Börserna går som tåget utan några som helst hämningar. Men som en del av tillgångsinflationen rusar ju även andra tillgångar, som exempelvis svenskens allra viktigaste ägodel, bostaden. Så har du lyckats spara ihop till att köpa din bostad kontant? Enkät nedan.
 |
| Saltis – klart du kontantköpt en villa i Saltsjöbaden nu när börsen gått som tåget! |
Tillgångsinflation är ju underbart. Massa stora siffror på kontot och tillhörande stora latenta skatteskulder. Men frågan är vad man ska ha alla börsmiljonerna till när pengarna inte räcker till ett bostadsköp? Eller gör det?
Svara nedan huruvida du köpt din bostad kontant och skuldfritt. För er som gjort det finns uppföljningsfrågan om vilket år och till vilket pris.
Som vanligt sparas inget annat än ditt svar och tidpunkten för svaret, och jag kan på inget sätt se vem du är eller var du sitter när du svarar.
60 kommentarer
Är man skuldfri i dagens ränteläge är man antingen till åren eller så har man mycket dålig fantasi för alternativa placeringar.
Jag bockar inte av varken eller, så nej.
Tycker du man ska låna pengar på bostaden för att investera?
Ja. Om man har tidshorisont och humankapital.
Att inte göra det (med bunden ränta) är ju lite som att korta aktiemarknaden på lång sikt om man är någorlunda ung.
En sak jag lärt mig är att det är ganska så enkelt att hitta investeringar som man tror på. Men det är jävligt svårt att ta en vinst och omsätta den i något verkligt. Om du läser det Lars W har skrivit tidigare, så inser man att han oxå har kommit till samma insikt och pö om pö plockar ut vinster och realiserar dem i något. Livskvalitetshöjande åtgärder kan vi kalla dem. En bra bostad som man äger är en härlig känsla. Nu är ju jag typ 50 bast, så jag har kvittat bort mina skulder och är väldigt nöjd med känslan och lugnet. Ray Dalio tycker att läget nu påminner om början av depressionen på trettitalet. Vad hände med aktier då? och hur långsiktig måste du vara? En sak kan du vara säker på, dina skulder har du kvar. Hoppas det går bra för dig!
Så länge staten trycker nya pengar finns det ingen anledning att oroa sig för (rimliga) skulder, så länge man äger tillgångar för minst lika mycket . Skulden kommer kontinuerligt att inflateras bort i relation till tillgångens pris.
@Normalbegåvad 90-talist.
"mycket dålig fantasi för alternativa placeringar."
Det jag inte tror du har någon insikt om är vad som sker vid riktiga, hårda och långvariga nedgångar. Vi kan säga 2 år som har varit ett vanligt snitt, senast 2007. Hur det påverkar när man kanske förlorar hälften eller mer av kapitalet och då både på värdet av bostaden och aktieportföljen.
När man vet om att det kanske kan hända igen så är det rätt skönt att sitta belåningsfri och inte heller investerad till sista kronan av sparandet i aktier.
Det finns väl ingen naturlag att man alltid måste investera i aktier och jaga avkastning till sista kronan?
Det kanske aldrig mer i framöver kommer en ny rejäl sättning i marknaden. Då kan du fortsätta vara lycklig och glad.
Det stämmer som 90-talisten säger. Är man ung kan man absolut ha en (låg) belåning på sina investeringar, men då ska man också ha 10+ (eller ännu hellre 20+) års perspektiv på sitt sparande.
Till exempel tillämpar aktiedelen i förhandsvalet i premiepensionen, AP7, denna strategi och klår ungefär 85-90% av övriga fonder.
Till exempel har det nu under lång tid varit förmånligt för studerande att maxa sina CSN-lån även om de har möjlighet att spara pengar, eftersom CSN-räntan varit lägre än till och med obundet insättningsskyddat sparande. Även om CSN-räntan höjs framöver kan det mycket väl vara ett mycket bättre att läge att t ex har 100 000 kronor kontant och 300 000 kronor i CSN-lån, än att ha 0 kronor kontant och 200 000 kronor i CSN-lån.
Om man har tillgång till billig belåning hos sin aktiemäklare kan en låg belåning användas lite på samma sätt. Men, då gäller det verkligen att man är mycket risktolerant.
@Nils Nilsson
Med t.e.x en "allvädersportfölj" ska man ha otroligt mycket otur för drawdown på -10% eller mer även över enstaka år enligt Monte Carlo-simulationer. Inklusive den stora depressionen.
Jag sa aldrig att jag förespråkade 100% aktier.
