Nu har andra avsnittet av TV-serien Fear the Walking Dead (FtWD) släppts på HBO Nordic. Avsnittet väckte lite tankar kring zombieapokalypsen och blåljusmyndigheternas (eng first responders) utsatthet. Något som även gäller vid andra katastrofscenarion.
Initialt så här under förnekelsefasen av zombieapokalypsen är just blåljusmyndigheterna väldigt utsatta, såväl som vårdskedjan i form av sjukvården. Polisen kommer inte ens i USA rutinmässigt skjuta ner alla som uppför sig konstigt, utan försöka ta hand om dem på ett regelmässigt sätt. Detta gäller särskilt som zombies inte är beväpnade.
Därmed blir just poliser bitna, liksom ambulanspersonal. Dessa kommer i sin tur att därmed skickas till sjukhus, där de kommer insjukna allvarligt i zombiefebern till de avlider och förvandlas till zombies. Som kommer bita en intet ont anande sjukvårdspersonal och förloppet upprepas.
Kirkman-zombie blir man när man dör, oavsett orsak, efter att zombieviruset fått global och total spridning. Och blir man biten verkar blodförgiftning eller någon annan form av sjukdom dra igång, vilket leder till just döden.
Dock får man i andra avsnittet se de första tecknen på att blåljusmyndigheterna, åtminstone polisen, börjar reagera. En polis preppar vatten i stora mängder. En annan skjuter ner en obeväpnad ung kvinna på öppen gata, bara för att hon inte vill stanna på anmodan. Men ambulanspersonalen plåstrar snällt om bitna poliser och skjutsar dem till sjukhus.
Samtidigt börjar antalet insjuknade bli så högt att ström och telekommunikationer börjar bli skakiga. Och zombies angriper vanligt folk mitt i de idylliska amerikanska burbsen.
Våra huvudpersoner har dock kommit till insikt att zombieapokalypsen är på gång och drar igång planen att fly ut i öknen. För där finns inga människor. Fast inte så mycket annat heller.
FtWD är fortfarande sevärd även om andra avsnittet inte var lika tight som piloten. Men man håller fast vid miniserieformatet och låter berättelsen ta den tid den behöver. Möjligen kan man ha åsikter om att en av huvudpersoneran tar lite väl lätt på att ha slagit in skallen på sin chef med en brandsläckare, även om den posttraumatiska stressreaktionen kommer senare, när mörkret faller. En miss i sammanhanget är också att kranvattnet fortsätter rinna, trots att strömmen har gått. Då är inte Los Angeles direkt känt för fungerande vattenförsörjning från första början…
Analysen om att sjukhusen kommer drabbas hårt verkar bekräftas av ett klipp ur nästa veckas tredje avsnitt. Och då verkar även blåljusmyndigheten polisen släppt silkesvantarna och försöken till handgripliga gripanden.
Ska man göra några seriösare analyser här, förutom att ett lokalt zombieutbrott i andra avsnittet ledde till upplopp i reaktion mot övervåld från polisens sida, och alltså att folk börjar uppföra sig “som snabba zombies” och antagligen breder på zombieutbrottet rejält, så är det att blåljusmyndigheterna alltid är hårt utsatta vid katastrofer.
Därför är det av högsta vikt att såväl andra myndigheter, inklusive militär och hemvärn, liksom civilsamhället får komma in i roller där de kan avlasta blåljusmyndigheterna. En rimlig gissning är att vi kommer få se detta även i FtWD, om serien fortsätter vara ganska genomtänkt. Åtminstone militären i form av det amerikanska nationalgardet borde dyka upp förr eller senare.
6 kommentarer
Är du säker på att det var detta inlägget som var tisdagstrams och inte det förra?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gillar Zombiefilmer så jag såg avsnitt 1, tyckte det var dåligt, men även hela upplägget med just serier nuförtiden känns väldigt ofta som att de förhalar handlingen för att tiden ska gå. Och att det blir väldigt krystat efter några avsnitt
När man väl märkt det så går det väl inte att se en serie med samma behållning igen känns det som.
Fast det är en sak som sabbar alla zombiefilmer: hur kommer det sig att ingen av aktörerna sett en zombiefilm innan ? Night of the living dead kom ju redan på 60-talet.
Skulle jag se en människa komma efter mig med knyckiga steg, väsande ljud
och ögonen rullande som flipperkulor så: BAM.. headshot !! med en gång.
Men i alla filmer:
" … öhhh va .. vad händer ?? Varför stiger den där ihjälskjutna karln upp och är alldeles blodig runt munnen ?
Bäst att se efter om han behöver hjälp…."
Nej, fram med liiite mer realism i genren va ?
Är det någon som har informerat Jan Björklund om denna, för mig, helt okända hotbild?
Kanske MP vill vara med på ett hörn också, de är ju väl insatta i liknande problematik. Jag tänker närmast på s k chem trails.
Bland alla dödssynder i zombie-berättelser är denna värst: i varje jävla historia kommer någon på att de kan finta zombies genom att kleta in sig i zombie-smet och gå ryckigt så ingen märker att det är en levande människa.
Så de gör det i någon episk scen där de smidigt rör sig förbi hundratals zombies för att rädda en familj, några söta barn, kattungar eller något annat som gör dem till hjältar via denna banbrytande manöver.
Sedan återgår de till det vanliga springandet och kletar aldrig in sig med zombie-smet igen. Inte ens lite grann som en morgonrutin.
Argument som att de vill "bevara sitt vanliga liv" är bullshit, huvudstoryn i tex the walking dead är ju hur de förändras/anpassar sig.