Den så kallade faktiska konnsumtionen per capita mäter till skillnad mot BNP per capita specifik hushållens välstånd och kan användas för att jämföra olika länder. Sverige ligger strax över EU-snittet, men har ändå lägst välstånd i Norden, och är tappat i tre år.
![]() |
Hushållens faktiska konsumtion per capita 2018 inom EU och EES. |
Den faktiska konsumtionen mäter hushållens egen förvärv av konsumtionsvaror och tjänster. Detta mäter hushållens välstånd, till skillnad mot BNP per capita, som även mäter företagens och statens välstånd.
Sverige låg 2018 på 8% högre faktisk konsumtion än EU-snittet, och får alltså index 108. Det är lägst i Norden, som toppas av Norges 126, följt av Islands 118, Danmarks 114 och Finlands 112.
Sverige har sedan 2016 tappat både 2017 och 2018 och har gått från 112 till 108, medan Norge gått från 127 till 126, de isländska hushållens välstånd är stigande från 114 till 118, och danskarnas från 113 till 114. Finnarna är oförändrade sedan 2016 på 112.
De enda länderna med sämre hushållsvälstånd än Sverige inom EU och EES är de forna öststaterna, samt medelhavsländerna och Irland. De svenska hushållen har alltså lägst välstånd jämfört med alla de länder vi normalt jämför oss med.
Sverige, Frankrike och Schweiz är de länder vars hushåll tappat mest i välstånd sedan 2016. I alla länder med sämre hushållsvälstånd än Frankrike och EU-snittet har ökat sitt hushållsvälstånd sedan 2016 – mest har det ökat i Rumänien och Slovenien
31 kommentarer
Det hade varit intressant att se en sådan här studie nedbruten på landsändar. Känslan ju inte bara att det är en viss stagnation utan att landet glider isär.
Sen finns också aspekten nyanlända. Om vi lyckas hålla uppe välståndet per person samtidigt som landet växer mkt tyder det antingen på att många fler nyanlända fått jobb/pengar än vad mediabilder ger sken av eller att skillnaderna mellan grupper växer rejält?
Det vore trevligt om man kunde se sparkvoten i en internationell jämförelse. Sverige ligger hyfsat högt idag jämfört med Sverige förr, med tilltagande sparande sedan år 2000. Detta oavsett om man räknar inklusive realt sparande (nybyggda hus) och tjänstepensioner, eller om man exkluderar dessa.
Annars är detta ett bra mått på hushållens välstånd! Se särskilt Irland, som man ibland pekar på vad gäller BNP/capita — som är uppskruvad pga företagens verksamhet där.
Precis. Blir nog lite svårt att få till dock.
@Joakim
Vet man något hur fördelningen av sparandet ser ut. Det är väl rätt känt att de mest välställda har blivit ännu rikare med den räntepolitik som bedrivits. Både fastigheter och aktier har ju rakat i höjden. Klyftorna har ökat.
Dessa har väl inte konsumerat som det var tänkt heller.
Men hur ser sparandet ut bland de som borde spara?
Det är väldigt snedfördelat, och det är välkänt. Exakt hur sparandet ser ut runt om i befolkningen har jag ingen bra statistik på. En stor del har säkert obefintliga besparingar, utöver det då som de har att ta ut från försäkringssystemen (det gör ju att i nån mening behovet av sparpengar är mindre).
Det kanske är det där 80/20, 20/80 när det gäller tillgångar/lån som gäller. Jag är orolig vad som händer vid en rejäl sättning i ekonomin. Både vad gäller privatpersoner och kommuner när skatteintäkterna minskar.
När kommunerna redan nu går på knäna. Vad händer vid en riktig sättning. Typ 40-70% nedgång på börsen.
40% ner så är vi på samma nivå som tidiga 2016 vad gäller totalavkastning. Det blir nog ingen katastrof.
Vi har aldrig haft en period i svensk historia med 70% nedgång på aktiemarknaden. 1913-1923 kommer nära, men läget känns inte riktigt jämförbart.
Visst kan man se en nedgång på det sättet. Samma nivå som ett antal år innan. Men det är ju pengar det handlar om. 40% på 1 miljon är ju rätt mycket och har man räknat på dem i sin ekonomi kanske det ändrar läget rejält.
Sen kommer rädslor och girighet också. Illa för många.
Det är det. Det blir nåt i stil med 90-talskrisen (där börsen föll med 29% nominellt, 36% realt). Det är mest om man är högbelånad det kan bli stora problem, återigen som under 90-talskrisen. Men då ska det också komma nån oväntad trigger som skakar om fastigheter och bank rejält. Verkligen inte omöjligt, men det är bara ett scenario av flera. Ett annat scenario är att vi helt enkelt lunkar på i lite långsammare takt, svagt ökande eller stillastående priser på fastigheter osv.
Lite vanskligt att exkludera/inkludera staten med tanke på att en del av dess konsumtion kan vara å medborgarnas vägnar. Konsumtion som i andra länder kanske görs direkt av medborgarna?
Har man tagit höjd för detta och isf hur?
I länken står: "Hushållens faktiska konsumtion består av konsumtionsvaror och tjänster som förvärvas av de enskilda hushållen, oavsett om dessa är anskaffade av hushållen själva, staten eller icke-vinstdrivande organisationer."
