I glädjande siffror från Ipsos meddelas att endast 14% har Sveriges befolkning har förtroende för Åsa Romson. Däremot toppar den icke existerande Anna Kinberg Batra förtroendelistan medan statsministern tappar. Det är nämligen svårt att hålla käften när man är i regering, även om undantag finns.
Och Åsa Romson behöver som bekant bara visa sig, eller ännu värre öppna munnen för att förtroendet för henne ska rasa. Efter höstens utspel har dock hennes manlige partiledarkollega1. lärt sig att hålla käften och ingjuter därmed mer än dubbelt så högt förtroende som Åsa Romson.
Det är alltså inte en fråga om att svenska folket saknar förtroende för Miljöpartiet (bortsett från att nu endast 6.5% tänker rösta på dem enligt Ipsos), utan det är personligt för Åsa Romson, då hennes partikollega har förtroende på 30% mot hennes 14%.
Fast hon är inte sämst. Sämst är Ebba Busch, Kristdemokraternas nya partiledare. Hon får bara 13%, men å andra sidan jagar (kd) nu Feministiskt initiativ i tävlingen mot botten och får endast 2.7% av rösterna mot fis 2.3%. Justerar man för (kd):s obefintliga väljarkår är ändå förtroendet högt för Ebba Busch. Hon åtnjuter 465% gånger så högt förtroende som antalet väljare. Samtidigt får Åsa Romson bara 115%.
![]() |
Opinionsjusterat förtroende |
Opinionsjusterat förtroende bifogas som en graf. 100% innebär att endast en andel motsvarande det egna partiets väljare har förtroende för personen.
Lägst opinionsjusterat förtroende har Sverigedemokraternas partiledare, följt av (s) partiledare och sedan Anna Kinberg Batra. Fjärde sämsta förtroende har Åsa Romson, och högst opinionsjusterat förtroende åtnjuter Annie Lööf (c). Näst högst förtroende har Ebba Busch.
Nu kan ju vän av ordning konstatera att modellen förstås inte är rättvis för större partier, vars partier naturligtvis har svårt att få flera hundra procent i förtroende. Men du är väl inte socialist, och då inser du att livet inte är rättvist… Eller ja, livet är rättvist, dvs man får det man anstränger sig för kombinerat med den kompetens, vilja och riskbenägenhet man åtnjuter, men livet är inte solidariskt. Opinionsjusterat partiledarförtroende är alltså inte solidariskt mot större partier. Lev med det.
Oavsett gör förstås den manliga (nåja) partiledaren i Miljöpartiet bäst i att fortsätta hålla käften och ducka media. Det är så man ordnar förtroende. Det fungerar uppenbarligen för Anna Kinberg Batra…
1. Av rättviseskäl nämner vi förstås inga män vid namn i detta inlägg. Som extra bonus slänger vi in lite kvinnonamn på slutet för att höja rankningen i Rättviseräknare etc. Maria, Anna, Margareta, Elisabeth, Eva, Birgitta, Kristina, Karin, Elisabet, Marie. För alla vet att det är könsorganet på omnämnda personer som är det viktiga när man skriver artiklar. Häpp!
17 kommentarer
Annie Lööf framstår som borgerlighetens starka kraft numera. Hon leder ett parti som stadigt är lika stort som MP och V och har starkast förtroende. Det säger en del om hur odugliga politiker vi har idag, när pamppappas flicka är ledargestalten, med jur kand som enda merit, har aldrig haft ett jobb.
Verkar vara populärt att bara rabbla upp nyliberala floskler utan någon som helst verklighetsförankring eller substans. Men det är så politiken är idag rent generellt. Massa tomt prat, ingen verklighetsförankring och inga konkreta handlingar.
Annie Lööf kanske bara illustrerar att svensk politik börjar bli som amerikansk: mest pengar vinner – eller uppnår åtminstone bedövande sju procent i valet!
Ja, Steffe, retoriken är minst sagt en av de intressantaste arenorna nu inom svensk politik. Det finns tre nivåer som genomsyrar de olika partierna olika mkt: intetsägande PR, verklighetsfrånvänd akademi och sist men inte minst foliehatt. Bloggade om detta här:
https://asiktskompassen.wordpress.com/2015/06/21/historierevisionism-och-foliehatteri-i-sds-propagandaorgan/
Det är visserligen svårt att påverka vilken individ som får maktposition men det är som det är och var och en väljer vilket parti de ska stödja. Svenska väljare kommer inte kunna säga att de inte visste. Fortlöpande information finns fortfarande tillgänglig för den som vill veta, men det fungerar inte att lita på en "auktoritet" längre. På sätt och vis är det positivt att svenska väljarkåren tvingas till ett mer kritiskt förhållningssätt pga att de inte längre litar på politiker och media. Dock finns det risk för att det är för svårt. Ett alternativt som ev kan kännas bekvämt för alltför många är att lämna över hela ansvaret och makten till de som redan har den.
