter på Ryssland å andra sidan pratar om hur Ryssland hanterar konflikten just nu och kanske hur det ser ut något enstaka år framåt. Det är därför väldigt intressant att titta på hur en angripare på främmande territorium med uppfattat övertag inte har uthålligheten som krävs för att kunna stanna kvar. Exempel är i princip alla fall där USA varit involverad mer eller mindre själva de senaste 100 åren. Om vi istället tittar på Vietnamn som exempel där USA är Ryssland så blir det förmodligen en rimligare jämförelse. Självklart finns det massor av skillnader, men jag hävdar att skillnaderna huvudsakligen är till en nackdel för Ryssland.

Jag menar alltså att Ukraina inte behöver överväldiga Ryssland för att vinna. Det krävs inte att det tar slut på Ryssar som kan strida för att Ukraina ska kunna återta sitt territorium. Det som krävs är att Rysslands förmåga att fortsätta driva konflikten bryts ner, inte övermanna hela det Ryska krigsmaskineriet som det ser ut idag. Med den bilden så blir det möjligt att uppnå en vinst på riktigt om man är villig att hålla ut till vinst istället för hålla ut tills Ryssarna är villiga att stanna. Därför blir jag bekymrad när jag ser rapporter om nuläget på allt möjligt Ryssland, istället för trender. Här följer några områden med trenddata som jag ser som viktigt för oss att lyfta.

Ekonomi
Ukraina är väldigt beroende av ekonomiskt stöd från utomstående. Även om vilja över lag att skicka pengar till Ukraina tycks ha gått ner ganska ordentligt så finns det en hel del utrymme kvar som inte är villkorslösa gåvor.
Ryssland å andra sidan har slut på pengar och en ekonomi som nu tycks vara i det närmsta omöjlig att fejka. Höjda skattesatser och lägre skatteintäkter, inlåningen täcker inte ens kostnaderna för befintliga lån och bankerna tycks närma sig vägs ände i vad de kan nyttjas för. Många andra faktorer här men de nämnda täcker nog in mycket av det som kan påverka kassaflödet för staten i närtid. Det betyder inte att allt är kört för Ryssland, det finns alltid högre nivåer att skruva upp tryckpressarna till. Det som har varit det stora problemet för regimen i Kreml är att försöka upprätthålla en känsla av normalitet. Det kommer nog inte att gälla så länge till och då tror jag att det finns en hel del mer som Ryssland kan göra för att hålla valda delar av maskineriet igång. Viktigt att notera här är att en stor kostnad är manskapet till krigsapparaten och det blir allt lättare att täcka ju sämre allting annat är. Finns ganska mycket civila aktiviteter som man kan spara på som skapar arbetslösa som gärna tar ett jobb som drönarmontör. Inflation är bara ett problem för de som inte får motsvarande löneökningar. Om inflation drivs av löner i krigsapparaten så kommer krigsapparaten inte att ha samma problem som övriga samhället och allting som är lyx (det är väl ingen som behöver en ny cykel, bok, lägenhet eller bulle?). Allting sånt här driver dock slutet allt närmare och just nu är min känsla att den rörelse går ganska fort.
För att koppla ihop dessa båda länders situationer så är min bild i mycket att Ukraina har det mesta av de åtgärder som Ryssland redan infört kvar som outnyttjade verktyg i sin verktygslåda. Ryssland ligger alltså (mycket) längre fram i racet mot slutet. 2025 är redan löst för Ukraina och Ryssland kan hantera innevarande år. 2026 kommer att ställa väldigt höga krav på riktigt aggressiva åtgärder inom Ryssland medan Ukraina förmodligen kommer att kunna klara sig på liknande sätt som nu. Det kan dock vara så att 2026 blir sista året när stöd utifrån räcker för att hantera budgeten. Om Ukraina behöver börja bli kreativa 2027 så är det ändå 5 år efter Ryssland.

