Schibsted/SvD har en riktigt festlig artikel där de stora svenska bankerna försöker bortförklara Sharpes forskning att allt annat än indexfonder är meningslösa. Det enda bra svaret kommer från SEB.
Johan Hagbarth, SEB, svarar bland annat följande:
“Givet att professionella förvaltare, som till exempel aktiefonder, står för dominerande delar av de flesta aktiemarknader så är resultatet egentligen ganska självklart: Snittet av förvaltarna kan ju inte gärna gå bättre än snittet, uttryckt som index. På det sättet har han rätt. Den relevanta följdfrågan blir i stället om det går att systematiskt tillhöra de förvaltare som går bättre än snittet.”
Tittar man hos Morningstar så har Sverigefonder i snitt gått 16.94% plus i år. Avanza Zero, som inte tar ut någon förvaltningsavgift, utan där vinsten för Avanza är marknadsföringen av varumärket, följer strikt index och har gått 17.1% plus.
Frågan är då hur storbankernas fonder har gått? Ett godtyckligt urval, ej småbolagsfonder nedan:
Handelsbanken Sverigefond +16.9%
Handelsbanken Sverigefond Index +18.4%
Nordea Sverigefond +18.0%
Nordea Indexfond Sverige icke-utd +17.5%
SEB Sverigefond +18.3%
SEB Sverige Indexfond +17.2%
Swedbank Robur Sverigefond +17.8%
Swedbank Robur Indexfond Sverige +17.4%
Vad vi ser här är att i själva verket har de svenska storbankernas både aktivt förvaltade fonder och indexfonder gått bättre än avgiftsfria Avanza Zero, som följer index, inklusive utdelningar. De svenska storbankerna behöver alltså knappast skämmas.
Bästa svenska aktiefond i kategorin är Spiltan Aktiefond Investmentbolag som gått +24.7% följd av Carnegie Sverigefond med +22.3%. Carnegie Sverigefond ligger också i toppklass på fem år med en sjätteplacering.
Sämst i år är dock SEB Special Clients Sverigefond med +11.5%, vilket spontant låter som en fond för SEB:s finaste kunder, följd av SEB Swedish Focus Fund med +12.8%.
Tittar man istället på småbolagsfonder, så är det aktivt förvaltade fonder man hittar i toppen med Lannebo Småbolag +31.9% och Didner & Gerge Småbolag +31.2%. När det gäller aktivt förvaltade fonder är det generellt svårt för större fonder att klå index väsentligt, vilket vi ser i listningen av storbankernas fonder. Om den aktiva förvaltningen har ett vinnande koncept och skickliga förvaltare så kan de helt klart gå bättre än snittet. Min erfarenhet är att just Lannebo, Didner & Gerge samt Odin utmärker sig här. Odins Sverige ligger på fjärde plats med +28.9% och på tredje plats hittar man återigen Carnegie med +30.6%. Jag har personligen aldrig haft en Carnegiefond.
Även på 5-årsutvecklingen hittar man Odin, Didner & Gerge, Lannebo och Carnegie bland den bästa tredjedelen av småbolagsfonderna, där Didner & Gerge helt klart sticker ut med +136.0%.
När vi nu befinner oss i en konjunkturåterhämtning så ska man nog inte skämmas över att välja en aktivt förvaltad småbolagsfond de närmaste åren. Fram till den av läsarna förmodade kraschen 2015 – 2016, förstås. Annars finns alltid en indexfond eller storbankernas stora Sverige-fonder, som snällt följer med börsen uppåt i beskedlig takt och till lagom risk.
15 kommentarer
Att instrumenten till den 'finaste' delen av kunderna är sämst är väntat. På samma sätt har det visat sig tidigare att Private Banking förvaltning är det absolut sämsta formen av alla tätt följt av kategorin över (jo, det finns en sådan). Gick en kurs tillsammans med en kille som var rådgivare till gruppen >2 MEUR investeringsbart, när jag kollade upp det efteråt visade det sig att det gick rätt kasst, men inte så kass som de marknadsförda instrumenten till PB kunder, som nästan undantagslöst var hopplösa konstruktioner.
Motsägelsefullt?
Nej, Private Banking riktar sig uteslutande till rika personer, helt utan intresse eller kunskap om pengar. De övriga rika skulle aldrig drömma om att ge nycklarna till portföljen till en 25-årig student på en bank. De förvaltar själva.
Det finns ju två förklaringsaspekter på tesen.
