En vanlig missuppfattning kring IQ-test är att det är ett mått på en relativ skillnad i kognitiv begåvning, men i själva verket mäter IQ bara hur ovanlig testdeltagarens IQ-nivå är. En skillnad på fem punkter i IQ kan i själva verket betyda olika skillnader i begåvningsnivå mellan t ex 100 och 105, respektive 130 och 135. Skillnaden mellan 80 och 100 kan vara mindre än mellan 125 och 135, trots tjugo punkter mot tio punkter.
 |
| Komplettera mönstret genom att ersätta frågetecknet med ett av alternativen A – E.
Exempel på en enkel inledande fråga på ett IQ-test. Frågor på IQ-test är generellt i stigande svårighetsgrad, för att dels vänja in testdeltagaren i systematiken, och dels inte stoppa någon från att svara så nära sin potential som möjligt genom att slänga in svåra frågor för tidigt. Riktiga IQ-test är tidsbegränsade. Mot slutet är frågorna generellt som allra svårast för att diffrentiera ut de som kommit så långt och kan lösa dem på begränsad tid. Gör man de sista frågorna först riskerar man få mycket få svar, då de flesta inte kommer vidare. Ett IQ-test som ska kunna ge resultat på procentnivå (dvs maska ut tvåprocentare och enprocentare) måste ha frågor mot slutet som bara var femtionde eller var hundrade människa klarar av, och detta måste fastställas genom att man låter testet göras av en kontrollgrupp på tusentals individer ur hela befolkningen. |
Alla siffror i detta inlägg avser Wechsler-skalan, och inte Stanford-Binet, och definitivt inte Catell-skalan som ger fantasifulla siffror. Exempelvis använder Mensa Wechslerskalan, så tro inte att du kan jämföra 140 i Catell på ett skojprov på Internet med 131 på ett riktigt Wechsler-test. Generellt kan man säga att om någon hävdar IQ över 140 så vet de oftast inte vad de talar om utan har gjort ett skojigt test på Internet. För att kunna skapa ett normerat test på nivåer som kan mäta 140 på Wechsler kanske testet måste köras på en testgrupp om 10 000+ personer, eller motsvarande, och blir alltså ohyggligt dyrt att ta fram. Dessutom blir tillförlitligheten allt sämre ju mer extrema avvikelser man ska mäta. Alla påståenden om någons IQ-nivå bör bemötas med motfrågan: “X på Wechsler-, Stanford-Binet- eller Catell-skalan?” Kan inte personen svara på detta vet den inte vad den talar om och IQ-siffran saknar betydelse, då den sannolikt kommer från ett skojtest på Internet.
IQ är ett mått på hur ovanlig en persons intelligensnivå är. Värdena är normalfördelade runt 100, där 100 alltså är det vanligaste utfallet. Detta betyder inte att den som har 135+ i IQ (“enprocentare”) är 35% intelligentare än den som har 100. Det betyder bara att personen är så ovanlig att endast en procent av befolkningen har denna nivå eller högre.
I själva verket tyder det mesta på att begåvningsnivån snarare är exponentiell, och att det på de höga nivåerna är betydligt större skillnad per IQ-poäng än på lägre nivåer. Jag killgissar dock att det som det mesta i verkligheten är en S-formad kurva, dvs den framstår som exponentiell tills man kommer tillräckligt högt upp, då den börjar plana ut mot ett maximum.
Personer med IQ på t ex ca 80 kan antas till polishögskolan, klara studierna med lite vilja och motivation, och bli utmärkta poliser. De kanske inte blir kriminaltekniker, chefer eller ens utredare längre fram i karriären, men de flesta skulle inte reagera särskilt på deras begåvningsnivå. En polis med 120 i IQ skulle dock säkerligen bli en utmärkt utredare eller kriminaltekniker. I övrigt är det bara att titta på våra rikspolitiker, så kan man konstatera att man inte behöver särskilt hög IQ för att komma till samhällets absoluta topp.
Det finns nämligen något som heter skola, utbildning och erfarenhet. Det går faktiskt att fylla en människa med innehåll.
