NASDAQ-börsen på all time high

En regering där SD ingår kommer helt säkert ha en majoritet mot sig i riksdagen — ett sådant regeringsförslag kommer samla 175+ ledamöter mot sig som opinionen ser ut idag.

Vi får vänta och se. Media svämmar över med spelteoretiska resonemang.

Givet dagens opinionsläge:

Stefan kan bara vinna om han splittrar alliansen. Har svårt att se att SD röstar ja eller släpper fram en S-regering, utan man röstar nej tillsammans med alliasen.

Ulf kan få antingen en alliansregering eller en ren M-regering, beroende på S och SDs agerande. Det känns mer troligt.

Det blir en svag regering, men i bästa läget kanske man får med sig sossarna på tåget i nån form av blocköverskridande "före-kriserna"-uppgörelse, inom t ex bostad, skola, arbetsmarknad och skattepolitik — men det är kanske att hoppas på för mycket.

Åtminstone när det gäller skatt på kapital så får man nog säga att de "icke-socialistiska" partierna ändå har bättre idéer än sossarna (bankskatt och "höjd skatt för de rika") och vänsterpartiet ("höjd skatt för de rika", "progressiv kapitalskatt").

När det gäller skatt på arbete ser det eländigt ut oavsett parti.

Tyvärr är detta en återspegling av att de flesta svenskar säger sig "gärna vilja betala skatt" och dessutom helst vill att "någon annan" ska betala skatt för att finansiera deras ledigheter. I Sverige straffar det sig otroligt att hårt stå för stora skattesänkningar (se Bo Lundgren 2002 eller Moderaternas ärliga kampanj 1985). Det funkar inte rent taktiskt.

Håller i stort med och i vanliga politiska diskussioner framhärdar jag att vi inte har något annat än socialistiska partier i Sveriges riksdag.

För tydlighetens skull kallar jag partier och blockbildningar för de namn de själva ger sig för att undvika missförstånd och larviga omskrivningar. Utom möjligen för Liberalerna då som jag fortfarande envisas med att kala folkpartiet för något liberalt finns inte i det partiet.

Tja BD så kan man också tycka. Jag tycker partierna stämmer väl in på den gängse socialistiska definitionen.

De är åtminstone mer socialister än någon annan ideologisk ståndpunkt i praktiken, oavsett vad de själva hävdar och tycker. Deras handlingar talar för sig själv.

Göran Persson, Sveriges starkaste statsminister i modern tid, sänkte skatterna. Och hans parti var inte bara socialdemokratiskt – det hymlade inte med det heller. Visst, inte betydande, men vill bara argumentera för att det uppenbarligen går att sänka skatterna. Vad det snarare handlar om är att samtliga relevanta partier i Sverige saluför världens högsta skatt mot produktion av värde. Världens högsta. Samtliga. Snack om svag opposition träffar helt fel – det existerar ingen opposition, utöver en kommunistisk sådan (Vänsterpartiet).

Visst håller jag med om att V och S har helt befängda idéer vad gäller skatterna. Det där om "höjd skatt för rika" är sällan ens riktat mot rika; det är riktat mot dem som producerar väldigt mycket värde – en grupp som helt naturligt sällan är speciellt rika. Men det är där avsaknaden av opposition kommer in. Vi har ingen opposition, så ingen lär sig något av någon. Genomsnittlig väljare köper dumheterna helt; diskussionen blir om huruvida rika ska beskattas eller ej, nästan ingen märker att det inte ens är den frågan som diskuteras. Sverige har världens högsta skattetryck mot fattiga. Inte mot rika.

Frågar du mig personligen är det ovanstående den biten jag verkligen inte tål, som verkligen inte går att acceptera: att det saknas kunskap hos väljarna. Inte avancerad kunskap, fundamental kunskap, i paritet med kunskapen om hur man rör sina ben för att ta sig till valbåset. Kunskapen om att Moderaterna inte för borgerlig politik. Om det fanns kunskap och jag blev nedröstad i allt så, fine, det är som det är. Vi kan prova några meningar jag skulle kunna leva med, för det är åsikter:

"Jag anser att det bara var otur att brödet tog slut i Venezuela, det borde blivit billigare. Därför ska jag nu gå och rösta på S, M eller SD, så svensk bostadsmarknad kan fortsätta behandlas på samma sätt."

