Nyckeln till modern krigföring är what can be seen can be killed, och som sådan är frontala anfall över öppen terräng med mekaniserade förband rakt mot fienden något som dog med pansarvärnsrobotarnas genombrott under arab-israeliska kriget 1967. Mekaniserade förband (lekman: “pansar”) vill alltså inte visa sig i onödan och nedan följer några exempel på hur man kan nyttja terrängen maximalt.
Arméövning 2015 handlade om att i brigadstorlek möta en kvalificerad fiende på slagfältet – en fiende med artilleri, pansarvärnsrobotar, stridsvagnar, pansarterrängbilar, stridsfordon, mineringar, luftvärn och även helikopter och flyg. Då måste man uppföra sig på ett lika kvalificerat sätt själv.
Till en början bjuder jag på en bildserie med den stridsvagn 122 från I 19 som i gårdagens inlägg omgrupperade från dold eldställning i skogslinjen, med överblick över ett minerat fält, för att täcka en medevac från en utslagen stridsfordon 90.
Vad ni ser på bilderna nedan är hur stridsvagnen korsar fältet, med sin sårbara sida exponerad rakt mot fiendens möjliga positioner, men med tornet och eldröret riktat mot fienden. Fotona är tagna på ca 200 meters avstånd, med inzoomning om 82.5 mm objektiv och ni kan sätta det i proportion till hur en motståndare på längre avstånd uppfattar detta, speciellt utan kikare.
Stridsvagnen väger 62 ton, är 7.7 meter lång, 3.7 meter bred och 3.0 meter hög. Tänk er en bredare mindre buss.
 |
| Stridsvagn 122 |
 |
| Stridsvagn 122 |
 |
| Stridsvagn 122 |
 |
| Stridsvagn 122. I ärlighetens namn tittar jag nu nedåt mot stridsvagnen, som antagligen inte syns på avstånd alls. |
Antagligen ett exempel på en exemplarisk framryckning över öppen terräng. Därtill är knappast I 19 hemtama på P 4:s övningsfält, men har snabbt läst terrängen. I praktiken är det bara tornet som är exponerat för fientlig eld, och då är dessutom tornets frontalpansar riktat mot fienden, så eventuell bekämpning sker mot stridsvagnens mest osårbara del.
Själva stridsvagnen ifråga har ni i sin helhet nedan.
 |
| Stridsvagn 122. |
Att sedan arméchefen Anders Brännström, tillika den näst populäraste ÖB-kandidaten enligt bloggläsarna, råkade vara närvarande vid omgrupperingen av stridsvagnen spelade förstås inte någon roll i sammanhanget.
 |
| Anders Brännström. |
Över till facit på måndagens läsarfråga. Hur många stridsfordon reda att rycka fram under anfall finns det på bilden nedan?
Svaret är förstås fyra grupperade stridsfordon i bilden. En av dem rent av i öppen terräng, men inte helt exponerad i bild. Facit nedan i fullskalig upplösning för den som vill klicka och zooma in för att kontrollera.
 |
| Fyra stridsfordon 90. Klicka på bilden för full upplösning och detaljer. |
Nedan lämnar stridsfordonen sina positioner och rycker fram.
 |
| Stridsfordon 9040. |
Nedan har ni ett stridsfordon 90 till, som står strax vänster om bilden ovan, och täcker en passage under den civila riksvägen (bro över bäckravin om man vill se det så istället) medan kompaniet säkrat skogspartiet i flanken ovan inför fortsatt framryckning genom flaskhalsen.
 |
| Stridsfordon 9040 täcker vägen bort mot flaskhalsen. |
Mekaniserade förband vill inte synas. What can be seen can be killed.
I tragiken i Ukraina kanske det är en tröst att Ryssland fortfarande verkar använda gammaldags doktrin med öppen framryckning över öppen terräng rakt mot fienden.