Man kan göra en liknelse. En person med 75 i IQ kanske klassas som läskunnig i andra klass i grundskolan. Läraren har fått anstränga sig lite extra, det kan rent av blivit stödundervisning, men personen har lärt sig läsa och kommer även lära sig räkna, få godkända betyg ifrån grundskolan, kunna gå gymnasiet och blir en produktiv medlem i samhället.
Den normalbegåvande med 100 i IQ kommer givet intresse bli läskunnig i första klass.
En person med 135 i IQ kanske istället lärde sig läsa på egen hand vid 3 års ålder, givet rätt miljöomständigheter och intresse. Exempel ur verkligheten är rent av lära sig läsa upp och ner och bak och fram, då pappan hade tidningen liggande på bordet mitt emot och då och då sade högt vad det stod till andra i familjen. Personen läser sedan långa litterära klassiker innan ens förskoleklass. Dessa personer är alltså ovanliga, en procent eller färre. Är de motiverade och får möjligheten har de extremt lätt att snabbt lära sig och bemästra egentligen vad som helst inom det intellektuella.
Detta var anekdotiska exempel. En person med 135 i IQ kan t ex ha dyslexi och kanske inte lära sig läsa förrän i mellanstadiet. En annan kanske är totalt ointresserad av läsande och istället blir expert på avancerade pusselspel och likt 75-exemplet först lär sig läsa i andra klass.
Man skulle kunna dra en liknelse kring löpning för att förklara hur IQ inte är något linjärt.
Vad är en normaltid på 100 meter sprint för en vuxen man? Låt oss killgissa 15 sekunder. Låt oss kalla detta SQ 100. Sprintvot 100.
Springer man på 20 sekunder får man sportkvot 100-5*10=50. Man är lågbegåvad på sprint.
Den som springer 100 meter på 10 s får en SQ på 150 och Usain Bolt har en SQ på 154.2 för att ha sprungit sträckan på 9.58 sekunder.
Vem som helst förstår vilken bedrift och hur ovanligt det är att kunna springa så snabbt på 100 meter. Av cirka fyra miljarder män finns det bara en som har en SQ på 154.2. Men i tid är det bara lite drygt dubbelt så snabbt som den som har SQ 50. Det är ändå en extrem bedrift.
Att vara en på en fyra miljarder intelligensmässigt skulle för övrigt vara 193+ i IQ på Wechslerskalan. Att ha 178+ på Wechsler-skalan har definitionsmässigt bara en person i hela Sverige. Huruvida den personen är 78% mer begåvad än 100 i IQ är en helt annan sak, eftersom IQ mäter ovanligheten i begåvningsnivån, inte begåvningsnivån i sig. Vad faktisk skillnad i prestationsnivåer och potential är kan åtminstone jag bara spekulera kring. Jag känner många väldigt intelligenta människor, och deras lotter i livet kan variera från rikspolitiker, världskändisar, företagsledare, till renhållningsarbetare. Frågan är väl snarare hur man ska mäta en människas prestation, då prestation är en värdering utifrån samhällsnormer. Vem säger att hög lön och mångmiljoner på banken är det enda sättet att mäta framgång eller för den delen lycka?
Oavsett avgörs hur en människa ska ses av vad dess handlingar, och hur dessa handlingar värderas, och inte dess medfödda förmågor. En person med 80 i IQ kan dagligen tillföra mänskligheten och dess medmänniskor oändligt mycket mer än en person med 135 i IQ. Och förstås även tvärt om. Hur vanlig eller ovanlig ens begåvningsnivå är påverkar sannolikheter kring utfall i livet, men inget är hugget i sten och ödesbestämt.
Goodwins lag: Som jämförelse är jag tämligen övertygad om att det i Hitlers närmaste krets fanns en lång rad personer med mycket högt IQ, även om Hitlers egen nivå nog kan debatteras.
