Gästinlägg: Öppet brev till Anders Ygeman från Blankröstaren om vapendirektivet

Nedanstående är ett gästinlägg från pseudonymen Blankröstaren och är ett öppet brev adresserat till inrikesminister Anders Ygeman.

Anders Ygeman förklarar på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen hur inga svenska skyttar ska drabbas av EU:s vapendirektiv.

Bäste herr Inrikesminister!

Jag tror att du har glömt att räkna på det här med vapen i landet, och ska hjälpa dig.

Först en disclaimer: Det enda skjutvapen jag någonsin ägt är en luftpistol som idag ligger i garaget i lådan den kom i. Det största djur jag haft ihjäl var en halvkilosgädda på metkrok i mellanstadiet. Och det hände mer nyligt än senaste gången jag var i slagsmål. Kort sagt, jag är ingen våldsam person. Det närmaste jag kommer ekonomiskt intresse i friluftsbranschen är att jag känner en kille som säljer dyra utomhusbyxor i en affär. Det våldsammaste de har i den affären är för övrigt myggstift.

Nåväl: Jag ser i massmedia hur debatten rätteligen förs om förlorat våldsmonopol och svåra problem med organiserad brottslighet. I samma media hävdas att något Måste Göras, och sedan debatteras EU och vapendirektiv hit och dit. Tonläget på vissa debattörer antyder att det finns snabba lösningar på svåra problem. Att vi har problem med att upprätthålla våldsmonopolet i landet kan svårligen förnekas. Hur stort problemet är, och hur viktigt, är kanske svårare att enas om, men det är förstås frestande att säga “gör det svårare att skaffa vapen” och sedan känna att man Gjort Något. Dit verkar EU luta, och dit lutar i allra högsta grad redan delar av polisen. Lita inte på mig, läs Sakine Madon och Johanne Hildebrand – de har koll på siffrorna.

De siffror jag tror saknas i ekvationen är exakt hur många personer som håller på med jakt eller sportskytte, och hur många i deras närhet som tycker som dem. Idag säger Svenska Skyttesportförbundet att de har cirka 90 000 medlemmar. Svenska Jägareförbundet säger att det finns cirka 300 000 jägare i Sverige. Det de jägare och sportskyttar jag känner har gemensamt, utöver det här med att de är laglydiga ansvarstagande ostraffade skattebetalande medborgare, är att de flesta känner oerhört starkt för sin hobby. Flera av dem är hemvärnsmän eller poliser och lägger sin fritid och sina egna pengar på att bli bättre på en del av den uppgift som de har i tjänst. Andra är jägare och sticker ut i skitväder och okristliga tider för att leta rätt på ett djur som någon bara nästan kört ihjäl. Och många av dem (Jag pratar hela tiden om de jag känner, så det är risk för att detta är anekdotiskt. Men om man som statsråd vill ha hjälp med statistiska undersökningar misstänker jag att det finns sätt att lösa det.) är dessutom desillusionerade högerröstare som jag själv, eller desillusionerade vänsterröstare ur LO-kollektivet med risk för att proteströsta SD.

Jag tror att ett resolut omfamnande av den här gruppen skulle göra underverk med opinionsundersökningar utan att riskera att kosta något alls. I utgångsläget utgör sportskyttarna och jägarna ovan säg 5% av de röstberättigade i landet. De har dessutom stark påverkan på ytterligare närmare 5% eftersom varken jakt eller annat skytte är något man kan ägna sig åt utan att ens partner är åtminstone med på noterna. Dessutom kan du fånga upp en förmodat stor skara besvikna röstare som idag längtar efter tydlighet, ryggrad och åsikter som inte verkar schlingmannskt triangulerade.

Smaka på några utkast till budskap:

1. “Det ska inte bli svårare att få vapenlicens än idag. Om möjligt ska det bli lättare för dem som redan idag kan sköta ansvaret.”

De enda du kommer att stöta dig med är högljudda surdegstvittrare och möjligen Aftonbladets kulturredaktion. Ja, de representerar/kontrollerar en inte obetydlig del av de röstande, men det är en del som du ändå inte kan komma åt, hur och åt vilket håll du än böjer dig, because vit man.

Det är vidare en ickefråga för en ganska stor del av befolkningen, som känner till eller accepterar att vapenbrott av den typ som tas upp under vinjetten “poliskris” är vapen som förs in olagligt, och i övrigt känner någon jägare flyktigt men inte tillräckligt nära för att bry sig.

Och till sist är det en stor fråga för jägare och sportskyttar, som känner så starkt för sin hobby att sannolikt mycket ofta är beredd att rösta på någon som säger att även deras barn ska kunna fortsätta med hobbyn. Jag som inte jagar skulle göra det, och jag är som sagt nykter moderatröstare (6 years sober).