Den ena är ett krasst konstaterande att alla investeringar i snitt avkastar som snittet. Med detta som bakgrund kan ingen fond göra ifrån sig bättre än snittet med mindre än att någon annan investerare gör ifrån sig sämre än snittet, men detta faktum hindrar ju faktiskt inte att vissa investerare slår snittet (och då inte bara som ren tur).
Den andra är teorin att den effektiva marknaden gör att man inte kan slå snittet med annat än genom tur (en schimpans placerar då lika bra som experter), men denna teorin bygger väl på att en avvikelse skulle exploaterats av experter som gör att avvikelsen försvinner. Denna teori funkar bara under antagandet att experter har så stort inflytande på marknaden att inte schimpansernas agerande styr prisutvecklingen. Den funkar alltså inte ifall alla investerar i indexfonder/-portföljer.
Glöm inte att amortera era (bostads-/konsumtions)lån före krisen nu bara – för annars blir det ingen kris 2015/16.
Visst kan aktiva förvaltare göra ett bra jobb och det handlar såklart inte alltid om tur. Frågan är om de kan göra ett bra jobb år efter år efter år. Säg att man har en placeringshorisont på 30-40 år. Dessutom äts ju mycket av den eventuella visten upp av höga avgifter som blir en väsentlig del efter många år.
CAPM är en enkel matematisk metod för att maximera avkastningen per risk. Detta genom att man kombinerar aktier med olika förväntad korrelation i sina förväntade avkastningar. Felet med CAPM, som det lärs ut i ekonomiska högskoleutbildnignar, är att det antar att aktier är det enda kassaflödet som existerar i placerarens liv. I verkligheten dominerar vanliga sparares kassaflöden istället av sånt som lön, konsumentpriser, skatter, bidrag, bostadspris, ränta. Så för att CAPM ska fungera så måste man väga in alla de kassaflödena också, och deras förväntade belopp och korrelationer med varandra. Man kan inte optimera bara en del för sig, CAPM handlar om alltings korrelation med allting annat.
Säg att du har ett bostadslån som är 10 gånger större än din nettoårslön och att du sätter av 5% av din nettolön till aktier, det är 0.5% av bolånets belopp. En bostadskrasch på 30% motsvarar 60 års avsättningar till aktiesparande. Huruvida du bara köper aktier i Fermenta, eller i en indexfond, pvåerkar alltså bara felräkningspengar i sammanhanget. Du har många större elefanter att ta hand om först.
Indexfond är extremt odiversifierad relativt den vanlige svenska spararen. Dennes riskprofil ser kanske ut som 50% beroende av jobbet/branschen, 30% beroende av svenska priser, skatter, bidrag. 17% beroende av bostadspriset och 3% beroende av aktiesparandet. Man ska alltså under inga omständigheter investera någonting i samma bransch som man arbetar i, ingenting i fastighetsbrtanschen, ingenting i verksamhet som bedrivs i Sverige, ingenting i SEK. Mycket mycket viktigare än indexfond är att diversifiera sitt bolån till olika valutor med olika räntesättningsmekanismer.
Sant. Skulle säga att guld uppfyller de flesta av de sista kriterierna du listar:
"Man ska alltså under inga omständigheter investera någonting i samma bransch som man arbetar i, ingenting i fastighetsbrtanschen, ingenting i verksamhet som bedrivs i Sverige, ingenting i SEK. Mycket mycket viktigare än indexfond är att diversifiera sitt bolån till olika valutor med olika räntesättningsmekanismer."
@cornu
Intressant att du börjar ta upp detta ämne mer igen och inte endast den tekniska analysen som i vissa fall kan vara intressant. De diskussioner som kommer i kommentarsfälten bland dina kompetenta läsare i kombination med dina statistik och analys färdigheter gör det hela ännu bättre.
Intressanta infallsvinklar och folkbildning på hög nivå om du frågar mig.
Bara att tacka och ta mot 🙂
Nyttan av guld är främst att man har det man har. Kommer landsfiskalen så kan man gräva ned den klumpen. Det är det som är verklig riskdiversifiering, eftersom det mesta, med en faktor tusen, av allt man blivit bestulen på har stulits av staten. Jag har själv tvingats betala miljoner till staten i straffskatt mot min inkomst, men jag har så vitt jag vet bara blivit bestulen på en mobiltelefon för nån tusing och en handduk i omklädningsrummet på gymnasiet. Att staten stjäl det mesta av min inkomst för att "beskydda" mig från stölder, är löjligt orimligt. Statlighet är terrortortyr, alla som inte direkt lyder oreder gasförintas i skattekarmarna.