Resultatet på riktiga IQ-tester kan inte fejkas – man kan inte fejka sig intelligentare än man är. IQ är vetenskapligt etablerad praxis inom psykologi. Däremot kan man fejka empati, social förmåga och medmänsklighet. Således är det EQ många som inte presterar på IQ-test tjatar om en lätt sak att maxa på test om man är normalbegåvad och fått en vettig uppfostran i vad som är rätt och fel.
97 kommentarer
Det är slående hur många det är som inte vet vad IQ är. Särskilt beklämmande är det när det gäller lärare som ska undervisa särskilt begåvade barn i vanlig skolklass….
Ja, att ett barn som är ett på hundra ska kunna hanteras på samma sätt som mer normala barn är extremt okunnigt.
Begåvade barn brukar klara sig bra ändå, de har en talang för egna tankeövningar. Både i skolan och på fritiden hemma. Det gäller dock att man "serverar" rätt förutsättningar och en tillåtande omgivning.
Jag tror att de flesta lärare vet hur man ska undervisa särskilt begåvade barn.
Nu är det så att alla barn oavsett om de är låg/mellan/hög begåvade ska vara i samma klass.Alla bran som har ADHD o.s.v ska vara i samma klass.
Endast utvecklingstörda får gå i särskild skola.
Att läraren ska kunna hinna med alla dessa barn är omöjligt utan det mesta
av deras tid går åt till de med olika problem och låg begåvade.
Så det är inte bara högt begåvade elever som inte får det som de ska även de normalt begåvade eleverna får inte heller det dom har rätt till.
Tacka politikerna i riksdagen för att det ser ut som det gör i klasserna.
Least&Stefan: dessvärre så är det nog inte så enkelt.
För det första så ger sig särbegåvade sig till känna på ett sätt som man utan kunskaper om det inte skulle sätta rätt diagnos.
Utan kunskap att identifiera dessa så lär ju kunskapen hur man skall behandla dem inte heller finnas där. Det räcker nog inte med att bara släppa dem vind för våg precis.
Och att isolera barn för att de är olika är nog inte någon bra metod. Folk är olika och om man i skolan skall försöka sig på en undervisning som går ut på att tuta i folk att så inte är fallet så kommer det nog bara leda till problem längre fram i tiden. Filter bubblor är inte bra för någon helt enkelt…
Om man ser det från pedagogens sida, så är ett barn med ADHD eller en särbegåvning lika svårt att förhålla sig till.
Båda behöver en anpassad undervisning, som i sin tur kostar tid, och de är de "normalbegåvade" som betalar genom mindre lärartid.
Barn med diagnoser får stöd, och en särbegåvad elev kommer rimligen vara identifierad av sina föräldrar. Men att kräva att läraren som avsätta extra tid för detta barn är att hoppas för mycket. Här krävs egenansvar från barnets föräldrar.
Innan gjorde du gällande att det bara skulle vara att släppa dem lite vind för våg. Lite som att det löste sig av sig själv, men nu var det tydligen plötsligt krävande. Hur skall du ha det? Har du egentligen någon kunskap om problematiken?
När det gäller att diagnostisera problemet så ställer du ganska höga krav på föräldrarna. När inte självutnämnda "experter" i skolan klarar av att ställa diagnos hur tänker du dig då att man skall förvänta sig att föräldrarna skall göra det?
Symptomen på Särbegåvning är inte alltid det folk skulle förvänta sig. Det gör att utan kunskap om problematiken så är det lätt att man ställer helt fel diagnos och därmed fel insatser. I värsta fall försöker man med mer av samma när det inte hjälper.
Det blir krävande om läraren ska engagera sig i barnet. Men det finns inget som säger att man måste anmäla att ens barn är begåvat och behöver stöd. Man kan låta saker ha sin gång, och barnet kan mycket väl anpassa sig utan extra, aktivt stöd.
Hur ska du ha det själv?
Och varför måste man ens problematisera särbegåvning?
Vi har ju iallafall idrottsgymnasier. Kanske det räcker för Sverige.
Least: hur nenar du "hur ska du ha det"?
Att saker kan gå OK även om man gör fel är inte ett bra argument för att göra fel. Tänker du likadant när du är ute och kör bil också (isf vill jag veta när du är ute och kör så jag kan hålla mig undan).
