Kronan försvagas och euron kostar återigen en bit över elva kronor. Börserna inleder veckan blandat i de asiatiska tidszonerna efter ännu en positiv vecka på Stockholmsbörsen. Arbetsgivarorganisationen SKR vill inte att sjukvårdspersonalen ska få inflationskompensation i löneförhandlingarna, vilket förstås inte är överraskande från en arbetsgivare. Den tekniska termen för de anställda är dock detta suger.
Börsveckan blev återigen positiv för Stockholmsbörsen, denna gång trots att börsen faktiskt backade i fredags med -0.24& för OMXS30 och -0.40% för OMXSPI. På veckan gick indexen +1.74% respektive +0.87%. I USA stannade veckan på +4.74% för S&P-500 och +5.78% för Nasdaq 100.
Släng på att kronan försvagas så gick inte Stockholmsbörsen något vidare internationellt sett. Överlag har man tjänat på att ha så mycket pengar som möjligt utomlands, vilket antagligen är som det brukar då svenska kronan försvagas vid kris då vi är ett litet land med stor självbild på en breddgrad som Alaska eller norra Sibirien.
Guldpriset dras upp av svagare krona och kostar 598:- SEK, medan dollarn hittas på 11:24 SEK och euron nu på 11:07 SEK. Dollarn stärks trots att de amerikanska marknadsräntorna backade i fredags.
I de asiatiska tidszonerna är det nu blandat som gäller under måndagsmorgonen och börsveckans öppning. Urensningarna och palatskuppen i Beijing påverkar, där Xi alltså verkar brutit mot regeln att bara sitta två mandatperioder och gjort sig till kejsare.
Hang Seng i Hong Kong kraschar således med -5.64%. Strävan efter att återfå marginell frihet kan nog nu anses krossad av Beijing och den i princip linjära nedgången för Hong Kong-börsen verkar snarare bli parabolisk nedåt.
Straits Times backar ordentligt med -1.75% men annars går ASX 200 +1.54%, KOSPI +0.87% och Nikkei 225 +0.49%, så nedfallet från Beijing hamnar lite olika på mikrokort sikt.
TT rapporterar att lobbyorganisationen för kommuner och landsting, SKR, varnar för att lokala löneförhandlingar riskerar spä på inflationen och vill alltså inte att vårdyrkena ska få lönekompensation för den tioprocentiga inflationen, utan nöja sig med någon procent och sedan få vänta 10-15 år innan reallönerna är tillbaka på 2021 års nivåer. Ungefär som facket Unionen alltså, som förvisso inte är för vårdyrkena.
Exakt hur frånvaron av inflationskompensation ska göra personalen glada, nöjda och stanna kvar hos arbetsgivarna är oklart. Antagligen hoppas SKR på hög arbetslöshet. För övrigt kommer kommuner och landsting få en rejäl smocka nu när deras kostnader skenar men frånvaron av höjda löner (och med det högre skatteintäkter för KR) inte kompenserar kostnadsökningarna. Som tidigare nämnt kommer t ex den sk socialbidragsnormen (ja, det heter försörjnignsstöd) att höjas med nästan 10% för kommunerna via automatisk indexuppräkning, men skatteintäkterna ökar kanske bara med 2%. Därmed måste kommunerna reducera sina kostnader på annat håll, vilket förstås blir budgetregulatorerna skola och omsorg.
Som vanligt alltså.
Valet är trots allt över och därmed är alla utspel om vård, skola och omsorg överspelade och ersatta med den brutala verkligheten.
135 kommentarer
Förmodar att SKR anser samma sak om sina löner, samt att de kommunala bostadsbolagen bara höjer hyran enstaka procent
Eftersom prisbasbeloppet höjdes rejält ökar utgifterna och intäkterna sjunker iom skatteintäkterna minskar.
Bla grundavdraget, jobbskatteavdraget och brytpunkten för statlig skatt höjs automagiskt vid årsskiftet.
Föräldrapeng, sjukpeng, garantipension (hej nooshi) och studiemedel höjs.
Det blir intressant.
Och soc räknas automatiskt upp men alternativet (får de flesta som går på soc) låglöneyrke typ donken, äldrevård och liknande står stilla. Ökar ju inte direkt incitamentet att ta ett jobb. Undrar när soc blir ett högre betalt yrke än låglönejobb?
Det är bara att inse att vi måste sätta press på alla att arbeta med vad de kan få tag i. Kalle på tankesmedjan Katalys lär gallskrika men detta är verkligheten. Varför skall jag tvätta min bil när det finns folk som inte arbetat på 10 år?
Jag gissar att den sedvanliga svenska lösningen blir stagflation resten av decenniet tills någon vaknar upp och genomför de reformer som behövs. Margaret Thatcher gjorde ju detta och det var inte direkt svårt att räkna ut vad som behövdes.
+1
Nja, enligt försäkringskassan har det inte varit så de senaste decennierna. Bidragen har inte utvecklats i samma takt som lönerna, och skillnaden mellan att ha en anställning och att gå på bidrag är således rekordstor, skulle man kunna hävda.
Se t ex:
https://www.forsakringskassan.se/nyhetsarkiv/nyheter-press/2022-06-20-barnhushallens-ekonomi-fattigdom-minskar-men-klyftorna-okar
“Så när lönerna ökar mer än priserna påverkar det särskilt barnhushåll med låga inkomster, till exempel ensamstående föräldrar. När systemet skapades utvecklades löner och priser i betydligt mer liknande takt än de senaste decennierna. Den här utvecklingen påverkar hur stor andel av barnhushållens inkomster som kommer från familjeersättningarna, säger Henrik Lindholm, analytiker på Försäkringskassan och huvudförfattare till rapporten.”
(testar lite html här, får se hur det går)
Rekordstor sedan de röda fanornas sjuttiotal kanske är värt att påpeka om man ska hävda rekord.
