Dags igen för MÖP-måndag. Med Armeniens förlust i Nagorno-Karabash 2020 är självmordsdrönare på allas läppar. I sig är inte system med fjärrbekämpning något nytt, men kanske har vi aldrig fått se en kvalificerad motståndare bli utsatta för dessa på ett så brutalt vis. Hur skulle ett krig där bägge parter har tillgång till moderna vapensystem för fjärrbekämpning kunna se ut? Vi pratar nu om hyperkriget.
 |
| Måltavla? |
Som bekant förbereder vi oss (iaf Sverige) alltid för att utkämpa förra kriget, och riskerar därför vara hopplöst efter både tekniskt och doktrinärt. Ibland kan man få uppfattningen om att vi är på Armeniens nivå och fortfarande tänker oss ett konventionellt krig som tredje världskriget skulle utkämpats.
Armeniens förlust i Nagorno-Karabash berodde inte bara på teknisk underlägsenhet – eller snarare oförmåga att kunna motverka nya vapensystem – utan var också en förlust på det operativa planet där Azerbajdzjan helt enkelt var bättre. Det är också angriparens fördel – man angriper bara när man anser att man kan uppnå sina mål, och angreppet var ingalunda improviserat.
Förenklat kunde man annars säga att kriget handlade om gammal sovjetisk inflexibel doktrin och utrustning mot modern västerländsk doktrin och utrustning, även om Azerbajdzjan kanske inte i sig bör kallas västerländska.
Ryssland har redan tidigare fjärrbekämpningsförmåga, främst baserad på deras massiva artilleri, inklusive pansarvärnsgranater på sitt sätt motsvarande exempelvis svenska Bonus eller Strix. På några minuter ska man bland annat utplånat en hel ukrainsk mekaniserad bataljon när man inledde det reguljära anfallet in i sydöstra Ukraina.
Ovanpå detta finns nu drönare (UAV eller RPAS, men vi kallar dem drönare för enkelhetens skull), om än kanske inte i svenska försvaret i någon större utsträckning. Tillsammans med system för fjärrbekämpning – oavsett om det är självmordsdrönare, artilleri, pansarvärnsrobotar som inte längre behöver fri sikt till målet som Spike NLOS och ER eller brittiska Brimstone, glidbomber släppta från flygplan 150 km bort, kryssningsrobotar eller andra system – så har drönarna öppnat upp för att göra slagfältet mycket dödligt för särskilt prioriterade mål som olika former av fordon eller tunga vapensystem. Detta i väntan på att ännu inte införda motmedel förbandsatts. Att det kan finnas aktiva system som kan skydda t ex stridsvagnar innebär inte att de faktiskt finns på plats. För svensk del skulle det säkert ta minst 10-15 år att införa dessa om vi får pengar till det. Att maskera signaturer så man inte upptäcks har snarare blivit allt svårare i dagens allt mer digitaliserade slagfält, där emissioner gör att allt kan ses.
Det gamla talesättet what can be seen can be killed gäller inte längre. Eller har snarare utökats till everything can be seen and therefore killed. Men vad skulle hända om två länder med denna tekniska utrustningsnivå skulle hamna i konflikt med varandra? Hur ser hyperkriget ut?
Så hur ska ett krig mellan jämlikar föras när allt kan dödas.
Kanske är Rysslands krig i Ukraina en ledtråd, då parterna är relativt tekniskt jämbördiga. Ställningskriget är tillbaka.
Fast i hyperkriget måste man hålla avstånd till motståndaren. Kanske blir ingenmans land mellan partnernas stridsställningar flera mil brett?
Där inne utkämpas robotarnas krig, där man försöker nedkämpa motståndarens drönare innan de kommer så långt fram att de kan göra målobservationer av stridsställningarna och leda in fjärrbekämpning.
På marken i denna nya stridszon rör sig inga pansarfordon, utan bara spaningsförband, jägarförband och specialförband till fots, med all form av emitterande utrustning avstängd för att inte röja sin närvaro. Kanske kan man även ha IR-skyddande utrustning för dessa små enheter, medan de under drönarnas och luftförsvarets kamp uppe i luften försöker ta sig fram för att kunna leda in fjärrbekämpning mot motståndarens positioner. För desssa elitförband blir det snarare en tillbakagång till enklare system. Kanske inte ens rödpunktssikten – i princip allt som är batteridrivet kan ge ifrån sig emissioner. Utan all form av elektrisk och elektronisk utrustning inklusive gruppradio, slås på först när man ska leda in fjärrbekämpning av motståndaren. Och då bara kort, innan man sedan måste omgruppera.
Traditionellt motoriserat infanteri, mek och pansar, har förvandlats till måltavlor och blir lika föråldrade som slagskeppen var under andra världskriget, drömmande om att faktiskt komma så nära motståndaren att man kan öppna eld. Annat än med sina Spike NLOS ER förstås.
Man ska inte heller underskatta hur demoraliserande det kan vara att bli nedkämpad eller se sina vänner bli dödade av en motståndare man aldrig ens kommer inom en mil från. Att du när som helst kan bli dödad, utan att ens vara i stridslinjen, för stridslinjen har förvandlats till en flera mil djup zon.
