Ryssland övade kärnvapenanfall mot Sverige under Almedalsveckan

På Almedalsveckans andra dag genomförde två ryska strategiska (kärnvapenbärande) bombplan Tu-22M Backfire ett fingerat flyganfall mot Marinbasen i Karlskrona och/eller flygbasen F 17 Kallinge utanför Ronneby. Detta rapporterar journalisten Mikael Holmström om hos Bonnier/DN. Ryssland bryter nu även mot kärnvapennedrustningsavtalet INF, genom att förbandssätta markbaserade kryssningsrobotar.

Marinbasen, Kockums och Karlskrona sedd från Tjurkö (vilket också sker i min roman Midsommargryning).

Den 4:e juli, tre dagar efter att den amerikanska Arleigh Burke-klassens robotjagaren USS Jason Dunham hade lämnat Karlskrona efter ett officiellt flottbesök, flög två Tu-22M Backfire an mot Ronneby och/eller Karlskrona enligt en artikel i DN. Strax innan gränsen avbröt man anflygningen. Det hela skedde under Almedalsveckans andra dag, och kan anses ha mycket högt signalvärde. Två veckor tidigare hade Ryssland hotat Sverige militärt om Sverige fortsatte att samarbeta med NATO. 

Tu-22M är ett strategiskt kryssningsrobotbärande bombplan. Det betyder att det är konstruerat för att bära kärnvapenbärande kryssningsrobotar, som enligt INF-avtalet mellan USA och Ryssland inte får vara markbaserade. Dock har de kryssningsrobotar man avser att sätta in mot Sverige en räckvidd på flera tusen kilometer, och i ett skarpt läge kommer de avfyras från långt in i Ryssland och något svenskt jaktflyg kommer inte kunna avvärja bombplanen. De kan även avfyras från ryska robotfartyg i t ex Vita Havet, även det utom räckvidd för alla svenska vapensystem.

Av intresse kan dock vara att Ryssland nu offentligt har brutit mot INF-avtalet genom att inte bara som tidigare provskjutit den markbaserade kärnvapenbärande kryssningsroboten Iskander-K, med en räckvidd på förbjudna 5 000 km, utan nu också börjat förbandssätta kryssningsroboten. INF-avtalet förbjuder markbaserade kryssningsrobotar med 500 – 5 500 km räckvidd, och är en fundamental grundsten i svensk säkerhetspolitik – Sverige har en illusion om att vi inte behöver långdistansvapen för att kunna försvara oss, men i verkligheten kommer svenska mål kunna bli bortskjutna utan någon som helst möjlighet för Sverige att slå mot eldenheterna. När det gäller den enligt INF-avtalet tillåtna semiballistiska roboten Iskander-M, med 500 km räckvidd, så når den från Ryssland respektive exklaven Königsberg mål som Kallinge, Marinbasen, Gotland, Stockholm, helikopterbasen Malmen mfl mål. Iskander-K når hela Sverige, från långt in på ryskt territorium.

Poängen här är att Ryssland behöver inte öva anflygning mot Marinbasen eller F 17 Kallinge, då dessa kommer fjärrbekämpas. Det enda man behöver är flygspaning för att observera lämpliga mål respektive utvärdera verkan i målet efter anfall, vilket kan ske med spaningsversionen av Tu-22M, nämligen Tu-22MR.

Det finns alltså egentligen fyra anledningar att flyga an Blekinge med kryssningsrobotbärande strategiskt bombflyg. 

1. Antingen handlar det om signalpolitik och direkta hot, som respons på att utrikesminister Wallströms utskällning av Ryssland efter hoten den 18:e juni. Att välja att göra anflygningen under Almedalsveckan talar för detta.
2. Eller så övade man flygspaning mot Marinbasen och F 17 Kallinge, dvs det man kan tänkas göra innan och/eller efter fjärrbekämpning av dessa.
3. Eller så genomförde man flygspaning mot gissningsvis Marinbasen, för att t ex avgöra om Sverige hade någon ubåt till sjöss vid tillfället och om så var fallet, vilken ubåt. Det kan vara av vikt när det handlar om att kartlägga svensk förmåga och identifiera ljudupptagningar. En variant kan vara att flygspaningen avsåg Kallinge och huruvida det fanns incidentberedskap redo även där och inte bara på F 17G på Gotland under Almedalsveckan. Höjden man flög på talar för genomförande av flygspaning, då man utan problem och med en hyfsad vinkel kan se in till Marinbasen från utanför svensk territorialvattengräns med den utrustning som finns ombord på Tu-22MR.
4. Sedvanligt provocerande test av incidentberedskap. Dels kan man kartlägga responstider och dels etablerar man ett normalläge, där grodan kan kokas långsamt så att om man någon gång i en hypotetisk framtid faktiskt tänker genomföra angrepp uppfattas det hela inte som annat än normalläge.

Flygningen genomfördes också på USA:s nationaldag, vilket har ett visst symbolvärde och talar för punkt 1. ovan.

Angående INF-avtalet kommenterar NATO:s europeiska militära befälhavare general Breedlove Rysslands brott och de facto upphävande av detta nedrustningsavtal från 80-talet. Vi riskerar nu en eskalering av situationen, där NATO och USA måste utgruppera strategiskt luftvärn och offensiva vapensystem i Europa som skydd mot de ryska kryssningsrobotarna. Man har dock inga planer på att själva bryta INF-avtalet, då man inte har några sådana vapensystem under utveckling utan håller ingångna avtal.

För Sveriges del behöver landet långräckviddigt toppmodernt luftvärn, med förmåga att 24/7 försvara större delen av Sveriges yta, istället för som nu ett mycket litet område och med tveksam förmåga mot kryssningsrobotar. Vi behöver också förmåga att slå tillbaka och skulle alltså behöva kryssningsrobotar själva, t ex KEPD Taurus, som redan ska vara anpassad till JAS 39 Gripen, även om de på sin höjd skulle nå till Königsberg. Svenskt luftförsvar är dessvärre i kvar i 60-talstänket (med luftvärn från 60-talet) och att angriparen endast ska fälla dumma bomber inom synhåll från målet. Att med luftvärn bekämpa lågt flygande kryssningsrobotar handlar om några få sekunder, där man faktiskt kan verka och det är mycket tveksamt om svenskt luftvärn klarar av det, ens om man råkar vara perfekt grupperat. Dagens luftvärn, 60-talsroboten HAWK, har bäst möjlighet att verka mot kryssningsrobotarna om eldenheterna grupperas i kustbandet med fri sikt ut över havet, då man måste se målet under hela bekämpningen – om det försvinner bakom t ex skog eller berg kommer roboten tappa bort sitt mål. En nedkämpning av kryssningsrobotar över havet har också fördelen att resterna inte riskerar störta över bebyggt område och akut röjningsbehov av stridsspetsar föreligger inte om de kraschar i Östersjön, även om de likt minor och kemiska vapen dumpade efter andra världskriget på sikt behöver åtgärder.

Man ska också komma ihåg att det inte är kränkningar som är det avgörande. Aktiviteten utanför svenska gränsen, i luften, på havsytan och under vattnet, är det som är avgörande. Det samma skulle också gälla vid en konflikt i vårt närområde, där Sverige dras in, just på grund av att vi kommer fjärrbekämpas utan möjlighet att slå tillbaka.