Men, det intressanta i den här olyckan blir huruvida den svenska solidariska lönepolitiken nu kommer att hänga ihop med den svenska solidariska hyrespolitiken. Om det blir så, dvs relativt låga löneökningar och låga hyresökningar är det suveränt ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Men vi kommer ha ett stort antal fastighetsmiljardärer och även en hel del fondkillar som kommer lipa ut något oerhört i medierna. Nu får vi se om det håller.
Ja, förmodligen är det här vi ser vägvalet för Sverige.
De röda fanornas 70-tal, då vi hade en borgerlig regering 1976-1981? Du menar det 70-talet?
Den där borgerliga regeringen lyckades knappt snudda rodret, som du vet.
Rodret på U-137? Nej, det var väl lite spänd stämning.
Hur stor andel av innevånarna går på socialbidrag i en normal kommun? (Jag har inga svar, men nån kanske vet)..
Man kan hitta mycket hos SCB:
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/socialtjanst-m-m/individ-och-familjeomsorg/ekonomiskt-bistand-arsstatistik/
Det beror på hur långt snöret är, eller vilken kommun man bor i.
Oddsen är rätt höga att vi får en högerregering som höjer skatterna, dvs vänsterpolitik, för att finansiera ökade bidrag.
Fast grunden lades ju långt tidigare, det började redan på tiotalet.
Lägg på en inhemskt konstruerad energiproblematik så blir det lattjolajbans.
Vilken grund menar du grundlades redan på tiotalet?
Hög migratipn, låg integration och stora sociala problem av detta samt en finansiell politik som ökar skuldsättning och risker.
Låg frmaförhållning i energipolitiken med förtida avveckling av planerbar produktion utan ersättning.
Etc etc.
Man kan dividera men det är väl de stora dragen.
Då håller jag med även om låg integration är symptomet och inte orsaken 😉
Det är humor hur arbetsgivare som klagar över brist på personal i nästa andetag förespråkar lägre löner.
Se IT branschen som ett annat exempel. En duktig, utbildad, utvecklare som flyttar till kontinenten får dubbla lönen efter skatt.
Senior IT personal som får kan arbeta i usa har inte sällan fyrdubbel lön.
Arbetsgivare i detta land har väldigt dålig koll på basala övningar kring tillgång och efterfrågan.
Men personalkostnaden för arbetsgivare i sverige är högre än på “kontinenten”.
–
Det kostar helt enkelt mycket mer att ha anställda i sverige än på “kontinenten”.
–
Dolda skatter, regleringar, direkta och indirekta kostnader, pensioner, lång semester, vab, föräldraledigheter osv. Personal i sverige är svindyrt men det hamnar inte i de anställdas fickor.
Miscjo, den får du gärna leda i bevis. Skatter och olika avgifter är höga överallt även sådant som olika grundavdrag och sambeskattning av makar kan slå väldigt olika.
Vår personal i Tyskland har ca 25% högre lön än den svenska med samma jobb. Till samma personalkostnad. Det går ju att bryta ner i detaljer men vi kostar helt enkelt mer här.
I Tyskland har man, tror jag,skolavgifter och annat som vi har “gratis” i Sverige
så det är inte alltid lätt att jämföra
Här en tysk jämförelse av skatt och sociala avgifter från 2018: https://www.bdae.com/images/publications/journal/2021-07/images/RECHTLICHES_Steuern-Abgaben-weltweit.png
Den får man läsa noggrant. “Sociala” som det refereras till är ju t ex inte våra “sociala & arbetsgivaravg”. Skatterna ovanpå lön här är ju ~33%.
–
Den är givetvis inte fel men man måste läsa ordentligt för att förstå vad den jämför.
Lönebikostnaderna skiljer rätt mycket mellan arbetare och tjänstemän i Sverige också (eller mest hög/låglöne). Så det är lätt att man jämför päron och äpplen när ma kollar mellan länder.
https://www.ekonomifakta.se/fakta/skatter/skatt-pa-arbete/sociala-avgifter/
Framför allt pensionsinbetalningar som skiljer. I siffrorna ingår inte att Tjänstemän oftast har mer semester också.
Det där är alltid arbetsgivarursäkten.
Det löser ändå inte utmaningen med tillgång och efterfrågan.
Hur tänker du att man ska locka folk till bristyrken. Vädja till folks altruism?
Nä. Money talks. Av nån konstig anledning har ju ledningsgruppernas löner skenat. Och chefer sitter med förmåner och tjänstebilar.
Så köper inte det där. Är det brist så är det brist. Men är man snål så ska man erkänna det
Självklart är lösningen att betala mer. You pay peanuts, you get…
+ 1
👍
Jag försvarar inte höga ledningslöner, men det är inte där utgofterna ligger utom i vissa ovanligt misskötta privata bolag.
Har du sett lönerna på chefer i offantliga sektorn.
Där är det ingen återhållsamhet.
Men den är å andra sidan sällan välskött.
Vilka chefer då? Enhetschefen på vårdboendet i Åmsele?
Eller Scrumleanchangeprocessagilityeffectivenessbullshitt-managern på Region Skåne?
Kan du ange faktiska siffror på lön i Sverige och kontinenten för samma kompetens för duktiga utvecklare? Tycker det låter mycket även om jag är pigg på att klaga på skatterna i Sverige.
Google is your friend.
Så det var skitsnack, men du hoppas att vi inte ska orka faktagranska ditt påstående alltså. Got it.
Instämmer med Mattias. Det är den som påstår något som ska leda det i bevis, inte den som invänder och efterfrågar faktaunderlag. “Google is your friend” = jag blev påkommen med brallorna åtminstone på halv stång och försöker smita ut bakvägen ur diskussionen.
Det verkar ju som om man kan få högre lön om man går över till ett bemanningsföretag, så att förklaringen skulle ligga enbart i anställningskostnader tror jag inte.
Till yttermera visso vill jag också minnas att regeringen nämnt att de ska se över polislönerna för att försöka behålla fler, se t ex:
https://polistidningen.se/2022/10/hojda-loner-och-fler-anstallda-inom-polisen/
Kan man applicera den logiken på polisen torde den fungera på vårdpersonal också?
