Försvarsmakten rapporterar att man avser att öka engagemanget i Ukraina, via om inte annat den av Kanada ledda utbildningsinsatsen Operation Unifier. Idag har Försvarsmakten fyra personer på plats, men kan utöka detta till femton enligt liggande mandat från den svenska regeringen.
 |
| Packade och klara |
Sverige deltar just nu i Unifier med en tolk, en stabsofficer och två instruktörer. Regeringens beslut innebär att vi får ha 15 personer på plats. Försvarsmaktens C PROD säger:
“Det är ytterst de ukrainska styrkornas ansvar att försvara sitt territorium och skydda sin civilbefolkning. Genom att träna och utbilda dessa styrkor stärker vi deras förmåga att kontrollera och stabilisera landet. På så sätt bidrar vi till stabiliteten i vårt eget närområde.”
Utöver detta har Sverige deltagit med trupp i övningar i Ukraina och överväger nu att ansluta sig till en av EU ledd utbildningsats i landet, medan Kreml bygger upp trupp för att kunna anfalla landet i vinter.
Ett angrepp väntas kunna ske i januari – februari, när EU är som känsligast vad gäller den ryska gasen. I februari är det dessutom vinter-OS i Beijing, och de olympiska spelen har av tradition varit tillfällen där Kreml anfallit grannländer. Anfallet mot Georgien skedde under sommar-OS 2008, och invasionen av Ukraina och ockupationen av Krim inleddes direkt efter att vinter-OS i ryska Sotji avklarats 2014.
En djupare analys av läget för gasvapnet kommer på bloggen på torsdag, efter att jag hållit en intern föreläsning i morgon för ett företag om bland annat detta.
22 kommentarer
Korkad/naiv fråga: Att Sverige med vår begränsade praktiska erfarenhet av Ukrainas nuvarande situation skickar ner två personer för att utbilda… Vad är det faktiska syftet? Borde inte vi åka dit och lära av dem om något? Eller är det primärt signalvärdet av närvaron som är målet?
Beror kanske på vad för något vi utbildar i? System/vapen/fordon/signal/samverkan som inte Ukraina traditionellt har jobbat med. Vi kanske utbildar dem i hur man ska samverka med västerländska förband, t ex hur man anropar CAS från västs flyg.
Det finns mycket att lära från båda hållen, och om jag minns rätt så nämner FM i sin artikel att de även drar lärdomar från ukrainska försvarsmakten. Ukraina har mycket färsk erfarenhet och kunskap från det pågående kriget i Donbas, men brottas också fortfarande med att modernisera sin krigsmakt från det förlegade sovjetiska arvet och allmän vanskötsel innan 2014. Dessutom är de i nuläget optimerade för det stillastående skyttegravskriget, och jag misstänker att det behöver hjälp med att bygga upp en modern förmåga till manöverkrigsföring med uppdragstaktik, modern ledning etc. Man kan iaf säga att de har kommit många mil sen 2014!
Det finns två ytterligare aspekter på fördelarna med det utländska stödet. Den ena är ekonomisk, där utländska instruktörer friar upp egna resurser och/eller ökar utbildningstakten. Den andra är att det hjälper Ukraina med sin NATO-standardisering och interoperabilitet med NATO.
Vi kan också lära dem små grodorna
Det är alltid ett givande och tagande i utbildning….
Svensk (och övrig utländsk) personal på plats är även en utmärkt snubbeltråd, som kan användas för att uppvisa Rysslands skuld i det hela.
Om typ UK och Frankrike hade haft förband på plats i Karelen 1939 så hade det varit rätt avhållande för Stalin.
Det är inte mycket som är nytt under solen.
Hur skulle en eventuell attack från Ryssland tänkas gå till väga?
Har Ukraina någon chans att försvara sig?
Det har nu haft ett antal år att stärka sitt försvar så det borde iaf kunna stå emot bättre än för 8 år sen.
Ryssland skulle nog relativt snabbt få totalt luftherravälde och därmed kunna göra lite som de vill. Ukrainas flygvapen består av ca 50 Mig29 och Su 27 samt vad på pappret ser ut som någorlunda starkt luftvärn med 250 s300.
Frågan är hur moderniserat det är (troligen inte alls) eller om de har adekvat ledning och vapen (även här troligen inte).