Jag ser det som en positiv bit av utgiftssnurran som ger mig en större del överskott att pytsa in i önskad investering var månad. Måhända är jag en försiktig general, men jag läste min framtid rätt och har cementerat grunden för förmågan att gå runt på mycket lite o genom det kunna lägga min tid och kraft på sådant jag brinner för, vilket inte är telecomingenjörande efter 25 år.
Så är det Joakim, förloraren är den som suttit skuldfri i sitt hus/brf. För dåliga nerver är det dock bra.
Annars har man haft en fin hävstång på eget kapital. 50% upp har inte varit ovanligt.
Så är det Joakim, förloraren är den som suttit skuldfri i sitt hus/brf. För dåliga nerver är det dock bra.
Annars har man haft en fin hävstång på eget kapital. 50% upp har inte varit ovanligt.
Har fått 120-220% avkastning på eget kapital på det där skuldfria huset (gården) sett till marknadsvärderingens intervall. Förvisso på 15 år, så 5-8% om året.
Till det ska uteblivna räntebetalningar läggas, vilket höjer avkastningen ytterligare någon procent om året, särskilt i början innan finanskrisen och de permanenta krisräntorna.
Säg 7-9% i avkastning om året. Visst, börsen har gått bättre, men en fastighet går inte i konkurs och är betydligt mindre volatil än börsen.
Absolut. På lång sikt har riskfyllda tillgångar avkastat mycket bra, både aktier och fastigheter, men volatiliteten har varit lägre för fastigheter. Helt rimligt att man inte alltid vill ligga belånad, men det finns en hel del goda skäl för yngre att vara belånade om man räknar med låga (och negativa) realräntor.
Men men, det hänger på risktoleransen.
Jag tänkte 50% per år i avkastning. Med 6,5 ggr hävstång så har det varit synnerligen förmånligt med denna uppgång.
Ska blogga om hur jag tycker att yngre ska investera, och ja, innan familjebildande ålder är det annat som gäller.
Dessutom, får man räkna på en alternativkostnad till sitt köpta boende. Vilket oftast gynnar det köpta vs hyrda boendet. Sen finns där såklart fler aspekter såsom bostadskö på 30år+
Mjau, najs. Men räcker det till en bostad? Vad ska du ha pengarna till?
Nej inte kontant tyvärr. Jag tror ju vi nu anar toppen. Jag har redan en bostad och en annan med köpeavtal. Jag downsizar min ekonomiska risk, och lyfter för denna del ut pengar ifrån bostadsbubblan för alternativ avkastning. Och ja, jag tror inte vi kommer se samma utveckling på bostadsmarknaden närmsta åren. Varav jag planerar som jag gör. Antingen har jag rätt eller fel. Vi får se.
De flesta ignorerar ju underhållsbehovet på köpt boende. Jag lägger 2500:- SEK till underhållsfonden för villan, och det täcker antagligen inte större framtida renoveringar som tak, kök och badrum. 2500:- täcker det som löpande går sönder eller behöver repareras, t ex vitvaror, och slitageytor etc.
Folk underskattar vad det egentligen kosta att äga en bostad, eftersom de räknar med att sälja före renoveringsbehov eller ta lån för att finansiera det.
Sedan har jag iofs haft mycket vitvaror som gått sönder på sistone pga att köket är 15 år och tvättstugan 20 år. Och värmepumpen tror jag att jag installerade på underhållsfondens pengar.
Mjau, japp, jag har också alltid rätt eller fel. Oftast fel. Men på något mystiskt vis går det rätt okej för mig ändå. Kanske har något med riskhantering att göra, vad vet jag.
Härligt att höra att det går bra. Jag drar ju också ned risken, banken verkar ju uppskatta när det finns någon att dela den med. Men förhållande är volatila, som tur är var marknaden gynnsam. Barn består.
Att råda nån yngre vågar jag inte.
Nä, råda ska man kanske inte göra, men man kan lägga fram sina tankar.
Alltid värt grubbla lite. Buffertar och målsparande (till ex kontantinsats) kan tex ses som rätt viktiga för yngre, tills de stadgat sig lite i arbetsliv och privatliv, och man kan se det som att först därefter kan man tänka sig höja risken i sparandet.
Tror likt Mjau ovan att den största ruschen har varit på bostadsmarknaden. I ganska stort så förklaras stora delar av uppgången (men inte hela) av räntenedgångar och ökningar av disponibel inkomst — faktiska utbetalningar ink amortering har varit rätt så konstanta som andel av inkomst om jag minns rätt från nån av stabilitetsrapporterna från FI eller om det var RB.