(Kristersson har naturligtvis lättare att påverka lönen för statligt anställda poliser än för regionanställd sjukvårdspersonal men principen torde vara densamma)
“Till yttermera visso” – sånt här gör mig glad en måndagsmorgon, vackert Ben!!!
(obs!! Ingen ironi den här gången)
Emedan jag är bekant med att detta roar en del, låtsas jag att jag är en surmagad farbror i kamelhårskofta som författar en insändare i den lokala nyhetstidningen på en Halda-skrivmaskin, givetvis med en vichyvatten och tipp-ex nära till hands.
Nej, nu måste jag se till saltsillen jag lade i blöt i går afton.
@Brasklapp Kan icke desto mindre uppfattas så.
Mmmmmm
Tyvärr är det ju i mångt och mycket så att NPM, new public management, styr och ställer inom myndigheter och offentliga inrättningar. Så en anställd sjuksyrra är för dyr, men ett inhyrt dito är det inte, för det belastar ett annat konto.
På exakt samma sätt är det förvisso i det privata, där det kan anses “lönsamt” att långtidshyra in en konsult, som fakturerar det dubbla eller mer kontra en anställd, för att det ger “flexibilitet”. Och för att konsulternas tid skrivs på projekt, och 100% tid går på projekt. Medans en anställd ligger i en annan pengapung, och som dessutom har mängder med övriga overheadkostnader, och som dessutom inte kan jobba 100% på projekt.
Sjukvården är ytterst politiskt styrd, liksom ju statliga myndigheter är, t ex polisen. Även om vi inte har ministerstyre i Sverige finns det möjlighet för politiken att lägga budgetar och direktiv om t ex höjda löner i båda fallen.
Overheadkostnader finns så klart även för de inhyrda, de tar så klart betalt för det i sin fakturering.
Och utöver OH kostnader finns en vinstmarginal.
Men nu skall inte OH kostnader för offentligt anatälld vårdpersonal underskattas, det ser vi ju på hur administrationen.
Mycket orsakat av att just regeringarna delar ut statsbidrag men inte utan uppföljning varför någon måste administrera detta.
Som företagare kan jag konstatera att du har ett oerhört förenklat synsätt på detta. Visst, det kan vara som du säger, särskilt inom det offentliga och i osunda storbolagsmiljöer. Men i grunden är det helt andra saker som driver efterfrågan på bemanning och konsulter. Det handlar framförallt om att det är projekt som ska drivas med tillfälliga personalbehov eller att man har okända framtida personalbehov. Dessutom räknar folk i allmänhet helt fel på det här med att “det kostar dubbelt så mycket”. De vet ofta inte att sin egen kostnad är sin lön x 1,5-2,2.
Nu är ju företag på olika nivåer…. Som du kanske förstår.
Men för bolag som ska värderas av utomstående så ses ofta FTE som en kostnad som är ett långsiktigt åtagande. Likt att IFRS16 stipulerar att åtaganden i form av leasing och hyresavtal ska föras upp som en skuld och att nyttjanderätten resovisas som en tillgång.
Konsulter är mycket riktigt ett annat konto då dessa för der mesta kan avslutas med kort varsel.
Jag har viss insyn från styrelsenivå i ett mångmiljardbolag och diskussioner kring headcount är i allra högsta grad relevant.
En hög headcount ses i vissa branscher som en belastning. Där det premierades att man driver projekt med konsulter.
Vad är det här för rappakalja?
Det företag jag själv jobbade på tidigare hade ca 100 anställda och nånstans 300miljoner omsättning. Vi hade nog konstant inne 20-40 extra konsulter, varav vissa var där i säkert 10 år. När arbetsbelasningen gick upp var första steget alltid “kan vi ta in nån konsult?”. Utan att någon då tänkte på att detta såklart sänkte vår produktivitet ytterligare. Hade vi anställt någon så hade det ju också dragit ner den kortsiktigt innan denne kommit in i jobbet. Men när en konsult väl var inne så var de inne.
Och gällande “rappakalja” om hög headcount – för de allra flesta börsbolag så ser marknaden det som positivt att minska sin headcount, och det är ju ofta steg 1 för att minska marknades “besvikelse” vid dåliga rapporter.
Ett plus med att ta in konsulter är att där räknar man inte diversitet lika hårt. Dvs är den bästa kandidaten en man kan man ta in den bästa kandidaten.
Den som är intresserad kan googla Robert Wenglén, moderat kommunpolitiker i lilla borgerliga Lomma kommun i Skåne.
De har nyligen återtagit äldrevården i kommunal regi och håller på att bygga upp den, pga att den privata höll för låg kvalitet. Han är nationalekonom och beskriver väl en del av de problem som uppstår om man med sikte på besparingar lägger ut offentlig verksamhet på privat entreprenad. Det finns flera artiklar på nätet om detta men kontentan är att det krävs kontroll över verksamheten för att ha god kvalitet och det får man inte om man outsourcar alltihop.
Min erfarenhet av outsourcing är att det aldrig handlar om god kvalitet och kontroll utan uteslutande handlar om att spara pengar alternativt försöka påvisa att man sparar pengar. I några fall har det också kunnat klassificeras som en “VD Hail Mary” för att visa handlingskraft och undvika att få sparken själv.
Svaret på det är naturligtvis att man ska kontrollera och följa upp kvalitén, men det visar sig att det är svårt att göra med kombinationen serviceyrke + kompetenskrav. Väga blöjor och dylik pinnjakt skapar inte effektivitet och bra kvalitet.
Och även om det skulle gå att skriva jättebra avtal så är det optimistiskt att tro att Sveriges småkommuner skulle ha en chans mot jättebolagens juristfirmor.
Nu får jag ju erkänna att jag inte arbetat för någon juristfirma men under min tid på fina firman och även hos min andra arbetsgivare var naiva kommuner tacksamma måltavlor när degen skulle dras in och dom behövde just inte vara små, ibland var det snarare de stora som var lättare att sätta upp med en varm korv på läktaren…
Nu får jag erkänna att jag inte alls har någon erfarenhet inom det specifika området som Brasklapp har, men hans resonemang verkar rimligt, så det köper jag. Men vi går mot andra tider nu. Vi får se …
Helt rätt, outsourcing handlar om “less for less”.
