Riksdagsledamöter från samtliga partier diar skattepengar mångfaldigt mer än den värsta bidragstagare i form av sitt arvode. Man måste fråga sig hur exempelvis Moderaterna kommer undan med detta ideologiskt – borde inte marknaden finna en lösning som finansierar deras löner och borde inte den moderat som är beredd att ta lägsta arvodet vara den som får platsen?
 |
| Moderaternas partikongress i Göteborg i forntiden då de fortfarande var nya |
Just nu räcker det att ha 55 riksdagsledamöter närvarande som knapptryckarkompani, vilket väcker frågan om resten behövs alls.
En riksdagsledamot får skattepengar om 68 400 i månaden, och sitter man som ordförande i ett utskott får man 20% tillägg och 15% som vice ordförande. Till detta finns en massa reseersättningar och ersättningar för ett trevligt boende i huvudstaden.
Riksdagen bestämmer själva hur mycket skattepengar de ska dia genom Riksdagens arvodesnämnd, och det verkar alltså vara en av de sista utposterna där man inte använder lagen om offfentlig upphandling och låter lägsta anbudsgivaren få uppdraget. Inte heller verkar man tillämpa new public managment, vilket särskilt Moderaterna gillar i Region Stockholm för t ex Nya Karolinska.
Detta väcker frågan hur moderata riksdagsledamöter kan leva med sig själva där de diar skattepengar utan krav på motprestation, istället för att hitta en marknadslösning där tillgång och efterfrågan får råda.
De enda i riksdagen som verkar följa någon form av ideologi är Vänsterpartiet där man betalar en stor del av sitt arvode till partikassan och sitter med en lite mer beskedligare lön. Förlåt, arvode vilket ju inte alls är samma som lön. Detta i sann socialistisk anda om rättvisa, solidaritet och demokrati, eller som det heter på svenska ingen ska tro att de är något, ingen ska få mer än någon annand och demokrati är när staten äger allt. Socialister vill att alla ska dia skattepengar (exakt varifrån dessa pengar ska komma är dock en olöst fråga) och det är således helt okej för dem ideologiskt att göra detta.
Men hur kan då moderater sitta som värre än de värsta bidragstagarna och dia skattepengar? Och samtidigt klaga på att andra får bidrag?
De borde helt enkelt avstå helt från sina arvoden, och acceptera frivilliga donationer. Om det faktiskt finns en efterfrågan på en moderat, så måste ju någon vara villig att betala för detta? T ex via ett medlemskap i partiet Moderaterna, som därmed kan betala ut arvode till sina riksdagsledamöter. Eller varför inte lite moderna direktdonationer via Swish rätt in på moderatens konto?
Det verkar som moderata riksdagsledamöter saknar självförtroende, överger sin ideologi och istället säkerställt vill dia skattepengar utan att låta marknaden lösa finansieringen.
Men visst, ska man dia skattepengar finns det ju andra nivåer som gäller. T ex a-kassa, försörjningsstöd och liknande. Men det är lite lägre än 68 400:- SEK i månaden.
Nu gillar jag flera moderata riksdagsledamöter, som visat mig genuin praktisk och generös välvilja och vänlighet genom åren. Ingen nämnd, ingen glömd, men ni vet vilka ni är. Kram. Det betyder dock inte att man inte kan ifrågasätta den ideologiska grunden för att leva på skattepengdiande för en moderat. Marknaden borde kunna lösa detta.
I övrigt bör riksdagen kunna reduceras till 99 eller 101 ledamöter efter coronakrisen är över. Ser fram emot ett grundlagsförslag från de sparsamma Moderaterna om detta. Det går uppenbarligen bra med 55 stycken. Föregångslandet för alla moderater, USA, har 535 platser i kongressen med två kammare på en befolkning om 330 miljoner. Ett land med snart 11 miljoner behöver knappast 349 nationella representanter i vår enkammarkongress. Kom ihåg Parkinsons lag – det kommer hittas på saker för våra riksdagsledamöter att göra oavsett hur många de blir – skaffar vi likt USA 535 kommer de alla bli upptagna ändå. Med lite äkta moderat anda borde effektiviseringar istället kunna reducera 349 till 101.