Eftersom staterna har stulit det mesta av allas guld, så argumenterar en del att silver är stbilare för att dess ägande är mer utspritt. Kanske det. Men om man äger en bostad man belånat så är det knappast ens vigselrings metallvärde som är relevant. Om man behöver bo så måste man låna och jag tror att det är bra att låna runt på olika håll på långa låneavtal. Det är när man lagt alla sina ägg i samma korg som allting kan gå fel samtidigt. Och det klarar man inte av ens en enda gång.
Bra inlägg men att börja låna pengar i andra valutor för att minska risken tror jag inte alls på. Dels för att du är en betydligt högre risk för utländska banker, dels för att din lön är specificerad i en valuta och dels för att tänkbara alternativa valutor (typ NOK, DKK, EUR, GBP, USD..) är starkt korrelerade.
Bra inlägg men att börja låna pengar i andra valutor för att minska risken tror jag inte alls på. Dels för att du är en betydligt högre risk för utländska banker, dels för att din lön är specificerad i en valuta och dels för att tänkbara alternativa valutor (typ NOK, DKK, EUR, GBP, USD..) är starkt korrelerade.
@Björn
Jag misstänker nästan att han glömde att korrelationen effektivt sätt blir negerad eftersom kapitalet är negativt i den delen av portföljen. Alltså värdet på "tillgångar" som är bundna till SEK korrelerar negativt till värdet av skulder i SEK.
Intressant vinkel Kapitalist. Utan att vara medveten om den matematiska teorin har jag nog applicerat den senaste året, mer enligt principen att inte ha allt i samma sektor/land/valuta ifall en lokal krasch eller branschrelaterad krasch kommer. Därmed är jag också medveten om att jag inte längre söker maxavkastning i de korta perspektivet eftersom det är svårt att göra utan att koncentrera riskerna ytterligare. Den sökta funktionen blir mer av ett bankkonto, där förhoppningsvis ungefär lika mycket finns kvar som man har satt in den dag man behöver pengarna.
Ang bostadslån är jag däremot totalt oenig med dig, eller har missuppfattat. För mig verkar det som en jätterisk att ha lånet knutna tilll andra valutor än den som inkomsten kommer, och även den som gäller i landet där man bor. Har sett på nära håll vad som hänt när man bortsett från denna princip i exv Ungern, och det har varit katastrofalt. "Bättre" lån erböds i CF, med cirka halva räntan. Sedan dök den ungerska forinten och fastighetspriserna. Kvar blev jätteskulder i Schweizerfranc.
Hur svårt är det egentligen att åka till tex Hongkong och öppna en aktiedepå/sparkonto på en bank där, och sen göra insättningar genom att skicka pengar i ett kuvert? Och skötsel via webben.
Det kanske bara funkar om man är beredd att flytta vid en kris, så man kan ta ut pengarna och använda dem lagligt. Men ändå, det är väl en rätt bra diversifiering mot politisk risk. Att sen Hongkong inte har kapitalskatt underlättar ju för kapitalet att växa om man återinvesterar utdelningar/ränta.
För en gångs skull så måste jag hålla med dig Kapitalist. Jag har aldrig förstått många ekonomibloggares tal om 'olika portföljer'. Allt ska ses som en enda portfölj, hyran eller avgiften, bostadsbidraget, lönen, utdelningen och avgiften för sonens judokurs osv. Nyckelordet är nog diverfisiering – att sprida sin risk. Alla har vi nog i vår bekantskapskrets paret som träffades på Ericsson och hade hela sitt sparande i Ericssonaktier.
Man ska inte kacka i eget bo sägs det, i viss mån tycker jag man ska göra det. Jag personligen är en skuldfri hyresmupp och finner det helt naturligt att äga aktier i vad jag själv har utgifter i – mat, energi, kläder osv. Dessa bolagsandelar uppvisar ofta ett motsatsförhållande, dom rebalanserar med automatik din portfölj. Stiger priset på energi så stiger (oftast) priset på dina energiaktier. Lite svårt har jag med att du vill mena att man inte ska ha tillgångar i sin egen valuta, blir det inte lika för lika så att säga.
+1 på Kapitalist.
Vill tillägga också att +16 % eller +22 % är ganska irrelevant jämfört med risken att kapital utraderas.
Om man börjar med 100 kkr och får 16 % per år i 10 år så blir 441 kkr. Om man däremot får 22 % i 9 år och sen en krasch på 40 % blir det 359 kkr. Nio år av tio kommer 22 %-fonden se ut som det bästa valet.