“Runt om i Sverige glöder bokbålen
På stora torget brinner kors
Nu är hat okej om det riktas åt rätt håll
Inget slår hårt som vänstervåld
Och vi ska aldrig bli som ni” – Kent, “Egoist”
Sist på bollen förstås – finns ingen anledning att springa benen av sig när alla andra jagar samma boll.
Efter typ tjugo år ger nu Sveriges Största Band ™ Kent upp och deras kommande skiva Då som nu för alltid med tillhörande turné blir den sista. Antagligen ett bra beslut. Man ska sluta på topp och förra skivan Tigerdrottningen var antagligen bandets bästa, rent av bättre än Hagnesta Hill.
Samtidigt kan det finnas så mycket mer bakom. Tigerdrottningen kändes mycket som uppbrott och avslut av mycket.
Oavsett har man nu alltså tagit beslutet att bryta.
Kort sagt finns det här en affärsidé för något rockband eller singer/songwriter med talang och genuin svenskt smårmod och svärta att ta över det tomrum som Kent kommer lämna efter sig. Om inte Jocke Berg fortsätter med svärtan på annat håll.
För även om låtskrivaren och upphovsrättshavaren Jocke Berg kan ha kapital nog för att dra sig tillbaka, så blir det sällan så. Det finns anledningar till att en del personer blir framgångsrika, och det är inte för att de någonsin kan vara nöjda och ge upp.
Första singeln Egoist är en ganska enkel bagatell, som direkt fick kritik för att vara “vänster”. Fast i texten ovan ser inte jag något vänster. Det är nämligen vänstern som står för bokbålen och hatet i Sverige idag. Så länge det riktas åt rätt håll är hatet okej. Sverige idag.
Poängen angående tolkningar är dock att de mest säger något om den som tolkar. För mig är Kent en generationsfråga som 70-talist. Jocke Berg är född ganska exakt en månad före mig, och därmed kan det finnas många likheter i känslomässig utveckling eller var man befinner sig på livets långa stig mot döden.
Nu skiter vi i det här-videon ovan är dock bättre än singeln. Om den ljudbilden kommer vara representativ för Då som nu för alltid så lovar det mycket gott. Sedan att KentTheBand spökar ut en kvinna i en målning representativ för TheBandGhost kan man ju fundera över.
10 kommentarer
Vi har ju Frank nu.
Håller med om videon med tjejen som trummar, bland det bästa jag sett i musikvideoväg.
Snyggt filmat, intressant upplägg med skelettsminket och med vinkningar från tidigare album omslag.
Äntligen! (Säger jag som hatat Kent sedan "När det blåser på månen".)
Videon får mig att tänka på filmen "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" av Roy Andersson. Mycket döden i Kent också trummor och tågande som Karl XII.
Har inte lyssnat mycket på Kent men tyckte det lät bra och fortsatte lyssna lite mer och när jag hörde fågeln Fenix förnimmer jag en aning att efter brännande på bål 2016 återföds något nytt efter en tid.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Har de inte varit rätt passė i ca 10 år? Tappade intresset efter Du och jag, döden. De började bli bittert gubbvänstriga.
Gillar man Kent, då måste man lyssna på Brittisk 80-tals mörker som t.ex Joy Division. Dessa är betydligt mindre insmickrande. Finns inga stråkkvartetter eller änglakörer. Men där har du originalet , Lars.
Men skyll inte på mig om du knaprat för mycket svenskt symfonismärta. JD berättar om survival, och inte en besviken iPhone-generation. 🙂
Intressant han/de har ju mer eller mindre kallat den svenska hatvänstern för mazister med den texten.
Hajly Skäry.
Kändes som en profetia om uppror, undergång och död.
Känns tryggt att läppja dyrkaffe, skriva klart styrdokumentet, kondensera författningssamlingar, och bara se ljuset från miljoner pixlar.
Äntligen! Finns det något som suger mer än svensk emopop? Nej, tacka vet jag evigt gröna, konservativa folksångs dängor som
Freedom is a Hammer – Vera Vanderlaan, 'Get that communist, Joe' eller 'Fallout shelter'. Mer tips på musik med för kännaren hittar ni på conelrad.
Helt rätt att sluta, för jag tror knappast de skulle kunna ta det längre. Värt att notera är att det finns flera svenska band som säljer mer än Kent, men av någon anledning är alltid Kent mer intressanta. Well done Kent.