SBAB har presenterat en ny sparrapport, baserat på sina 189 000 sparkunders sparande. Slutsatserna är dock orimliga och icke-representativa för annat än de som väljer att spara sina pengar hos just SBAB.
Dit räknas t ex periodvis jag. SBAB har erbjudit konton med hyfsat hög ränta, och med staten som ägare kan man sägas ha vara säkrare än enbart insättningsgarantin. Där har jag placerat mitt Wibblekonto en del år, dvs 100% av min disponibla inkomst. Vilket är i linje med vad SBAB presenterar, dvs att de som sparar hos SBAB sätter in stora summor. Schibsted/SvD skriver:
“Den omtalade sparkulturen i Småland framträder exempelvis tydligt i jämförelsen. Kalmar och Kronobergs län går i bräschen med ett genomsnittligt sparkapital på 119 procent av den disponibla årsinkomsten.
Det kan jämföras med ett sparkapital på i snitt 81 procent i Uppsala län och 87 procent i Stockholms län.”
Så det är inte representativt. Dessutom är tydligen även SBAB socialister, som pratar om snitt och inte fördelning. Sannolikt är det rätt få som har 87% av sin disponibla inkomst sparad på bankkonto hos SBAB. Antagligen är det istället fördelat enligt Paretoprincipen, dvs att 20% av kunderna har 80% av sparandet.
 |
| Fördelningen sparkapital per 20% av befolkningen. SEK per person. |
I själva verket har ju Mediansvensson bara runt 75 000 i totalt sparkapital (inte bara bankkonton, utan även aktier och fonder mm), dvs ca 28% av disponibel inkomst. Att stockholmare med säg närmare 300 000 i disponibel inkomst i snitt, då skulle ha 261 000 enbart på sparkonto hos SBAB inser vem som helst knappast stämmer med den normale stockholmarens ekonomiska situation.
Det enda man kan säga är att SBAB:s höga sparräntor lockar sparkapital, men att det knappast är representativt för normala svenska sparare.
13 kommentarer
Smått ofattbart att de aldrig lär sig skillnaden mellan medel och median?
De förstår nog skillnaden, men det är få som förstår varför medelinkomsten kan vara intressant samtidigt som medelförmögenheten inte betyder just någonting mer än indikator på Ginikoefficienten. Riktigt puckat blir det först när man tar snittskulden och väger av mot snittförmögenheten, det är samma sak som att säga att snittsvensken sitter ett par timmar i fängelse per år.
@Kingedward24
Det som gör jämförelsen än mer haltande är att de som är skuldsatta borde inte vara de som har störst förmögenhet (om du är mångmiljonär behöver du väl inte ta massa lån, och framförallt inte i så stor utsträckning).
Vi flyttade företaget från Swedbank till Marginalen och från att banken kostade oss pengar varje år så får vi nu en riktig rejäl intäkt i räntor.
En tumregel är nog att man inte skall ha med de största bankerna att göra om man inte är absolut tvungen (låneslav).
SBAB attraherar feta insättningar pga räntan och ägarbilden. Men det är såklart få hushåll som har detta "problem".
De som inte har några sparpengar har dem inte hos SBAB bank. Dvs har man inga pengar så kan man inte sätta in något på en Bank. De pengar som sitter på en sparbank som SBAB är insatta av spararna i samhället.
Hos just SBAB kan man gissa att sparandet inte följer 80/20 regeln. Vem vill ha mer än en årslön på bankkonto, dessutom i samma bank?
Tror du på fullt allvar att "rika" utsätter allt sitt kapital för risk? Sitter du på 20-30 millar så har du rimligen minst ett par hundra k- 1 miljon "om skiten träffar fläkten osv." i säkra placeringar. En statlig bank passar alldeles utmärkt för det, staten låter knappast den egna banken gå i konkurs…
Nej exakt, och några hundra tusen till en miljon är väl en rätt bra beskrivning av en årsinkomst?