Angående ekonomiskt bistånd (socialbidrag): Det är en seglivad myt som delvis tycks reproduceras här att det utgör en betydande utgiftspost i de kommunala budgetarna. Men det gör det inte och har aldrig gjort (därmed inte sagt att det är oviktigt att jobba med att hålla nere det och få bort människor ur långvarigt bidragsberoende)
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Offentlig-ekonomi/kommunal-ekonomi/kommunernas-kostnader-kostnader-och-intakter/
Så: 2021 utgjorde alltså ekonomiskt bistånd 2,1% av de totala kommunala utgifterna (Jag vet dock inte riktigt hur Ekonomifakta räknat här: Socialstyrelsen säger 11,6 miljarder, vilket snarare skulle bli 1,6% av 735 miljarder kronor. Något budgettekniskt förmodligen)
Det är uppenbart att det inte är indexuppräkningen av socialbidraget som kommer att knäcka kommunernas ekonomi. Men jag är osäker på vad som är bloggarens poäng i de här återkommande inläggen om lönekompensation p.g.a. inflationen? Avvisar bloggaren den traditionella teoribildningen om att kompensatoriska lönepåslag bara eldar på inflationsbrasan? Har prishöjningarna på allt möjligt bara landat i företagens kassakistor så att det utan problem kommer att gå att höja lönerna med runt 10% nästa år utan att det knäcker många företag, eller åtminstone bidrar till att förvärra en redan allvarlig situation med minskad orderingång etc?
Jag kan för övrigt berätta lite om vad som (närapå) knäckte kommunernas ekonomi i den stora 90-talslågkonjunkturen. Det var raset i skatteintäkter när många människor fick gå från sina jobb eller åtminstone inte fick jobba övertid längre eller blev korttidspermitterade. Eftersom de statliga skatteintäkterna drabbades av motsvarande ras fanns ingen möjlighet att kompensera med ökade statsbidrag, så det blev mycket tuffa år i många kommuner med omfattande uppsägningar av egen personal.
Tror kärnan här är insikten som nån ekonom uttryckte saken i nåt program häromveckan: Vi har blivit fattigare. Och vi är bara i startfasen än. Det finns ingen möjlighet att hålla befolkningen som helhet skadeslös genom 10%-iga lönehöjningar nästa år. Varslen kommer att börja dugga här inom kort, även om det säkert kommer att variera mycket mellan olika branscher. Inom något år kommer effekterna på offentliga sektorns intäkter och kostnader att börja märkas på allvar och vi får då en svår balansgång kring hur det ska hanteras. Men risken är att det inte finns något annat alternativ än att precis som på 90-talet spä på arbetslösheten ytterligare genom betydande uppsägningar av personal inom både kommun-, region- och statliga sektorn.
På den diversifierade arbetsmarknad vi redan har vad gäller tillgång/efterfrågan kan det säkert finnas kvar sektorer och yrkesgrupper där efterfrågan är fortsatt hög och bristen på personer som möter kompetenskraven densamma. Där kan det säkert bli löneglidning, om inte annat den som uppstår när folk hoppar runt med 2-3 års mellanrum mellan olika arbetsgivare för att få upp sin lön några tusenlappar till.
Ja, och med tanke på att vår största handelspartner Tyskland doppat tårna i recessionen så lär det bli muntert nästa år.
@MRF – “Det finns ingen möjlighet att hålla befolkningen som helhet skadeslös
genom 10%-iga lönehöjningar nästa år.”
håller med ( tyvärr ) höga lönehöjningar kommer bara att elda på inflationen
och då kommer Riksbanken att höja styr-räntan ännu mer
det var vad Riksbankchefen sa vid mötet i Riksdagens finansutskott den 20 okt.
Riksbankens prognos för styrräntan 2025 ligger på ca 2,5%
men kanske 4% om det behövs för att mota inflationen och i värsta fall 6%
så höga lönehöjningar kommer att kosta mycket i form av höga räntor
och det blir nog inte kul för de som har höga huslån.
Det var väl regionernas och (de ibland mindre välskötta) kommunernas anställda det syftades på? Kan också undra hur man tänker sig att behålla eller t.o.m. få tillbaka tidigare anställd kompetens genom att kraftigt försämra reallöner för ett stort antal av de lägst betalda yrkesgrupperna. Ser f.n. från parkettplats hur kompetensen havererar dagligen och ansvariga inte kan garantera säkerheten för vare sig anställda eller vårdnadstagare längre i min region. Dåliga löner gör att de som kan (oftast en viktig del av t.ex. en grupp undersköterskor) lämnar en ohållbar arbetsmiljö.
Det är såklart oerhört svåra frågor. Problemet är att om vi går in i en lågkonjunktur som närmar sig den på 90-talet så kommer vi att ställas inför såna här pest- eller koleraval, därför att andra alternativ saknas. Försök att t.ex. hålla igång offentlig sektor på vanlig nivå kommer att leda till skenande budgetunderskott som kommer att få marknaden att gå bananas. Se vad som hände i Storbritannien.
Ska man vara cynisk, vilket någon redan varit i tråden tror jag, så kommer en försämrad arbetsmarknad i viss mån göra det lättare att behålla personal. Antalet lediga jobb minskar och folk blir mer försiktiga att flytta på sig. När man får lättare att rekrytera och behålla egen personal minskar behovet av att ta in konsulter, vilket leder till uppsägningar i den branschen och minskad attraktivitet att ta såna jobb. Såna effekter var tydliga i IT-branschen under dotcom-bubblan.
Att minska offentlig sektor är knappast ett pest- eller koleraval.
det lär väl vara det för de som behöver snabb och bra sjukvård
fast det kan väl finnas annat att minska på inom ofantlig sektor
Snabb och bra sjukvård finns alltid tillgänglig för den som kan och vill betala för den.