Man höll fast vid slagskeppen fram till andra världskriget. Det var först då det blev helt uppenbart hur föråldrat vapensystemet hade blivit i flygets ålder. På samma vis kan det bli med stridsvagnarna i drönarnas ålder. Men först krävs det facit. Militär är på goda grunder rätt konservativa i fred, men darwinismen i krig är brutal. Och vi har ännu inte fått uppleva hyperkriget och förhoppningsvis slipper vi det.
De slagskepp USA behöll fram till kalla kriget slut utrustades till kryssningsrobotplattformar. Kanske samma öde som kommer möta stridsvagnar och stridsfordon framöver. Man blir robotplattformar med en kanon kvar av sentimentala skäl och utifall att man någon gång faktiskt skulle komma så nära motståndaren att man kan öppna direkt eld. Ett fåtal ovanliga och legendariska sammandrabbningar, likt en handfull sjöslag under andra världskriget.
Men även Azerbajdzjan hade stridsvagnar i kriget i Nagorno-Karabach. Frågan är bara om de faktiskt någonsin bekämpade motståndarens stridsvagnar med direkt eld eller om de bara användes för att med sin närvaro ta terräng motståndaren redan flytt från …
Jag vet att likt för slagskeppen så kommer med goda argument många argumentera för stridsvagnens fortsatta framtid, precis som för slagskeppen. I värsta fall kommer angriparen att ha både fjärrbekämpning, drönare och stridsvagnar, medan svenska drönare kan räknas kort och ingalunda är allerstädes närvarande, utan en nischad specialförmåga, och Sverige förberett sig för förra kriget. Eller kanske räcker det med lätta luftlandsatta förband, utrustade med mängder med självmordsdrönare för att slå ut svenskt pansar innan de ens hunnit nå fram till brohuvudet?
Kriget kommer med facit. Vi får hoppas att Sverige då har alla rätt, eller iaf fler rätt än angriparen.
24 kommentarer
Kommer ihåg en repövning i mars i Norrbotten. En av de sista större innan nedmonteringen av försvaret hade fullbordats. Nu skulle de relativt nya Leoparderna ut i aktion. Norrbotten är väl inte helt idealiskt men lite offroad nära våtmarker och myrar borde vara ok då de är rejält genomfrysta i mars sades det. Som transportledare fick man följa upp förbandsförflyttningar.
Men hjälp, dessa kolosstransporter som rörde sig som en långsam orm med långtradare lastade med Leoparder, bärgningsfordon, reparations- och underhållsfordon, ammunitionitionsfordon,bränsletransport, manskapsfordon, osv. osv. Vilken sitting duck kom vi alla att tänka. Denna kolonn hade dessutom kört fast i snödrivor i obygden. Lite Raatevägen över det hela.
Jag kan även säga att när väl Leoparderna skulle förevisas i framryckning så gick det mellan mellanbra. Flera körde ner sig.
Kanske skulle man visa omvärlden hur meningslöst det var med tunga stridsfordon i norrbottnisk vintermiljö men stilla tänkte man att det måste finnas nåt bättre.
Fattar att det säkert kan vara bättre i slättlandsområden i torrt väder men de är lite dinovarning i en modern snabbrörlig konflikt.
Det är alltid en kapplöpning mellan skydd och eldkraft. I första världskriget kom bl a kulsprutan och förändrade allt, men det dröjde inte så länge tills man uppfann motmedel mot den (t ex stridsvagnen). Nu är drönarna den nya kulsprutan, men om ett tag kommer motmedel eller skydd. Hoppas Sverige hänger med i utvecklingen bara, både vad gäller användandet av drönare, samt införa förmåga till skydd mot dessa. Önskedrömma kan man ju alltid =P
Nä, nu fokuserar vi på VÄRNPLIKTEN och ANTAL FÖRBAND PÅ PAPPRET. Förmåga att möta dagens hot är inte så viktigt, det viktiga är värnplikten.
Ja det är sant, det var bättre förr! Och ungdomarna behöver lära sig disciplin och att bädda säng! Kan vi återinföra cykeltolkning istället för drönare?
Varför inte tolkning bakom drönare för att göra allt än mer förvirrande…
När det gäller den mekaniserade bataljon som Ukraina fick utslaget så var det huvudsakligen ett strategiskt misstag från Ukrainas sida som ryssarna utnyttjade. Så man bör inte dra alltför långtgående slutsatser ifrån det mer än att pansar inte får ställas upp stationärt knuten till någon form av kommandopost på det sätt Ukraina gjorde utan de måste hela tiden vara rörliga.
Lvkv torde kunna vara rätt effektiv med att detektera och nedkämpa diverse flygande farkoster, förövrigt så borde alla strf med 40mm kulspräng kunna göra livet surt för drönartekniker.
En modern drönare jobbar på 15 – 20 000 m höjd så lycka till med kul-
spräng!
15 000 – 20 000 m höjd är det bara de stora drönarna som klarar, och vistas de på den höjden så är de ett lätt mål för jaktflyget om fienden inte har luftherravälde. Så inte riktigt vad pansaret själva ska bekämpa, snarare ett jobb för jaktflyg och luftvärn.