Som jag har förstått det har de tittat på snittinkomsten för länet. 1 miljon är det knappast något län som har. säg att 10 % av spararna har 1-2 miljoner (då det finns många som inte har nåt sparande ö.h.t i Sverige, och att många troligen har sitt sparande hos "vanliga" banken så innebär det att topp 10 % hos SBAB är mer troligt topp 5 % eller så i inkomst/förmögenhet I Sverige) så driver det upp snittet ganska kraftigt.
Så Cornu, när det gäller den egna ekonomiska tryggheten så litar även den mest egenrättfärdige, börsspekulerande neogrönavågaren på de gemensamma, statliga lösningarna?
Jag gissar att den riktig stora skillnaden mellan median och medelvärde hittar man inuti stapeln 81-100%? Skulle vara intressant att se den uppdelad på samma sätt och sen åtminstone en likadan uppdelning till för översta femtedelen. Vi är ju nämligen strax tillbaka i en Downton Abbey-ekonomi (från första avsnittet!) där det är meningslöst för de allra, allra flesta att arbeta för att bli förmögna. Men man måste ändå arbeta för att överleva; det kallas visst arbetslinjen. Rik blir man istället genom att ärva, inte minst fastigheter med uppblåsta värden. Med avskaffad skatt på förmögenhet, arv och fastigheter så har vi nu bäddat med finare lakan för nya familjer Crawleys i Sverige än något annat land inom EU har gjort.
Sammanfattningsvis så håller jag helt med om dina påståenden i detta inlägg, Cornu. Och även jag sätter mina sparpengar hos SBAB. Men jag måste ändå försöka att vara lite provocerande, annars blir det för tråkigt.
@Calle Johan
På ett eller annat sätt förlitar man sig ju på statliga lösningar. Dessutom är det (nästan) bara med "riktig" förmögenhet som det börjar bli meningsfullt att diversifiera sig från att förlita sig bara på en stat – du bör nog diversifiera på andra sätt långt innan du har en "riktig" förmögenhet.
Attityden till insättningar och likvida tillgångar börjar bli mer och mer unken i Svedala.
1) Sommaren 2013 vill man komma överens inom bankunionen om hur man avvecklar en bank. Anders borg föreslår 20% konfiskation av alla sparmedel vid en avveckling medans de övriga inom Bankunionen är mer modesta och man kommer överens om 8%.
2) Bankunionen börjar jobba på ngt som liknar de första trevande stegen tillbaka till pre-finansavregleringen för att skydda insättningar och traditionell bankverksamhet. Anders Borg gillar inte tanken att värna insättningar och icke-spekulativ bankverksamhet
http://t.sr.se/QFcNrD.
3) Socialistisk propaganda; de som har sparat borde dela med sig till de som lånat.
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/ekonomi/article13376.ab.
Speciellt fyndigt är det när man inleder med en inkomstfördelning och sedan raskt och kvickt byter till en tillgångsfördelning så att man lätt kan missförstå det hela som att de otursamma låginkomstagarna sitter med de stora skulderna.
Otrevlig hypotes:
Troligtvis blir det inte enbart upp till Sveriges regering att lösa problemen vid nästa bankkris. Euro-finansiärerna (de som finansierat de svenska bankerna) kommar antagligen att ta i med lite hårdare handskar och de största Euro-bankerna (i Tyskland och Frankrike) kommer att vara uppbackade av sina regeringar för att begränsa krisen till Sverige i så stor utsträckning som möjligt.
Om en minoritet sitter med likvida tillgångar (värda namnet) så blir de en enkel och socialt accepterad måltavla när en kortsiktig regering i panik tror att konfiskation av likvida medel är en lösning på skulddeflation.
Under bankkrisen -91 klubbades lagar 'över en natt', det kan gå fortare än man tror. -91 fanns det dock ett större mått av kompetens och ett mindre mått av populism.