Men i och med att svenska letts i träldom av högt konfiskatoriskt skattetryck, så är det för de flesta av oss bara att gå med mössan i hand till närmaste offentliga vårdinrättning och be om allmosor i form av sjukvård.
Sedan är det bara att hoppas på byråkratins kvarnar och de enskilda offentliganställdas godtycke.
Jag kan förstå att en uppåtgående lönespiral är inflationsdrivande och nu med en högerregering är risken liten att det blir så kan jag väl tänka mig? Det man kan göra är ju att dra ned skatterna till noll på drivmedel och energi, inklusive momsen, det känns rätt Moderat och skulle väl få ned prisbilden på allt annat som ökar i pris också?
Vattenkraften är under utredning och en del mindre vattenkraftverk känner att dom inte klarar av de nya kraven, det skulle kosta för mycket så det är lättare att lägga ned.
Det var ju samma för (kraft)värmevärken i södra Sverige, minns inte hur många, men dom fick skattepåslag och stängde. Skeppades väl till Vietnam ett sådant verk? Det är inte klart för mig exakt hur det gick till annat än att dom fick en skatt som gjorde dom olönsamma.
Det är alltså inte bara kärnkraften som är/har varit under press här, man slår mot all kraftgenerering utom vindkraften och solkraften verkar det som.
Vår nya regering skulle till exempel kunna börja med att riva upp alla dessa vansinniga beslut och sedan utreda vad som eventuellt kan återstartas av vattenkraft, kratfvärmeverk och kärnkraft – rädda vad som räddas kan efter energi-vanstyret.
Sen är det väl inte så dumt att ha nationella energieffektiviseringskampanjer men frågan är väl om det är hos oss boende man kan spara in mest. Exemplet ICA affären som halverade kylarna och drog ned belysningen var ju spännande -vi kan väl gå i vinterjacka och mössa till ICA under den kalla säsongen och så värmer dom frukt och bröd?
Men så länge efterfrågan på kontinenten är oändligt spelar detta väl liten roll, man kanske skulle förstå att vi gör åt 5ggr mer el än en portugis eller spanjor och att man inte bör titta på priset utan totalkostnaden/månad för ett hushåll. Vårt pris kanske skall vara hälften av EU snittet pga. vårt kalla klimat och vi får rätt att reglera exporten för att hålla det priset?
Här någonstans kanske elpriset kommer ned så det inte belastar hushållsbudgeten orimligt mycket?
Sen förstår jag att vi har en fri marknad och att detta prisläge är rätt attraktivt för elproducenter men frågan är väl om man vill ha ett sånt system för kritisk samhällsinfrastruktur. Man kan ju införa självkostnadspris för sjukvården också – cash för operation, eller infartstullar på GC banor, varför skall det vara gratis att cykla?
Kommenterar bara en sak i denna massiva ordmassa och det är att jag tror tvärtom att en högerregering gör det lättare för fackföreningar att *inte* vara återhållsamma i lönekrav. Det är helt enkelt lättare att inleda konflikåtgärder när det inte är Socialdemokratisk regering.
Jo så kan det ju vara 🙂
Riksbanken lär höja styrräntan om fackföreningarna tar i för mycket / får igenom för höga höjningar
därtill finns industriavtalet som stipulerar att lönehöjningarna skall
värna riksbankens inflationsmål,
bevara exportindustrins konkurrenskraft
och på sikt ge reallöneökningar
fast detta är en rätt svår sak att hålla sig till inom fackföreningarna
före industriavtalet dvs fram till mitten av 1990-talet
var reallönökningarna i sverige rätt obefintliga
lönhöjnigna låg ofta på 6, 8 10% och inflationen åt upp det mesta
Därefter har vi haft en mycket bra realöneutveckling
detta pga av löneökningarna faktisk var mycket lägre och att inflationen kunde hållas mycket låg
Första stycket: Den svenska lönemodellen gör att det spelar föga roll vilken färg regeringen har. Det är resultatet av de centrala förhandlingarna som styr, inklusive modellen att industrin normerar övriga branschers löneökningar. De kommentarer jag sett hittills verkar räkna med att modellen håller, åtminstone den lönerörelse som nu närmar sig med stormsteg och där förberedelser redan lär pågå hos parterna. Då innebär det att arbetsmarknaden som helhet kommer att få nöja sig med de höjningar som industrins parter har bedömt att man klarar utan att det leder till ännu fler varsel. Det lär inte bli 10%, men förmodligen en bit mer än de senaste årens knappa 2%
Viss risk för konflikt kan det säker finnas. Särskilt om det ekonomiska raset nästa vår hittills inte blivit så stort som många av oss befarar. Annars lär dock arbetsgivarsidan i alla sektorer vifta med kalkyler: “Se här – detta är vad vi redan tappat och beräknas tappa. Driver ni igenom ökningar på den här nivån blir det varsel med x antal tusen personer för att kompensera det”
Du kanske har rätt, men jag minns inte någon export av kraftverk. Däremot nedmonterades och såldes pappersmaskiner till just Vietnam för en del (20?) år sen. (En bekant råkade specialisera sig på såna maskiner tidigt i sin ingenjörsbana och fick snart skola om sig när de tog slut.)
Det här tänkte jag på Lessmog,
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/malmo-annu-en-skyline-fattigare
Jahaja, där ser man. Eller, nu ser man det inte längre.
Tack.
Ett enkelt sätt att stödja bidragstagarna men minska samhällets kostnader för dessa på samma gång, är att införa food stamps samtidigt som man lyfter bort den del av bidragspengarna som beräknas gå till mat.
Genom att på detta sätt styra över konsumtionen från cigaretter, narkotika och alkohol till faktiska matinköp, så kanske man slipper höra gnäll om att folk inte har råd med mat.