50 kommentarer
Fördelen med att ha 349 ledamöter jämfört med 99/101 är väl att det ger en tröghet i systemet dvs vi ger inte Södermalmseliten den hävstångseffekt en minskning av ledamöter kan ge för de mer belevrade och kunni.ga människorna i Stockholm
Varför skulle det bli högre andel Södermalmare vid 101 ledamöter?
Varför skulle det bli högre andel Södermalmare vid 101 ledamöter?
Om vi dta det till sin spets så blir det ju ännu billigare och effektivare om vi drar ner från 349 till tre. Det är ju enklare att få absolut majoritet med enfast tre platser, tar vi sen i beaktandent att journalister gärna rapporterar om de som skriler högst så kan det slå hårt.
Ber om ursäkt för stavfel men orkar inte skriva om.
I Sverige så utses 310 av mandaten i Riksdagen av de olika valkretsarna, vilket trots allt ger en viss regional anknytning. Den minsta valkretsen Gotland har redan idag bara 2 mandat.
USA är för övrigt en federation, så utöver nationell kongress och senat finns motsvarande på regional nivå. Exempelvis Minnesota med något mer än halva Sveriges befolkning har drygt 200 ledamöter på delstatsnivå.
Tycker vi har mycket att lära av våra Nordiska grannar generellt och så även i denna fråga:
Norges Storting: 169 ledamöter
Danmarks Folketing: 179 ledamöter
Finlands Riksdag: 200 ledamöter
Så en nivå strax under 200 verkar ju fungera alldelens ypperligt att sköta liknande demokratier på.
När vi ändå är inne på vår riksdag så skulle jag välkommna en förändring av grundlagen att riksdagen endast stiftar lagarna och medborgarna väljer stadsminister i ett mellanval mer som fransmännen väljer president. D.v.s. i tre valomgångar vaskar man fram en statsminister kandidat som majoriteten av befolkningen är villig att ha som statsminister som sedan bildar regering som han vill utan att ett 4% parti skall kunna ställa regeringsmakten på spel i varenda lite småfråga. På detta sätt skulle det vara mer naturligt att söka majoritetstöd i sakfrågor istället för att kohandla om regeringsmakten och därmed släppa igenom frågor som inte har majoritetsstöd i kammaren. En tydlig svaghet i vår demokrati. Får jag riktigt drömma skulle riksdagsplatserna endast ske med personkryss och respekteras länsvis fördelat så vi även sänker beroendet av partipiskan att man får bedriva personvalskampanj i sitt län och därmed primärt representierar sitt län och dessa väljare inte sitt parti om platsen i riksdagen. Kan vi sedan få in lite av Schweizarnas möjlighet att stoppa ett riksdagsbeslut med tvingande folkomröstningar så skulle det nog faktiskt börja se riktigt vettigt ut. Men men det är mina små önskningar om en förbättrad demokrati i Sverige.
Peter: Rent parentetiskt då att jag är av diametralt motsatt åsikt än dig på samtliga de av dig angivna.
Sverige har, fortfarande enligt min åsikt, världens mest moderna och ändamålsrationella författning som uttryckt i Regeringsformen.
En plump i kanten naturligtvis att principiellt Monarkin ej ännu utbytts mot Republik … men i realiteten av noll politisk/praktisk betydelse.
Men som sagts ovan …. det är endast frågan om åsikter … och sådana finns det gott om!
Spännande, så du tycker inte vi kan sänka antalet riksdagsledamöter. Och du tycker inte det är ett problem att partier med litet väljarstöd får påverka sakfrågor som saknar folkligt stöd. Skulle sannolikt vara väldigt roligt att dricka en öl och diskutera med någon som tycker precis tvärt om vad jag skrivit ovan. Men då antager jag att du inte dricker heller =)
Peter: Din avslutande förmodan helt riktig. I egentlig mening hade jag druckit upp min ranson allaredan för 25 år sedan.
I allt övrigt har vi sannolikt ingenting att diskutera eftersom våra åsikter skiljer sig diametralt och jag kan knappast tänka mig att du skulle vara beredd att ändra åsikt.
LEVE KONUNGEN!
Chief… Om någon har bra argument som jag inte tänk på brukar jag vara beredd att ändra åsikt. Men sannolikt inte när det är tjuriga gubbar som bara vill påpeka att han tycker tvärt emot utan att argumentera för sin sak och sedan antaga att jag inte är beredd att ändra min åsikt. Kramar på dig och hoppas du är gladare än dina kommentarer får dig att framstå som.