Jag tycker det är rätt synd att inte ta tillvara på potentialen hos eleverna. I synnerhet är extra det illa om eleven har ovanligt god potential.
@Stefan !
Exakt!
Det är i Sverige som alla skall vara lika (dåliga) och inte någon får vara bättre än någon annan så länge det inte rör sig kring någon sport eller annan idrott.
Maska ut enprocentare? Hells angels använder väl inte IQ-test?
Tack för mycket intressant och bra förtydligande. Vet du om det finns något test som mäter "driv" och ambition hos människor? Jag tror att såna egenskaper ofta är viktigare för hur framgångsrika människor är snarare än IQ. Tex har säkert Elon Musk ett IQ som är långt över medel men det som gör honom unik är något annat.
Driv och ambition brukar väl mätas i hur "lyckade" en person är och vilken framgångsnivå vederbörande nått. Musk är ett gott exempel, som uppenbarligen inte bara hade tur en gång med Paypal.
Men driv kan även mätas i sportprestanda. Vet flera mycket lyckade idrottsmän som är mycket intelligenta. Finns säkert de som inte är intelligenta också, men t ex är inte Zlatan, Björn Borg, Ingemar Stenmark mfl direkt dumma i huvudet.
Det finns sätt att undersöka det, https://www.understandmyself.com/ (inte en länk).
Driv och ambition brukar sammanfattas som att ha samvetsgrannhet, eller conscientiousness på engelska.
IQ är, förutom ett mått på att lösa abstrakta problem, en indikator på hur snabbt man kan lära sig saker.
Är det inte snarare "Grit" som efterfrågas?
"Driv och ambition brukar väl mätas i hur "lyckade" en person är och vilken framgångsnivå vederbörande nått."
Om man mäter på det sättet så underskattar man turens betydelse. En kändis kan få en bok publicerad, som inte är speciellt bra och ändå sälja massor. Har han verkligen driv och ambition i sitt författarskap? Däremot är han väl åtminstone en framgångsrik författare enligt vissa definitioner. Många skulle nog säga att en författare som ännu inte blivit publicerad, men skrivit ett tiotal böcker har mer driv och ambition.
Problemet med att mäta driv är väl att det kan variera med tiden och typ av arbetsuppgifter? IQ är mer konstant. Men IQ utan driv tar dig absolut ingenstans.
"En kändis kan få en bok publicerad, som inte är speciellt bra och ändå sälja massor. Har han verkligen driv och ambition i sitt författarskap? "
Den som möjligen prövas är kändisens spökskrivare.
Det brukar vara rätt uppenbart vilka som är drivna baserat på vad de gjort i sin liv.
Årets TV-program av tittarna blev Wahlgrens värld. Jag vet inte om de är intelligenta eller besitter driv. Känslan är snarare att dess titta är lika puckade som programmet.
Slutade med just "dumburk" 2008/2009…
Det finns ett skäl… 😉
Eftersom artikeln handlar om begåvning tänkte jag påtala ett språkligt misstag i artikeln och be författaren använda sin språkbegåvning till att korrigera det. Sista ordet i fjärde stycket.
Noterar att rättning genomförts och pluralform ändrats till singularform – det blir Stort A i rättskrivning 😉
Jag är bara författare, så detta inlägg med sina 1286 ord fick tyvärr ett skrivfel. Jag får läsa igenom texten nästa gång och inte bara publicera utan att korrläsa först.
Inga problem – jag vet blott alltför väl hur lätt det blir fel även i korta inlägg som såna här kommentarer eller i simpla SMS. Jag försöker själv alltid korrläsa allt men dessvärre blir man lätt slarvig när man korrläser sin egen text så det slinker likväl igenom fel.
Just singular- och plurarformer på latinska lånord som maximum, centrum etc är dock lite av ett rött skynke för mig så språkpolis jag är så i just detta fall som handlade om intelligens och begåvning kunde jag inte låta bli att påpeka 😉
Kanske är det så att ADHD-barn tar av andras elevers resurser i skolan.