En månadsranson för en vuxen skulle kunna ligga på t.ex. femton kilo potatis, trettio ägg, trettio tepåsar, tio liter filmjölk, sextio skivor husman, ett smörpaket, samt mindre mängder av varierande frukter och grönsaker efter säsong (naturligtvis andrasortering), kanske några buljongtärningar och trettio brusvitamintabletter. Borde täcka grunden av kalori- och näringsbehovet. Vill man sitta och tröstäta kött, så får man väl ta av alla andra pengar man får.
Vilken vedervärdigmänniskosyn du exponerar. Kan du visa på exempel att ekonomiskt bistånd i någon övervägande del går till alkohol, narkotika och cigaretter?
Det går utmärkt redan idag för socialtjänsten att ge s k matrekvisition istället för bidrag, dessutom får rekvisitionen villkoras till särskilda matvaror.
Utöver det kan soc kräva t ex utandningsprov i utbyte mot bidrag.
Men myten om att fattiga ska ha MINDRE pengar för att motiveras men att välbärgade ska MER pengar för att motiveras måste så klart underhållas. De fattiga är annorlunda funtade än vi andra, inte likadana människor som vi. Gud förbjude att vi skulle börja se på våra medmänniskor som just medmänniskor istället för arbetssäljare, belastningar, exploaterings- eller sexobjekt.
Lev så ett halvår själv. Återkom med en rapport om hur enkelt det var. Större själar (förmodligen) har faktiskt gjort ett ärligt försök och funnit att det var fruktansvärt svårt: https://www.bokus.com/bok/9789173439787/barskrapad-konsten-att-hanka-sig-fram/
Att leva som ensam eller ev. två vuxna på socialbidragsnorm är att leva i fattigdom idag. En viss skillnad om man har flera barn, då normernas konstruktion ger ett visst spelutrymme.
Att det skulle minska samhällets kostnader får du gärna underbygga med en kalkyl. Det tror jag inte ett dugg på. USA:s röriga, uppdelade system för ekonomiskt stöd till utsatta personer är garanterat inte mer kostnadseffektivt än det svenska, tvärtom.
De flesta åtgärderna han föreslår är dessutom sånt som redan ryms inom lagen. Matrekvisition, utandnings- eller drogtest mm som villkor för försörjningsstödet.
Jo, men det är något annat att skriva ut enstaka rekvisitioner till vissa klienter än att bygga ett helt system som ska betala ut delar av bidraget på särskilda kort (de amerikanska matkupongerna är numer ersatta av särskilda kort som bara går att betala med i vissa typer av affärer och vissa varor)
Nä, men det är tydligen viktigare att straffa andra människor än att låta de som kan verksamheten, är utbildade osv sköta sitt jobb inom de ramarna lagen ställt upp.
Ett kunskapsförakt som återkommer inom antivaxx och flera andra konspirationsrörelser på högerkanten.
Ben: Ja just den där tendensen är faktiskt riktigt obehaglig! Nu finns den i riksdagen med.
“Jag vet inget, kan inget och fattar inget men jag tänker bestämma över andra ändå, höhö”
Lessmog – Detdär har väl funnits gott om i alla tider, men politiker väljs inte genom kompetens. Skulle enbart kompetens gälla, så skulle vi haft teknokrati och inte demokrati. Och inga val behövs för våra styrande skulle redan ha de vetenskapligt bästa lösningarna, på allt.
Om någon håller på att drunkna i en sjö och jag står med armarna i kors och tittar på, så straffar jag inte den personen.
H.Gobb: Du kan nog själv bli straffad för det, numera. Så är det i alla fall i en del länder, att underlåtenhet att agera för att rädda någon i nöd är straffbart.
För egen del har jag dock aldrig behövt googla på lagrummen. Funderat på det?
Andmar: Tanken med vårt valsystem är väl att väljarna skaffar sig en övergripande uppfattning om kandidaternas lämplighet ur olika aspekter, där vett och kompetens förhoppningsvis (i teorin) hör till kriterierna. Fast när det hela kokar ner till det binära beslutet är det lätt hänt att ovidkommande saker som utseende, tevepopularitet, populistiska talepunkter, sloganer, oneliners osv fäller avgörandet. Det har vi ju sett.
Alternativt kan du ju skicka misshagliga typer direkt till stenbrotten, Gobbles.
Påminner om den här gamla sketchen:
https://youtu.be/owI7DOeO_yg
Kusligt apropå.
Eller som Jonathan Swift förslog i “A Modest Proposal”
för att lösa svälten på Irland ” koka och ät upp hälften av alla spädbarn”
men det var förstås ironiskt – och det var lite för att påpeka hur
regeringen misskötte landet
Samma andas spädbarn — förlåt!
Matkuponger är inget system svenskarna vill ha då det är ineffektivt och degenererande. Däremot skulle man enkelt kunna avräkna kontantuttag från försörjningsstödstagarens kostnader och spärra köp på Systembolaget. Betalkort finns redan myndighetsupphandlat så det vore en smal sak och lättmotiverat. Det skulle kunna införas tillsammans med det förväntade bidragstaket.
Hoppsan, vad sura ett gäng blev här.
Naturligtvis handlar food stamps (eller hellre, utdelning av matkassar med billiga baslivsmedel) inte enbart om pengabesparing, utan om att bidragstagare skall ha det sämre än människor som försörjer både sig själva och dem.
På samma sätt kan vi öka mängden lediga lägenheter att hyra genom att bidragstagare får dela lägenhet med andra.
Snarare en vedervärdig människosyn att vara avundsjuk på dem som inte ligger andra till last. Ingen skall behöva svälta eller sova utomhus, men extra “välgörenhet” utöver detta skall inte bedrivas med konfiskerade pengar.
Jag vidhåller att det är du som står för den vedervärdiga människosynen. Själv är jag inte avundsjuk på varken bidragstagare eller någon annan. Om du tror att personer med ekonomiskt bistånd lever ett liv i sus och dus är ju vägen öppen för dig att prova.
Jag är inte sur. Tvärtom gläder det mig att du lever i ett mentalt helvete som du fullt ut förtjänar.
Den eviga känslosåsen folk blandar in med avundsjuka och att folk är “sura” bara för att dom får mothugg är rätt onödig och höjer inte direkt trovärdigheten.
