Med en debattartikel hos Talentum/Ny Teknik med rubriken Kall fusion strider mot vetenskaplig kunskap kan Public Service/SR:s exponering av Rossis e-Catpåhitt sägas vara avslutad. I SR:s reportage har det bland annat framkommit att två tester, utförda i Sverige, som förkastade e-Cat:en inte har offentliggjorts.
Dels handlar det om ett test på Svedberg-laboratioriet i Uppsala, där Rossi krävde att få använda egna mätinstrument och som avbröts då e-Caten passande nog “gick sönder”.
Och dels så ska nickelpulvret, som påstås stå för kärnreaktionen, undersökts av Naturhistoriska riksmuseets experter. Ingen form av kärnreaktion kunde påvisas ha inträffat, så påståendet om kall fusion kan förkastas. (Public Service/SR)
Rossi stod även för den bjudresa, med tid för “avstressning”, för de svenska vetenskapsmän, Sven Kullander och Hanno Essén, som resulterade i att de stödde projektet då de inte fick göra annat än titta på Rossis egna mätinstrument, och uppenbarligen inte förstår något om tryckets påverkan på kokpunkten.
Vetenskapsradions chef Ulrika Björkstén sammanfattar det hela väl i sin debattartikel:
“Ett flertal studier ger dessutom starka belägg för att Andrea Rossis påståenden inte stämmer, däribland den isotopanalys som utförts vid Naturhistoriska riksmuseet (enligt vilken ingen kärnreaktion med nickel inblandat har skett) och den mätning som gjorts av SP, Sveriges tekniska forskningsinstitut, på besök i Bologna (inget överskott av energi mättes upp).”
Men man ska komma ihåg att när man blivit lurad av bedragare, så är det väldigt svårt att medge för sig själv att man blivit lurad. Bedragare är också per automatik alltid trovärdiga, annars kommer de aldrig lyckas med bedrägerier. Och Rossi är en dömd bedragare, så han var åtminstone tidigare trovärdig nog för att lura till sig pengar.
10 kommentarer
Som väntat kommer inte fussion hjälpa oss på länge.
Tiden börjar bli knapp för nya idéer: http://www.di.se/#!/artiklar/2014/6/12/nordea-spar-stigande-oljepris/
Du börjar låta desperat Cornu.
Om du har fel får det bli en rejäl pudel med så mycket självsäker galla som du spytt över Rossi..
Nå, risken att Lars har fel om Rossi är väl rätt liten. Ungefär lika stor som att jorden är platt, at terminator-AI tar över jorden efter singulariteten, eller att LHC kommer att finna supersymmetriska partiklar vid 13 TeV.
Forskarchefen:
"Och koppla för h-e inte upp terminator-AI på Internet"
Det lät för bra för att vara sant.
-Och det var det.
Framtiden kommer att vara ett lågenergisamhälle. vare sig man vill inse det eller ej.
Hela panelen borde lysa röd av att
– det är ett ogenomträngligt bolag
– man skyltar med en dömd bedragare
– man gör exceptionella påståenden
Denna typ av företag vänder sig till verklighetsfrånvända och/eller idioter. Samma sak som auratolkning, magnetkuddar och vad allt det finns.
Alltså, det finns ett antal svenskar som träffat Rossi personligen som en del i nån energidelegation i den tidigare inkarnationen på 80-talet eller så, när han sysslade med pyrolytisk omvandling. Det var ett bedrägeri från början som han fick sitta i finkan för och som ledde till en del utsläpp, föroreningar och sånt där.
Jag har talat med en av dem och han är övertygad om att:
1. Rossi själv är inget tekniskt ljushuvud.
2. Han har därmed inte förmågan att själv komma med några särskilt revolutionerande upfinningar.
3. Däremot är han en j-vel på att snacka.
4. Ergo har han snott eller tagit över konceptet och gått in i det från början med intentionen att scamma folk.
Sannolikheten att en världsomstörtande uppfinning skulle komma från en normalbegåvad kille vars främsta tillgång är munlädret och som tidigare dömts för bedrägeri bedömer jag som ganska osannolikt.
Det är ju helt fantastiskt att ny teknik fortsätter behandla Rossi som en trovärdig vetenskapsman, när han BEVISLIGEN är varken det ena eller det andra. Själv har jag sagt upp min prenumeration. Tyvärr så sparar jag inga pengar eftersom den var den "gratis", men jag slipper iaf vara arg på väg till jobbet var och varannan onsdagsmorgon…
http://arxiv.org/pdf/1305.3913v3.pdf
http://arxiv.org/abs/1306.6364