Exakt så Joakim.
Jag känner mig friare än någonsin med ett bolån och ett klubbmedlemskap i handen! Nu kan man äntligen placera långsiktigt med ro och börja föreställa sig ett idylliskt familjeliv så småningom.
Är bostadsmarknaden stillastående går jag automatiskt plus via amorteringskravet. Går den upp får jag ammunition till Bostaden med stort B så småningom. Går marknaden ner, ja då får jag åtminstone den där slutgiltiga bostaden lite billigare.
Så det är väl lite av en "hedge" mot hur galenskaperna kan fortsätta, hur sjukt det än låter. Såhär måste vi arma snöflingor till 90-talister resonera idag om vi vill ha ett drägligt liv framöver.
Styrkekram?
Styrkekram 🤗 från en något underbegåvad 90-talist.
Om man rimligen kan hantera risken för ett sinat belåningsgrundande kassaflöde med t ex akassa, lån av nära, socialförsäkring eller andra tillgångar och inkomster, ska man som ung självklart maxbelåna sin långsiktiga permanentbostad. Gärna även tjata bort tvångsamorteringen på grund av individuella skäl.
Att finna ro kan man väl göra på fritiden, eller söka hjälp för? Jag har hört att det finns chillpills som fungerar.
"Har du lyckats spara ihop till att köpa din bostad kontant och skuldfritt?"
"Ja" på denna frågan betyder inte nödvändigtvis att man senare också köpte bostaden kontant. Köpte min i år men bundet på 5 år med bra ränta + ränteavdraget gör att så länge man kan hitta något med bättre avkastning än en 1% så finns det en hel del negativa incitament att köpa hela sin bostad, även om man bortser från möjligheten med hävstång på en möjlig vinst.
I arbetslinjens sverige är det betydligt viktigare för levnadsstandarden man kan uppnå att lyckas väl med sina bostadsinvesteringar än vad man lyckas åstadkomma under sitt arbetsliv.
De flesta i storstäderna har väl gjort ca en årslön extra per person och år senaste 10 åren.
Ja, det är kanon! Största delen av min livsinkomsten kommer från "bostadskarriären". Jobbet ger också ett bidrag, men man har aldrig känt någon press att göra det lilla extra eller göra "jobb-karriär" för att få in några kronor till. Tyvärr blir detta en generationsfråga. Jag är 60-talist och har tjänat massor på bostadsmarknaden. Dagens ungdomar har det betydligt svårare. Man kan ifrågasätta Riskbankens sätt att genom räntesänkningar gynna en generation på bekostnad av en annan.
Kanske dags för en räntehöjning, så att min generation kan betala tillbaka lite till de unga i form av lägre bostadspriser?
Kan någon köpa kontant i sverige förutom de lyckliga få?
Hade väl nån miljon sparad och köpte huset precis i 2018 fallet och nu har det passerat 2017 toppen igen.
Hade inte budgeterat för pantbrev osv så det blev lite av en kalldusch 😀
Tudelad om inflation, klarar inte direkt högre räntor men vill gärna ha bolånet bortinflaterat.
Inflationen(tillgångsinflationen) är runt 12-20% och har varit det i många år. KPI(KonsumentPrisIndex) som falaktigt kallas inflation är lägre, men den är rätt ointressant för dem som inte har det så illa ställt att de kämpar med att klara maten och hälsan.
Saknar några uppföljningsfrågor:
"Typ av bostad"
"Har du kvar den bostad du köpte kontant?"
Köpte min lägenhet kontant för 800.000, såldes sedan 10 år senare för 1,25 miljoner och jag köpte en villa. Har lån på 1 miljon med ett teoretiskt värde av 6 miljoner.
Jag tolkade frågan på ett vis som eventuellt ej är korrekt, då kan bloggaren rensa min data. 2016 och 900 000. Jag köpte min bostad med lån för 485 000 år 2001. Sedan gjorde jag en riktad insats 2012-16 för att betala av lånen som nu snuddade 900 000 pga investeringar o renoveringar. Då har jag varit så öppen som jag är bekväm med.
Menar bloggaren om man har haft pengar nog att köpasin bostad kontant eller om man lyckats amortera av sitt bostadslån helt?
Jag vill påstå att det är nog väldigt få i de senaste 70 åren eller så som sparat ihop till sin bostad om man inte flyttar hemifrån i 60-årsåldern eller lyckats tjäna extremt mycket pengar som ung.