31 kommentarer
Om jag minns rätt betyder ju den lilla svartvitrutiga skylten att det är OPFOR, så man får väl hoppas att vagnen blev utskjuten så småningom. 🙂
Vid en rysk luftlandsättning på fastlandet, vilka mekaniserade resurser kan man tänkas behöva möta? Kan de luftlandssätta stridsvagnar eller endast trupptransporter? (Scenariot är att ryssen har Gotland.)
Det finns en lätt stridsvagn (pansarvärnsvagn) som kan luftlandsättas, 2S25 Sprut. Man har dock bara 24 st sådana totalt enligt Wikipedia. Den kan med all sannolikhet nedkämpas av stridsfordon 90, även i fronten, men kan i teorin utgöra ett hot mot svenska stridsvagnar.
Sprut ska klara 23 mm-ammunition i fronten på 500 m avstånd, men klarar knappast av 40 mm pilproj från strf 90.
Annars är det väl BMD som gäller. Fullt kapabel men väger mindre än hälften av CV90 så det är klart de snålat på pansaret.
Viktigast är att, om möjligt, möta dem redan vid landsättning. Kapaciteten stiger snabbt men hugger man dem tidigt kan man föröda dem rejält med små resurser.
Då gäller det att vi kan mobilisera fort som f-n vid först antydan till att fientligt läge är på gång.
Men det lär väl inte ske och det slutar med att Sverige får avstå strategiskt viktiga landområden som "pris" för en fred. 🙁
I praktiken måste man sprida ut sig över stora landområden eftersom man inte vet var landsättningen sker. Jag tror och hoppas att även HV övar sånt, en brigad räcker inte direkt långt.
BMD har enligt Carolus Löfroos redan tagits bort från fronten i Ukraina. Så det skulle vara intressant att se utvecklingen nästa fordongsgeneration https://www.flashback.org/sp53799060
@ingenjören.
Nu är ju inte fronten i Ukraina ett ställe där luftlandsättningar sker med fordon som behöver vara lätta vilket BMD är. De är lätta snabba och skall möte ett tämligen svagt motstånd i väntan på förstärkning genom landad materiel eller förening med andra förband. BMD är ju dock en tämligen gammal konstruktion så den är kanske nära åldersstrecket.
@Ben
Skall HV öva detta för att du tror att vi skall möta rysk LL med dagens "försvar"? Dagens HV kan inte göra någonting mot rysk invasion. Övriga "försvaret" kan inte heller göra något även om Cornu kanske drömmer om det. Ordet "försvar" är direkt missledande eftersom det ger ett falskt sken av att det finns ett försvar. I dagsläget finns det inte något försvar mot någon tänkbar eller otänkbar militär fiende. Enda funktionen HV och övrig militär har idag (förutom civil) är att verka som "das Hunderttausend Mann Heer" vilken var förutsättningen och grundstommen när Tyskland byggde upp sitt försvar innan andra världskriget.
@ingenjören.
Nu är ju inte fronten i Ukraina ett ställe där luftlandsättningar sker med fordon som behöver vara lätta vilket BMD är. De är lätta snabba och skall möte ett tämligen svagt motstånd i väntan på förstärkning genom landad materiel eller förening med andra förband. BMD är ju dock en tämligen gammal konstruktion så den är kanske nära åldersstrecket.
@Ben
Skall HV öva detta för att du tror att vi skall möta rysk LL med dagens "försvar"? Dagens HV kan inte göra någonting mot rysk invasion. Övriga "försvaret" kan inte heller göra något även om Cornu kanske drömmer om det. Ordet "försvar" är direkt missledande eftersom det ger ett falskt sken av att det finns ett försvar. I dagsläget finns det inte något försvar mot någon tänkbar eller otänkbar militär fiende. Enda funktionen HV och övrig militär har idag (förutom civil) är att verka som "das Hunderttausend Mann Heer" vilken var förutsättningen och grundstommen när Tyskland byggde upp sitt försvar innan andra världskriget.