Många av dessa ADHD-barn bidrar mycket tillbaka till samhälletlängre fram livet: Petter, Samir Badran, Jockeboi etc
Så skulle då "Jockiboy" et.al vara en "god förebild" menar du…?
Tillåt mig tvivla betänkligt!
Jag tycker du förskönar läget lite. När jag läser det får jag lite känslan att alla kan bli vad de vill, oavsett vad personen har för IQ. Vilket kan vara sant med tur inräknat (och inkomst baserat, se kändis) men statistiskt och praktiskt sett så kan det inte ske.
Amerikanska armén hade ett (likvärdigt nu) krav på minst 83 i IQ, vilket är lite ironiskt då man kan tro att "cannon fodder" var väldigt önskat.
Jordan Peterson brukar beskriva det som att alla kan lära sig allt i teorin, men att det tar längre tid för en person med lägre IQ.
En intressant diskussion är hurvida den "minsta statistiska IQ-gräns nivån" ligger för en sorts median arbete i Sverige och hur den antagligen* ökar i samband med att teknologin går framåt.
"Jordan Peterson brukar beskriva det som att alla kan lära sig allt i teorin, men att det tar längre tid för en person med lägre IQ."
Säkert trösterikt men inte sant.
Förståndet är det enda som är rättvist fördelat,
alla tror sig ha fått tillräckligt.
Intressant inlägg, det man lätt missar i sammanhanget är att människan är en social varelse (inte att förväxlas med att vi därför behöver socialism), vilket gör saker och ting lite mer komplicerat. Jag känner en rad människor som troligtvis får ett rätt medelmåttigt IQ vid ett test, men som tack vare sin sociala förmåga har tagit sig väldigt långt och det är såklart en slags intelligens också. Många politiker kvalar förmodligen in i denna grupp.
IQ-tester mäter en del av människans "intelligens", men en relativt stor stor del av hjärnförmågan går fortfarande inte att mäta på ett enkelt sätt.
Den som inte förstår detta är ointelligent :-).
Utveckla gärna varför vi skulle "behöva socialism" för en begåvningsutmanad stackare. (Eller förväxlar jag något?)
Gärna med förled. Ekonomiska, rasliga eller kulturella prefix kan kvitta. Ska alla i samma flaskhals?
För att det INTE står att man behöver socialism. Duh!
Frågan är: vid vilken grad av ekonomisk
snedvridning uppstår socialism, eller liknande, ex fr rev.
Personer med IQ 80 klarar i princip inte ett enklare jobb (de kan självklart få ett ändå om de har tur). Så nej, de blir inte utmärkta poliser. De kan dock ändå vara utmärkta människor. Det finns gott om studier på detta, som du inte läst eftersom du var upptagen med att skriva om saken.
Det är en rimlig sak att studera om man anser att människor är värdefulla, eftersom det tydligt visar att en ganska stor procent inte kan förväntas livnära sig själva i dagens samhälle trots “samma möjligheter”.
Folk med lägre IQ utgör 8%. Menar du att 8% av befolkningen är för dumma för att klara ett enklare jobb? Tillåt mig tvivla…
Med tanke på endast 6% arbetslöshet så verkar Linus vara ute lite på cykeln här.
Jodå, 80 i IQ kan absolut genomföra vanliga jobb, behöver inte ens vara enkla. Han har uppenbarligen antingen inte läst eller förstått inlägget. 80 är inte i praktiken så stor begåvningsskillnad mot 100 som 120 är. Och skola, erfarenhet och utbildning finns.
Förståndshandikapp/begåvningsvariation anses först uppstå vid IQ <70, dvs 2% av befolkningen. Men även där är det högst individuellt. Tror nog man behöver ner under 65 för att få verkligt förståndshandikappade.
Har jobbat mycket på olika lager och tycker man märker rätt snabbt vem som är lågbegåvad. Mindre smarta människor får slita mycket mer eller tar längre tid på sig för att få samma arbetsuppgift gjord, gör oftare fel och lär sig inte av misstagen de gjorde igår eller förra veckan. Det krävs att någon "ordentlig" har översyn.Nu vet jag inte vad de här personerna har för IQ men de inte förståndshandikappade iallafall.