Precis, det har inte varit på tal tidigare heller att köpa villa kontant. Bloggaren tänker sig kanske att den som tagit stora risker och köpt aktier under 80- och 90-talen kunnat hitta en lucka där stora aktievinster kunnat göra att man fått tillräckligt höga vinster att köpa en villa för, men det hör ju knappast till vanligheterna.
Minnet verkar väldigt kort efter 90-tals krisen gavs ju lägenheter bort, det gick helt enkelt inte att sälja dem. Var inga problem att köpa en bostadsrätt i mitten av 90-talet med pengar som samlat sig på lönekontot.
Jag tänkte mer på villor. Du har rätt, det gick att få tag på gratis bostadsrätter när högbelånade föreningar gick omkull. Går även än idag att hitta billiga bostadsrätter här och var, men det är undantagsfall.
Jag håller inte med, går utmärkt o spara ihop till sin bostad i stockholmsregionen, har fungerat finfint om man har lite tajming o fingertoppskänsla
Jag hade turen att kunna köpa huset kontant i början av 90-talet för pengar jag sparat ihop och att det gick bra på börsen. Har renoverat lite vartefter men nu 30 år senare är ökningen ca 800%. Är aktiv på börsen men belåning känns ointressant och dessutom med väl avvägd del för ett gott sovande.
Stockholm så pratar vi ändå om ett par miljoner. Jag tolkar frågan som att man då ska spara ihop till hela summan utan att göra bostadskarriär och få med sig reavinster. Det är väl rätt svårt?
Förstår inte!
Ja jag hade tillgångar nog att kunna köpa bostaden kontant.
Nej, jag gjorde det inte utan belånade ca 50% för att ha likviditet över. Med bolåneräntor kring 1% är det inte så svårt att hitta alternativa placeringar som ger mer.
Reflektion är att med dagens priser så skulle vi inte ha råd att köpa tillbaka vår egen bostad om den såldes för marknadspris (efter reavinstskatten betalats.)
Har och hade kunnat köpa min bostad, men har låtit ett löjligt litet lån (5%) vara kvar hela tiden för att kunna göra investeringar i energin.
På så vis har jag finansierat lånet och fått en hel del över på köpet.
Men kontant? -Nej.
Jag köpte inte bostaden kontant, men hade kunnat göra det. Så ja, som i att jag lyckats spara ihop, men nej, som i att jag valde att ändå köpa med belåning för det har högre optionsvärde i att inte ha pengarna låsta i bostaden.
Inser att jag tolkade frågan fel. "Har du lyckats spara ihop till att köpa din bostad kontant" trodde jag avsåg om jag hade nog med pengar att köpa loss min bostad. Men efter att jag felaktigt fyllde i "Ja", så inser jag att frågan var om jag faktiskt har köpt loss min bostad.
Möjligen blir insamlad data därmed något felaktig.
De flesta har säkert läst den här historian: vi hade inte en enda slant sparad hösten 1988, när jag och exet köpte sommarstuge-fastigheten tillsammans och vi fick låna 105% av värdet, så att lånet skulle täcka även pantbreven och lagfarten. Exet som var busschaufför blev väldigt förtjust i fastigheten och han tyckte att den var alldeles för fin för att vi inte skulle köpa den.
Köpet kom till hastigt, pga att min tidigare hyresvärd i Saltsjöbaden, där jag bodde på en strandtomt längst in i Baggensudden, dubblerade min hyra över en natt. Orsaken var en ovanlig sommar-influensa, som gjorde mig väldigt sjuk och hostandet och vattenkokandet mitt i natten gjorde värdparet och deras gäster galna.
Hösten 1993 tröttnade exet och ville tillbaka till Kungsholmen, där han kom ifrån. Han tog med sig en fastighetsmäklare för att uppskatta värdet på fastigheten och det hade sjunkit något sedan det köptes. Vi hade inte ens bråkat, så mäklarens besök kom plötsligt.
Det där med att ta hem en fastighetsmäklare bakom min rygg var en röd linje för mig. Hade jag vetat om det i förväg så hade jag åtminstone städat lite extra och fixat trädgården lite extra.
För att "få loss kapital" till en kontantinsats till en lägenhet på Kungsholmen ville exet sedan sälja bastustugan och poolen (som var sprillans nya), som mina föräldrar hade gett oss som bröllops-presenter. Men jag sa: "rör dem inte, de är presenter fån mina föräldrar och inte dina (fattiglappar)". Jag vågade inte berätta om det till mina föräldrar förrän några decennier senare.