Två saker:
1. På bilden så syns inte strv så bra men hur var det I verkligheten, det brukar vara lättare att se rörelse
2. Ang taktiken I Ukraina, naturligtvis så verkar den något föråldrad men östra Ukraina ligger väl på stäppen och kollektiviseringen av jordbruken gjorde väl sitt också för att öka åkerstorleken så emellanåt så har väl man inte så mycket val om man vill framåt? (Jag har hört I vissa rapporter från kriget med skjutavstånd på over halvmilen)
Ja, lättare att se rörelse, men man minimerar måltavla samtidigt som man själva kan verka. Att enbart ha tornet att träffa på rörligt mål förbättrar oddsen avsevärt. Dessutom har man inte lång tid på sig att identifiera målet som ett mål innan det är försvunnet igen i detta fall.
Jag var på besök på en övning en gång och stod på ett fält utanför P4. Kl 0900 skulle anfallet dras igång och ganska så på pricken kl 0900 lät det som att någon hade öppnat en motorväg i området, för det började låta en hel del. Dock såg man i princip ingenting. Av stridsvagnskompanit såg man enstaka torn som försiktigt tittade upp över krön här och var.. men hördes, det gjorde de. Vilket fick mig att tänka på en fråga som ställdes under min värnplikt som mekaniker på Hkp 9, om inte ljudet från helikoptrarna röjde dem, och efter att ha hört ett stridsvagnskompani och ett mekskyttekompani röra på sig så är förstår man att ljudet från helikoptrarna inte är ett stort problem.
(bilder från det tillfället finns här, för den som vill se mer pansar: http://www.plasticwarfare.se/2002/02/skaraborgs-armoured-regiment-on-manouvers/
Ok, jag menade mest att på fotot kan man kanske få intrycket att vagnen är svårare att se än I verkligheten. Hur är bekämpningsmöjligheten för en motsvarande stridsvagn?
En stridsvagnsbesättning som kan sin sak låter ju vagnen vara skyddad så mycket som möjligt. Vid observation ska ju helst bara vagnschefens periskopsikte sticka upp över krönet, vid bekämpning så ska man ju inte visa mer än så mycket av tornet att man kan verka med vapnet. Således är ju framsidan av tornet den del av stridsvagnen som har tjockast pansar. Så det rä då som vagnen är som svårast att bekämpa. Till skillnad mot t.ex stadsmiljö där chansen/risken för bakhåll med lättare pansarvärnsvapen är stor, och där chanserna att slå ut en vagn med dessa vapen är som störst. Pansaret är nämligen inte alls speciellt tjockt på taket, bakifrån eller mellanhjulen på de flesta stridsvagnar. Just svagheten hos takpansaret tog ju Bofors fasta på när de uppfann roboten BILL som ju flyger över målet och slår nedåt. Strv 122 skyddar sig mot den typen av vapen med extra pansar jämfört med sina tyska syskon.
Hmmm, men kan du tala om för den här gamla ingenjörssoldaten på vilka avstånd en annan strv kan bekämpa en annan front mot front (ungefär för två strv122, jag förstår ju att kanonkaliber och pansarmodel inverkar)
Nä, och hade jag så hade jag inte.. 😉
Men rekordet är väl på 5 km har jag för mig, en brittisk Challenger 2 mot en irakisk stridsvagn, vet inte vilken typ.
Men avstånd på en kilometer eller två anses ju vara normala stridsavstånd. Kanonen på strv 122 är ju inte den senaste i leopardfamiljen. Modernare vagnar har längre eldrör och högre mynningshastigheter och bättre penetrationsförmåga.
Idag finns vapensystem för stridsvagn för att bekämpa annan stridsvagn ut till ett avstånd av 8 000m i form av den israeliska laserstyrda roboten LAHAT vilken avfyras genom 12cm eldrör. Ryssarna har ett motsvarande system, 9M119 Refleks, med en maximal räckvidd på 5 000m. På dessa avstånd är träffsannolikheten med ostyrda projektiler låg och hastigheten hos kinetiska projektiler markant uppbromsad vilket ger dåligt pansargenomslag. Nackdelen med robotar är att de måste styras, oftast med laser, och följaktligen kan störas ut i banan samt att det är långsamma med en flygtid ut till 5 000 meter om ca 20 sekunder då det tilltänkta målet kan ha avlägsnat sig.
