En bra soldat ser inte ut som en kroppsbyggare

En bra soldat är inte ett muskelberg byggt på gym, som släpar omkring på massor med onödiga kilon och ett enormt kaloribehov, och saknar fettreserver. En bra soldat är byggd för att vara seg och uthållig, inte för att uppvisa något skev manlig eller kvinnlig sexuell maktfantasi om muskelberg.

Svenska soldater på tio mil baskerprov

Inom de högerextrema Rysslands-hyllande svärjiskretsarna cirkulerar det ett foto på några manliga ryska kroppsbyggare som placerats i ryska uniformer. Detta framhålls som någon form av ideal, och svärjisarna menar också att svenska soldater är mesar.

Men i fält håller  inte en kroppsbyggare. Svärjisarnas hyllande av kroppsbyggarfotot är inte bara okunnigt om soldatens behov, utan också kring hur faktiska ryska soldater ser ut.

En soldat ska naturlgitvis vara stark nog för uppgiften, men den uppgiften är inte att lyfta 250 kg mark eller 200 kg bänkpress. Med en hand. Möjligen är undantaget logisitiksoldater inom trossen, som säkert kan behöva lyfta tungt. 

Däremot kan en soldat behöva orka bära 50 – 100 kg utrustning på ryggen. Inte i 10 meter farmers walk på gymmet med vikterna i varje näve, utan i tio  mil. Det gör att onödiga muskler bara är en belastning viktmässigt och kalormässigt. En större kropp förbrukar mer kalorier, vilket blir ett logistiskt problem, och ett problem för uthålligheten.

En soldat bör inte heller vara nere på kroppsbyggarnas 5-10% i kroppsfett. Det behövs reserver i krig, och således lite underhudsfett att bränna av.

Framför allt handlar en soldats muskler om användbarhet, inte utseende. 

Tittar man på foton på svenska specialförbandssoldater, med de allra högsta fysiska kraven, så framgår det snarare att de flesta av dem är smidiga, inte kroppsbyggare. Musklerna finns där, men de är byggda för prestanda i verkligheten, inte för propagandafoton.

För övrigt slåss man inte  hand mot hand längre och närkamp är extremt ovanligt. Muskler visar på inget sätt vem som segrar i en duellsituation, och en rysk kroppsbyggare reagerar  på samma sätt av en 5.56 eller 7.62  som en svensk soldat –  möjligen sämre då en större kropp kommer absorbera mer av energin från en kula, och därmed ta mer skada.

Vidare ser inte ryska soldater i verkligheten ut som de kroppsbyggare som använts på propagandafotot. I verkligheten är de korta 19-åriga taniga barn, med saknade tänder, undernärda, misshandlade av sina befäl och äldre kollegor, samt ofta våldtagna av de äldre (nä, i Ryssland är det förstås inte homosexuellt med manlig våldtäkt …). Lite äldre kontraktniki, motsvarande svenska GSS/K, är kanske i lite bättre form och de som står för misshandeln och våldtäkterna av de yngre, istället för att själva bli misshandlade.

Fördelarna ryska soldater har är således att de är små måltavlor, de är vana vid att få stryk och de är vana vid att inte få någon mat. Men de är också totalt omotiverade och saknar förmåga att ta egna initiativ om ingen säger åt dem vad de ska göra. De är antagligen mer rädda för sina så kallade kamrater och befäl än för fienden. Men de kommer mörda, lemlästa, plundra och våldta allt de ser helt i strid mot såväl folkrätt som krigets lagar – vilket gällt i alla ryska krig – och kan därför aldrig tillåtas in över svensk gräns, utan bör lämpligen i svenska marinens och flygvapnets regi förpassas till Östersjöns botten på vägen hit.

Läs gärna om Krigets färger.

Det är förstås möjligt att svärjisarnas hyllande av ryska kroppsbyggare bygger på någon form av sexuella preerenser hos svärjisar – vilket är okej – men några bra soldater handlar det i alla fall inte om.