För att få iväg honom så fick han behålla bilen och sparkontot och slapp dessutom betala för halva värdeminskningen och halva ränteskillnadsersättningen.
Jag förlorade mycket pengar, men trodde på fastigheten och sedan vände priserna uppåt. Exet lyckades inte behålla några pengar alls och kom aldrig iväg till Kungsholmen, heller, utan bor numera i Värmland. Men han köper och säljer saker på nätet som aldrig förr.
Jag trivs fantastiskt bra här så det är inte synd om mig på något sätt och tack vare exet lyckades vi skaffa den här fastigheten utan en enda krona i sparkapital. Men det KUNDE ha gått mycket värre, så "tänk efter före" är mitt råd till de unga.
Finns nog många sorgliga historier.
Här är en till.
En bekant byggde nytt början på 90. Kostnaden blev 1,6 miljoner för drömhuset. Krisen kom och den ena blev av med jobbet.
Den vänlige bankmannen som lånat ut pengar över över skorstenen slutade att vara vänlig. Med 1 st inkomst och räntor på 12% höll det inte och paret fick flytta ut från huset som nu var mer en mardröm. Efter upprepade försäljningsförsök på en heldöd marknad gick den några år senare via kronofogdens auktion för halva priset.
800 000 kr i skuld till hög ränta.
Har ett liknande exempel i min nära vänskapskrets, fast där handlade det om skilsmässa. Huset hade tappat nära halva sitt värde när de lyckades få det sålt. Min vän gick med den kvarvarande skulden i måååånga år.
Jag känner verkligen med dem som tvingades gå från huset med skuld på 90-talet. Jag hade som tur var ett hyfsat välavlönat arbete och kunde betala räntorna och driftskostnaderna och sköta fastigheten helt ensam. Många fastigheter tappade 30% av sitt värde på Värmdö på den tiden och många nybildade bostadsrätts-radhus-föreningar gick i konkurs. Mitt problem med att ha blivit ensam kvar med huset blev allt bättre när räntorna sjönk. Jag hade också tur med att ingenting dyrbart gick sönder under hög-ränte-åren, heller.
Det som retar mig mest är en partner som tar hem en fastighetsmäklare utan att informera delägaren (alltså mig) om det. Det känns lite grand som en våldtäkt när någon annan har varit inne i huset och inspekterat och uppskattat värdet på det. Sedan får man höra om besöket efteråt. Jag har hört flera andra drabbas av samma sak och de har också känt obehag.
Skickade två svar, en för stugan också 🙂
Nej. Sitter i en mindre lägenhet i 1,3mil-klassen "på landet" i Stockholms län. Är belånad till ca 80%. Dock så har jag genom sparande och investeringar skapat mig möjligheten att amortera ner till ca 50-60% om behovet finns. Det gör det inte, jobbar som redovisningskonsult och är relativt högavlönad i jämförelse med boendekostnaden. Sitter lugnt i båten, om än trångt.
Dock så befinner sig jag och sambon i en liten klurig sits. Boendet är för litet för att starta familj, vi har snart bott tillsammans i två år och vi blickar framåt. Om vi fortfarande är i ett partnerskap i 1-2år till så kanske vi vill börja tänka på riktigt om att "expandera".
Jag bollar alternativen fram och tillbaka nästan varje dag med tanke-experiment och uträkningar. Ska man köpa en större lägenhet närmre stan (vi vill båda lite närmre, jobbar inne i stan, osv), eller ska man stanna lite i utkanten och köpa en villa? Ska man köpa en tomt och bygga ett nyckelfärdigt hus? Ska man vänta på att "bubblan" spricker?
Det är liksom inte små beslut att ta, känns jobbigt. Men för att hålla mig mer till ämnet så skulle jag inte kontanta ett boende i dagsläget. Jag är väl av den årskullen som tror sig kunna förvalta pengarna bättre själv. Känner mig lite som ett sommarbarn i Game of Thrones. Måste väl uppleva den långa och kalla vintern själv för att på riktigt förstå den.
Den relevanta frågan är väll om värdet på den egna bostaden stigit mer än index/snitt annars kan det väl kvitta såvida man inte tänker göra en exit helt och hållet eller sänka standarden vid en avyttring. Annars sitter väl alla i samma båt tänker jag +-0 i slutändan.
Konstig fråga. Jag har lyckats spara ihop tillräckligt med kapital för att köpa min bostad skuldfritt men väljer givetvis att belåna och hellre ha pengarna på aktiemarknaden. Finns inget vettigt alternativ att fylla i så som frågan är ställd.