Om 2-3 pers av tio är "tröga", så kan det nog fungera, men fler än så blir inte bra.
Detta handlar alltså om lager/logistik och här märks skillnad snabbt men om man kör buss eller sitter i kassan å hemköp så kan man nog göra ett hyffsat jobb som lågbegåvad. Problemet är att de här jobben är de som kommer att försvinna snabbast vid fortsatt automatisering.
@cornu, till skillnad från dig har jag studerat ämnet. Alltså via riktig forskning, inte blogginlägg med killgissningar baserat på något irrelevant du lärt dig om IQ-skalan. Vid 80 IQ är det extremt svårt att lära sig det 100 IQ skulle kalla “enkla direktiv”. Självklart finns alltid varians på individnivå utöver IQ, men det är den generella bilden (vilket är precis vad IQ-måttet är bra för).
Jobb går det som sagt att få ändå om man har tur och/eller får hjälp (subventioner osv). Att blunda för vetenskapen för att bevara folks känslor är samma gamla vanliga egoistiska nonsens (missar att ge folk hjälp för att man vill känna sig god).
För att hamna i stridande befattning under den onda invasionsförsvarsepoken krävdes en 3:a på inskrivningsprovet. Inskrivningsprovets resultat är Wechsler-skalan modifierad till staninepoäng. En trea blir således som lägst 81 i IQ. Hade man 80 i IQ blev resultatet 2 och den mönstrande fick inte bli t ex skyttesoldat. Så någonstans runt 80 går nog en ganska hård gräns för vad som kan anses vara en allt igenom fungerande individ. För att bli befäl eller jägarsoldat var kravet 5, dvs IQ 96 som lägst.
När man hade med 2:or att göra så märktes det oftast relativt omgående…
De klassas förövrigt inte som du noterar förståndahandikappade. Vilket är hela poängen; man har rejäla problem i samhället vid IQ 80, men man är inte förståndshandikappad. De har full förmåga att ta hand om sig själva, men har problem i de värdeskapande processer som ger dem mat på bordet i dagens samhälle.
Att 10% inte klarar enklare jobb, men likväl många av dessa har jobb (som de tydligen klarar) gör ju att man vill veta vilken "forskning" du studera
Så Linus, varsågod att lämna referenser till dina påståenden.
Jag är också intresserad av forskningen. Hur väl korrelerar iq poäng med hur bra de är på att mäta intelligens 🙂
Min svåger är diagnosticerad som underutvecklad och på den nivån att det tog nästan 12 år i skolan för honom att lära sig läsa och skriva. Han har inte varit arbetslös en dag efter "gymnasiet". Lager, taxi, kök är exempel på jobb han haft som fungerat utmärkt där alla instruktioner och kommunikation är muntlig eller visuell (taxi var alltid målet eftersom han älskar att köra bil). Han behöver hjälp när det kommer till räkningar och liknande, jag hjälpte honom skriva cv senast. I övrigt noll stöd från samhället som behövs.
Människor tenderar att gravitera mot en sysselsättning som passar deras kynne och begåvning, allt från att städa eller köra taxi till att utveckla komplexa datasystem, eller forska i kvantfysik och svarta hål. De som hittar sin grej brukar trivas med tillvaron och må ganska bra, även om de gnäller så där lagom mycket ändå.
Med det sagt menar jag att alla behövs, raketingenjören mår inte bra av att köra sopbil, och tvärt om. Och ett fungerande samhälle behöver en massa servicar och funktioner som kräver en normalfördelad spännvidd av begåvning och intressen hos befolkningen.
"Inskrivningsprovets resultat är Wechsler-skalan modifierad till staninepoäng."
Men så bra, då är min fråga nedan besvarad. (Stanineskalan finns på wikipedia.)
@Tim, mycket intressant. Cornu försöker intellektualisera sina killgissningar och Linus har minsann hela forskareliten bakom sig..
Samt Elk Brew sitter inne med den universella sanningen…
Jag tycker hela inlägget samt flertalet av kommentarerna är så patetiska så..
