(M)ycket låg nivå: Ryska T-90MS med Arena

3.2K

Så vad har de svenska 42 stridsvagnarna att i teorin gå upp mot i framtiden? Nedan följer en film som väldigt ingående demonstrerar förmågor hos den modernaste ryska stridsvagnen, T-90MS. En stridsvagn som är billigare i inköp än det aktuella batteribytet på de gamla svenska stridsvagnarna.

Bland annat demonstreras, i slow-motion, Arenasystemet, som ni som läst Midvintermörker och Midsommargryning kanske känner igen. Demonstrationen av Arena sker ca 14:00 – 16:15 in i filmen. Det handlar alltså om ett aktivt skydd mot pansarvärnsrobotar och -missiler, som skjuter ner dessa innan de träffar stridsvagnen. Notera att reaktionstiden på det robotiserade Arena är så kort att inte ens en missil avfyrad så nära som 50m från stridsvagnen kommer igenom. Arena kan monteras på i princip alla typer av bepansrade fordon, och hittas inte bara på stridsvagnar i den ryska armén.

Därtill har T-90 förstås också ERA Kontakt-5, reaktivt pansar, som ska kunna spränga bort eventuella missiler och projektiler som ändå når fram. Detta gäller alltså även pansarbrytande pilprojektiler från stridsvagnskanoner. När T-90 demonstrerades för indiska armén, så sköt man med “internationella” (läs NATO och även förmodligen Pakistans nya kinesiska stridsvagnar) pansarbrytande pilprojektiler mot ERA-utrustade T-90 och pansaret visade sig vara ogenomträngligt. Indien köpte förstås in denna stridsvagn med sin (m)ycket låga nivå.

Man bör vara medveten om att vi i Sverige varken har reaktivt pansar eller aktiva motmedel på svenska stridsvagnar.

Därtill kan T-90MS skjuta målsökande styrda pansarvärnsrobotar, så stridsvagnen kan bekämpa attackhelikoptrar på upp till 5km avstånd. Annars är attackhelikoptrar med pansarvärnsrobotar det kanske största hotet mot en stridsvagn på slagfältet idag. En T-90MS skjuter alltså ner attackhelikopterns pansarvärnsrobot med Arena och kan samtidigt själv skjuta ner attackhelikoptern. Svenska stridsvagnar klarar inte av något av detta.

Man har också en vapenstation, dvs en datoriserad fjärrstyrd enhet för lättare beväpning, i det här fallet en kulspruta, vilket gör att stridsvagnspersonalen inte behöver exponera sig vid nedkämpning av mjukare mål. Även om svenska stridsvagnar inte har någon vapenstation så ska åtminstone vår nya patgb 360 på P 7 Södra skånska regementet utrustas med sådan, nu när P 7 ska ha en pansarterrängbilbataljon helt inriktad på att bekämpa bondearméer i tredje världen istället för försvaret av Sverige.

Filmen nedan. Glöm inte att slå på engelsk textning om ni inte kan ryska.

Eller för att på(m)inna om moderat försvarsretorik. Det ni ser ovan är alltså en (m)ycket låg nivå.

För övrigt tar det endast tio dagar att bygga en T-90MS på löpande bandet och filmen visar rätt detaljerat hur produktionen går till hos tillverkaren. Bland annat innehåller stridsvagnen 15 km kablar för de elektroniska systemen och strömförsörjningen…

På exportmarknaderna köper Indien nästan 400 T-90MS för en total på över 2100 T-90 i olika versioner.

Men som sagt ska svenska strv 122A uppgraderas till strv 122C. Det innebär att man bland annat byter ut batterierna i stridsvagnarna, vilket kallas för en (m)oderat försvarssatsning och kraftig för(m)ågehöjning och inte för planerat och normalt underhåll i form av byte av batterier. Batteribytet^1. på 42 stridsvagnar och åtta stridsvagnsbärgare kommer kosta 700 – 1000 miljoner SEK och ta betydligt längre tid än de tio dagar man tillverkar en T-90MS på.

Bloggrannen Skipper påtalar att byte av stridsledningssystem kostar 650 000:- SEK per fordon. Hur det kan kosta upp till en miljard kronor minus 27 MSEK för stridsledningssystemet att byta batterier på 42 stridsvagnar är hemligstämplat med en stor Pinsamt Hemligt-stämpel, PH-stämpel, så ingen journalist kan granska detta. En lätt gissning är att staten höjt internhyrorna på berörda verkstäder kraftigt under batteribytet och smugglar bort pengarna någon annanstans, alternativt att någon upphandlare blivit mutad. Samtidigt kan Cecilia Widegren (m)fl skryta om att man satsar en miljard på försvaret (utan att vi får något för pengarna).

En Leopard-2A6 kostade 5.74 MUSD att köpa ny år 2007, eller ca 37 MSEK (Wikipedia). Det svenska batteribytet till “miljövänligare batterier” kostar 23 MSEK per vagn. 

Enligt Wikipedia kostar en ny T-90 mellan 18 och 27 MSEK, eller vad det kostar att byta batterier på de svenska stridsvagnarna.

Något är ruttet i staten Sverige. Väldigt ruttet. Men he(m)ligstä(m)plat.

Var är tjära och fjädrar när man behöver dem?

Filmtipset kommer via SoldF.coms Facebooksida, som MÖP:en förstås redan följer.

^{1. OK, OK, man får lite mer än nya batterier för 700 – 1000 MSEK. Bland annat byter man också dator, skärm och programvara för vagnchefen, aka nytt stridsledningssystem, så man på bataljonsnivå snabbt kan beordra reträtt. Vagnchefen får också en ny kikare (sikte)  och man skaffar en ny radio och ny interntelefon så man kan ropa ut order med kraftigt höjd för(m)åga: Skytten, T-90 klockan ett, 2000 meter, vägen! En pilproj eld! Träff i målet, ingen verkan! Rök! Föraren, bakåt! Fort utav bara helvete!}