Är det signifikant att de lander som utvecklat dem har terräng som I manga fall medger sådana skjutavstånd, eller ser jag samband som inte finns här?
Men moderna riktmedel är väl en sammanvägning från flera sensorer. Hur väl dolda är de på IR eller SAR?
Korrekt, men de flesta tittar inte 100% av tiden genom IR eller radar. Kan man minimera okulär upptäckt ökar man överlevnaden avsevärt.
Använder man terrängmaskning och låter höjder i terrängen vara mellan sig och fienden så är det ju nästan omöjligt att se på vagnen IR också. Nästan, eftersom en del vagnar (som Strv 103 aka Stridsvagn S) blåser de heta avgaserna från gasturbinmotorn rakt upp i luften, vilket kunde ses på IR-sikte även om vagnen stod bakom ett backkrön. Stridsvagn 122 är konstruerad så att kylluft som passerat kylarna och avgaserna släpps ut bakom vagnen med utblåset riktat nedåt.
Till Strv 122 finns också ett maskeringssystem, som inte syns på bilderna ovan, men väl på bilderna i den länk jag lade upp i en kommentar ovan, som minskar IR och (tror jag) radarsignaturen.
För några år sedan genomfördes flernationslandskamper i Leopardstridsvagnar. Känner du till om det planeras återupptas?
Stavka kanske har något på G, fråga dem. 🙂
På Combined Challenge 07 kommer jag ihåg att I19s värnpliktiga hade det lite svårt under de första dagarna då både lösa marklager på åkrarna och den höga framkomligheten i bevuxen terräng gjorde det lite svårt för dem. Men efter de första dagarna gjorde de någonting som verkar vara typiskt I19 då de de fuskande röda från I 19 grupperat och anfallit genom terräng som ingen på P7 någonsin anfallit igenom förut.
Som japanerna på Malackahalvön 1941-1942?
"I praktiken är det bara tornet som är exponerat för fientlig eld, och då är dessutom tornets frontalpansar riktat mot fienden, så eventuell bekämpning sker mot stridsvagnens mest osårbara del."
Njae, så länge du vet var vagnen är kan du slå ut den ovanifrån med en robot med nedåtriktad RSV-laddning. Taket är inte stridsvagnens mest osårbara del.
Jo, jag tog ju upp takslående robotar också. Men då syftade jag på duellsituation pansar mot pansar, som jag trodde frågeställaren var ute efter.
"Pansaret är nämligen inte alls speciellt tjockt på taket, bakifrån eller mellanhjulen på de flesta stridsvagnar. Just svagheten hos takpansaret tog ju Bofors fasta på när de uppfann roboten BILL som ju flyger över målet och slår nedåt. Strv 122 skyddar sig mot den typen av vapen med extra pansar jämfört med sina tyska syskon."
Jo, jag tog ju upp takslående robotar också. Men då syftade jag på duellsituation pansar mot pansar, som jag trodde frågeställaren var ute efter.
"Pansaret är nämligen inte alls speciellt tjockt på taket, bakifrån eller mellanhjulen på de flesta stridsvagnar. Just svagheten hos takpansaret tog ju Bofors fasta på när de uppfann roboten BILL som ju flyger över målet och slår nedåt. Strv 122 skyddar sig mot den typen av vapen med extra pansar jämfört med sina tyska syskon."
Intressant inblick i för mig en helt främmande värld som jag hoppas slippa stifta mig närmare bekantskap med. En fråga bara: sitter inte andra länders militära strateger och lusläser sidor som den här? Borde vara en guldgruva både att läsa text, se bilder samt ev kanske också läsa vissa kommentarer …
Det finns inget hemligstämplat här, varken i blogginlägget eller i kommentarerna. Det är bara allmänt kända kunskaper, och taktik och procedurer som är standard i alla länders arméer.