Vedervärdig människosyn, mentalt helvete och känslosås: uppenbart rör det upp väldigt med känslor att någon tycker annorlunda.
Att leva i ett korrupt högskattesamhälle baserat på jantelagen som grundlag är kanske ett helvete, men i så fall ett fysiskt verkligt sådant.
I valet mellan morot och piska har Sverige valt 100 % morot till de åsnor som går på bidrag. Felet är att morötterna bara delas ut till dem, så de har inga incitament att gå framåt.
För åsnorna som tvingas betala skatt är det däremot 100 % piska som gäller.
Hur kan det vara 100% piska när det inte är 100% skatt?
Och den där 100% moroten visar övertydligt att du aldrig har gått på bidrag eller att någon du känner (och gillar) har gjort det.
Så du menar att den bråkdel av sin egen inkomst och sitt eget kapital man inte rövas på skulle vara morotsbiten?
Börjar undra om inte Gobb bara trollar.
Eller, det har jag nog anat ett tag redan.
Att jag inte vill bekosta någon annans dåliga livsval är knappast trollande.
Låt mig förtydliga: ett offentligt grundansvar för att ingen svälter eller sover utomhus är godtagbart. Likaså enkel förebyggande vård för alla, mer heltäckande vård för barn, elementär skolgång, samt naturligtvis offentlig finansiering av militär, tull, polis, straffväsende, eftersom det är till gagn för alla.
Med sänkta skatter har vi råd både att betala vår egen välfärd och att spendera pengar på välgörenhet alternativt lyxkonsumtion. Men valet skall vara upp till den enskilde.
Nämen va fint hörru.
En bekant i USAmerikat relaterade att det på ett ställe skedde (tydligen seriösa) diskussioner om att lägga ut brandförsvaret på entreprenad, således att det skulle rycka ut enbart till sådana fastigheter som hade betalat en sorts prenumeration. När jag påpekade att det kunde vara precis lika smart att kräva att polisen enbart skulle arrestera skurkar som hade betalat sin avgift — ja då blev det ganska tyst.
Även en god tanke kan dras över gränsen till det rent absurda. Vill du bosätta dig i skogen och leva på rötter och bär, be my guest. Gösta Snoddas Nordgren gjorde ett seriöst försök en gång och lyckades livnära sig i en hel månad på potatis och fisk han fångade från sin holme i älven. Han var lite eljest sägs det. Men en jävel på bandy! Sjunga kunde han också, fast ogärna.
“Sluta med känslosåsen, hördu” är alltså för dig ett tecken på att *andra* är känslosamma och upprörda?
Ok, vi säger det.
Ditt agiterade och pubertala skrivsätt visar tydligt att du är känslodriven. Jag vet inte om du medicinerar eller egenmedicinerar.
Att konstatera att det blev surt i kommentarfältet när jag tycker annorlunda, visar just på att det blev så, oavsett vad du försöker kränga det till.
Men för en agitator som dig är väl det enda viktiga att få sista ordet; vad man sedan säger är inte så viktigt.
Återstår att se vem som får sista ordet …
Farsan fick en gång tyst på en tjatig kollega genom att uttrycka sin beundran för hens verbala uthållighet. Personen i fråga besatt emellertid en hög grad av förmåga i svenska språket och fattade nog piken fast den var så fin.
Lessmog Sista ordet får verkligheten. Det vill säga när en person som varit på toppen ramlar rakt igenom hela systemet ut på gatan, så ändrar hen uppfattning. Garanterat. Och hen fattar då inte hur det gick till.
Anställda har ju inte klagat när man fått en lönehöjning som är högre än inflationen dom senaste 10-15 åren(?) Så dags att börja gnälla nu!
Fast som aktieägare har jag fått en större del av produktivitetsökningen än vad de anställda har fått. Muahhhaaqaaa.
Nej, ärligt talat. Självklart måste arbetsgivare och arbetstagare dela på smällen. Men eftersom ägarna fått en ökande del av vinsterna så är det rimligt att de tar en större del av vinstminskning/förluster. Lite jobbigt för våra pensionsfonder bara.
Enligt min ringa mening, för att travestera en tidigare omnämnd privatdetektiv, så är det inte lönenivån i vården som är problemet visavi rekryteringsproblemen. Det är arbetsmiljön som gör att ex ssk slutar. En högre lön hjälper möjligen att göra dom lite gladare i några månader..
Arbetsgivaren har grävt sitt hål djupare för varje år och är nu i en sits där de måste locka med hög lön för att vända en negativ spiral.
Varje nyanställd/återanställd innebär avlastning och därmed en bättre arbetsmiljö.
Jo, men marginellt och kortsiktigt. Arbetsmiljöproblemen går att lösa på en kafferast, genom att utgå ifrån vad verksamheten eg är till för och vända upp och ner på beslutspyramiden.
Det är förmodligen i stort korrekt. Men då kommer många chefer blottas som helt onödiga. Så motståndet är inbyggt.
Men håller som sagt med.
Vissa chefsled, kanske 80% av HR, controllers, strateger osv borde kunna sägas upp och dessutom frigöra tid till linjen.
Kommunkommunikatörer är en kategori som har vädrats här tidigare, t ex att Göteborg hade över 100. Några gör säkert god nytta och kan vara värda sin kostnad, men 100? Kul för dem iofs.
>”vända upp och ner på beslutspyramiden”
Det var ungefär vad som hände under Corona.
Vette tusan om folk blev mindre utbrända av det…
Nja, beslutspyramiden ändrades inte under covid. Vad som hände var att toppen av pyramiden tillfälligt insåg sin begränsning och vädjade till / utnyttjade medarbetarnas lojalitet gentemot patienterna.
En självklar åtgärd för kommuner och regionen är att sluta betala medlemsavgiften till SKR som ändå kommer använda den till sitt nya skrytbygge nära UD.
SKR hade varit den naturliga parten för gemensam upphandling när regionerna enskilt var för små under pandemin.