Politikerna har generellt sett väldigt lågt förtroende, vilket är välförtjänt. Vad tror Cornu om politrukskolan Höj Rösten?
Just nu är det förstås extra tyst från alla håll och kanter eftersom nästan alla stockholmspolitiker ligger hemma och planerar för sin årliga sommarkollovistelse i Almedalen – vilka utspel man skall göra – vilka avledningsmanövrar man skall dra till med på motståndarnas huvuddag – vilka lobbyister man skall försöka vina omkull på kvällarna – vilka kanslistpraktikanter man kan skicka runt för att kolla båtbottenfärgens kvalitet hos de som tar båten över.
Inom regeringen pågår det dessutom antagligen lite tyst inofficiell kukmätning – vilka ministrar får ta med sig flest livvakter – vem kan hala ut den största hotbilden för SÄPO?
Här är själva undersökningen redovisad av Ipsos: http://ipsos.se/sites/default/files/pdf/DN_Ipsos_Fortroendet_for_partiledarna_juni_2015.pdf
Kinberg Batra är faktiskt den som tappar mest! Men då jämförs hon med Reinfeldt. Var tionde svensk har gått från stort till litet förtroende för Löfvén som tappar näst mest. Han har samma siffror som Mona Sahlin hade ett par år innan hon förlorade valet 2010. Även Fridolin tappar stadigt och kraftigt sedan valet efter mångårigt stigande populäritet. Annie vann populäritet i valrörelsen, oförändrat sedan.
Mediebilden av att Kinberg Batra och Fridolin skulle vara vinnare stämmer alltså inte. Åkesson har knappt mer förtroende än väljarsympatier, så det är knappast han personligen som attraherar.
Fridolin är väl pappaledig?
En ganska tragisk sak är ju att 30% har förtroende för Fridolin.
Efter att ha ordnat skolan på 100 dagar räckte det alltså med att hålla käften ett tag, så seglar han upp igen. Vill 30% bli lurade av en underårig mobilabonnemangsförsäljare?
Centern var ju ute på tur ordentligt men gjorde lite oväntat comeback sista veckan före valet, med tal om glesbygd och industri. Tror nog att potentialen är rätt hög där om de kan klara av att lägga en strategi som håller längre än en vecka. Men det betyder att partiet svänger i konservativ riktning och blir anhängare till den gamla devisen "hele Sverige ska leva".
Med tanke på (mp): slogan "Hela Sverige ska dö" borde det kunna finnas några väljare att locka över kan man tycka.
Om Fridde är underårig, vad är då inte Lööf? Hon är väl yngre, om jag nu har rätt fakta för mig. Yngst av dem alla är väl EBT. Dock lär vi inte få se henne mer efter 2018 när folket rensat upp bland partierna och gallrat bort partier som bygger på människors egna eller pådyvlade fantasier.
Trots att det blivit trångt i Riksdagen med 8 partier så verkar det vara svårt att bli av med partier p.g.a. stödröster. Jag tror snarare att Fi kommer in nästa val med hjälp av rödgröna väljare som är besvikna på regeringen.
Siffrorna nu spelar inte så stor roll 3 år före nästa valrörelse. Det kan dock ge en bestående syn på nya partiledare som misslyckade, och för partiledare som är ministrar. Men även Göran Persson hade det motigt i början och blev väldigt populär ändå. Jag tvivlar dock på att dagens politiker har förmågan att ta kontroll över situationen. Alla är oerfarna (nestortiteln går numera till Jan Björklund).
Lilla Fridolin lyckades vända utvecklingen i skolan på 100 dagar. Den killen borde regeringen använda sig av mycket mer. Nästa 100 dagar (efter semestern alltså – det är jobbigt att förändra ett helt land) kan han ta sig an flyktingfrågan. Med sin fantastiska arbetskapacitet borde han kunna lösa den för hela Europa, ja, till och med hela världen.
Ålder är inte bara en siffra.
Samma person kan dikta som en tioåring utan större talang, och propagera för en politik som enbart tilltalar gamla VPK:are.
Jag har sett det själv, så jag vet.
Märkligt hur expressen rapporterar om det hela. Man cherry-pickar lite i siffrorna, visar bara alliansens. Och SD:s rekord som vanligt förpassat till sista paragrafen. Bloggade om detta här:
https://asiktskompassen.wordpress.com/2015/06/25/fortsatt-marklig-opinionsundersokningsrapportering/
Lars W är emot TTIP då får han rösta på MP.
"The Death of Democracy" a public talk on the TTIP
https://www.youtube.com/watch?v=6fDCbf4O-0s
Av en slump så såg jag detta.
Han tar även upp Englands statsskuld och den är inte skapad av politiker.
Green Party har även krävt en penningrefom så banker inte kan trycka pengar till BLT
Lars borde älska MP