Man ska nog inte förringa försvarsviljan hos det ukrainska folket, vilken antagligen är högre än stridsmoralen i många ryska förband när de börjar ta förluster.
Ukrainsk strategi lär gå ut på att tidigt åsamka kraftiga ryska förluster. RF är en koloss på lerfötter.
Ukraina har rötterna i samma militärstrategiska tänk som team Kreml men är sedan 2014 uppdaterade på västerländsk taktik och strategiskt tänkande.
Det är inte 2014 års Ukraina som RF möter.
Det gäller att nu skapa så många osäkerhetsfaktorer som möjligt, vilket också görs, så att riskscenarioberäknarna i Kreml tappar kollen på hur många potentiella för RF negativa utfall det kan handla om. Om risk inte kan kontrolleras eller beräknas så vågar inte RF agera. RF är en stormakt, men långt ifrån någon supermakt.
Jag har skrivit det många gånger förut.Skicka ner huvuddelen av STRIX förråden, de borde vara ideala för att göra det svårare att med pansar rulla över infanteriförband varvid tröskeln för att våga anfalla höjs.
Läste på lite, de verkar helt klart vara ett asymmetriskt svar på många attackerande pansarfordon. Vi borde helt klart låna ut vårt förråd varje gång Ryssland kraftsamlar vid Ukrainas gräns.
Vet inte hur battle proven de är? Men Bofors brukar ju göra bra grejer.
Hur pass korrupt är Ukraina? Hur ser stridsmoralen ut om det börja barka åt h-e?
Vad kan vi förvänta oss om landet går "belly up" snabbt?
Tror Kreml är skraja för att det egentligen är tvärtom, därav bara skrammel så länge Ukraina visar resolut handling och Väst sänder snubbeltrådsförband för att samöva.
För många risker i kompotten som gör det hela oförutsägbart för Kreml.
Hittills har Ryssland bara lyckats ena den ukrainska nationen, "forged by fir"e. Miljontals rysktalande ukrainare som avskyr Kreml. Ryssland är nog den största bidragaren till ukrainsk nationalidentitet utan att det alls var syftet, tvärtom.
Tack Abbe, intressant take. Hur är synen på Sverige? Antar att ukrainare lägger långa historiska perspektiv på saker, och Sverige och Ukraina har ju en del gemensam historia
Det barkade ju åt h-e 2014, men de vände på steken och tog tillbaka det mesta av förlorat territorium. Vad gäller försvarsviljan, se på slaget om Donetsk flygplats till exempel. Den gick inte att ta med mer än att man smulade sönder hela flygplatsen till grus.
Sverige är i kategorin fjärran utland. Ukraina i kategorin nära utland enligt rysk logik är nära utland nåt som skall "hem till riket". Dvs nån tillfällig omständighet som kan justeras.
Ukraina och Vitryssland har sin historia kopplade till att en gång vara delar av Polen-Litauen.
Sverige och Ukraina har kopplingar sedan vikingatid och Kiev raserna.
Senare i kamp mot ett expanderande Ryssland med Karoliner, Ivan Mazepas kosacker och Poltava. Sägnen säger att Karolinerna gav Ivan Mazepas här svenska blågula banér för att de skulle kännas igen i striden vid Poltava. Färgerna blev då Ukrainas, men det kanske är en skröna.
På senare delen av 1700-talet skulle södra nuvarande Ukraina koloniseras och svensktalande estländare flyttades till Gammelsvenskby i Ukraina.
Finland, baltstaterna, Polen, Ukraina mfl. har ju ganska jobbiga minnen av vad rysk/sovjetisk intressesfär innebär.
Kiev-ruserna alltså..
Sverige behöver dra bättre slutsatser. En är att vi behöver avsevärt fler förband. En annam att den inre säkerheten i landet måste öka. Vem vill rycka in till militärtjänt och lämna familjen i det våldsläge som nu råder? Inre sammanhållning är avgörande för försvarsviljan.
På ca plats 20 på min politiska irritationslista har jag att om Kreml inte hade fått nojjan skulle jag med glädje fritidskampanja för att svensk industri bör köpa in sig i en Hanhikivi 2 då en dubblering av projektet och att bygga två reaktorer i rad borde vara det snabbaste sättet att tillföra mer ny kärnkraft till det nordiska elnätet.