Tim: skulle spontant gissa att han har IQ under 70% (baserat på att jag tror det är mindre än 2% som är så "tröga"). Frågan är vad det är för "forskarelit" som kommit fram till detta?
Ser egentligen inte varför man omöjligen skulle kunna lära sig saker för att man har lågt IQ. IQ-tester brukar se förmågan att se samband och många sysslor är en fråga om att lära sig sysslan bara.
Elk: Jag noterar dock att det är rätt vanligt att folk i Mensa har ganska triviala arbeten. Så jag vet inte om det egentligen stämmer det där med att man måste ha arbete på rätt nivå.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Off topic
Anonym, mkt intressant! Har du referens på ”triviala arbeten”?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Ovanligt kloka resonemang. Håller du på att bli vis?
Drivs inte högpresterande mänskor främst av ett stort behov av bekräftelse.
Högpresterande och högbegåvad är inte samma sak.
Man kan kanske vara högpresterande och lågbegåvad, men då lär man få slita…
Vilka tror du det är som sliter?
Att jämställa IQ med begåvning hade föranlett refusering från samtliga seriösa vetenskapliga tidskrifter. Det går det att träna sig att bli bättre på IQ-tester utan att bli bättre på något annat.
Hur mycket bättre?
2-3 poäng
Någon har tittat på Fråga Lund…
Hög IQ är i allt väsentligt bättre än låg IQ. Precis som stor dase är bättre än liten, rik är bättre än fattig, vacker är bättre än ful osv. Livet är orättvist och det är faktiskt tillåtet att skratta åt de som drog nitlotter. Vad ska man annars göra?
Läste en undersökning att IQ ansågs av normalbegåvade kvinnor som sexigt hos män upp till 120 sen fick det motsatt effekt.
Martin, det är en konst att kunna skratta åt sig själv. Men att skratta åt andras nitlotter tycker jag är osmakligt!
Vi brukade skämta om att det krävs en IQ på 30 för att andas och 40 för att öppna en dörr, och därmed "han får hålla andan när han ska gå genom dörren " om nån som verkar ha IQ lägre än 70
Vi kanske inte var speciellt roliga…
Jo, men nu var du rolig. Först drar du ett rätt torrt skämt om IQ, sen skäms du lite för att ni hånade de korkade, de redan, utan förskyllan, drabbade.
För oss som röstade på SD, vad är rätt svar på IQ-testfrågan?
I fall ni är vanliga svenskar så iq 98 i snitt. Då svenskarnas iq är något lägre än t ex asiater.
I forntiden gjorde man intelligenstester (skala 1-10) på mönstringen. Vad motsvarar dessa värden?
Det gjordes inga riktiga intelligenstester. Vi gjorde en skattning (gissning) beroende på den mönstrades utbildningsnivå. Endast grundskola blev oftast F-soldat.
Hävdar du att intelligensdata/tester som använts t.ex. i nedanstående är hittepå? Verkar osannolikt, men vore ett scoop om så är fallet.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC544986/
Nåja, någon form av iq-test var det, i.a.f. -73. Provgrupp kallades det, vill minnas att det gjordes en bedömning i befälsduglighet, soldatduglighet och det här "provgrupp", som hade stora likheter med vanliga iq-test. Varje gavs ett värde på 1-9. Jag fick 2,2,9 och dög tydligen inte ens att göra lumpen 🙂
Även min årskull på 80-talet (inkl jag) gjorde ett intelligenstest av något slag vid mönstringen, så jag finner mig tvivlande.
Har hört att 9 motsvarade omkring 115 om inte mitt minne sviker mig helt. Det kan vara fel siffra, men 9 var iaf betydligt lägre än t.ex. 135 som mensatestet mäter. Testet i sig var definitivt en typ av intelligenstest dock.
Parvus: Jo det gjordes tester, det kallades I-tester. Kanske inte riktigt IQ-test, men definitivt gick de på annat än utbildningsnivå (tror inte de gick på det alls – alla gick ju i gymnasiet så det var inte mycket att gå på).