Peter: Tack för repliken … och då med det tillägget att de argument du söker finns sedan flera år i ett närmast oräkneligt antal kommentarsfält här i Wilderängs blogg och att det just för tillfället saknas energi att formulera dem ytterligare en gång … för vilken gång i ordningen svårt att hålla reda på!
Norge har lite drygt hälfen så stor befolkning som Sverige så att man har drygt hälften så många representanter i deras motsvarighet till Riksdagen låter inte orimligt.
Rätt dålig idé om man vill ha någon slags oberoende politiker annars lär väl den som betalar politikern mest bli den som gynnas.
Vad skulle vara den praktiska skillnaden mot idag menar du?
Vi får väl tro att våra politiker inte tar emot pengar från näringslivet, det vore olagligt och riktigt illa.
Jag är övertygad om att det är väldigt ovanligt med direkt betalning från näringslivet till enskilda förtroendevalda då detta som du skriverär brottsligt. MEn som du säkert känner till finns andra mer vanligt förekommande sätt att ersätta personer för eventuella tjänster och dylikt. Men är det inte reglerat i rikets lag är det säkert helt okej och uppbackat av medborgarna
Lagstiftningen är faktiskt väldigt långtgående på detta område, får inte finnas en antydande till gynnande, bisysslor, julklapp till frun/barn från leverantör, bjudlunch, fotbollsbiljetter utan krav på motprestation, en öl i baren på konferensen, utlovad framtida ersättning efter politiken, tredje part eller uppdrag till närstående. Egentligen är det syftet som är olagligt och inte medlen (för de i förtroendeställning)
Lagstiftningen är som du skriver långtgående för detta område men med en avgörande defekt. Tid. Framtida ersättningar så som ex styrelseuppdrag mm är frekvent förekommande för våra ex proffspolitiker, men det är klart, möjligheten att dessa "fin jobb" har gått till dessa personer pga deras fantastiskt kompetens finns ju givetvis, men min uppfattning är att en stor del av dessa uppdrag/jobb är ersättning för utförd tjänst. Iom att det är svårt att bevisa(om någon nu skulle orka försöka) så kan vi inte veta helt säkert hur det ligger till.
Trornog att det snarare är kontakter och det knda namnet som öppnar så många dörrar för f.d. toppolitiker
Att de röstas in i riksdagen visar väl rätt tydligt att det finns en efterfrågan på dem?
Man kan inte längre stryka ens ett enda namn … Varför? Hmm.
Va?
OK, let me explain (Fawlty Towers)
Ännu i rätt modern tid fick väljarna stryka namn på de förtryckta valsedlarna. Om tillräckligt många gjorde det så åkte den misshagliga kandidaten ner i rangordningen och kunde rentav bli ovald (tills nog många ovanför hade eliminerats av olika skäl och det kom till fyllnadsval).
I sin vishet bestämde de som bestämmer att det var bättre att vi i stället får kryssa för EN kandidat på en godkänd lista med namn som är extra omtyckt. En som jag känner vart på så sätt invald i riksdagen. Men det var inte heller optimalt visade det sig när det olydiga folket kryssade in fru Bildt i EU, så detta parti fann sig föranlåtet att ge fan i att nominera henne då hon var alltför populär/populistisk.
En stor nackdel som jag upplever med detta nyare system är att det räcker med ett enda giftpiller på valbar plats för att pestflagga hela partiet i mina ögon — varje röst på det partiet stöder ju den jäveln i praktiken. Rätt snart får jag då slut på tänkbara partier. Olämpliga personer återfinns nämligen lite varstans i politikbranschen. Inga namn. Ringa tröst att det också finns godtagbart folk — de väger liksom inte upp en riktig dåre till beslutsfattare.
Dilemma: Ska jag bita i det sura äpplet och rösta in en ännu ostraffad horkarl, förbrytare, fjant eller fåne, eller ska jag soffrösta och låta dom andra göra det? Vilket är värst, liksom?
Jaha, det visste jag inte. Låter ju mycket bättre än idag faktiskt, med tanke på hur många stolpskott som står på listorna.
Du förstår hur jag menar.
"De borde helt enkelt avstå helt från sina arvoden, och acceptera frivilliga donationer."