Att stötta medlemmarna KONKRET och därmed ta på sig ANSVAR var SKR dock överhuvudtaget inte intresserade av.
Att skattemedel går till detta slutna SKR utan insyn eller offentlighetsprincip är en gåta.
Att regeringar ser SKR som en tung remissinstans är ett fiasko.
Rent genrellt skulle kommuner spara enorma pengar om man drog ner på skrytbyggen.
Alla dessa dyra kommunhus, arenor, kulturhus och förtäckta bidrag till ortens sportbollag.
De pengarna borde gått till omsorg och kärnverksamhet.
Den där kommunen med skidspår i berget. Jag antar att de skriker om pengar till sin service till medborgarna. De pengarna hade de kunnat ordna fram en del av själva.
Det är väl en fråga om folkvilja? Men det finns egentligen inget i kommunallagen som säger att kommunen måste anlägga ens en liten grusplan, sport och kultur är liksom gummibandet i budgeten, skola och omsorg däremot är ju lagkrav.
Krav är inte lika kul.
Man vill gärna spela jultomte och dela ut godis, speciellt inför valrörelserna. “Sätta vår ort på kartan” och sådär.
Det kan man ju göra, men om man snor alla presenterna av barn och gamlingar å tycker man kanske att väljarna borde ha en åsikt.
Skulle ni flytta till en kommun utan bibliotek och simhall? Jag tror nog att en viss miniminivå av “lull-lull” krävs för att få folk att stanna i en kommun. Sen behöver det kanske inte vara ett äventyrsbad och skate-parken kanske bara skall vara en tomt där ungjävlarna har tillstånd att bygga sina egna ramper.
Många kommuner saknar simhall. Liksom bank och polis.
Just sådana små landsbygdskommuner var det kommunala utjämningsstödet tänkt från början att stödja, men nu går ju pengarna till improduktiva storstadsbor.
Det är tydligt vilken expert du är när du blandar in bank och polis i en diskussion om kommunala åtaganden.
Nu handlade ju frågan om huruvida man vill flytta till en ort med dålig samhällsservice.
För mig väger tryggheten att slippa bli utsatt för brott tyngre än att kunna glassa i ett äventyrsbad.
Men Ben Dover verkar ju inte ha speciellt stort intresse för brottsbekämpning där han sitter bitter i en liten lägenhet på dålig adress. Ingen som vill sno dina pantburkar?
Va, ska SKR bygga nytt igen? Vad är det för fel på det senaste skrytbygget vid Hornsgatan? Att det behövdes efter sammanslagningen av kommun- och landstingsförbunden kan jag förstå, men så värst gammalt är det nu inte. Väldigt fint också, med enorm utsikt över Riddarfjärden. Ligger det lite för nära MP-kansliet kanske? 😉
Kommentarerna i den här bloggen visar med tydligheten hur lurade “medelklassen” är. Det finns i grunden två klasser; borgare och arbetare. Borgarnas största “kupp” är att de har lyckats lura i arbetarna att de stiger i graderna bara för att borgarna har lånat ut pengar till låg ränta.
Nu vill borgarna ha tillbaka sina pengar med ränta. Det är bara för “medelklassen” att sälja av allt skit de har köpt för lånade pengar och betala tillbaka. Ni tror väl för fan inte att ni kommer att få bidrag från staten i form av minskade skatter för att betala skulderna som “medelklass”-livet har “gett” er?!
Men men, muh butler i tunnelbanan?????
Härligt! Nu är det inte bara stagflationen som får mig att minnas 70-talet. Även retoriken är tillbaka på den nivån.
Har nån högertomte sagt att dagisbarn är gökungar? Eller att de stackars n*gr*rna blir utan jobb?
Eller har borgerligheten gett serafimerorden till nån totalitär slaktare igen?
Eller varför tycker du retoriken är tillbaka på 70-talsnivå?
En inhyrd komiker på en fackkongress skojade med agitationsretoriken. Försökte låta som en h’Österman som missförstått slagorden men höll med om att “abborr-etarna ska inte betala för grisen” (arbetarna; krisen). Dialektiken föll lite platt på dialekten, som inte var riktigt tvättäkta den heller.
PATRIK_R: Synnerligen insiktsfull kommentar som bringar visst hopp för framtiden!
Patrik_R Ja, det stämmer rätt bra.
(Det vill säga om man “lurats” in i det narrativet och tänket. Jag tillhör dock ingen klass över huvud taget, så det narrativet berör mig föga.)
Löjligt att kalla skola och omsorg för budgetregulator. De står för 78,5% av genomsnittskommunens utgifter så det vore väldigt märkligt om man inte först letade kostnadsbesparingar där. https://skr.se/skr/ekonomijuridik/ekonomi/sektornisiffror/diagramforkommunerna.1884.html
Åtminstone skolan går det dessutom att spara rejäla summor på, samtidigt som kvaliteten ökar.
Men när man vräker ut pengar på lagad skolmat och datorer i stället för att köpa läroböcker och blandar elever med vitt skillnad i samma klasser, så blir resultatet inte bra.
En begåvad elev skulle lätt kunna gå sex år i grundskola och två på gymnasium, medan en medioker med lite högre krav och uppstyrning säkert skulle kunna skala av ett år totalt åtminstone. En dålig elev kan med fördel sättas i hjälpklass för att få med sig de viktigaste baskunskaperna och sedan lära sig ett praktiskt yrke; alla ska inte gå på högskolan.
För någon som inte var med på 90-talet, vad är det som är så negativt egentligen med att ha en stadig inflation några år? Så länge lönerna följer med någorlunda så äter vi ju upp det enorma skuldberget som hushållen och kommunerna har.
Ahh, läste på lite om det. Verkar not great.
En “fördel” i början på 90-talet var tex
att banklåneräntan låg på 12 -13 %
det medförde att att hus som idag kostar ca 2,5 – 3,5 MSEK bara kostade en bit under 1 MSEK.
En “nackdel ” var att lönehöjningana var mycket högre än nu och att det inte blev nått
kvar i reallönehöjning efter inflationen.