"Jag anser att Sverige ska beskatta fattiga producenter högst i hela världen, för de kan inte göra så mycket åt saken, de kan bara i panik försöka producera ännu mer. Däremot tycker jag att vi ska tona ned på kapitalskatt, så vi inte skrämmer bort rika finansiärer. Vidare vill jag absolut inte ha någon arvsskatt, och slipper gärna fastighetsskatt. Jag gillar inte när folk kan göra sig förtjänta av saker, utan ser hellre att ensidigt resursbeslag och köande ger framgång. Framförallt gillar jag generationsöverskridande köer."

Både vore okej. Det är åsikter. Sista är såklart tillspetsat detaljerad eftersom jag inte håller med – jag vill premiera naturliga marknader där producerat värde och åtnjutet värde är förankrade, och jag tycker symmetri är en självklarhet; det går inte att ursäkta världens högsta skatt mot fattiga med att vi totalt sett inte har världens högsta skattetryck eftersom rika kommer undan ganska okej.

Men det är en bisak. Så länge folk faktiskt begriper vad de diskuterar så sätter jag mig gärna i ett hörn och gråter över att ingen tycker som mig.

Det vore ju ett stort och uppenbart taktiskt misstag av SD att på förhand förkasta S+SD.

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Nej, det är fullständigt ointressant att ha den diskussionen i världens minsta lilla kommentarsruta. det finns hyllmetrar med material där folk försöker definiera socialism och diverse andra dogmer. Det är löjeväckande att tro att man ska sitta och definiera det i korta ordalag på en blogg. Som sagt, det är en åsikt, min åsikt, att Sveriges partier är socialistiska. Du behöver inte tycka det.

Att sitta och försöka definiera socialism, liberalism, kapitalism eller dylikt på det här sättet leder endast till en diskussion kring huruvida definitionen är korrekt och applicerbar och där kommer åsikter också att gå isär. Det är alltså helt meningslöst att diskutera det på det här sättet.

Att partierna kallar sig olika saker ställer jag, åsiktsmässigt, inte upp på. De kan etikettera sig hur de vill, det reflekteras inte av deras beslut och åsikter i verkligheten i de flesta frågor.

Du är välkommen att inte hålla med mig utan istället ha din egen åsikt. Det är just åsikter. Jag tycker moderaterna är socialister och andra tycker de är fascister medan de själva ser sig som liberalkonservativa eller något åt det hållet.

Ben jag tror att du bara är en social konstruktion. Eller så är du bara jävligt dryg!

Linus: Korrekt, sänkningen av fastighetsskatten var ett av alliansens största missar. Där är vi eniga, och ingen ljusning är i sikte. Återigen, anledningen är förstås populism och att man såg vad protesterna mot fastighetsskatten under regeringen Perssons tid ledde till — en given svag punkt att attackera.

Angående vallöften vill jag minnas att partierna är någorlunda hyggliga på att infria dem, undantaget större kriser osv (tänker på 90-talskrisen framför allt). Jobbskatteavdrag och fastighetsskatt och avskaffande av förmögenhetsskatt är typiska sådana under alliansregeringens tid, att skatterna för "de rika" skulle höjas under regeringen Löfven en annan sådan typ.

Vad gäller mer fundamental, långsiktig styrning är prognosen dålig i Sverige, liksom i de allra flesta länderna i Europa. Välfärdsstaten är en så inarbetad del i folks medvetande att nästan alla förslag (vi kan ta dagens S-utspel om "en extra ledig vecka" som exempel här) bedöms som goda och "satsningar" om de kan passas in i historien om den växande goda välfärdsstaten. Det är svårt att göra fundamentala snabba förändringar i det sammanhanget.

Det enda man kan se spår av ideologiskt lite mer konkret är skrivningarna om t ex utgiftskvoten i budgetpropositionerna. I nästan samtliga budgetproppar under regeringen Reinfeldts tid stod en formulering i stil med: "Regeringen anser att utgiftstaket trendmässigt ska falla svagt som andel av BNP.", medan det idag står något i stil med att utgiftstakets andel ska vara konstant.