Man skall nog akta sig för detta med frivilliga donationer. De kan komma från ett ställe som heter Кремль.
Och inga såna donationer förekommer idag? Betydelsen av eventuella såna är så klart mindre om man redan har en rejäl ersättning från arbetsgivare.
Systemet är ju en kompromiss från avskaffandet av tvåkammar riksdagen. Eventuellt borde det väl göras om till en tvåkammarriksdag igen. Men om man ska ha direkt representation av "regionerna" så kan den bli ganska robust dominerad av sossarna.
Sen till partistödet, ja, det är nog en av de grundläggande sakerna vilka ställer till det i Sverige. Partierna är inte beroende ens av medlemmar utan får partistöd fritt från staten.
Gynnar nog egentligen primärt folkpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet. Sossarna har sina lotterier och facken, moderaterna skulle troligen få pengar från näringslivet och centern har sina miljarder vilka bara förräntningen borde klara av att finansiera deras verksamhet.
Så skulle man vilja göra en enda reform för att på sikt rätta till riksdagen är nog avskaffandet av det offentliga partistödet detta.
Detta ska självklart inte omfatta riksdagens utredningstjänst odyl vilket är nödvändigt för upprätthållandet av en opposition (regeringen kommer alltid ha mer utredningsresurser genom myndigheterna).
Däremot finansiering av valen och partierna generellt bör ske på andra sätt.
Så ett parti som företräder Sveriges fattiga som ej har råd att betala medlemsavgiften ska inte kunna existera? Det är just detta som partistödet ska motverka.
Representation av regionerna har vi redan genom de 310 fasta mandaten.
Är väl flera länder som nu minskar antalet ledamöter i sina parlament.
Borde vi passa på att göra med. 99 räcker gott och väl.
Plus ett kostnadstak på stadsrådslönerna, Vill man ha fler ministrar får man samsas om samma lönepott.
Med tanke på arvodesnivån så har vi många riksdagsmän som slåss för att sitta kvar i riksdagen eftersom de är medvetna att de inte skulle komma i närheten av att kunna uppnå samma förmånsnivå på den öppna arbetsmarknaden. Samtidigt är inte arvodesnivån särdeles imponerande för de som verkligen skulle platsa i riksdagen.
Intressant och viktigt ämne.
Hela statsapparaten ink regioner och kommuner bör se över sin ressursallokering , detta skulle stärka landet inför framtida skeenden.
Skulle det inte räcka med 8 st riksdagsledamöter? 1 för representant per parti, givetvis med mandaten/rösterna delade enligt valresultatet.
Fördelar (utöver dom uppenbara)?
Nackdelar? Kan dessa hanteras/minimeras
Ett väldigt bra förslag faktiskt.
T o m Hanif Bali sa det. Han tackade skattebetalarna för sin lön, bidragen.
Nu under coronacrisen har det varit socialism för företagen( de har fått många skattekronor) och kapitalism till folket ( de har fått småpengarna för att hålla sig föytande över fattigdomsgränsen). Detta pratar man även om i USA.
Expressen har varit på samma linje flera gånger. De menar att man borde dra ner på antalet riksdagsmän.
Jag håller med. Jag vill också säga att våra politiker har blivit karriärpolitiker. De säkrar sin karriär före folkets bästa. Det är ett problem i Divided States of America och det är ett problem här också.
Visst borde vi klara oss med färre riksdagsledamöter, jag tycker man även i borde vikta röster i riksdagen efter väljarstöd. De runt hundra som får flest röster får vara med och representera de röster de fick i valet. Lite i konflikt med det så tycker jag man bara borde välja 1/3 av riksdagen varje val. Bästa vore ju såklart att väljare fick möjlighet att ändra sig närsom men då måste man rimligen överge val hemligheten
Och om man inte byter hela riksdagen, borde det vara val oftare. Vartannat år kanske.
Numera är riksdagsledamot inget man blir om man inte börjar som ung. De flesta riksdagsledamöter har inget annat yrke att falla tillbaka på, och vågar därför aldrig gå emot partipiskan av rädsla att hamna utanför valbar plats och därmed förlora levebrödet.
Riksdagen har blivit meningslös, kunde lika gärna dras ned till 25 ledamöter. Eller 8, med viktade röster
Jag undrar när vi kommer se en Zoombaserad riksdag. Det skulle bespara svenska folket en massa pengar.
