Nyinspelningen av Das Boot – bu eller bä?

“Sanningen är vad vi bestämmer att den är.”

Det som marknadsförts som en uppföljare till klassiska Das Boot är snarare att betrakta som en nyinspelning. Det är en modernare berättelse om alla de gråskalor som faktiskt förekommer i krig och tilltalar sannolikt en bredare publik en det råa koncentrerade originalet. Men egentligen handlar det om två helt separata berättelser i en och samma serie.

De två trailer som visas ovan illustrerar tydligt de två helt separata berättelserna.

Krig är aldrig svart-vitt. Det finns inte bara goda och onda, ena sidan och andra sidan, i ren kamp mot varandra, utan miljontals individer inblandade med sina egna öden och motiv. I verkligheten är det mer komplicerat, vilket nyinspelningen av Das Boot visar på.

Här blandas allt – halvövertygade nazister, yrkessoldater, knarkande tyskar^1., knarkande kommunistiska motståndsmän, franska tyskar från Elsass Lothringen (“i Tyskland är jag fransk, vill jag vara tysk måste jag till Frankrike”), tysk soldat med judiskt barn, svart marknad, franska motståndsmän, franska kollaboratörer, tyska desertörer, tyska flyktingsmugglare, franska tyskavlönade arbetare, fransk polis som jobbar åt tyskarna, fransk kustbevakning som jobbar åt tyskarna, tyska landsförrädare, amerikanska obligationsfinansiärer av tyska återuppbyggnaden av krigsmakten innan kriget och så vidare. Alla beroende av varandra, om det så krävs en fiende för att motståndsmännen ska ha någon att kämpa mot, kosta vad det kosta vill i civilt lidande, eller för den delen alla de fransmän som fick lön för att vara anställda av tyskarna. Det är inte sidan A mot sidan B. Det är människor som tvingas välja eller oftast inte välja, och bara vill överleva.

Handlingen är uppdelad i både ute till havs och kring motståndsrörelsens agerande på land. Ingen av dem når samma intensitet och råhet som 80-talets två förlagor – tyska Das Boot och brittiska Secret Army (sv Hemliga armén – inte komediserien Allo, allo emliga armén). Samtidigt blir berättandet mer flytande, eftersom man kan hoppa mellan handlingarna – ett knep jag själv använder i många av mina böcker – men det sänker också intensiteten i särskilt ubåtsdelen.

Urprungliga Das Boot var en knytnäve i mellangärdet på många vis, inklusive den rena tristess vistelsen ombord på en ubåt innebar, avbrutet av kort och hastig dödsångest. Genom hoppandet i handlingen mellan de i princip helt frikopplade delarna av teveserien uppnår man inte detta i denna nyinspelning.

Serien är också ibland lite väl övertydlig, men när en av de mer sympatiska huvudpersonerna halvvägs in helt sonika avpolletteras höjde åtminstone jag på ögonbrynen. 

Annars finns det nästan bara förlorare i teveserien och inga egentliga segrare. Som sig bör i krig.

Den ursprungligen rätt rika ensemblen av karaktärer reduceras i en takt som skulle göra GRRM och Game of Thrones stolt, och eftersom jag också gillar att ha ihjäl mina huvudpersoner kan jag bara nicka instämmande. Det är en modernare och mindre förutsägbar dramaturgi. I ursprungliga Das Boot dog inte huvudpersonerna förrän de sista minuterna.

Att det skulle handla om en fortsättning på klassiska Das Boot vänder jag mig mot. Endast La Rochelle är gemensamt, och tvärt om visar ubåtsdelen upp tydlig remake – inklusive ett hemligt specialuppdrag med likartat utfall.

Teveserien finns att skåda i sin helhet på SVT Play. Trots dess brister fann åtminstone jag den spännande och med cliffhangers blev det sträcktittande på två dagar, vilket ändå är ett gott betyg. Den tappade dock något mot slutet, men vid det laget var det ändå nödvändigt att se klart. Överlever ens någon denna dödsdans?

^{1. Det stolta Nazitysklands krigsmakt gick på knark. Det gjorde även de allierade i viss utsträckning. Hitler gick också på narkotika, även om de var utskrivna av hans läkare.}