Den här extremt försiktiga gradvisa förändringen av utgifter och skatter tror jag kommer bestå med tanke på vårt parlamentariska läge.

Majoriteten av uppgången är pga FAANG, absolut. En stor tech-uppvärdering men också kraftigt stigande vinster.

Talar de inte redan tillräckligt? Vilken politiker plågar inte sin omgivning med konstant oral diarré?

Situationen är besvärlig och det krävs därför ett kraftfullt ledarskap. Då är det bra om det väsentligaste inte är kampen mot vänstersidan eller kampen mot dem som inte tror på massinvandringens välsignelser.

Ta tex artikelskribenten Pella Thiels släkting (förmodar jag) mångmiljardären och libertarianske republikanen Peter Thiel som är medlem i Bilderberggruppens styrelse, Trumpunderstödjare och största bidragsgivare till en "Club for Growth" samtidigt som han köper sig medborgarskap i och en rural fastighet på Nya Zealand som han kan fly till i sitt privata jetplan när the shit hits the fan.

Visst kan världen vara mycket svårräddad. En riktig karl anstränger sig åtminstone. Och slåss framförallt inte mot dem som mer eller mindre desperat försöker göra något. Risken förefaller ju inte så stor att de gröna kommer avskaffa det privata ägandet. Risken är snarare att några få super-AI-försedda personer snart kommer äga halva världen, eller mer.

D.L. instämmer. Domedagsprofetior, men vad ska vi i Sverige göra rent konkret ? Ska vi agera föredöme genom rösta på Mp?
Vi såg hur det gick när vi skulle vara ett humanitärt sådant.Nu ses Sverige istället som ett skräckexempel i omvärlden. Anpassning till miljöförändringar är det som gäller (oavsett om en temphöjning beror på CO eller ej). Sen är svenska satsningar på¨förnybart bränsle och energisnåla lösningar bra då det bl.a driver teknikutvecklingen.

Man försöker lämpligen få stopp på befolkningstillväxten förr än att låtsas att den är något bra. Är det så att man anser att läget är kört så är det inte förbjudet att uttrycka detta. Man kan säga exakt varför man anser att saker är dömda att gå åt pipan och varför det därför inte är meningsfullt med fördelningspolitik, ens i syfte att få stopp på befolkningstillväxten. Och vad man eventuellt kan företa sig för att rädda något lite av värde trots att samhällskollapsen förefaller oundviklig. Högern är dock mer benägen att förneka verkligheten än att diskutera den. Kanske tror man att tredje världskriget bryter ut så snart man diskuterar världssituationen ärligt.

Det finns en liten chans att vi håller på att lösa våra problem utan att riktigt begripa detta. Det sker en del positiv utveckling. Politiskt grönas uppgift är dock att gasta gällt om hoten mot våra liv och vår livskvalitet. Det är i nuläget absolut inte överdrivet.

Folk skaffar vanligen färre barn när de får det bättre ekonomiskt, bland annat för att de får råd med preventivmedel. Tyvärr finns det fortfarande en del länder med hög befolkningstillväxt, inte minst söder om Sahara. Folk får det inte nödvändigtvis bättre ekonomiskt när befolkningen ökar snabbt, när miljön förstörs och när teknologisk arbetslöshet hotar. Teknisk utveckling kan förstås göra människors liv bättre, men ger dem inte nödvändigtvis mer mat. De som är små barn nu kommer behöva mycket mer mat mm när de är vuxna, vilket gör situationen jobbigare.

Man behöver akta sig både för att vara för optimistisk och för att vara för pessimistisk.

Jag vet att nyblivna föräldrar brukar hata att höra detta, men folk skaffar mycket barn när det är kaos/otryggt/de mår skit. Både i det stora (typ svält och oro) och det lilla (typ känner sig misslyckad om orolig för framtiden).

Till skillnad från preventivmedel (som tex alla i sverige har råd med) är korrelationen både enorm och global. Dvs vi kan i det närmaste trivialt bevisa empiriskt att detta är biologiskt betingat.

Så visst, om världen blir lugnare och lugnare kanske folk börjar skaffa lite digitala lek-barn istället. Låter oerhört dystopiskt, men det har många utvecklingar gjort.