Man gör väl en hel del arbete i utskotten ändå. De är 15 stycken idag med 17 ledamöter i varje plus ett antal suppleanter (som kan vara folk som är på upplärning eller inte fäiga för en ordinarieplats).
Antalet ledamöter skall i någon mån motsvara representationen i riksdagen, varje parti skall i alla fall ha minst en ledamot i varje utskott, så det kan nog inte minskas för mycket. Dvs, runt 200 personer i riksdagen är nog rimligt. Med färre antal personer så får du en större, icke folkvald riksdagsstab vilket kan ha sina för och nackdelar men minskar inte kostnaderna.
…..och idén att ledamöterna skall få sina pengar via lobbyister eller mutor istället för lön är helt vettlöst……
Klart man kan minska politikens kostnader med en mindre riksdag. Anställda åtnjuter inte samma förmåner som folkvalda. Och inte behöver det vara 15-17 politiker i varje utskott heller.
Men det är inte politikens kostnad som stör mig, utan bristen på demokrati. De folkvalda röstar som partistyrelsen bestämmer. Och där sitter ett gäng medie-tränade yrkespolitiker som ofta saknar en tydlig ideologisk ryggrad.
Mellan 2015 och nu har massor av folkvalda politiker bytt fot och ställer sig nu bakom en diametralt motsatt linje i migrationspolitiken. Inte imponerande ur ett demokratiskt perspektiv. Om jag röstar på dem nu, vad står de då för i morgon?
Om det inte går att få en fungerande representativ demokrati så kan man ju i stället stoppa dagens charad och minska dess kostnader.
Vilka partier som vänder kappan efter vinden har blivit uppenbart de senaste 10 åren.
Om man ska ta USA som exempel så bör man ta en stat med ungefär Sveriges befolkning. Där är det väl i princip bara Guvenören som är heltidsanställd, de andra, säg 150 pers (senatorer och representanter) har det som ett sidosyssla, ett förtroendeuppdrag helt enkelt. Man får en liten peng för detta, runt $10-15,000/år. Arbetsinsatsen kan vara säg 30-200% beroende på personens engagemang, vissa uppgifter är obligatoriska, mesta tiden går till att driva frågor man gick till val på.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ja jag tror också att det är systemförändring vi behöver. Tjänstemannaansvar, riksdagslöner och pensioner, mm. Sneglar åt Medborgerlig samling sedan en tid. De fick inte min röst sist då jag inte ville slänga bort den, var uppenbart de skulle hamna under 4% spärren. Tror jag bestämt mig för att ge den till dem nästa val, för att sova gott på natten om inte annat. I kommunen kan jag såklart komma att rösta helt olika, kanske mer på person än parti.
Detta var ärligt talat ett av de sämre skrivna och sämst underbyggda inlägg jag läst från vår käre Bloggarjävel. Drar man argumentationen till sin spets skulle det innebära att en moderat (gäller det även personer med sympatier för andra "borgerliga" partier?) inte skulle kunna uppbära en offentlig anställning, så läser jag det i alla fall. Dvs är man moderat (räcker det med att vara sympatisör eller måste man vara partimedlem?) kan man inte arbeta i offentlig anställning som t.ex. läkare, lärare, officer eller domstolsjurist.
Självklart måste våra folkvalda representanter i Sveriges Riksdag uppbära ersättning för sitt uppdrag, och eftersom det inte är en anställning utan ett förtroendeuppdrag som är begränsat i tid kan det inte bli fråga om lön utan det handlar om arvode (vilket i praktiken för den enskilde utgör en rent semantisk skillnad även om det finns juridik bakom). Nivån på arvodet kan definitivt diskuteras, men det är ganska uppenbart att sätts den för lågt kommer ingen med ett någorlunda välavlönat "karriärjobb" att vilja sätta sig i Riksdagen, och då lär inte den redan omdiskuterade "kvaliten" på våra folkvalda förbättras precis.
Jag är däremot 100% enig med skribenten om att antalet riksdagsmän borde kunna minskas. Tittar man på våra nordiska grannländer och deras antal ledamöter har Finland 200, Danmark 179, Norge 169 och Island 63. En minskning med åtminstone 100 ledamöter ter sig därför inte orimlig.