Därför slår inte ägarlägenheter i Sverige

Hade en granne som kastades ut för två år sedan. Han hade inte betalat avgiften i tid vid upprepade tillfällen.

Vi "kastade" ut en medlem ur en tidigare BRF. Detta skedde genom att KFM sålde lägenheten.

Pengarna från försäljningen gick till tidigare medlemen (notera, ej ägare) efter att man räknat av avigtsskulden, ränta och KFMkostnaderna.

Så en del som ska säga "du kan bli av med bostadsrätten" för att få det låta så hemskt är egentligen att du förverkat dig rätten att BO och att vara medlem. Du förverkar alltså inte det kapital som finns i medlemskapet utan du blir utlöst efter en försäljning.

Bara möjligheten att slänga ut den som svinar för mycket lär väl förhoppningsvis avskräcka ett och annat potentiellt svin?

Är inte så himla säker på att jag vill att mina grannar ska kunna göra vad som helst med sina lägenheter, då man bor så nära inpå dem. Det skulle skapa mängder av potentiella mardrömscenarion, som inte går att göra så särskilt mycket åt om man inte har våldskapital, typ.

För egen del är uppoffringarna minimala, trots att föreningens stadgor är förhållandevis strikta. Den enda regel jag inte är så glad i är väl den gällande matlagning på balkongen. Det hade varit trevligt att ha en gasolgrill där. Då jag bor högst upp i huset hade det knappast stört grannarna ändå. Men men, det kan jag leva med, givet den skit jag i utbyte potentiellt slipper.

Därmed är det dock inte sagt att ägarlägenheter är helt utan fördelar. Bara att jag inte är så säker på att jag hade velat bo i en.

Det finns inga klara regler gällande ägarlägenheter liknande en BRF-s stadgar som reglerar störande ägare/medlemmar.

Håller helt med Kaputnik: tryggheten i att kunna bli av med idiotgrannar väger väldigt tungt. Dessutom kan väl kommunen/soc/migrationsverket m fl köpa ägarlägenheter och placera sina klienter där utan att behöva godkännas av någon BRF? The horror…

Gällande våldskapital får man ju hoppas att det inte är grannen som råkar ha våldskapital och använder sina ägor på ytterst diskutabla sätt som går ut över omgivningen. Ni vet den där typen som inte skriver bittra lappar i trapphusen utan föredrar att i grupp diskutera saken med dig personligen.

Yes. Dvs inte via ombud eller lämnar ett meddelande utan personligen rent fysiskt söker upp en för att diskutera saken – fast så klart inte själv utan med tillhörande s.k. gruppering för att påvisa just våldskapital.

BRF Ida i Malmö liksom Kinesiska muren är ju bra exempel på hur extremt illa det kan gå med BRF när man får in fel folk i styrelsen eller har konstiga stadgar som BRF-köparna inte orkar läsa.

Vi kommer säkert se många fler misskötta eller kapade BRF:er framöver om inte bankerna är på alerten. Kan tänka mig att Handelsbanken i Malmö har fått väldigt kalla fötter.

Svensken är ett hemskt kollektivt socialistiskt mobb-folk, som väljer bostadsrätt före äganderätt för att kunna kasta ut sina grannar. Det spelar ingen roll vad folk röstar på, en majoritet är små nordkoreaner i alla fall. Sitter djupt i folksjälen.

B2B. Ja det är enklare att förhandla lån i BRF-föreningen kontra privatperson i BRF/småhus/ägarlgh.

Inte den erfarenhet jag har.

Vill du låna dyrt ska du köpa dig en egen hyreskåk.

Samfälligheter för småhus har ibland en fond som man betalar till årsvis, och när det är dags att asfaltera om så har man förhoppningsvis byggt upp en tillräcklig buffert.

Även en BRF ska ju – åtminstone i teorin – göra årliga avsättningar till yttre underhåll, dvs allt som inte de enskilda medlemmarna ansvarar för. (I min tidigare BRF fanns t.o.m avsättning för inre underhåll med som en del i avgiften vilket gjorde att när mitt kylskåp pajade kunde jag betala det nya med pengar som redan fanns avsatta för inre underhåll. Men det är nog historia nu.)

Men avsättningar för yttre underhåll var det. Fördelen är att har man medel fonderade på det sättet har avsättningarna belastat resultaten varje år de gjorts, säg med 100.000 per år över en tioårsperiod i en mindre förening så att man har en miljon fonderat. Dyker det då upp en renovering/reparation som kostar en miljon balanseras den kostnaden mot fonden för yttre underhåll och belastar inte årets resultat. Om man INTE har medel fonderat belastar kostnaden årets resultat vilket gör att man (även om det inte påverkar kassaflödet) kan få lite märkliga årsredovisningar med på papperet stora förluster vissa år. Bakgrunden till detta är en förändring av bokföringslagen för BRF'er som gjordes för några år sen som gör att man inte lika enkelt som tidigare kan lägga upp en avskrivningsplan för t.ex. ett stambyte över 50 år utan måste ta kostnaden på årets resultat om man inte har fonderade medel.

10 k tycker jag låter väldigt mycket för en äldre kåk.
Rimligare är nedåt 1 k/kvm som sedan utökas vid större renoveringar för att sedan återigen amorteras ned till 1 k.

Samfällighetsföreningen har förmånsrätt i alla delägande fastigheter. Betalar du inte kan KFM sälja din ägarlägenhet och föreningen har då FÖRSTA tjing på pengarna, dvs före första pantbrevet som banken har!

Att låna ut till en fungerande samfällighetsförening är extremt säkert eftersom man kommer före pantbreven i säkerhet.

En ägarlägenhet kan du dessutom hyra ut som air-bnb utan att någon kan lägga sig i.

Finns ju BRF:er som vräkt medlemmar som hyrt ut sin bostad. Kan inte hända med den överlägset bättre ägarlägenheten.

Olle, det beror kanske på var och när föreningen är byggd/instiftad. Det har inte alltid varit mest fördelaktigt att låta föreningen ta upp lånen; enskilda medlemmar får ju göra ränteavdrag så det kan bli en bättre kalkyl totalt sett om de gör den största kapitalinsatsen själva.