Manskap
Det här är nog det största mörkret för mig. Ryssland genomför massa aktiviteter som vi skrattar åt för att få tag på folk. Men det tycks lösa deras behov. Ryssland har kontinuerligt fått ökade förluster och det finns inget som tyder på att det tar slut på folk. Samtidigt har jag än mindre koll på läget i Ukraina men av det jag ser så finns det gott om folk att plocka ifrån om behovet uppstår och det stora jobbet som Ukraina behöver göra är effektiviseringsarbete (som sker men kanske inte i den takt och omfattning som de lyckas med inom teknikutvecklingen).
Trots det mörker som jag nämnt så är jag dock av den bestämda uppfattningen att den övergripande trenden inom manskap gynnar Ukraina. Teknikutvecklingen gynnar inte köttvågorna. Ukrainas sommaroffensiv fungerade inte alls av flera anledningar, men dåvarande ÖB publicerade sina tankar kring varför och identifierade då att teknikläget gjorde det svårt att trycka fram trupp i det övervakade läget som råder vid fronten. Sätt in i det sammanhanget att Ryssland går ifrån bepansrade anfall till motorcykelanfall. Dessutom har nu Ukraina en drönarproduktion som är magnituder större. En momentanbild av trenden inom manskap just nu får mig att tro att Ryssland kommer att behöva allt mer manskap som ska försöka möta ett alltjämt växande hot från drönare. Det här kan inte extrapoleras i oändlighet på grund av medel och motmedelscykeln. Förr eller senare lönar det sig att montera upp heltäckande lasernät eller liknande. Jag tror dock att manskapsfrågan kommer att bli ordentligt problematisk för Ryssland innan Ukraina kommer att behöva inkludera 18-åringar i mobiliseringen. Mörkret gör att det blir i det närmsta omöjligt för mig att sätta en tidsram på när det här kommer att bli avgörande. Om Ryssland skalar tillbaka sina anfall och fokuserar på att hålla linjen så tror jag inte att manskap kommer att bli ett problem. Om förlusttrenden fortsätter som den sett ut hittills i kriget så kommer man senast 2026 att se mer förluster per månad än vad man kan ersätta utan att nyttja mobilisering.

Teknikutveckling
Här är det enormt viktigt att konstatera att det finns en tendens på denna sida till glädjeanalys eftersom vi vill gärna fokusera på Ryska misslyckanden och Ukrainska framgångar. Ryssland producerar massor av grejer som säger bom och har enorma mängder drönare som används till allt möjligt. Jag har själv ovan skrivit lite nedsättande om motorcykelanfall, men det är ändå väldigt mycket hårdvara som Ryssland lyckas plocka fram till sina trupper. Det var väl också en kompetent Rysk drönarenhet som till slut slängde ut Ukraina ur det mesta av Kursk.
Med det sagt så har Ukraina gått från att producera i praktiken noll drönare till miljontals. Det finns nu många helt nya vapensystem som Ukraina först nu på senare tid har börjat använda. Ryssland tycks inte på samma sätt kunna innovera utan nyttjar det som finns och skalar upp det. Ja, förbättringar sker, men inget tyder på att det är nära vad Ukraina åstadkommer.
Jag vill dock lyfta något annat som det enskilt viktigaste inom temat teknik. Det handlar om hur tekniken faktiskt nyttjas. Ukraina slår mot strategiska mål och kan skapa taktiska framgångar genom väl nyttjade nya tekniker. Samtidigt använder Ryssland sina ökade antal flygande objekt som säger bom till bostadsområden. Ja, det är inte bara bostadsområden som utsätts, men jag hävdar att teknikutnyttjandet är bättre hos Ukraina. Jag ser fram emot när autonoma båtar som kan skjuta ner spetsflyg används som eskort i konvojer som slår mot Kertjbron. Jag vill också se ett slut på oljeraffinering på Ryskt territorium. Ukraina har först nu de verktyg som möjliggör denna typ av strategiska effekter.

Framtid
Jag har kanske slagit rekord i lång tråd men jag vill så gärna se ett slut på påtryckningar om vapenvila. Om Ukraina vill ha vapenvila så ska vi givetvis stötta det, men fram tills det kommer ifrån dom så ska allt vårt fokus handla om att stötta till en vinst. Den vinsten kommer inte 2025. Men om raffinaderier och Kertjbron kan slås ut under 2025 så kommer 2026 vara året då Rysk förmåga att bedriva krig försvagas tillräckligt för att Ukraina ska kunna klippa landbryggan till Krym. Ukraina kommer också (så länge finansiering tillhandahålls) att kunna producera tillräckligt mycket drönare i landet att de Ryska förlusterna överstiger rekryteringsförmågan. Jag vill härmed inte garantera vinst 2026. Jag tror att det mycket väl kan komma. Når man Azovsjön och kan hålla så kommer Ryssland att känna av en ordentlig moralförlust, och rejält mycket bättre strategiskt läge för Ukraina när Krym kort därefter återtas. Om två år kommer Ryssland att genuint lyssna på Ukrainas krav för fred. Istället vill folk att det ska komma en paus så fort som möjligt i förhoppningen att Ryssland kommer att vända 180 grader och plötsligt sluta att militarisera sina skolor i en ekonomi som inte håller för att återgå till en civil variant.

Jag är minst tio år ifrån att kunna åka ner och stå i grop i Ukraina utifrån min livssituation. Det gör givetvis att det bär emot att prata om en fortsatt konflikt när det är Ukraina som tar kostnaden. Jag har dock pratat med tillräckligt många Ukrainare för att känna mig trygg i att jag sitter på en Ukrainsk bild och vad jag skriver här handlar om att stötta Ukraina i deras situation för att skapa ett Ukraina med en framtid. En framtid som jag är väldigt sugen på att dela genom att en dag flytta dit, åtminstone tillfälligt. Så hur gör vi nu för att säkerställa att det inte tar stopp så fort Putin får en bild av att det mesta möjliga är uppnått, utan istället att stoppet kommer när det gynnar Ukraina?