Så offentlig konsumtion räknas in. Dessutom är våra samhällen ganska likartade om man tittar på t ex Nederländerna, Danmark, Finland, Norge och Tyskland, samtliga har en nivå högre än vår.
Hur mycket stuff kan en behöva?
En del konsumerar för mycket och en del kan inte konsumera alls.
Jag som gick omkring med en känsla av att vi kom från goda tider med räntesänkningar och hushåll som då kunde driva på ekonomin med med kraftigt höjt låneutrymme och amorteringsfrihet som grädde på moset, inte ens en bubblande bostadsmarknad tycks göra att vi höll jämna steg med omvärlden.
Och alla vi progressiva höginkomsttagare som slutat konsumera och flyga av klimatskäl? Hur påverkar vi statsen? Det enda vi konsumerar är lyxrestaurangbesök och dyra viner, resten hamnar på ISK/KF.
"Hur påverkar vi statsen"
I princip inte alls.
Förövrigt oklart om du är ironisk, men om du bryr dig om miljön ska du självklart inte sluta konsumera. Att lägga pengarna i indexfonder är i princip definitionen av att rycka på axlarna och vara neutral.
Känner par som tjänar väldigt bra, dock obefintligt sparande (förrutom eventuella tjänstepensioner då) men de skulle inte klara sig ett år med bibehållen standard om den ena av någon anledning skulle bli arbetslös.
Är det då "hushållsvälstånd"? Lyxfällan kallar jag det.
De som hamnar i lyxfällan konsumerar inte mycket över sina liv. De kommer ha år då deras konsumption är i absoluta botten. Det fungerar alltså ganska bra att mäta detta över befolkningen, även om det kan vara tveksamt på kortare tid pga att förändringar i aggregerad skuldsättning/skuldkvot kan ge kortisiktigt för höga värden (antagligen väldigt relevant för just Sverige med tanke på senaste årens finanspolitik och vissa mätbara resultat av den – den "kollektiva" skuldfällan).
Tyvärr finns det noll vilja på politisk nivå att göra Sverige till världens rikaste land. Man brukar tala om följande produktionsfaktorer:
– Kapital
– Arbetskraft
– Naturresurser
– Organisation
– Utbildning
– Teknik
Notera, det talas inte om bidrag, klimat, identitet, eller kultur, dvs det som 80% av debatten idag hanclar om.
Räknas aktie- och fondköp som konsumtion?
Nej, det gör det inte.
Vi behöver inte så mycket grejer, inte 90% av befolkningen iallafall. Köp bara det som behövs med bra kvalitet och ta hand om det du köper – mindre att städa, friare och bättre ekonomiskt.
Konsumtion inkluderar konsumtion av tjänster, vilket också står i inlägget. T ex gå på teater, klippa håret, gå på restaurang osv.
Jo det förstår jag men mycket drivs av just ”saker”. Tror det är 12kg kläder per år i nyinköp i snitt. Leksaker per barn är också en jättehög siffra jämfört med för 30 år sedan men den generationen (ex jag) hade ändå det bra.
Visst korrelerar det med hur mycket pengar man har att röra sig med det förstår jag men men det går ingen nöd på oss för att konsumtionen inte stiger oändligt/innevånare.
I likhet med Andromeda härovan är jag tveksam till huruvida Konsumtion är en ultimat indikator på Välstånd.
Konsumtion inkluderar konsumtion av tjänster, vilket också står i inlägget. T ex gå på teater, klippa håret, gå på restaurang osv.
Eller köpa en tandborste.
Men visst, låt säga att vi äter äcklig och onyttig mat så vi dör i förtid, sover på golvet, låter hålet i taket vara så det regnar in och ger en sten åt grabben i present istället för en fotboll.. klart vi kan ha hög levnadsstandard ändå, det har ju inte med konsumtion att göra.
Cornucopia: Tack för replik. Jo då jag läser Dina texter väldigt noga innan jag kommenterar och kvarstår i min tveksamhet om huruvida Välstånd endast definieras genom Konsumtionsvolym … oavsett det gäller varor eller tjänster… samt därvid också kontemplerar över Din devis om Evig tillväxt i en ändlig värld.
Intressant, men än mer intressant är att dela upp befolkningen i deciler för att se hur snabbt olika delar av befolkningen glider isär vad gäller inkomst och kapital.
Gini-koefficienten har ökat de senaste 25 åren i Sverige. Det var säkert lite för låg tidigare, men främst sker ju ökningen i den högsta decilen som drar i från tack vare stora kapitalinkomster och ökade värden på redan stora tillgångar.
Kolla gärna in rapporten från
Anders Bornhäll, Sven-Olov Daunfeldt & Hans Seerar Westerberg
Eftersom index är relativt alla länder behöver en sänkning inte betyda sjunkande konsumtion, om länder under snittet istället ökar sin.
Siffrorna visar snarare hur EU:s fattigare länder är på väg ifatt de rikare. I den undre halvan är det bara Grekland som sänkte mellan 2016 och 2018. I den övre halvan sänkte istället sju av tretton länder sin relativa konsumtion under samma tid.
Även levandsstandard är relativt alla andra länder. Faktum är att det är svårt att komma på saker som inte är relativa – har du något exempel?