MÖP-lunch: Noll haubitsar i svenska försvaret, “toppmoderna T-64:or” och svenskt luftvärn

702

Nu när vi ändå är inne på treställiga förkortningar, som RÖV^1., tänkte jag passa på med en MÖP^2.-uppsamling. Bland annat måste jag göra avbön på tidigare uttalande om tre stycken Archer-haubitsar i svenska försvaret.

Det är inte korrekt att det skulle finnas tre Archer-haubitsar levererade till Artilleriregementet (singularis), av 24 stycken. I själva verket finns det noll. Det existerar däremot två prototyper, och fyra från FMV utlånade haubitsar ur förserien. 

Dessa haubitsar är alltså på Artilleriregementet för utvärdering, testning och utbildning. Antalet förbandssatta haubitsar i insatsorganisationen/krigsorganisationen är alltså fortfarande noll. Rikspjäsen existerar inte, svenskt artilleri består fortfarande bara av granatkastare.

I en ej namngiven tidning tryckt på döda träd stod det att Ryssland gett toppmoderna T-64 stridsvagnar^3.till de ukrainska terroristerna. Nej, T-64 är inte toppmodern. Siffran anger årtalet, även om T-64B var den bästa stridsvagnen som Sovjetunionen hade fram till T-72B runt 1985, och T-64 var helt banbrytande och världens bästa stridsvagn antagligen fram till M1A1 Abrams kom 1980. Till skillnad mot T-72 var T-64 så bra att den förbandssattes i de ryska pansardivisionerna, som skulle stånga sig blodiga mot NATO:s stridsvagnar i Västtyskland under ett täcke av taktiska och strategiska kärnvapen när det kalla kriget blev tredje världskriget. T-72 tillfördes istället de mekaniserade infanteridivisionerna. T-64B tillverkades fram till 1987 och dess verkliga ersättare var T-80. Men nej, T-64B kan inte anses vara toppmodern. Den är istället från samma generation som svenska stridsvagn S. Toppmoderna stridsvagnar är det rätt ont om. Även tyska Leopard-2 är från 1979, även om den moderniserats flera vänder, varav en numera lite äldre modernisering kallas strv-122 och finns i svenska försvaret. 

Den toppmodernaste stridsvagnen skulle väl möjligen vara brittiska Challenger-2, förbandssatt 1998. Annars finns ryska T-90, som först förbandssattes 1991 eller franska AMX LeClerc, förbandssatt 1993. Oavsett är inte T-64 toppmodern, men fortfarande en kvalificerad stridsvagn.

På annat håll ska en expert från FOI påstått att Sverige aldrig ens försökt skaffa sig luftvärn som kan nedkämpa mål på 33 000 fots höjd (ca 10 000 meter), likt MH17. Det är förstås helt fel.

I min genomgång av svenskt medel- och långsdistansluftvärn kan man läsa om Bristol Bloodhound, Robotsystem 68, som fanns i svenska försvaret 1965 – 1978. Roboten kunde nedkämpa mål upp till 20 000 meters höjd. Så vi har inte bara försökt skaffa luftvärn som når över 10 000 meters höjd, vi har även haft sådant luftvärn, vilket gav Sverige en förmåga att skjuta ner strategiskt höghöjdsbombflyg.

EldE-97. Målradar till vänster, plundrad eldenhet till höger. Godkänd fotovinkel från studiebesök på Luftvärnsregementet (singularis)

Än idag har vi faktiskt luftvärn som kan skjuta ner mål på 10 000 meters höjd, nämligen Robotsystem 97, tidigare RBS-77. Internationellt känt som MIM-23 HAWK, ett på sin tid kvalificerat system, som bland annat använts skarpt av Israel under sexdagarskriget 1967.

HAWK kan nedkämpa mål upp till 14 000 meters höjd. Om RBS-97 har ännu bättre förmåga är okänt.

Svenskt luftvärns yttäckning med RBS-97 HAWK.

Till skillnad mot BUK-M är förstås RBS-97 hopplöst omodernt och eldenheten saknar splitterskydd. Dock kan man åtminstone flytta själva eldenheten utan att behöva plundra^4. den först, vilket inte gick med RBS-77. Därtill kan målradarn grupperas en bra bit ifrån själva eldenheten, och operatörsplatserna i sin toppmoderna container kan grupperas ännu en bit därifrån, liksom den toppmoderna stridsledningscentralen GBADOC eller den toppmoderna spaningsradarn UndE-23. Radarsökande robotar (t ex HARM) kan alltså enkelt slå ut målradarn, som lyser som en strålkastare i mörkret, men själva eldenheten och operatörerna kan klara sig rätt väl. Den personal som ansvarar för målradarn bör dock gräva snabbt och gräva djupt på sin grupperingsplats. Utan målradarn så är HAWK-roboten meningslös, då den inte har en egen radar, vilket också är en skillnad mot BUK-M. Målet måste alltså vara synligt från målradarn och belysas från marken under hela insatsen.

Men att vi aldrig ens försökt skaffa oss luftvärn som kan nedkämpa mål över 10 000 meters höjd är fel. FOI:s experter borde veta bättre.

Sen att svenskt luftvärn i linje med det svenska försvaret som helhet knappt kan försvara ett enda mål, än mindre en enda brigad, än mindre hinna med att omgruppera med dagens snabba reträtthastighet, är en annan femma.

I övrigt har finske bloggaren Corporal Frisk mer information om BUK-M, och har även gått igenom den omfattande bevisning som USA hänvisar till. Under tiden sprider Ryssland desperat en massa lögner, t ex att en ukrainsk Su-25 skulle flugit strax bakom MH17, vilket inte är möjligt då en obeväpnad Su-25 inte kan flyga högre än 7 000 meter, mot MH17:s 10 000 meter. Annars är det förstås inget underligt om det rört sig ukrainskt stridsflyg i en krigszon, men som sagt, inte i närheten av samma höjd som MH17. Kom ihåg att konspirationsnötter blandar bort fakta och själva aldrig kontrollerar fakta utan sväljer vilka påståenden som helst, så länge dessa är i linje med deras egna USA-hat.

^{1. Rasbiologiskt Överintresserad Vänster, t ex Åsa Romson.}

^{2. Militärt Överintresserad Person. Uttalas med ett kort “ö”, låter nästan som “mupp”.}

^{3. Eller stod det mer journalistiskt normala, felaktiga, pansarvagnar?}

^{4. Lyfta av robotarna.}