Fredrik: det låter inte lågt. Då vore spannet 85-115 vilket är typ 68% av befolkningen. Det skulle ge för mycket 1or och 9or. Det låter alltså som lite galet med 9-gradig skala med sån liten spridning. Skulle killgissa på att stegen motsvarade steg om 0.5 på Z. Det skulle ge att 9 skulle motsvara ungefär 125.
Min gissning baserar sig på att vid tiden hade man en femgradig betygskala i skolan med Z-steg på 1.0. det är rimligt att militärens skala var slickad slic detta. En annan tanke kunde varit att 9a skulle motsvara skolans 5a vid gränsen vilket skulle innebära att 9a motsvarar ett IQ på 120.
En annan tanke kan ju vara att man siktade på lika stora populationer i varje skalsteg vilket skulle motsvarat ett IQ på 118.
Stanine-skalan (1-9 var det, inte 1-10 som jag skrev ovan) sätter 9 vid +1.75 standardavvikelser, eller IQ 126+. 4% av populationen.
Ja, det var som sagt min första tanke. Stanine-skalan har Z-steg på 0.5. skulle gissa att Fredrik missminner sig och han sett siffran 125.
Klart IQ inte spelar någon roll! För då är det inga problem att stora grupper med IQ < 85 kommer till Sverige.
Italienarna har en av de högsta IQ-nivåerna i Europa men Italien har en av de sämsta ekonomierna i Europa.
Vad har IQ med ett lands ekonomi att göra, kanske så att italienarna är så smarta att de inte förser staten med pengar att slarva bort?
IQ gör en inte finansiellt intelligent. Läs t.ex. om Newtons investeringar i south sea company. En anledning tror jag beror på att IQ är logiskt tänkande och ekonomi till väldigt stor del handlar om känslor, även känslor på gruppnivå vilket är ännu svårare att förutsäga.
Jag är övertygad om att Gud har skapat oss med begåvningar inom olika områden därför att vi ska komplettera varandra, och en som är superbegåvad inom ett eller två områden gör ett bättre jobb inom dessa områden än vad någon som är jämnbegåvad eller superbegåvad på något annat kan göra. På så sätt har Gud besparat våra kvinnor från att föda bebisar med enorma huvuden och våra samhällen blir på många sätt effektivare. Den dummaste normala person jag har känt kunde inte förstå enkla instruktioner eller höger-vänster, men han var en jävel på att köra bil.
Uppenbarligen har han glömt förse de troende med förstånd. Eller det kanske är för att få troende som han skapat idioter?
(Jag vet att det finns motsägelser här, men det väljer jag att bortse från)
"Vad är en normaltid på 100 meter sprint för en vuxen man? Låt oss killgissa 15 sekunder. Låt oss kalla detta SQ 100. Sprintvot 100.
Springer man på 20 sekunder får man sportkvot 100-5*10=50. Man är lågbegåvad på sprint.
Den som springer 100 meter på 10 s får en SQ på 150 och Usain Bolt har en SQ på 154.2 för att ha sprungit sträckan på 9.58 sekunder."
Det där blir ju inte korrekt. En rimligare analogi vore att man låter en slumpvis utvald grupp män springa 100 m under kontrollerade former och sen delar in deras tider i percentiler. Sannolikt skulle hastigheterna inte vara normalfördelade, och precis som du misstänker jag att intelligens inte är det. IQ, liksom det fiktiva SQ, är dock definitionsmässigt normalfördelat. Såvida de inte är uteslutna ur normgruppen, kommer en viss SQ-nivå (60 eller så kanske?) motsvara att inte alls kunna ta sig 100 m för egen maskin.
ja e med i föreningen mensa !
det rodde ni nog innte men så är de
en annan som oxå är med bor på tjörn o kör buss på vardagar..
Minns ett tv-inslag om en intelligent man som körde buss. Han förklarade detta med att han gillade detta med tidtabeller.
Spendera inte eran tid på att kommentera i en nyhets artikel. Ifall ni tycker att ni är smarta så spendera eran tid på nått som är värt det