En Off-Topic men ändå On-Topic fråga:
Jag använder mig av Caspian report för att få en hum om diverse konflikter jag tycker är intressanta eller inte har hört något om.
Exempelvis Armenia and Azerbaijan war.
https://www.youtube.com/watch?v=NesivHrMNcc
Har du hört talas om den, alternativt redan kikar på den?
Annars är det en rekommendation.
You're welcome!
Tittar också på denna emellanåt. Caspian drar på lite väl fantasifulla växlar med world domination som drivkraft i flera inlägg och har ett östligt perspektiv där Ryssland emellanåt tillmäts som en större aktör/global påverkare än vad de är. Dock ändå intressant.
Överlåt 22n till Balterna, tror dom skulle göra större nytta där innan dom blir för gamla!
Hur står sig drönare mot EMP?
Farsan brukade prata om detta så fort han fick höra om bonus granaterna. (artillerist som han var)
I princip tror jag att utvecklingen av robotar och fjärrbekämpning gör att stridsvagnar odyl kommer bli i princip obrukbara. På samma sätt kommer troligen bemannade flygplan gå i graven. Robotar och drönare kommer ta över. Behövs något för att i fred hålla koll på luftrummet så duger ett ganska enkelt billigt flygplan.
Så en trolig utveckling är en accelererande utveckling av luftvärn kombinerat med aktiva skydd mot granater/robotar etc
Den historiska parallellen är intressant men man ska minnas att ingen part i kriget trodde att hangarfartygen skulle dominera och ta över.
I princip så verkar tanken varit att hangarfartygen skulle "mjuka" upp målen innan slagskeppen skulle avsluta arbetet.
Men principiellt med miniatyrisering och teknisk utveckling så kommer "klumpiga" dyra enheter förlora.
Jag är personligen lite charmad av Van Ripers taktik i "Millennium Challenge". Go first, go low tech, go massive and overflow!
Det enda som kanske inte är överförbart till svenskar är väl hans användning av självmordsattacker med små båtar då svenskar generellt inte kopplar ihop självmord med att komma till paradiset och ett gäng väntande jungfrur.
Stridsvagnens höga förmåga till verkan, rörlighet och skydd gör den lite tidig att räkna ut. Men kostnadseffektivt närluftvärn behövs. Mycket av existerande luftvärn är byggt för att bekämpa fientligt flyg eller (dyra) kryssningsrobotar, inte billiga drönare i hög volym.
Det som mest talar mot stridsvagnar på framtidens slagfält är dess kostnad och logistik. Går det att uppnå samma förmågor på radikalt billigare sätt kommer dessa dominera.
Är väl bara skyddsnivån som stridsvagnar har kvar som unikt, och när angreppen nu kommer uppifrån istället för i fronten så har man inte ens det.
Problem med att förutsäga hur två parter med avancerad militärteknik står sig mot varandra är väl att stor del av det som kan användas när skiten träffar fläkten inte finns officiellt eller har hemlig funktionalitet.
EW är en enormt viktig komponent som man döljer in i det sista och där gamla "dummare" vapensystem kan komma att stå starka när sidorna är likvärdiga.
Hur effektivt Sverige redan nu kan störa ut drönare, speciellt billigare med "självmordsuppdrag" torde vi få veta först i skarpt läge.
Avancerade, störsäkra varianter med lång räckvidd lär fortfarande kosta mer än vad det kanske smakar att använda på mindre prioriterade fronter.
Som nämndes även i inlägget så finns det även stora risker med allt som går att spåra. Billiga drönare med begränsad räckvidd bör gå att pejla relativt enkelt och därmed bekämpa källan.
Stridsvagnar kanske är användbara, men jag tror inte att de är kostnadseffektiva längre. En smart robotstrategi är nödvändig.
Youtubea "Angel has fallen Drone Attack Scene" lite jobbigt att försvara sig med pickadoller i ett sånt scenario
Så här tänker jag mig en smart robotstrategi.
– Se till att ha en svensk drönar/robotindustri som löpande tillverkar drönare som kan långtidslagras 25-50 år.
– Se till att i princip alla vapensystem har formfaktoren ISO-container så att vapnen kan flyttas med tåg, lastbil, båt etc och enkelt döljas.
– Producera tusentals varje år och ställ undan i lager, bergrum, etc.
– Om ryssen kommer så får de räkna med ett bombardemang av robotar. Först de nyare varianterna, sedan de äldre. På allt från angripande trupper till deras hemmabaser.
Det är svårt att sia om såklart. Utveckingen av laser för luftvärn som Rheinmetall håller på med kanske ät en fingervisning om framtida motmedel? Befintliga fordon blir säkerligen bärare av kostdistansmedel, typ israeliska Pereh. Framtidens stridsvagn blir även det en drönare med 130mm kanon, typ en förstprad Milrem Type-X
Bofors HPM blackout.. Vi måste bli bättre på att micra grejer.
Intressant spaning, och nu har vi redan svaret; ja!