Polisiärt/faktisk risk-mässigt är det dessutom helt ofarligt (se de länkade artiklarna i Expressen/SvD ovan).

2. “Polisen ska prioritera grov brottslighet, och bara lägga tid på sådant som ger ökad säkerhet i samhället”.

Surdegstvittrarna kommer säkert med någon drapa om att vad som är grov brottslighet är olika för alla individer och var och en har rätt till sin egen upplevelse och det är inte brottslingens fel att han väljer att beställa en automatpistol från Balkan och ta upp och ladda och rikta mot någon, och så vidare, men återigen, de kommer inte att rösta på dig ändå.

Det här är dessutom en viktig fråga för en mycket stor del av befolkningen som faktiskt köpte ditt partis “något är på väg att gå sönder i Sverige”-retorik före valet men sedan inte sett några konkreta resultat som tyder på att ni försöker fixa det.

Och naturligtvis är det en hjärtefråga för den delmängd av jägare och sportskyttar som jobbar inom polis och militärväsende, och som sannolikt talar mycket väl om den politiker som trovärdigt hävdar något i den här stilen.

Polisiärt/faktisk risk-mässigt är det här ska vi säga en icke-hjärnare. Eftersom det finns element inom polisen som icke gärna tar itu med svåra arbetsuppgifter (av typen organiserad brottslighet) och icke gärna släpper ifrån sig den makt det innebär att få neka någon ett andra jaktvapen. Men framför allt är det en no-brainer, eftersom totaleffekten av polisen blir större om de jagar bovar. Dessutom tror jag att den majoritet av poliser som faktiskt vill jaga bovar också ser det så.

Just, ja, 3: “Den som använder sitt polisjobb till att driva politisk agenda, hittar på regler, eller ljuga, får sparken med omedelbar verkan”.

Surdegstvittrarna blir lite förvirrade för även om de gillar att poliser får sparken så gillar de inte att ens egna handlingar får konsekvenser. Men återigen, you can’t reach them.

Folk i gemen kommer att kvittra av glädje och säga “kör hårt, borde det inte vara så här på alla offentligt avlönade stolar?”.

Och jägarna och sportskyttarna kommer att vara lika glada.

Det finns en hake, utöver att vänja sig vid budskapen ovan, för att komma åt denna i dagsläget stora mängd röster. (Och nej, naturligtvis får du inte med alla ur hela gruppen. Men som syns ovan är antalet surdegstvittrande sportskyttar som röstar Fi sannolikt mindre än antalet icke-skyttar som känner någon som känner en jägare och framför allt saknar politiker med tydlig linje (annat än tydlig på det där sättet som Åkesson och Schyman kan vara)).

Haken är att de måste följas med konkreta åtgärder omedelbart. Det behöver dock inte vara svårt och heller inte kosta några pengar. Tvärtom, mycket kan rent av spara pengar i minskad administration.

A) Begränsa de tekniska kraven på vapenlicensutfärdande. Till exempel: “Helautomat: Nej. Allt annat: OK”. Mycket enkel regel. (Jag som inte kan så mycket om finkalibriga vapen ska inte utforma denna, men du förstår principen).

B) Begränsa personkraven på licens för vapen nummer 2 och högre. Har personen omdöme nog för en licens kan de betros med alla vapen de har råd med. Mycket enkel regel som minimerar administrationen. Om en kvardröjande ängslighet inte vill släppa kan du under en provperiod sätta ett antal, säg “max 10”, och sen utvärdera efter några år hur mycket licenspliktiga vapen hamnar i brottslighet. Och sen släppa begränsningen.

C) Sparka samtliga tjänstemän som kliver utom ramen på det sätt som beskrivs i artiklarna i Expressen/SvD. Borde vara självklart, och gör det också väldigt tydligt vad som gäller. Alltså reglerna. Vilket inte borde behöva förklaras för poliser, men ändå. Så se till att de får sparken på riktigt.

D) Behåll dagens krav på licens för vapen nummer 1. Det verkar ju onekligen funka skapligt bra i stora delar av landet, och med motspänstiga anarkister borta ur leken (se C) så kan man låta nuvarande förfarande ligga så länge. När effekterna av A, B och C visar sig vara enbart positiva om några år så kan man se över licenstilldelningen i stort.

Återigen, passa på nu när en väldigt stor del av befolkningen är rådvill om vad de ska rösta på. Det kommer att kosta dig glåpord från surdegstvittrare men du kan dra ihop halvmiljonen nya röster samtidigt som du gör samhället starkare och dessutom spar pengar åt skattebetalarna. Peace out.

/Blankröstaren